My story

Här skriver jag om ett liv fyllt av hårt arbete, men även avkoppling och att njuta av livet.
Jag brukar säga att jag haft obegränsat med kraft att ta tag i saker och ting.
Kanske är det dags nu att börja tänka på sig själv…
Färskpressat 2014.

Färskpressat 2014.

Jag föddes ett par år efter andra världskriget i ett litet torp som heter Lotteberg, i Lommaryds socken, 10 km utanför Aneby. Pappa hade varit bonddräng fram till 1939 när han gifte sig och arrenderade detta lilla torpet och arbetade sedan hos godsägare Alsén i Skareda. Pappa hade en enda ko och någon höna när han flyttade till Lotteberg har han berättat .
Här växte jag upp tillsammans med två bröder, Rune & Egon. Senare har jag fått en syster också, Eira Torebring. Det är jag som sitter i mitten och ser så glad ut.
Boningshuset i Björnaryd. Mitt rum var längst ute på till höger.
Från Lotteberg flyttade pappa till Gottamålen i Marbäck. Mina stackars bröder fick nu gå en mil bort och en mil hem och pulsa i djup snö på vintern till skolan i Marbäck. Från Gottamålen flyttade pappa till Sköldseryd i Marbäck. Jag var då 5 år gammal och kom att älska den gården. Jag började skolan i Marbäck och allt var toppen. Bra kamrater, bra lärare, underbart god skolmat och allt var toppen. Pappa var i början av 50- talet erbjuden att köpa Gottamålen för drygt 50 000:-. Hur ska du kunna betala det? sa banken, dåvarande Jordbrukskassan. Gården har senare sålts för mångmiljonbekopp.
I mars 1958 (-28 grader) flyttade pappa återigen. Denna gång till Björnaryd i Lommaryd och jag fick börja i Lommaryds skola. Skolan var rena skräcken, en skollärare slog med käppen så flisorna rök, ingen skolmat, inte vatten och avlopp i huset vi bodde i och ägaren bodde på andra våningen. Efter detta har jag tyckt riktigt illa om Lommaryd.

Redan som 10- 12 åring fick jag ensam ta på mig ansvaret för varannan söndag och skötsel av familjens lantbruk bestående av 15-talet mjölkkor samt dessutom ett antal ungdjur, hästar, grisar och höns.

Pappa var arrendator och kom att arrendera olika gårdar på 40-50- och 60- talet. Jag tänker ofta på hur fattigt det var. Vi fick alltid äta oss mätta, men nya kläder fick jag aldrig så långt jag kan minnas. Min första egna jacka köpte på Håges i Aneby för egna intjänade slantar. Jag gick sju år i skolan, sedan 6 veckor Lantbruksskola och 2 veckors kurs i att köra skogstraktor. Vid samma tidpunkt började min karriär som säljare genom försäljning av veckotidningar mm som såldes en gång per vecka på en c:a 2,5 mil lång cykeltur.

Djuren älskade mig i lagården och jag tyckte om dem. När det var slakt hemma, drog jag till skogs. Jag köpte 2 st tjurar av låglandsras som jag födde upp på pappas gård. Ett år fick jag 100:- av pappa som lön för hela året och då kändes det inte fel att tjurarna fick äta av pappas hö på vintern. Dessa båda tjurar gick jag ut med på grönbete på sommaren, en i var hand och vanlig grimma. (mot slutet vägde de runt 250 kg st). När jag lämnade dem i gröngräset stod de bara och råmade och ville att jag skulle klia dem mellan hornen. Efter 3 år sålde jag dem och kunde köpa en splitter ny vit Cresent moped. Den körde jag 1800 mil med på tre år till dess att jag tog körkort.

Egen skogsavverkning startades redan innan 15 år fyllda och detta kunde ske genom en 2 veckors utbildning i handhavande av motorsåg. Granen ovan var ett av de första och absolut största träd jag fällde ensam i skogen, 120 cm på stubben och svärdet på motorsågen är 18″! Ofta kan jag tänka, varför tillät far & mor detta, 15 år och helt ensam i skogen. Jag åkte med min moped, inte ovanligt, upp till två mil bort, ensam med en motorsåg på pakethållaren och en i knäet. En gång sågade jag upp ett stort sår mitt på knäskålen, blodet rann ned i stövlarna och jag fick hålla handen över tills jag kom hem och fick skjuts till lasarett och sy ihop såret. Sedan följde 9 år av ett mycket tungt och slitsamt arbete. Gösta Cederqvist som kom att leverera alla motorågar (14 st) jag förbrukade lär ha sagt, ”Köp denna, håller den till Matts, så håller den till alla”.

