Matts Torebring

Kanske lite tidigt att tända ljusslingor, men ner mot skogen är så mörkt hemma hos oss. Jultallen får vänta på framsidan till första advent.

”Stallplatsen” är tom, HERDEN är i Hyssna, då gäller det att lysa upp tillvaron med annat.

Här på grusbädden är det meningen att HERDEN skall få flytta in i ett garage, om allt går vägen. Nu när HERDEN fick så fin plats, måste jag göra allt runt omkring fint också. Klockan var tjugo i fem, (nermörkt) när jag drog upp sista ogräset i slänten ned till husbussen. Oj, vad ogräset har trivts sista tiden.

Jag hann mera än jag vågade drömma om idag. Först jobbade jag in timmarna  jag var borta igår och sedan kopplade jag upp alla ljusslingor mot tre olika Astrour. Mina julfigurer har spelat ut sin roll och har hamnat i skrotcontainern. Jag har inte mycket belysning heller, det har haft sin tid, känns det som. Så skönt att sätta upp allt, när det är snöfritt och i god tid före värsta julruschen. Vad skönt att vara hemma och lysa upp lite också.

En God Helg till er alla, önskar vi från Aneby denna veckan.

Men resan dit har tagit många år. Idag kunde jag nattparkera!

För första gången har vår husbuss kommit på rätt plats.

I eftermiddag kom Jonas med grävmaskinen, vagnen efter full av maskiner och så kom pappa Björn med lastbil och grus. På bara tre timmar fick husbussen en hel plan att dansa runt på. I förgrunden syns vägen ned till parkeringen. Sedan skall den nya ytan ge plats för ett garage till husbussen. Som jag fått kämpa för detta, det är helt sanslöst.

För att göra det säkrare fick den lite ljus från sidan.

Vi kommer att kunna lasta från bottenvåningen, rakt fram till bussen. SÅÅÅ bra det blev! Detta överträffar alla mina förväntningar. Nu behöver jag inte trängas längre på garageinfarten, vara rädd för att backa emot, att snöslungan skall gå emot, cm trångt mot häcken, nu har jag en stor plan att röra mig på. Dessutom står bussen parkerad två meter under gatans nivå, ett bra stycke ned i skogen och (bör inte) störa någon längre.

Så nu kan snön komma, fast jag hoppas det dröjer ett par månader till.

Vår Pinus Cembra Glauca fäller så mycket barr.

Det blev bestämt tidigt i veckan, Birgitta spelar i kyrkan på söndag, då stannar vi hemma för andra gången i sommar sedan 4 maj. Nu för tiden kan vi åka varje helg, nu när vi har en bil, som inte är på verkstad som tidigare.

Jag var ute i full fart vid halv åtta tiden, ändå var det precis på vippen, att jag blev klar med allt höstfix i trädgården till kvällen kom. Hade inte Birgitta kommit och frågat, om att få hjälpa till, hade jag inte klarat av det på en lördag. Jag kämpade på i ovädret, trots storm, hagel och kraftiga regnbyar ibland.

Jag har mycket stensättningar och bara lite rabatter. Idag var det ogräs precis överallt, efter regnet som fallit. Den stora nya slänten med Stefanandra var värst. Där fanns mycket våtsarv, grodblad och klöverplantor som sitter fast som berg. Birgitta rensade vår Pinus Cembra från nedfallande barr, spolade entré baksidan, tog in alla mina djur och utemöbler.

Uppe på jobbet känns det ändå deprimerande, allt det enorma arbete vi lagt ned under åren, satsat miljonbelopp på upprusning. Att uppe på allt detta, ha boende i området, som bara vill sabotera, när vi vill göra snyggt och trevligt runt omkring oss. För mig personligen kvarstår frågan, orkar jag bo kvar?