På Svt nyheter i går kväll visades snödjupskartan upp över hela Sverige. Döm om min förvåning när den visade, att vi har mest snö i vårt landskap på flera platser. Vi som bor nära vattendrag och sjöar får även lite kallare än på andra platser i byn. På morgonen hade vi -15 grader och nu samma låga temperatur när jag gick hem i afton. Få har så trevlig gång- & cykelbana till jobbet som jag har.
Det allra bästa med kylan och snön är att veta att både lillbilen och Herden har +11 grader där de står 10 meter ut på gården. Ganska ofta kollar jag efter objudna besökare som ingen av oss gillar, men än har jag inte sett några spår av dem.
Bara postbilen har kört på vår gata vid kl. kvart i sju idag
Visst fick vi mycket snö i natt, men vad då den var ju dunlätt. De flesta dagarna är det bara en handfull bilar som kör på vår gata och nu på morgonen en enda bil, postbilen. Nu får vi nästan sluta att säga gata, det är en byväg. Igår fick vi ett brev från Postnord att vi får ett nytt post nr från och med 1:a januari. Post nr 578 93 vilket innebär att vi klassas som lantbrevbärarlinje. Till släkt och vänner notera det nya postnumret.
Jag skottade både sent i går kväll och idag på morgonen.
Men nu är jag inte riktigt överens med mig själv. När vi byggt vår villa 1972 anlade jag ett potatis- & jordgubbsland på hela 12×3 meter. Jag grävde detta för hand med spade utan att räta på mig. Något år senare skulle jag gräva igen, men vad hade hänt? Jag grävde en bit och sedan vilade jag. Jag var då bara 25 år. Följden blev ett år senare att jag sådde gräsmatta.
Att skotta snö har aldrig bekommit mig, stor och stark som jag alltid varit. När jag skottat upp garageinfarten och entrén, kände jag mig lite småtrött i går kväll, inte mycket men lite. Nu är jag 50 år äldre än när jag grävde vårt grönsaksland, men har det gått så mycket utför, tänkte jag. Sista året har varit tufft med alla sjukdomar, så jag hoppas att det är bara konditionen som måste tränas upp igen.
Denna varianten har varit med i vår julkatalog i ganska många år, men inte lyckats ta sig upp till storsäljarna. ”Vi tar bort den, sa Niklas,” när vi provpackade alla Tomtelådor i augusti. ”Nej vi byter namn på den,” sa jag. Namnet bara kom direkt, den ska heta ”Sillamacka” sa jag och så blev det. Första julordern som kom in var det inte långt ifrån ett hundra tal på just ”Sillamacka.” Malaxlimpan importerar vi från Österbotten och den är helt makalöst god.
Många pallar sill på lager just nu.
Nu har vi högtryck i vår stora Tomteverkstad. Hela 14 man som packar från tidig morgonstund till sena kvällen. Återigen har vi satt försäljningsrekord redan. Hela vår stora Tomteverkstad på nära 1000 m2 kyler vi ned till +4 grader. De jobbar sig varma i kylan där inne.
Det är inte ofta som kylan kommer före snön, men det har den gjort i år och nu ligger isarna spegelblanka. I dag hade vi nära -13 grader på morgonen och det har varit kallt i flera dagar nu, så isen bär säkert om det inte är strömmar. Det var inte enkelt att få ett par skridskor när jag var i skolåldern. Till slut tjatade jag mig till ett par som pappa inhandlade på auktionskammaren i Tranås för 5 kr. Ishockey klubba tillverkade jag i träslöjden i skolan.
Vårt vackra hem sett från badviken.
Varje dag, varje steg vi tar hemma, gläds vi och är så tacksamma över vårt fina hem. Inte minst Herden gläder sig nu när kylan kom. Han och lillbilen har + 11 grader ute i sina vardagsrum.
Jag vågade inte låna en bild från nätet så jag fick göra en själv.
Jag skulle tro att de flesta av oss är helt enormt reklamtrötta så här dags. Det går inte att läsa den minsta lilla nyhet utan tio talet reklamavbrott, inte minst nu under alla svarta veckodagar. När jag läste nattens mejl vid min frukosttallrik på morgonen började jag nästan skaka, två personer sjuka som är nyckelpersoner. Jag visste vad det innebar för mig. Kanske den veckohelg som genererar mest order på hela året. Nu skulle jag få ta en stor del av det lasset.