Så du spökar ut dig, sa pappa om hjälm, hörselskydd, bälte med redskap hängande o.s.v. Tänk om han sagt att jag skulle skydda mig i stället mot alltid blöta kläder. Detta får jag lida för nu.

Birgitta och jag gick i samma söndagsskola i Valstorps kapell i Marbäck. Jag minns henne från mina allra första år, runt 5- årsålder. I mitten av 60- talet började Birgitta ”stöta” på mig. Sedan dess har vi hållit ihop i med och motgångar.

I februari 1969 gifte vi oss i Frinnaryds kyrka.

Vi har två fantastiska barn, Niklas, idag dataproffs och ekonom, som jag driver företag tillsammans med och Candra, numera advokat vid Stureplan i Stockholm och som sitter med i styrelsen  i vårt gemensamma företag och håller ordning på oss i alla juridiska frågor.

Vid 24 års ålder fick jag ”omskolning”, p.g.a. värk och slitna leder. Med trafik- och busskort på fickan kom jag att besöka alla Sveriges kommuner och leverera parkleksaker från Hags i Aneby med ett 24 m långt ekipage. Även leveranser till Norden och Tyskland kom in på resrutten. Efter några år försökte jag mig på att arbeta ”kl. 7 – 16″ på Hags lager, men det passade inte mig.

– Våren 1976 läste jag en annons, ”Ett jobb för dig”. Vad innebär detta? Jo vi tillverkar ”saft och cocosbollar”, vill du bli vår säljare? Jag hade sökt andra säljarjobb men utan resultat. Av 70 talet sökande fick jag jobbet och började 15 september 1976. Samma måndag som jag började hade Torbjörn Fälldin blivit statsminister under natten. En av de första kunderna i Huskvarna undrade vad det var frågan om att komma och bjuda på cocosbollar? Jo, svarade jag, ”Det är den nya regeringen”. ”Ut sa kunden – du har dörren där”. Jag kom att sälja mer än de andra som blev anställda av Roines i Hallsberg. Det blev en lagerbutik ett par år senare som kom att skötas av min fam.

Jag startade tillsammans med Birgitta ett Handelsbolag våren 1980, som vi kallade Torebrings Industriservice. Jag lastade denna bil full med kaffe, kakor och saft och körde ut och sålde till kontor och industri. Läs mera på http://www.torebrings.se/ Egentligen är det ganska otroligt, men jag har många kunder kvar sedan jag började sälja 1976, men som nu blivit riktigt stora företag. Det är detta som gör det roligt  att vara säljare.

Vi lånade husvagnar från alla som lånade ut. Här är vårt första lån en Opio Husvagn, dragen med vår Simca 1100 Special. Vi kom till Löttorps Camping, Öland, 1974- 75 och blev fast där i 26 år.

Vi försökte få med oss barnen på annat håll på semestern, men det gick inte, de skulle till Löttorps Camping på Öland.

Det blev många egna husvagnar under åren. Här är den första egna vagnen, en ny Knaus 450. Vid detta tillfället sov vi ”8 personer”, 4 vuxna och 4 barn, i denna vagnen på Movänta Camping utanför Eksjö. Dragbilen var vår Volvo 164.

Här är den sista husvagnen, en Öggestorp President 630 med boggi och 1600 kg totalvikt. Sedan blev det husbil, Tack & Lov! Dragbilen var vår Alfa Romeo 164 3,0. Platsen är Lindvallens Camping i Sälen. Året är 1995.

Under alla år tillsammans med Birgitta har jag sagt att jag vill ha en hund. Kommer aldrig på tal, sa Birgitta alltid. Så på ett kundbesök i Sandsjöfors låg 6 st valpar och lekte utanför dörren. Ev dem var brun, hon fick namnet Brownie senare. Du får köpa den Matts, sa kunden och så blev det. En vecka senare var Birgitta med och hämtade henne. Är hon så snäll, ja då går det bra, sa Birgitta. Hon hade sedan Brownie nästan kärare än något annat. Brownie var en korsning mellan Schäfer och Labrador. Hon kom att följa mig varje steg jag gick under 13 år. Jag pratade med henne om allt som med en kompis.

En tid i livet var jag biltokig. Endast bilar, med snabbast 0 – 100 km, var det som gällde. Denna lilla Alfa Romeo med 3 liters motor gjorde 0-100 km på 7,2 sekunder. Endast Porsche kunde tävla med denna bil på den tiden.

