Arvid Nordqvist säljare kom och bjöd på en Jättetårta idag.
Sågverksägare Axel Gustavsson, Aneby, kom och stannade till på gården där vi bodde ute i Lommaryd, i början av 60- talet. Vad åker du för bil? sa pappa till Axel. Jag åker Gevalia, svarade Axel. Gevalia? sa pappa. Ja sa Axel, ”Alltid nyrostat”! (Opel)
Gevalia var min första kaffeleverantör, när jag startade eget. Gevalia har fortsatt att vara, en av våra största leverantörer. Sista tiden med stor konkurrens av Arvid Nordkvist. Idag kom Arvids Nordqvist säljare och bjöd på en Jättestor och Jättegod tårta.
Team Torebrings har lyckats med en ökning på Arvid Nordkvist kaffe, på hela 40% och nästan 19 ton kaffe. Själv har jag inte bidragit med många kartonger. Jag håller på med ”Allt” annat. Jag kom för sent till fikat, för att få se den oskålad.
Idag har det verkligen varit storslam på bygget. Inte mindre än 14 hantverkare och entreprenörer har jobbat för fullt idag på vårt stora bygge. Fyra snickare, en elinstallatör, tre kyltekniker, en rörmokare, två mattläggare, en grävmaskin, en markarbetare och en ventilationstekniker, TOTALT 14 man.
Jag tyckte att jag planerade ett riktigt stort Teknikrum (pannrum), hela 12 x 3 meter. Nu ser jag att jag får bara ett litet förrådsutrymme kvar. På taket till teknikrummet, har ventilationsaggregatet kommit på plats. Golvläggare Leif (77) kom kl. 8 idag och lade en matta under maskinen.
Första bilden installeras bergvärme och tre kylmaskiner. Andra bilden det stora ventilationsaggregatet. Sista bilden har Åke Byggare börjat riva den gamla ytterväggen ut mot nya lagret.
Vi älskar julen, trots det enorma arbetet och ansträngningen som vi har före jul, trots detta ser vi fram emot när familjen samlas och vi firar jul tillsammans.
Men frågan är om inte den positiva känslan tar över, när julen dansas ut. Idag var det vår tur. Som vanligt har vi extra av allt, en gran på altan, ett stor tall på framsidan och två julgranar inne. Utöver detta har vi en massa tomtar och ljusstakar. Totalt sex julgransbelysningar (tre styck i tallen) samt en massa ljusslingor. Nu är allt borta, bara lyktan på trappan står kvar.
Nu kom den av många efterlängtade vintern. Jag kan inte påstå, att jag längtar efter just snön. Men när den väl kommer, blir det så ljust och vackert. Jag är glad över att snön inte har stört våra markarbeten vid vårt bygge.
Väl hemma, visst blir det lite pyssel med snöslunga och snösläde. Det är då jag önskar, att jag hade en Harvester, en ”Tuffa Viktor”, en Fordson Major, en Ford Dexta, en BM Buster eller kanske en Massey Ferguson. Jag har en lång uppfart för HERDEN, samt 80 m trottoar att hålla ren. Visst skulle det vara roligt, att ha ett barndomsinne att köra undan snön med.
Kontoret nästan klart utvändigtBergvärme kommer in på långsidan och värmeöverskott ut i kondensor
Niklas nya kontor
Golvvärme läggs
Workshop under kontor
Nya teknikrummet 12×3 m
Massor av maskinerier skall rymmas här inne
Nya kontoret i stort sett klarat utvändigt. Idag kom golvvärme på plats och i morgon gjuts golvet i kontoret. Niklas kommer att få det mest fina kontor med stora fönster med utsikt över Aneby. Under kontoret växer Workshop fram. Nya Teknikrummet innehåller kyl- & fryskompressorer, bergvärme och ventilation på entrésolplan. Utmed långväggen på lager mot söder kommer bergvärmen in. Där finns även kondensor för kyl- & frys. (Klicka upp bilderna)
Ni ser sällan tillbakablickar på min blogg. Jag är entreprenör och ser helst bara framåt. På vår julavslutning och tack till vår personal, sa jag… ”Jag har funderat på om detta bygget, som vi genomför i år, är mitt sista bygge? Nej, det tror jag inte, jag är inte förvånad över, om det blir två- tre projekt till, om jag får leva”. (Idéerna finns) När något är färdigt, vill jag lägga det bakom mig och gå vidare in i något nytt.
