
Vi lämnar stugvärmen inne och ger oss ut i ett härligt och vindstilla söndags vinterväder. Vi ser inte mycket rök när vi kommer ut, men vi känner den härliga doften av vedeldning.

Förlåt, jag har skrivit om det flera gånger innan, men det är helt fascinerande att ha en jättefin vandringsled på andra sidan gatan, bara 25 meter bort. Två och en halv km är bara till gården Målsånna, till campingen är det ett stycke till, så vi gick drygt sex km tur och retur i Birgittas takt.
Jag beundrar Birgitta, otränad som hon är, till skillnad från mig som går en halvmil varje dag till och från jobbet. Nu har Birgitta gjort mig sällskap, på ett femtontal olika fem km långa rundor i helgerna. Hon går saktare än mig och jag anpassar mig, bara så roligt att hon trivs och följer med. Så har det inte alltid varit.

Jag beundrar de vackra skogsdungarna vi passerar igenom, men så får jag se detta. Granbarkborrens framfart i en externt fin skogsdunge, där det står skadade träd överallt. Granbarkborren förstör skog i bara Jönköpings län, med helt ofattbara 562 000 m3. Jag gissar en kvarts miljard i pengar.

Målsånna har en liten jättefin camping på stranden till Anebysjön. Det lyser så trevligt inne i husvagnen och snön är nyskottad utanför.

Här bodde vi i början av 70-talet, i det gula huset, på andra sidan sjön. Vi hade vårt vardagsrum mot sjön, med bara tiotalet meter från järnvägen. Vår son Niklas föddes här.

Jag fiskade ett par gånger med nät under isen i början av 70- talet. Det var ganska spännande.

Gissa om det smakade gott med Birgittas nybakade fruktbröd och russinmuffins, tillsammans med kall mjölk och ost, när vi var hemma igen efter dryga två timmar.