Nu har jag kommit till livets mittpunkt, och det är dags att fylla 50. Det firade jag i Sälen med 10 dagar semester, varav jag använde 7- 8 dagar till att vandra i fjällen, tillsammans med Birgitta och Brownie samt Mikael Marbenius sista dagen. Vi gick c:a 2 mil varje dag. På lördagen kom nästan alla mina vänner upp till Sälen och jag hade fest och bjöd på Björngryta på Olofsgårdens Wärdshus. Det blev ett minst sagt underbart minne av både motion, mat och gemenskap.

Vår första och nyinköpta husbil 1999. Bürstner 632.

Vår andra nyinköpta husbil, Bürstner T 625, år 2003.

Vår ”Första riktiga husbil” Kabe Travelmaster WL, år 2006.

Kronjuvelen från Kabe, vår nya Kabe 880 LT, ny 2010. Förlåt vår stolthet att få äga och köra denna fina vagn.

Vi hämtar vår vår drömbil på Kabe i Tenhult 130313

Vi hämtar vår vår drömbil på Kabe i Tenhult 130301

Vi älskar att resa i Sydeuropa. Här åker vi båt med husbilen ombord i Kroatiens skärgård sommaren 2009.

Den spanska solkusten blev sommaren 2010, en plats att längta till i många år framöver.

Jag började åka slalom vid fyllda 40. Jag har haft som mål att få köra alla World Cup backar i Europa. Nu börjar jag förstå att tiden rinner iväg och jag har problem med att få ressällskap. Men många av dem har jag kört. Bilden ovan är från Kitzbühel, Österrike 2006.

Påsken 2010 åkte jag till Idre för att åka skidor. Målet var bara att få köra Chocken, Nordens brantaste slalombacke. När jag kom fram till ”stupet” var det stora varningsskyltar för is. Jag fegade helt enkelt ur. Mikael körde ned men föll efter mindre än 7- 8 meter. Sedan såg vi honom inte förrän som en prick längst ned i dalen.

Nu är det 60- strecket som passeras. Stor fest med familjen på Ulriksdals Wärdshus i Stockholm och båtresa till Sandhamn.

i

Vilken fest när vår Niklas gifte sig med Carina Johansson.

Vårt första barnbarn, Niklas & Carinas första barn, Linus Torebring. Jag hoppas han kommer att bli Sveriges bästa säljare.

En minst lika stor familjefest när vår dotter Candra gifter sig med Mikael Marbenius.

Det är skönt att veta att vårt sista barnbarn, Oliver Torebring Marbenius, inte behöver gå till skogen med motorsåg för sitt levebröds skull.

Här firar Birgitta och jag 40- årig bröllopsdag, 8 febr 2009, tillsammans med våra barn på Små Dalarö i Stockholms skärgård.

Jag visste inte, att kon inte var riktigt klok, när den sakta närmade sig framifrån. (Ur skaderapport till skadeavdelningen på försäkringsbolag).
Så inte denna snälla och lite blyga kossa av rasen Highland  Cattle hos våra vänner Åke & Inga-Bojan. För mig som är uppvuxen med lagår´n full av djur var det en riktigt rolig bekantskap med kossorna, jordbruksmaskinerna, jordbruket, byggnationer, den lantliga idyllen och den goda maten som vi blev bjudna på. Tack Åke & Inga-Bojan. Trots tystnaden på landet, djurens tillgivenhet, intresse av traktorer och maskiner föredrar jag att kunna vara fri att åka bort när andan fyller på.

17 responses

19 01 2012
Lennart Bondeson

Hej Mats!

Hittade din hemsida ikväll när jag sitter på Hotell Hilton i Stockholm efter en lång arbetsdag på SKL – Sveriges kommuner och landsting . Känner igen många miljöer och sammanhang hemifrån Frinnaryd. Vallstorps kapell berättade farmor mycket om och farfar köpt de 1961 demonterade det och bygge nytt hu 1962 i Hyltan.

Vet inte om vi träffats men du känne säkert min familj från Hyltan.
Hembygden får sju större värde med åren. Det där med historiska rötter

Bor i Örebro och Kommalråd fö KD i kommunledning sedan 2007

Besöker släkten regelbundet i Anby och Hyltan

Bästa hälsningar

Lennart Bondeson

20 01 2012
Matts Torebring

Hej Lennart & Vad roligt att du hittade min blogg!

Jag minns familjen Bondesson i Hyltan mycket väl, även om vi aldrig hade direkt personlig kontakt. Jag har varit nere i Vallstorp ett par gånger och bara sett stengrunden som finns kvar. Granngården Sköldseryd har jag älskat genom alla tider och hade mycket väl kunnat tänka mig att äga den, men inte nu längre. Nu njuter vi av våra resor med husbilen istället.

