Vår radiostyrda termometer brukar vara klockren. Men idag undrar jag var den mäter värmen någonstans? Varje gång jag ser Europakartan i bild på SVT, dras alltid blickarna mot Spaniens inland. Runt Madrid är det alltid extremt varmt på sommaren, eller kallt på vintern.
På väg till Lake Caspe Camping i Spanien
Året var 2013 och vi reste tvärs över Spanien. Motorvärmen i bilen låg intill det röda strecket hela tiden, betydligt högre än normalt. När jag steg ur bilen, var det nästan chockartat möte med värmen. Jag satt på en stol under ett träd tills det blev kväll. Då var det runt +40 grader i skuggan.
Camping Lake Caspe
Camping Lake Caspe, mitt ute i odlingslandskapet, ett eldorado för fiskare. Camping tomterna var inte byggda för husbilar över nio mer. Men vi kunde krångla oss in mellan träden.
Varm eller kallt i Spaniens inland
Hade campingtomterna varit lite större, kunde det ha varit trivsamt inne under träden.
Mindre är tio meter från vårt sovrumsfönster betar grannens hästar.
Den första häst jag minns från barndomen var hästen Bläzer. En stor råstark ardennerhäst. Tråkigt nog gick han igenom golvet på rännet och skadade sig. Det är allt jag minns av honom.
Sedan köpte pappa ett nordsvenkt sto, Freja. Detta var ingen arbetshäst på samma sätt som Bläzer. Det bar sig inte bättre, än att pappa fick en häst till på köpet, Freja födde Grålle. En stor stark buse, som var nästan helt omöjlig att tämja för pappa. Efter detta födde Freja Bellman, en lite mindre och så snäll häst. Dessa tre hästar hade pappa större delen av min bonddrängstid.
Femton år gammal, avverkade jag ensam, en rotpost med timmer på granngården, ett par km bort. När jag avverkat kalhygget, och det låg fullt med stora stockar, lånade jag Freja och timmerkälkar av pappa och körde ut timret till bilväg. Detta jobbet var så tungt att det satte spår i mig för livet.
Nu är vi jätteglada över våra närmaste grannar hästarna, som betar av och håller rent i träddungen.
Åter en söndagsmorgon och jag vaknar strax innan klockan är åtta, utan minsta lilla sömntablett. Detta finns egentligen inte i min värld. Det finns inte på kartan för mig, ändå händer det igen.
Muminkaffe
Den rena morgonluften och naturen in på knuten, gör att vi sitter kvar i nästan en timma. Jag som aldrig har ro att sitta still annars, då förstår ni hur njutbart det är. Det är bara vi och naturen.
Tio meter utanför våra sovrumsfönster
Här framför oss går två hästar, som betar och håller efter växtligheten. Lägg märke till stenmuren rakt fram i bild. Hit upp gick Anebysjön fram till år 1860. Med andra ord vi bor på sjöbotten.
Efter frukost gick vi till Målsånna stugby & Camping
Rakt fram i bild ligger Aneby Kommuns, enormt stora misslyckade satsning på Ekotopia och miljöutbildning. Idag gäller vård och omsorg. Så synd att inte restaurangen är öppen. Tänk att ha en restaurang inom ett par hundra meter.
Så lummigt och vackert
Vad trevligt att få vandra i denna grönska.
Bakom Ekotopia.
Det går små och stora kossor båda sidor om vandringsleden
Ett fågeltorn ganska nära oss, men detta kände vi inte till
Kanske bara tre hundra meter bort, men vi kände inte till det.
Snyggt och välsköttBirgitta är otränad på att gåFramme vid Målsånna Stugby, Camping och Ställplats
Jag stannade kvar i skogsbrynet och gick inte fram till husen. Många lediga platser finns det.
Strax hemma igen
Nu är vi strax hemma igen. Bara fem km tur o retur enligt skylten. Jag tror dock att det är minst tre km eller ännu mera enkel väg.