Det hände så mycket i vår familj, i nyår och på vår sista resa. När jag satt där i min ensamhet i husbussen på Krono Campingen i Lidköping, Birgitta låg på lasarettet inne i stan och jag satt där och läste alla hälsningar, till Birgitta och mig, då kom det tårar i mina ögon, glädjetårar över vänner som följer oss och som reser med oss.
Nu vill jag ändå blicka tillbaka på 2018. Tacksam över året som gått. Tacksam över min familj, företaget, vårt stora bygge, vår nya fina husbuss, min välbesökta blogg och inte minst att vi kom tillbaka, till den kyrka som vi hör hemma i. Detta efter cirka sju år, ute där vi inte ville vara.
Det saknas några besök, för att nå upp till 300 000 visningar av min blogg. Året som gått innebar en stark statistisk ökning av läsare. Största ökningen skedde i samband med, alla problem med förra husbilen, samt bytet till vår fina husbuss.
Nu vill jag tacka er alla, som delar det mesta med oss. Tack för alla positiva hälsningar till Birgitta. Tack för att ni läser och kommenterar. Jag kommer att fortsätta att vara en stor kritiker till det samhällsbygge vi har idag. Det får inte fortsätta, att bland annat 11 Humanister ska styra vårt land, citat: Morgan Johansson (S): ”Vi ska utrota kristendomen i Sverige”. Pojkar ska inte vara pojkar, flickor ska inte vara flickor, de skall kallas ”hen”. Jag hoppas jag kunde delta i att en positiv förändring sker. Jag ska inte vara tyst.
Nu har jag för första gången, sovit två nätter ensam i vår Husbuss. Egentligen var det nog ganska nyttigt att göra det. Tacksamheten över att ha min Birgitta är enorm. Vi har känt varandra i 67 år, vi hade sällskap i fyra år och i februari firar vi Guldfest, samt vi har arbetat tillsammans i vårt företag i 43 år. När Birgitta gled ur mina starka armar och blev till en hög på golvet vid toaletten i Husbussen, nästan skrek jag, ”Lämna mig inte”.
När jag ringde till Birgitta på lasarettet idag på morgonen, hade hon redan varit uppe och duschat och varit på toaletten utan stöd. Det är inte möjligt, sa jag medveten om gårdagen. Nu vill jag åka hem och jobba, sa hon i nästa andetag. Du är inte klok, svarade jag. Jag är frisk nu, svarade Birgitta.
Någon timma senare var jag på hennes rum på lasarettet. Nu väntade hon bara på att bli utskriven. Det gick ända fram till lunch, innan vi kunde lämna lasarettet bakom oss. Orkar du gå gatan tio minuter framåt, så bjuder jag på semla på Rådhuscaféet? Vi gick i ganska rask takt utan minsta problem. Nu är det mindre än två km kvar hem, orkar du? frågade jag, efter att vi intagit varsin semla. På ett litet vips hade vi gått hem till husbussen.
Hemma igen, fick Birgitta fick några vackra orkidéer från Läckö Blommor.
Vi är kort med personal på jobbet och sonen har fått bära ett tungt lass när vi varit borta. Vi ville komma hem till undsättning, då ytterligare medarbetare var lediga i morgon fredag.
Jag kan knappt tro det själv, att det är möjligt att göra denna resa som Birgitta gjort. Det är allt bra krut i Birgitta. Naturligtvis fick hon professionell hjälp på högsta nivå, annars hade detta inte varit möjligt.
Ett jättestort Tack till Ambulanspersonal, Akutmottagningen, Medicinmottagningen och det positiva bemötandet på Krono Campingen i Lidköping. Ni är våra vänner.