Bästa hälsningar

Matts Torebring

30 01 2012
Ruth i Virginia

Har ingen aning om vem du är, råkade bara ramla in här.
Väldigt intressant att läsa om din familj.
Min far var skogvaktare för Billeruds-bolaget på 20-talet. Vi bodde på skogvaktarbostället i Kybäcksheden (Nyhammar, Dalarna). Det var verkligen mitt uti skogen; varken el. eller vatten. Vanligtvis tre kor plus höns. Jg tänker på min mor, som fick lov att mjölka korna varje dag. På vintern fick hon skotta sej fram till lagår’n med en karbidlampa till ljus. Hur klarade hon av det? Varje lördag tvättade hon ”skorstenarna” till fotogen-lamporna.

Bönder från närliggande byar arbetade som timmerhuggare på vintern och bodde i en stuga i närheten med ett stall för sina hästar. Dom köpte mjölk av oss. Vad dom åt annars har jag ingen aning om. Hörde talas om ”sluring”, som var nåt liknande fläskpannkaka.

Min far hade också hand om kolmilor. Har gamla kort på kolarna med sina svarta ansikten och ögonvitor, och också på kojorna dom bodde i.
Det var Dan Andersson-landet. Kan så väl förstå hans sånger.

31 01 2012
Matts Torebring

Hej Ruth & Tack för ditt inlägg!
Jättekul att läsa om den så kallade ”den gamla goda tiden”. Jag tycker inte den var så god. När pappa & mamma gifte sig 1939 och bosatte sig i Lotteberg (första bilden) hade de efter övertalningar lyckats köpa en ko och ett par höns. Så småningom kunde de skaffa sig ett handdrivet tröskverk. Jag ryser när jag tänker på det.

29 06 2014
Jan Roth

Hej Matts och Birgitta. Tack för trevlig bloggsida som jag läser med stort intresse. Vi har haft vår husbil i tre-fyra år nu och känner stor glädje. Får jag ställa en fråga: Hur gör ni när ni sparar ner en dagsetapp och får fram den som en fin kartbild med rutten inritad?
Lycka till i livet och på era resor. Själv fyller jag 70 år i sommar och vi drar oss ner mot Bilbao och trakterna däromkring om några veckor.
Många hälsningar
Jan Roth

16 01 2016
Dan Gyll

Tack för intressant läsning!

16 01 2016
Matts Torebring

Tack Dan, då vet du det mesta om mig.

25 02 2016
Gisela Karlsson

Hej Mats,
Vilken fantastisk livshistoria. Man blir verkligen inspirerad av det du skriver. Jag håller som bäst på att läsa igenom din reseblogg och kommer säkert lämna fler kommentarer, men ville bara lämna ett litet avtryck redan nu.
Du och din fantastiska fru verkar verkligen ha gjort storvinsten vad gäller ert liv tillsammans och det är verkligen en inspiration för mig att se att ni fortfarande efter så många härliga år tillsammans finns för varandra.
Jag har alltid trott på detta själv, att man har en person som man är menad för, och det känns som om jag hittat honom nu. Efter många grodor på vägen.
Ser fram emot mer fantastisk läsning.
Vänliga hälsningar,
Gisela Karlsson

25 02 2016
Matts Torebring

Hej & Tack Gisela!
Vad kul att du läst hela min story. Visst har jag varit med om ett fantastiskt liv på många sätt. Arbetsnarkoman som jag själv var, under många år och gift med en kvinna, som är samma som jag. Då går det bra. Fast ibland skulle hon nog behövt bromsa lite. Välkommen åter & Kul att du tittade in till mig.

26 02 2016
Gisela Karlsson

Hej igen Matts,
Självklart är det spännande att läsa någons historia…man blir inspirerad och ser att man kan bara man vill.
Bromsa gör man nog alldeles för sällan tyvärr. 🙂
Ha en underbar dag

8 04 2016
Marie Torebring

Ja, många människor begränsar sig i onödan.
/Marie

8 04 2016
Marie Torebring

Hej Matts!

Det var trevlig läsning!

Hälsningar från Marie Torebring

8 04 2016
Matts Torebring

Hej Marie! Kul att du tittade in i mitt liv. Kram Matts

2 05 2016
annika witting

Hej!

Jag jobbar som producent för Karlavagnen som sänds i P4-riks.
På torsdag den 5 maj skall det handla om camping och jag undrar om någon hos er som campar över Kristi Himmelsfärdshelgen och skulle vilja vara med på en telefonintervju?

Mvh
Annika
0766109334

5 05 2016
Matts Torebring

Jättekul & Vad spännande!

1 08 2016
Josef Boberg

Intressant livsberättelse, verkligen…

2 08 2016
Matts Torebring

Tack, vad kul att du gillade den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: