Min svägerska Maria Torebring till vänster och min lillasyster Eira Torebring till höger.
Vi har haft så otroligt fina Brittsommardagar att vi har kunnat sitta ute hela dagarna i greenroom, när vi inte varit ute och rört på oss. Detta är ett av Smålands största stenrösen sedan tiden något hundra tal år efter Kristus. Själva bor vi mindre än 200 meter från detta.
Aneby kyrkogård
Naturligtvis ville vi tillsammans se våra föräldrars gravvård sedan 20 talet år tillbaka. Vilken vacker kyrkogård vi har och så välskött. Idag reste Eira och Maria hem men lämnar ett fint minne efter sig.
Tack Eira & Maria för en fantastisk helg tillsammans. Detta minns vi för alltid.
Pandemi, sjukdom och sorg i familjen har gjort att det är hela 13 år sedan min kära svägerska Maria Torebring var ned till oss i Småland. Idag startade min älskade lillasyster bilen i Sala och på vägen genom Örebro plockade hon upp Maria. På fredagskvällen kom de båda ”Tjejerna” och Niklas med familj hem till oss.
Denna fantastiska orkidé fick vi av Eira och Maria
Jag googlade för några dagar sedan för att hitta en löpare till vår köksö. Två dagar senare kunde jag hämta denna fantastiskt vackra löpare som var som designad för vårt kök. Sedan kommer våra ”Tjejer” med en blomkruka i samma stil. Tala om telepati. Men vilken orkidé, hela fyra blomstjälkar. Fantastiskt!
Min svägerska Maria från Örebro
Jag saknar min äldste bror så jättemycket, men hans fantastiska hustru är alltid lika roligt att möta. Hon är en glädjespridare. Min lillasyster Eira har varit hos oss lite oftare. Vi har däremot hälsat på i både Örebro och Sala många gånger under åren
Fest att få mötas
Så roligt att kunna mötas igen efter ett och ett halvt tunga år. Jag måste le lite, Linus har redan växt om både Maria och Eira. Jag kunde inte vara med riktigt hela tiden.När jag kände tröttheten i huvudet komma gick jag till sängen och vilade mig. Nu känner jag efter var gränserna går.
Min läkare har talat: ”Matts, nu har du fått alla varningssignaler som finns, lyssnar du inte nu så ligger du ned nästa gång. Du får inte gå till jobbet på minst två veckor och då ytterst lite och testa.” Lite upprymd” av svaret på Aneby VC att jag inte har några dåliga värden, gav jag mig ut för spola av hela entrén, garageinfarterna och tvätta bilen. Jag blev helt matt av detta, det var så mycket jag orkade med.
I afton kommer min lillasyster från Sala, min svägerska från Örebro och hälsar på oss, det ska bli såååå roligt. Det är hela 14 år sedan min svägerska hälsade på hemma oss, detta på grund av sjukdom och min brors bortgång.
Naturligtvis stannar jag hemma från jobbet under resten av veckan. Klockan 13 idag skulle jag ha varit på återbesök på Urologen i Jönköping. Min kära hustru ringde upp min kontaktperson där och beskrev läget att jag inte mådde riktigt bra. ”Då ringer jag upp Matts och lyssnar om han kan tala med mig,” fick Birgitta till svar, vilket hon också gjorde på utsatt tid. Fantastiskt! Vidare ringde hustrun åt mig till Vårdcentralen. Dit får jag komma i morgon bitti.
Ingen kan knappast tycka synd om mig, för att vara hemma och tillbringa hela dagen i tv soffan och att få ha kossorna på bara ett 20 tals meters avstånd, utanför vardagsrumsfönstret det är inte så svårt. Jag är ganska säker på att jag överansträngt mig med tre stora projekt bakom dataskärmen under ett och ett halvt år. Nu hoppas jag att få ett svar på det mesta i morgon. Jag har inte känt av någon yrsel idag.
Idag har jag träffat min Art Directer några mil utanför Växjö, för att gå igenom manus till min bok. Att få träffa min medhjälpare, var som att få träffa en gammal, god och erfaren vän. Resan blev dock en blandad upplevelse.
