Matts Torebring

Här skriver jag om ett liv fyllt av hårt arbete, men även avkoppling och att njuta av livet.

Jag brukar säga att jag haft obegränsat med kraft att ta tag i saker och ting.

Kanske är det dags nu att börja tänka på sig själv…

Reg. Databas

Fågelbrohus 2017

Jag föddes ett par år efter andra världskriget i ett litet torp som heter Lotteberg, i Lommaryds socken, 10 km utanför Aneby. Pappa hade varit bonddräng fram till 1939 när han gifte sig och arrenderade detta lilla torpet och arbetade sedan hos godsägare Alsén i Skareda. Pappa hade en enda ko och någon höna när han flyttade till Lotteberg har han berättat .

Här växte jag upp tillsammans med två bröder, Rune & Egon. Senare har jag fått en syster också, Eira Torebring. Det är jag som sitter i mitten och ser så glad ut.

I mars 1958 (-28 grader) flyttade pappa återigen. Denna gång till Björnaryd i Lommaryd och jag fick börja i Lommaryds skola. Skolan var rena skräcken, en skollärare slog med käppen så flisorna rök, ingen skolmat, inte vatten och avlopp i huset vi bodde i och ägaren bodde på andra våningen. Efter detta har jag tyckt riktigt illa om Lommaryd.

Redan som 10- 12 åring fick jag ensam ta på mig ansvaret för varannan söndag och skötsel av familjens lantbruk bestående av 15-talet mjölkkor samt dessutom ett antal ungdjur, hästar, grisar och höns.

Pappa var arrendator och kom att arrendera olika gårdar på 40-50- och 60- talet. Jag tänker ofta på hur fattigt det var. Vi fick alltid äta oss mätta, men nya kläder fick jag aldrig så långt jag kan minnas. Min första egna jacka köpte på Håges i Aneby för egna intjänade slantar.

Jag gick sju år i skolan, sedan 6 veckor Lantbruksskola och 2 veckors kurs i att köra skogstraktor. Vid samma tidpunkt började min karriär som säljare genom försäljning av veckotidningar mm som såldes en gång per vecka på en c:a 2,5 mil lång cykeltur.

Djuren älskade mig i lagården och jag tyckte om dem. När det var slakt hemma, drog jag till skogs. Jag köpte 2 st tjurar av låglandsras som jag födde upp på pappas gård. Ett år fick jag 100:- av pappa som lön för hela året och då kändes det inte fel att tjurarna fick äta av pappas hö på vintern.

Dessa båda tjurar gick jag ut med på grönbete på sommaren, en i var hand och vanlig grimma. (mot slutet vägde de runt 250 kg st). När jag lämnade dem i gröngräset stod de bara och råmade och ville att jag skulle klia dem mellan hornen. Efter 3 år sålde jag dem och kunde köpa en splitter ny vit Cresent moped. Den körde jag 1800 mil med på tre år till dess att jag tog körkort.

Egen skogsavverkning startades redan innan 15 år fyllda och detta kunde ske genom en 2 veckors utbildning i handhavande av motorsåg. Granen ovan var ett av de första och absolut största träd jag fällde ensam i skogen, 120 cm på stubben och svärdet på motorsågen är 18″!

Ofta kan jag tänka, varför tillät far & mor detta, 15 år och helt ensam i skogen. Jag åkte med min moped, inte ovanligt, upp till två mil bort, ensam med en motorsåg på pakethållaren och en i knäet. En gång sågade jag upp ett stort sår mitt på knäskålen, blodet rann ned i stövlarna och jag fick hålla handen över tills jag kom hem och fick skjuts till lasarett och sy ihop såret.

Sedan följde 9 år av ett mycket tungt och slitsamt arbete. Gösta Cederqvist som kom att leverera alla motorågar (14 st) jag förbrukade lär ha sagt, ”Köp denna, håller den till Matts, så håller den till alla”.

Så du spökar ut dig, sa pappa om hjälm, hörselskydd, bälte med redskap hängande o.s.v. Tänk om han sagt att jag skulle skydda mig i stället mot alltid blöta kläder. Detta får jag lida för nu.

Birgitta och jag gick i samma söndagsskola i Valstorps kapell i Marbäck. Jag minns henne från mina allra första år, runt 5- årsålder. I mitten av 60- talet började Birgitta ”stöta” på mig. Sedan dess har vi hållit ihop i med och motgångar.

I februari 1969 gifte vi oss i Frinnaryds kyrka.

Vi har två fantastiska barn, Niklas, idag dataproffs och ekonom, som jag driver företag tillsammans med och Candra, numera advokat vid Stureplan i Stockholm och som sitter med i styrelsen  i vårt gemensamma företag och håller ordning på oss i alla juridiska frågor.

Vid 24 års ålder fick jag ”omskolning”, p.g.a. värk och slitna leder. Med trafik- och busskort på fickan kom jag att besöka alla Sveriges kommuner och leverera parkleksaker från Hags i Aneby med ett 24 m långt ekipage. Även leveranser till Norden och Tyskland kom in på resrutten. Efter några år försökte jag mig på att arbeta ”kl. 7 – 16″ på Hags lager, men det passade inte mig.

– Våren 1976 läste jag en annons, ”Ett jobb för dig”. Vad innebär detta? Jo vi tillverkar ”saft och cocosbollar”, vill du bli vår säljare? Jag hade sökt andra säljarjobb men utan resultat. Av 70 talet sökande fick jag jobbet och började 15 september 1976. Samma måndag som jag började hade Torbjörn Fälldin blivit statsminister under natten.

