Matts Torebring

Jag har haft det ganska lugnt idag och jag har hunnit växla några ord, med de ”Stora Pojkarna” ute på bygget.

Nedersta bilden till höger, småpratade jag med killen som körde bilen. Det syns inte i bild, men på sista vagnen med tre axlar, har han två vändskivor, som han kan styra hjulen, som han vill från förarplats. Mellan denna ”släpvagn” och bilen, har han bara en luftslang till broms och en sladd till el. Takstolarna binder ihop ekipaget.

Hur gammal tror du att ”släpkärran” är, sa killen? Det är nog årsmodell 1988, sa jag. (trolig yrkesskada) Nej, sa killen, det är årsmodell 1989. Bilen till vänster har en bom, att skjuta ut till den långa lasten.

Idag kom de tre sista takstolarna och väggarna till workshop. Ovanpå dessa läggs ett betongvalv, för att sedan bygga vidare med kontoret. I morgon lämnar den stora mobilkranen oss. Sedan kommer en eldriven byggkran, för att montera tak och väggar.

och flera väggpartier till workshop

Detta är helt fantastiskt, att få vara med om ett projekt som detta. Att under flera år bakåt i tiden, få jobba med en idé, förkasta den, skapa en ny och till slut bygga något, som jag är nästan lyrisk inför att få förverkliga.

Min absolut första fråga var, när allt startade, tillsammans med stomleverantören: Hur lång spännvidd klarar du på takstolarna? 27, 5 meter var inga som helst problem. Så idag när stora grabben i hängslebyxor kom, med den långa lasten, var min första fråga: Har du kört längre takstolar? Ja detta är inget märkvärdigt, 36 meter långa, har jag kört en gång”.

Hur klarar du trånga rondeller? sa jag. Jag kan styra mina hjul längst bak hur jag vill inne från förarplats och jag klarar alla rondeller. Mellan de tre axlarna längst bak och dragbilen, hade han bara en säkerhetslina och en grov elkabel. Ni ser på en av bilderna, när han krokat fast de tre axlarna till dragbilen, efter att ha lossat sin last.

Jag är så intresserad av varje detalj i bygget, jag ser att mina skisser förverkligats i färdiga byggelement, med håltagningar och precision. Väggen till workshop med hål för lastport, väger bara den 11 ton. Takstolarna vägde också 11 ton.

Det blir kanske tråkigt att läsa om detta bygge, ni får koppla bort mig ett tag, men för mig själv, är det bland det roligaste jag vet, efter att åka husbil. (klicka upp bilderna)

Klockan är kvart i sju när Birgitta ringer, fem minuter senare är jag på plats på Torebrings stora byggarbetsplats…

Jag är med årens rätt, inte så tidig längre på jobbet. Ibland blir klockan över sju, innan jag är på plats. Dessutom går jag oftast hem, redan vid femsnåret. Försökte börja klockan åtta en dag, men det passade inte mig. Men idag fick jag bråttom, att installera ett gäng byggare.

Den gigantiska kranbilen var på plats, redan på fredagskvällen. På måndags morgonen stod tre tradare på kö, för att lossa sin tunga last. En tradare med hydrauliska stödben inuti skåpet, för att hålla godset på plats. Det har jag aldrig sett tidigare.

En helt gigantisk kranbil. Vikt 80 ton. Lyftförmåga 130 ton. Marchfart på väg 80 km/timma. Den skulle klara att lyfta 17 styck fullastade Concorde bilar á 7 500 kg på ett enda bräde.

I morgon kommer troligtvis betongtakstolarna. Längd 27.4 meter. Då blir det spännande värre! Vilket lyft att se allt växa fram på bara ett par veckor. (Klicka för att bläddra i bilderna)