Matts Torebring

Idag tog vi en liten cykeltur, bara drygt sex km och vi var över till Frösön. Inte visste jag tidigare att det finns en slalombacke där. Som sagt vi skickar så mycket post hit från jobbet, så nu vet jag att ön är ganska stor.

Jag förstår att stadsborna gillar sin ö, det var nästan folkvandring ut.

Vi snurrade runt lite med cyklarna, innan vi hittade gång & cykelvägen över vattnet. På stora bron får man inte cykla eller gå.

Själv grävde jag upp mina penséer och planterade sommarblommor, innan vi åkte på semester. Här blommar de fortfarande vackert.

I morgon rör vi på oss en liten bit söder över. Det har varit trivsamt och bra här på campingen. Vi är inga stadsbor, nu längtar vi ut på landet igen.

Vi sov länge, vi läste våra digitala tidningar, vi drack kaffe och sakta intog vi vår frukost, innan vi gick en runda, på den stora campingen och genom en av Sveriges största stugbyar. Efter detta gick vi 1 km, till en välsorterad ICA butik. 500 m bort fågelvägen, men ett staket är i vägen, därför dubbelt så långt.

Vi upplever det väldigt trevligt här och vi stannar kvar här några dagar. I morgon måste vi ut och upptäcka stan på våra cyklar. Vi måste även cykla över till Frösön, bara 4 km bort. På företaget skickar vi så mycket post hit till Östersund och till Frösön, att jag måste se vart den tar vägen. Här finns tydligen stora scanningcentraler, för betalning av fakturor. Fast får vi bara betalt, bryr jag mig inte om var de finns.

Ute i Europa har vi oftast varit de enda svenskarna på campingarna. Så är det här också. Här finns i stort sett bara Norrmän, lite Tyskar, Holländare och så några svenskar. Det är lite husvagnar och mest husbilar som står här.

Under hela elva dagar, har vi rest tillsammans med våra finska kamrater, Fredrik & Mariann. De körde först tio mil, för att möta oss och sedan ytterligare tio mil tur & retur, ut i Wasas skärgård.

Vänner som Fredrik & Mariann, Jakobstad, Finland, växer inte på träd. Kunniga, praktiska inom det mesta, alltid så trevliga, inte ett ont ord, impulsiva, gästfria och så lättsamma, att resa tillsammans med. De har två lika trevliga pojkar, som vi också fick nöjet att träffa. I Finland körde Fredrik före och visade upp allt sevärt, i Sverige delade vi på det.

Idag var det sista timman med vännerna. De är så enormt morgonpigga, att vi var ute, bara påklädda i våra morgonrockar, för att ta ett sista farväl. Nu skulle de gå tillbaka upp till Haparanda och sedan hem till Jakobstad. Hemma i Finland går Fredrik till ”Gubbdagis” varje dag, kl. 6 på morgonen och möter ett helt gäng gubbar, bara för att träffas över en kopp kaffe för 1€ på en Shellmack.

Tack vänner för ert uppoffrande för oss och den fina gemenskap som vi haft!

Vi hade bara ett krav idag. Det var att få tömma våra tankar och fylla vatten. Efter lite sökande fann vi, att Östersunds Stugby & Camping, var det helt klart bästa alternativet. Bästa tänkbara platser med gräs och asfalt. Till Östersund centrum har vi bara tre km. Vi har kollat på Östersund de sista dagarna och det skall vara solsken här i helgen. Nu har vi haft regn i två dagar. Så nu tar vi helgledigt från resandet

Under de fjorton dagar, som vi varit på resande fot nu, har vi lagt ut totalt 500:- på parkering och ställplatsavgifter. Här kostar det 265:- per natt utan el. Det tycker vi är billigt, för att få bo så här fint.

Vi körde de sista 50 km av Vildmarksvägen. Bara skog här också. Kanske skyltningen är sådan, att man ska börja i Strömsund och köra åt norr. Vi gjorde tvärt om. Kanske var det därför, som vi inte såg en enda skylt om sevärdhet, eller möjlighet att stanna.

Vi önskar er alla våra vänner en trevlig helg!

Se karta och fullständig beskrivning av Vildmarksvägen i inlägget före detta.

Om vi jämför denna så kallade Vildmarksvägen, med de vägar vi kört i ute i Europa, som till exempel Centralmassivet, Andorra och Pyrenéerna var denna vägen ingenting. Våra vänner från Finland, sa samma sak. Vad var detta? Vägen liknade vägen mellan Filipstad och Vansbro, för där bor inte en enda människa på flera mil.

Själv hade jag räknat med ett dagsverke, att ta sig 130 km från Vilhelmina, upp till Stekenjokk. Jag hade snöskyffel, varma kläder och kängor i beredskap. Inget behövdes av detta. Det var bara ett oändligt gungande, genom alla bulor i vägen.

Jag hade förväntat mig lite handelsbodar utefter vägen, men ingenting fanns. Vi ville stanna på rastplatser och fika, bara några få fanns. Vi sökte efter ställplatser, men ingen visste nog vad det var.

Jag stannade till slut och frågade, i en liten livsmedelsbutik efter vägen. Då fick jag rådet att köra ett par mil så kommer du till Gubbhögens Naturcamp. Detta var det bästa på hela resan, sa gode vännen Fredrik. Ett tjugotal husbilsplatser med frivillig avgift. Det finns badbrygga, färskvatten, vedeldat kök med disk, porslin, grytor och ett utedass. Det finns stugor att hyra för 100:- natten. Nyckeln sitter i låset. Vem slår detta?