Det var bara att stänga av allt annat och köra hårt. Jag vet att det inte är nyttigt, men det blev varken frukost eller middag för mig idag. Det blev en svart måndag men otroligt mycket order. Jag kunde gå hem vid 16 tiden och vara stolt över att jag rett ut allt. Det blev en skön promenad hem.
Förra gången det var dags satte man upp en julgran utan att ha inhandlat en passande belysning. Det såg minst sagt förfärligt ut. Fanns det någon person med ”handlingskraft och omdöme” i år? Svaret ser ni nedan..
Årets julgran på Fredstorget i Aneby
Svaret ser ni ovan, belysningen räcker till knappt halva garnen, sedan har man bara slängt upp några lampor nedtill. Hur svårt har man det i kommunala förvaltningar, finns det inte utrymme för omdöme och handlingskraft att göra det snyggt från början?
Båda granarna är riktigt fina men allt förtas av slarvet med belysningen. Trädet i förgrunden är i alla fall vackert på Fredstorget. Fredstorget är värt att ha vackra välklädda julgranar.
Detta är en gård långt ute på landet, drygt en mil från Aneby mot Jönköping. Sväng av från 132:an mot Stenkar, så får du se denna bedårande julprydnad som slår allt jag sett innan.
Juldekorerat
Jag smög i buskarna och fotade lite, men man vill ju inte vara alltför närgången.
Juldekorerat
Kanske skulle jag filmat i stället då trädet bytte färger hela tiden.
Juldekorerat
Hela den stora trädgården är dekorerad, men jag kunde inter gå och fota allt.
Hemma hos oss
Hemma hos oss har vi satt upp 14 adventsstakar och klätt två julgranar, denna i vardagsrummet och en i greenroom. Jag har mycket ljusslingor liggande nedpackat, men jag har ingen given plats för dessa än.
Så gott att få vara hemma i vårt land och att få uppleva en riktig vinter igen. Inte nog med snön som föll i natt, nu lovar SMHI kyla tio dagar i sträck framåt. Nu vet vi att vintern fungerar i år också. Underbart!
Men se upp det är riktigt halt ute. En av våra vänner fick se en lastbil och en linjebuss kollidera 10 meter utanför sitt köksfönster, en mil utanför Aneby på vägen mot Jönköping. Bussen blev kvar på vägen men trots att det fanns 12 personer i den blev ingen allvarligt skadad. Lastbilschauffören klarade sig också, men det tog många timmar att bärga den.
Ett ljus på mitt skrivbord
När jag kommer till jobbet först vid sju tiden på morgonen och det är så kolsvart ute, tänder jag ett ljus för att skapa lite trivsel. I morgon tar vi fram adventsstakarna i fönstren och tänder upp det första ljuset av fyra adventstaken.
Ni som bloggar vet det redan, man träffar vänner, maten är utsökt och man glömmer att fota, samma här idag, när vännerna åkt kom kameran fram. Vi åt Tomtegröt med russin, kanel, nygriljerad julskinka och vörtbröd. Gissa om det var gott.
Under mer än ett halvårstid har jag sökt hjälp på Vårdcentralen i byn för värk i häger höft, värk ned i knäet och ända ned i foten men utan resultat. Sista veckan har jag haft två så gott som helt sömnlösa nätter, mest på grund av värk. Jag känner igen problemet sedan en muskelinflammation för mer än tio talet år sedan. Den gången var jag nästan invalid men jag fick en spruta i rumpan och sedan var all värk borta på några timmar. Under sista halvåret har jag bett om en spruta igen, jag har bett om värktabletter men utan resultat.
På samma Vårdcentral har jag bett om PSA prov i flera år, men möttes av varför ska du göra det? I somras tröttnade jag och gick till Företagshälsan och det var inga problem. Resten vet ni om allt som hände sedan. Jag hade för höga värden och det blev till slut operation. Av en slump hittade jag härom kvällen hemma fyra styck Voltaren tabletter. Naturligtvis tog jag en pill. Jag somnade och sov hela natten utan avbrott. Jag tog en pill till och har kunnat röra mig normalt utan att ha ont varje steg.
Måste man köra ut i skogen och ”Voltarunt” med bilen för att få hjälp. Det är ju mycket billigare att kunna ta en ”Voltaren.” Jag vet att dessa värktabletter som motverkar inflammation inte riskfria, men man kan ju gå ihjäl av värk också. I går sa jag till på skarpen, värktabletter eller så byter jag läkare och vårdcentral. Efter ett par timmar kunde jag hämta ut mitt recept på Diklofenak.
Matts Torebring 