Sista veckan har jag stundtals känt mig yr i bollen och tyvärr har det inte blivit bättre, tvärtom. Jag vaknade vid midnatt och var riktigt yr, men med en Alvedon somnade jag om efter någon timma. På morgonen kände jag mig pigg och utvilad. Efter bara ett par km kom symtomen tillbaka och jag funderade på att vända hem igen, men jag fortsatte dock mycket försiktigt. Jag kom fram och vi samtalade i timmar. Det kändes obehagligt att starta bilen och köra hem, men det var ju bara 18 mil. Jag kunde sträcka lite på benen på Illareds Rastplats, men fick ingen mat där idag. Jag var glad när jag var hemma igen och kunde sträcka ut hela mig på sängen. Kanske måste jag gå på en läkarundersökning igen…? Jag har inte högt blodtryck.
Sedan första gången som vi kom hit har jag förundrat mig över, att ”bilvägen” ned till stranden bara slutar, oftast i en vattensamling i gräset. Visst har det gått att vända med lite fram och tillbaka. Nu ”äntligen” verkar någon ha sett detta och åtgärdat det på ett riktigt bra sätt. En vändplan samt dränering av den våta marken. Bra jobbat!
En så kallad väg till badviken
Vägen ned till badviken går inte att kalla väg. Jag krypkörde på vägrenen ned till sjön så sakta det bara gick. Ändå smutsade jag ned i garaget och garageinfarten på grund av att hjulen var fulla av lera när jag var hemma igen. Det ljusa halvåret är det mycket ”bil med båtkärra trafik.” Trots att vägen är maximalt ojämn kör många i mycket hög hastighet och dammet ligger som en dimma över skogen eller in till oss. För att inte tala om båtarna som hoppar och skramlar på sina kärror.
Varför ser man inte detta? En väghyvel och två, tre lass grus så vore det riktigt fint på två timmar! Fotbolls plan är fin och välskött vid stranden, men varför gör man inget åt vägen?
På tal om vägar…
På genomfarten i Aneby Centrum är det en kraftig försänkning i beläggningen av gatsten. När vi kör över där med husbilen har vi nästan fått krypköra så djup är försänkningen. Detta har varit i ett par år. Nu har man satt upp varningsskyltar i stället för att åtgärda bristerna.
Jag ringde en ansvarig person i kommunen om några buskar som växer över hela trottoaren så man får väja ut i gatan på en av de mer trafikerade gatorna. Det har gått två, tre veckor nu, men utan åtgärd. Ska jag ta med mig en sekatör och klippa ned dem? Jag går där två gånger om dagen.
Jag bad om justering av vår gata så vattnet vid störtskurar rinner ned i ett avlopp i stället för vidare ned efter hela gatan, men inget händer….
Visst blir man trött av att ingen ser eller ens lyssnar…
Jag googlade i timmar i går på olika röjsågar. Men jag drog mig för att lägga ut 5000 kr på en ny röjsåg just nu. Ska jag köpa eller ska jag be Christer om hjälp? Det var knappt jag kom mig för att ringa Christer för att be om hjälp. Det är flera år sedan Christer gick i pension och han har två egna gårdar att sköta om, samtidigt som han fått kämpa mot sjukdom. Christer är nog den siste att ge upp och jobbar nästan jämt. Jag ringde till slut Christer i går kväll och frågade. Jag kommer under veckan, sa Christer.
Christer är klar
Idag på morgonen kom ett sms. Nu är jag på plats på Framtidsvägen. Drygt tre timmar senare var allt sly nere. Nu ser vi sjön igen.
Vårt hus från sjön
Nu ska jag ta min motorsåg och gallra lite bland de minsta träden som står kvar. Vår granne till vänster om stängslet, har hästar som håller efter all vegetation och de har så enormt grönt och fint.