Vi gick en en vandringsled (fejkad grön) som inte finns på Google
Nu börjar hemmakänslan att komma påtagligt. Det är här vårt nya liv just har har börjat. Det kom nästan en tår o ögat av tacksamhet, när vi åt frukost i vårt Greenroom. Tänk vad bra vi fått det efter alla år av hårt arbete.
Vi var ganska trötta efter sista fyra veckorna, med fullt ös på jobbet. Dessutom var jag både trött och besviken över, att jag var illa nöd & tvungen behöva att offra en lördag, för att göra returer till Willab Garden. Detta retar mig ganska mycket. Jag beställde på mejl ett styck Greenroom inkl. 1 st dubbeldörr.
Leveransen kom i april månad och deras egna montörer skulle kunna komma först i september. Mycket dåligt! Mina duktiga snickare reste upp rummet i början av juni. När snickarna monterat rummet sa de, att det blev en dubbeldörr över.
Jag mejlade bilder till Villab Garden och de skyllde på att jag beställt fel. Aldrig i livet, läs innantill sa jag, det står en styck dubbeldörr. Efter flera turer kom en returfraktsedel. Kom och hämta returen sa jag, detta är inte mitt bekymmer. I stället kom en returfraktsedel, på grund av ”ångrat köp”. Åter bara skylla på andra! Hur skickar man tillbaka två glasskivor 1600×800 samt två glasskivor 400×1600 samt en massa lister?
Som väl var, kunde jag leta fram i vår träcontainer, häcken som alla glasskivorna kom i. Jag fick först laga upp den och sedan fylla den med bubbelplast och ställa glasskivorna på högkant. Efter detta spikade jag fast buren på en pall och spikade fast stöttor och bandade sedan allt. Dessutom har jag tydligen fått betala, över 6000:- för den extra dörren som jag inte beställt.
Så blir det i volymproducerande företag, volymen först, kunden sedan. Jag ger bara en * som många andra, till detta företag. Jag har ju en packhall, emballage och resurser på jobbet att vara i. Hur skulle jag löst det annars?
Samma blommor som på kyrkogården
På våra gravvårdar har jag planterat samma blommor. Där ser de lite ledsna och ser hängiga ut. Utanför vår dörr trivs blommorna på ett helt annat sätt, lagom sol och lagom skugga.
Återigen tände vi upp grillen
Med den gamla murstensgrillen och min egen björkved, har det blivit roligt att grilla igen. Nu blev det fjärde gången på drygt en vecka
Idag blev det tjock grillkorv
Börjes Chark tjock grillkorv smakade bra. Färdiggrillad på nolltid på den heta björkvedsglöden.
Vi hade lagt oss för att sova en kväll, när Birgitta säger, ”Det var hemskt vad du luktar rök.” Så är det att grilla ute på riktigt. Nu sedan vi började att använda vår murstensgrill, är det så enkelt att starta upp och sedan bara skrapa av gallret över glöden. Ingen tråkig och kladdig disk och massa pyssel efteråt. Veden doftar så gott när den brinner.
Fläskfilé på grillen idag
Idag hade jag laddat upp med bara björkved. Det doftar så gott och vi sitter ute. ”Hemma lika bra som husbil”. Vilket trevligt fredagsmys för oss. Nu kunde vi fira att vårt semestervik är över.
16,5 cm ordererkännande på fyra veckor
Sedan några år tillbaka, är jag bara vice vd på jobbet. Under de sista fyra veckorna, har jag haft det fulla ansvaret för allt igen, när Niklas haft semester. Kommer jag att räcka till, Niklas utvecklar affärssytemet hela tiden. Jag försöker att inte lära mig alla detaljer. Inte en enda fråga, har jag behövt störa Niklas med. Allt har fungerat klockrent.
Men vilket jättebra Team vi varit, som jobbat nu de sista fyra veckorna. Allt har fungerat med bästa beröm åt mitt team. Själv har jag jobbat mest med order, kundtjänst och ekonomi. På bilden ovan är alla ordererkännande, order som jag tagit emot och godkänt, under dessa fyra veckor. Det blev 16,5 cm med ordererkännande på dessa fyra veckor.
