Matts Torebring

Jag har sagt många gånger på senare år, att har jag inget positivt att skriva om så är jag tyst. Men nu har alla positiva händelser lagt sig på hög. Bilden visar min fantastiska väg till jobbet. Det blir en timma om dagen, eller 5 timmar i veckan, när jag går under den mörka årstiden. Tacksam för att jag orkar. En person kom ifatt mig och sa, det går inte komma ifatt dig för du springer ju… (inte sant)

Jag har känt mig så himla pigg i år, att jag knappt tror att det är sant. På vägen hem tittade jag mig omkring om någon såg mig, nej jag såg ingen. Jag ville testa kroppen och joggade upp för de 45 trappstegen. Jag blev inte ens andfådd eller kände mig trött. Fantastiskt! Fast det såg säkert inte riktigt klokt ut, en man, 79 år, som har så bråttom över järnvägen. (Stambanan)

På mitt sista läkarbesök för en månad sedan, sa min läkare… Jag tycker att du skall sluta att ta din blodtrycksmedicin. Fantastiskt! Under hösten hade jag ganska ojämnt blodtryck, men inte nu längre. Att få rådet att sluta med den medicinen i min ålder, har jag läst är högst ovanligt. Tack vare min Pacemaker har jag aldrig under 60 i puls.

Ännu mera Goda Nyheter …

I mitten av december månad, tog min läkare ett Biopsi prov på min ena njure. Detta bävade jag för. Undersökningen varade i 9 timmar, mest ligga still och bara vänta. Efter 7 veckor fick jag svaret. Allt såg bra ut och det fanns ingen cancertumör.

Nu väntar jag på torra vägar och plusgrader så vi kan ta husbilen till Skåne, på en planerad resa. Just nu är det minusgrader och nederbörd så långt ögat når. Under tiden läser jag mina böcker.. Jag har läst 8 böcker av 10, (1 800 sidor), och har bara två böcker kvar tillsammans 1 000 sidor.

Är inte allt detta ett Guds under? Många av er vet hur djupt jag var nere för ett par år sedan …?

I Aneby kommun finns det 7 olika kyrkobyggnader inkl. kyrkogårdar, detta är en av dem, Frinnaryds kyrka, samt ett antal frikyrkoförsamlingar. Här vilar Birgittas föräldrar samt hennes 2 bröder.

Birgittas pappa Sture var en vis, klok och förståndig man, som alltid talade så förståndigt. Jag saknar dig Sture så jättemycket…

Aneby Kyrka (ej med på bild) kan liknas vid en modern svensk frikyrka. Längt ned mot skogen ligger ett nybyggt gravkapell.

Varför var jag så självupptagen när pappa och mamma levde, varför frågade jag aldrig ut dem?

Matts & Birgitta önskar er alla en riktigt trevlig helg utan spöken…

När det kommer gäster och inte minst när det kommer en ny ”Lillebror” till vår Challenger, måste man vara fin och ”nykammad.”

Nu kommer troligtvis vår Challenger stå inne och ha det varmt och gott under sulorna, ända tills det ljusnar ute igen. I vinter sätter vi inte på vinterdäck.

Nu kom nya ”Lillebror” till vår Challenger, bara några dagar gammal. Roland och Carina, gamla goda vänner sedan långt tillbaka, med bloggen ”Rolle o Forden på äventyr” . Kanske har jag inlett våra vänner i frestelse, efter att jag skrivit om vår nya husbil på min blogg? Hur som helst har de kört från Dalarna till Munkedal på Västkusten, med sin förra Pössl och köpt en sprillans ny Ford Challenger, av samma firma som levererade vår bil. Sedan tog de en omväg hem för att hälsa på oss i Småland. Fantastiskt roligt!

Efter att vi ätit lunch på Restaurang Byn i Aneby och vandrat runt hemma under torsdagen, serverade Birgitta en utsökt god kräftsoppa.

Efter en bilutflykt på fredagen åt vi årets godaste Rödspätta på Wiredaholms Golf & Restaurang.

Jag älskar Rödspätta och Remouladsås. Detta var den godaste Rödspätta jag/vi ätit hela i mitt liv. Dessutom ingick en stor skål soppa, en jättetallrik med sallad samt kaffe och en enklare typ av Crème Brülèe. Allt detta till Dagens Rätt pris.

Kommer inte er ”Kissemisse” fram, undrade våra vänner, så vi får hälsa på den? Strax efter att våra vänner lämnat ställplatsen hos oss på lördagsförmiddagen kom vår ”Lånekisse” fram, detta efter ett 10-tal nätter borta. När jag skulle byta flagglina i flaggstången, då var det minsann roligt att trassla in sig i linan.

Tack vänner att ni tog en omväg och hälsade på oss & Välkomna åter hälsar Matts & Birgitta!

Det är bara ett halvår sedan vi kom här och tog avfarten mot Stenungsund, Spekeröd och Ucklum. Den gången var vi ute för att kombinera nytta och nöje. Dels skulle vi titta på vår nya husbil i Munkedal och så skulle vi hälsa på min bror Egon, som är sjuk i Parkinson sedan flera år tillbaka. Sedan ett antal år, bor han och sin hustru i Ucklum.

Vi gav oss iväg efter lunch på fredagseftermiddagen. Själv var jag lite småtrött och Birgitta körde de 24 milen utan att stanna. Birgitta är en mycket lugn och säker bilförare och jag skulle ha kunnat sova hela vägen. Jag är helt trygg när hon kör.

Hotellet på bilden ligger bara ett stenkast från E 6:an och efter 2 rondeller är vi framme. Vi snabbladdade bilen, åt var sin hamburgare, drack kaffe på maten på Cirkel K, sov gott och åt frukost på Espresso House, vägg i vägg med hotellet. Ett helt obemannat hotell, Ingen lyx men helt ok, bra pris och med gratis parkering utanför dörren. Från hotellet har vi 10 minuters väg till familjen Torebring i Ucklum.

Vi hämtade upp Ann-Christin i Ucklum, som sedan visade oss vägen till min bror Egon, som har fått plats på ett korttidsboende i Stenungsund. Vi fick ett så fint minne av besöket. Egon trivs på boendet, inga tårar, utan tvärtom skattade han till ibland. Jag testade honom på några av bilarna han haft och kört under åren och han kom ihåg dem. Morris Minor 1000 -51, Goggomobil, Scanina Vabis 76 o.s.v.

Efter att Ann-Christin bjudit oss på en vrålfika hemma i Ucklum, styrde vi hemåt igen. Nu var det min tur att köra. Jag var själv så glad när vi var hemma igen, jag kände inte av någon trötthet alls. Det är 2 år i dagarna sedan jag fick min Pacemaker och den har gett mig livet tillbaka.

Före resan dividerade vi om att ta husbilen eller Lillvolvon. När jag insåg att det inte fanns några bra parkeringar i närheten av Egons adress, tog vi lilla bilen. Vi fyllde bilbatteriet till 100 % när spotpriset var nere på en 10-öring per kWh under natten före. Vi åkte så gott som gratis ned till Ucklum, men lite dyrare hem.

Egon hälsar till er alla, släkt och vänner och vi hälsar tillbaka och tackar Ann-Christin för senast…