En av de första kunderna i Huskvarna undrade vad det var frågan om att komma och bjuda på cocosbollar? Jo, svarade jag, ”Det är den nya regeringen”. ”Ut sa kunden – du har dörren där”. Jag kom att sälja mer än de andra som blev anställda av Roines i Hallsberg. Det blev en lagerbutik ett par år senare som kom att skötas av min fam.

Jag startade tillsammans med Birgitta ett Handelsbolag våren 1980, som vi kallade Torebrings Industriservice. Jag lastade denna bil full med kaffe, kakor och saft och körde ut och sålde till kontor och industri. Läs mera på http://www.torebrings.se/

Egentligen är det ganska otroligt, men jag har många kunder kvar sedan jag började sälja 1976, men som nu blivit riktigt stora företag. Det är detta som gör det roligt  att vara säljare.

Vi lånade husvagnar från alla som lånade ut. Här är vårt första lån en Opio Husvagn, dragen med vår Simca 1100 Special. Vi kom till Löttorps Camping, Öland, 1974- 75 och blev fast där i 26 år.

Vi försökte få med oss barnen på annat håll på semestern, men det gick inte, de skulle till Löttorps Camping på Öland.

Det blev många egna husvagnar under åren. Här är den första egna vagnen, en ny Knaus 450. Vid detta tillfället sov vi ”8 personer”, 4 vuxna och 4 barn, i denna vagnen på Movänta Camping utanför Eksjö. Dragbilen var vår Volvo 164.

Här är den sista husvagnen, en Öggestorp President 630 med boggi och 1600 kg totalvikt. Sedan blev det husbil, Tack & Lov! Dragbilen var vår Alfa Romeo 164 3,0. Platsen är Lindvallens Camping i Sälen. Året är 1995.

Under alla år tillsammans med Birgitta har jag sagt att jag vill ha en hund. Kommer aldrig på tal, sa Birgitta alltid. Så på ett kundbesök i Sandsjöfors låg 6 st valpar och lekte utanför dörren. Ev dem var brun, hon fick namnet Brownie senare. Du får köpa den Matts, sa kunden och så blev det.

En vecka senare var Birgitta med och hämtade henne. Är hon så snäll, ja då går det bra, sa Birgitta. Hon hade sedan Brownie nästan kärare än något annat. Brownie var en korsning mellan Schäfer och Labrador. Hon kom att följa mig varje steg jag gick under 13 år. Jag pratade med henne om allt som med en kompis.

En tid i livet var jag biltokig. Endast bilar, med snabbast 0 – 100 km, var det som gällde. Denna lilla Alfa Romeo med 3 liters motor gjorde 0-100 km på 7,2 sekunder. Endast Porsche kunde tävla med denna bil på den tiden.

Nu har jag kommit till livets mittpunkt, och det är dags att fylla 50. Det firade jag i Sälen med 10 dagar semester, varav jag använde 7- 8 dagar till att vandra i fjällen, tillsammans med Birgitta och Brownie samt Mikael Marbenius sista dagen.

Vi gick c:a 2 mil varje dag. På lördagen kom nästan alla mina vänner upp till Sälen och jag hade fest och bjöd på Björngryta på Olofsgårdens Wärdshus. Det blev ett minst sagt underbart minne av både motion, mat och gemenskap.

Vår första och nyinköpta husbil 1999. Bürstner 632.

Vår andra nyinköpta husbil, Bürstner T 625, år 2003.

Vår ”Första riktiga husbil” Kabe Travelmaster WL, år 2006.

Kronjuvelen från Kabe, vår nya Kabe 880 LT, ny 2010. Förlåt vår stolthet att få äga och köra denna fina vagn.

Vi hämtar vår vår drömbil på Kabe i Tenhult 130301

Kabe Imperial 910 QB leverans dagen före midsommarafton 2017

4 maj 2018. En riktig husbil

Vi älskar att resa i Sydeuropa. Här åker vi båt med husbilen ombord i Kroatiens skärgård sommaren 2009.

Jag började åka slalom vid fyllda 40. Jag har haft som mål att få köra alla World Cup backar i Europa. Nu börjar jag förstå att tiden rinner iväg och jag har problem med att få ressällskap. Men många av dem har jag kört. Bilden ovan är från Kitzbühel, Österrike 2006.

Påsken 2010 åkte jag till Idre för att åka skidor. Målet var bara att få köra Chocken, Nordens brantaste slalombacke. När jag kom fram till ”stupet” var det stora varningsskyltar för is. Jag fegade helt enkelt ur. Mikael körde ned men föll efter mindre än 7- 8 meter. Sedan såg vi honom inte förrän som en prick längst ned i dalen.

Nu är det 60- strecket som passeras. Stor fest med familjen på Ulriksdals Wärdshus i Stockholm och båtresa till Sandhamn.

i

Vilken fest när vår Niklas gifte sig med Carina Johansson.

Vårt första barnbarn, Niklas & Carinas första barn, Linus Torebring. Jag hoppas han kommer att bli Sveriges bästa säljare.

En minst lika stor familjefest när vår dotter Candra gifter sig med Mikael Marbenius.

Det är skönt att veta att vårt sista barnbarn, Oliver Torebring Marbenius, inte behöver gå till skogen med motorsåg för sitt levebröds skull.

Här firar Birgitta och jag 40- årig bröllopsdag, 8 febr 2009, tillsammans med våra barn på Små Dalarö i Stockholms skärgård.

Jag visste inte, att kon inte var riktigt klok, när den sakta närmade sig framifrån. (Ur skaderapport till skadeavdelningen på försäkringsbolag).

Så inte denna snälla och lite blyga kossa av rasen Highland  Cattle hos våra vänner Åke & Inga-Bojan.