Matts Torebring

När jag vaknat på nätterna efter tolvslaget, har jag kollat på min dator, om vi fått plats i tidningen. Nu hade jag nästan gett upp hoppet. Alla dåliga nyheter ligger på första plats varje dag. Trots att de destruktiva nyheterna toppar tidningen även denna dag, kom vi med i dagens nummer. Det uppskattar jag och Birgitta. Det var roligt att komma med, som en positiv pusselbit, i detta mörka, onda, tråkiga samhälle som vi lever i.

Ibland kan jag lite föraktfullt höra uttrycket, ”Ja se egna företagare de kan minsann”. Kanske skulle jag skriva en bok om vårt hårda arbete tillsammans. Vi har arbetat (mycket) vi har varit sparsamma och ekonomiska. En person något äldre än oss, sa föraktfullt och pekade på mig vid ett tillfälle, ”Han den där!” Kanske vore det titeln till en bra bok?

Självklart försvinner vänner, när jobbet tar överhand. Vi har älskat det vi har jobbat med. Vi har stortrivts med det vi har skapat. Vi har alltid varit noga med att skilja på företagets affärer och det privata livet. Nu ser vi vårt nya hus som en stämpel på, att ”Han den där” har trots allt lyckats ganska bra. Kanske är det just det där hånleendet den gången, som skapat drivkraften genom hela livet. Nu är det helt fantastiskt, otroligt för oss att få flytta in här till våren. Framför allt längtar jag ut till landet, kossorna, hästarna, sjön, friheten och trevliga grannar, ett litet stycke bort

Vårt andrum, under alla dessa företagsamma år sedan 1976, var först en husvagn till för tjugo år sedan. Det blev en lång rad husvagnar, de blev större och större och sista åren uppställda. Sista tjugo åren har andrummet varit först en mindre husbil, sedan större och större och framför allt det bästa vi kunde få till slut.

En annons från 50- 60- talet som jag inte glömmer. Den byrå som gjorde den annonsen måste sträcka på sig, om den finns kvar. Skulle någon av oss komma ihåg en annons 60 år senare, ur dagens tröttsamma annonser? Jag har verktyg i min dator, för kunna göra om bilderna till en annons, men jag behärskar inte Photoshop. Ni förstår säkert andemeningen.

Varför då denna motorsågsannons idag? Jo, hela dagen när jag legat på sängen och vilat, eller varit uppe, har det låtit som en motorsåg på avstånd i mina luftrör. Jag har vänt mig om, kom det någon har jag tänkt? Akta er för denna influensa!

För första gången under alla år sedan 1976, sjukanmälde jag mig vid sextiden idag på morgonen. Det var på gränsen att jag kom ur sängen, efter en lång natt utan sömn och värk i hela kroppen. En hel soppåse full av papper efter nattens hosta. Duschade och borstade tänderna gjorde jag först vid sexton tiden.

Jag har inte läst en rad på hela dagen, det har jag inte orkat. Jag ringde Vårdcentralen och försökte göra mig hörd, trots att rösten är borta och det vara väser och piper i luftrören. Det är min kroniska bronkit tillsammans med influensa, som skapat detta, fick jag till svar.

Senare i eftermiddag kunde Birgitta hämta ut en flaska Cocillana-Etyfin. Den medicinen är inte att leka med. En av de första gångerna jag fick den, för många år sedan, hade läkaren skrivit minst tre gånger för hög dosering. Jag kände att jag lämnade sängen, på något vis och bara svävade ut i det blå. Det var otäckt men nu vet jag bättre. Cocillana-Etyfin innehåller morfin.

Ett gott råd, förebygg influensan, detta var inte roligt!