Jag tänker ofta tillbaka på min ungdom, under sent 50 tal, till början av 60- talet. Jag minns den stora radion, som tog stor plats där hemma i köket, stor som en sockerlåda var den. Tre saker jag minns alldeles särskilt från radion är, Barnens Brevlåda, Börsnoteringarna och Väderleksrapporten.
Väderleksrapporterna minns jag alldeles extra mycket, kanske för att det låter nästan likadant än idag. ”Ett nytt lågtryck har bildats över Brittiska Öarna och närmar sig Västkusten under kvällen och under natten når det in över Småländska Höglandet”.
De dagar som det inte har blåst i år är lätt räknade. Så gott som alltid sydvästlig vind, från just Brittiska Öarna. Hem från jobbet blir det kraftig motvind på Grännavägen. Allra värst blåser det uppe på höjden vid nya Blåljushuset, därav har jag döpt om det till ”Blåshuset”.
Stigbergsvägen var för bara några år sedan en gata med förfallna hus. Vi på Torebrings har gjort vårt till att höja gatans ansikte. Kommunen har investerat mer än 30 milj. i Blåshuset, vi ännu mera, Åkes Bygg har byggt nytt, Lekplats Konsulten har investerat samt Villa Carlsgåden har rustats upp privat. Idag är nog Stibergsvägen en av Aneby kommuns mest välskötta gator.
En av mina kollegor på jobbet, har sin husvagn utlånad och uppställd på Gränna Camping under denna veckan. Hur lång kö tror du att det var till Visingsö båtarna i lördags?, frågade han mig. Ja kanske upp till parkeringen, svarade jag. Nej fick jag till svar, det stod två- tre man i bredd, i kö ända upp till ICA & Coop, över 900 meter kö.
Stackars människor, sa jag, vad bra vi har det som får jobba under juli månad. Vad skönt att veta att Herden har det varmt & gott, fri från de dagliga skurarna.
Jag planterade denna gran på jobbet, för kanske fem, sex år sedan. Ingen särskilt smart plantering, en cementring fylld med jord, stående ovanpå asfalten. Under alla somrar hittills, har jag burit ett antal vattenkannor, för att vattna granen, men inte i år.
111,6 mm under juli månad hittills.
Sedan vi kom hem första dagarna i juli månad, har det fallit 111,66 mm regn. I år har jag saknat de varma somrarna i sydeuropa. Vad skönt att vi reste när vi var unga. Sonen med familj har även de svemestrat i år, boendes i bland annat en stuga på Österlen. Aldrig mer, sa sonhustrun när de var hemma igen.
Vår svemester var ingen Aha upplevelse heller. Vi hade solsken bara några dagar på Norra Öland. Det blev mest bara favoriter i repris. Dessutom fungerade inte värmen i bussen som den skulle. Troligtvis måste vi byta batterier under augusti. Varken Birgitta eller jag mådde särskilt bra. Dessutom Corona rädslan hela tiden.
Linus & pappa Niklas & mamma Carina, bjöd hem oss alla tre familjerna, till grillfest på söndagseftermiddagen, ute i deras trädgård. Före detta hade Linus tagit med sig pappa till ICA och själv bestämt vad de skulle handla. Av råvarorna hade Linus själv gjort en fantastisk grillbuffé, med grillade hamburgare som han själv grillade, kyckling, bacon, korv, majs, paprika, lök, egna såser och sallad. Mamma & pappa fick i stort sett bara titta på.
Att Linus lagar mat det visste jag, men inte att han lagade mat i dessa proportionerna och dessutom bestämde inköpen. Pappa fick betala och stå för kalaset. ”Du bjuder, jag betala”, sa pappa Niklas. Men hur har du gjort Chilisåsen sa jag till Linus, det är inget konstigt, det är bara att mixa lite.
Vi hann äta middag, bara krypa lite närmare husväggen och under markisen, vi hann duka av bordet. Kusinerna och far & mor hann spela brännboll, spela krocket och kasta med kastspö Sedan öpnade sig himlen, med ett skyfall. 25 mm regn på 20 minuter.
Tack Linus och hela familjen, du imponerade på mig Linus!