Jag satt nästan ett helt år med ett megastort projekt på jobbet, som innebar översättning och strukturering av i runda tal 2000 produkter i affärssystemet. Detta gjorde jag utöver mina ordinarie arbetsuppgifter. När detta var klart skrev jag min bok på 430 sidor som egentligen vara rena avkopplingen. Sedan följde granskning av min grammatik och säkert minst tio korrekturläsningar. Det sista frestade på i hjärnan.
Jag blev glad när jag hittade dessa sju tips för hjärnan. Ännu gladare blev jag av att jag följer alla sju tipsen noggrant. Läs gärna vad Dr. Mikael skriver. När jag var riktigt illa ute i början av 2000 talet och hade förlorat min sömn, kunde en enda telefonsignal stressa igång hjärnan. Så illa är det inte idag. Nu har jag lärt mig att sätta gränser. I stort sett hela denna helgen har jag bara kopplat av.
Till nästa helg får vi ett efterlängtat besök, min svägerska Maria i Örebro och min lillasyster Eira i Sala. Vi är kända för att hålla ordning och reda både inne och ute, så idag var det hemmalördag med städ inne och ute.
Birgitta har dammsugt, dammat och torkat alla golv och det finns inte en sak utan att hon har lyft på. Min äldste bror och svägerska var senast hemma hos oss, när jag fyllde 60 för 14 år sedan. Sedan kom sjukdom, dödsfall och pandemi emellan. Vi har däremot hälsat på vår kära Maria hemma i Örebro flera gånger. Vad jag har saknat min bror under de sista årens byggen, det är tungt att han inte finns kvar, vi hade haft så mycket att samtala om.
Vy över vårt boende. Foto Mikael Marbenius.
”Äntligen” kom en traktor från kommunen i veckan, med slåtterkross och gjorde fint på vägrenarna. Naturligtvis är det jobbigt gå ur maskinen och göra det färdigt, så jag klippte runt elstolparna utmed gatan vid vår hustomt och lite till.
Vi har en stor tomt på cirka 1600 m2, utöver detta har vi kanska mycket kommunal mark som vi håller rent och snyggt på. Flygfotot ovan skickade jag in till kommunens tjänstemän med frågan om jag fick sätta upp fågelholkar i träden och röja bort allt sly så vi ser sjön. Jag fick ett Ja till detta med vändande post, men jag är inte där än.
Vår gränsplantering mot sjön.
Alla trädgårdsytor är anlagda för att ge minsta skötsel, cirka två timmar i månaden tar det. På bilden ovan gick jag lös med min motordrivna Huskvarna grästrimmer och toppade ned det höga gräset närmast vår tomt.
Den sista trekanden ned mot sjön.
Jag tänkte börja med att få bort allt sjögräs och det gick jättebra med min grästrimmer. Inne i detta sjögräs står också en massa sly och då ryker snöret av på trimmern efter en stund. Så nu står jag inför att be en skogshuggare om hjälp eller att köpa en egen röjsåg?
Ps. Så här såg marken ut när jag började avverka skogen på tomten. Inte underligt att jag trillade, rullade, fastnade i taggtråd och snurrade runt i denna vegetation. Nu ska det bort så vi ser sjön.
För motionens och hälsans skull har jag låtit cykeln vila denna veckan. Jag har i stället gått till och från jobbet morgon och kväll. Det är inte direkt inbjudande när regnet hänger i luften, det är grått och disigt, men jag har bara 2,5 km enkel väg att gå.
Cura Tyngdtäcke
För tre år sedan köpte vi Cura tyndtäcke. Vi använde dem ett tag men vi tyckte inte det var roligt, när det inte fanns passande påslakan som det gör idag. Nu finns det snygga och sköna specialdesignade påslakan med en dragkedja längs hela kortsidan. Nu tog det mindre än en minut att dra på påslakanen som passade perfekt.
Hur sover man då? Ja det är för tidigt att säga efter två nätter. Underlakanet ser helt orört ut när jag vaknar, så tydligen ligger jag still. För mig som vill ha varmt, men utan att svettas, så är det jätteskönt. Man kan säga att jag Curar ihop mig och har det skönt.
