Oj vad mycket ni hunnit denna veckan, trots att ni inte varit här hela tiden, sa jag till snickarna. Det är Dumlekolan i boden som påverkar, fick jag till svar av de yngre snickarna.
Från entrén in i ”mjölkrummet”, har vi tio meter, ut till det stora garaget på norr.
Här får vi hela 3,70 till tak. Köket kommer att byggas upp vid rören i golvet. Detta är ”Olidligt spännande”!
Sent i afton blev det dags att köra det första flyttlasset, min kära skottkärra, blev vår första flytt för gott. Den kommer aldrig tillbaka mer. Jag köpte den när vi byggde vårt första hus 1972. Jag skulle nog kunna författa en mindre bok om denna och alla de verk som vi utfört tillsammans. Jag har kört hundratals ton med ballast, sten, mexitegel och matjord på förra och förrförra boendet i den. Jag rullade i stenar så stora, att det inte gick att rulla den, men den höll ändå. Jag har bara bytt gummihjul på den några gånger. Den verkar outslitlig. Dessutom har den under några år stått ute vintertid.
En man från fabriken, där den är tillverkad, ringde sent en kväll för ganska många år sedan och beställde julgåvor. ”Lever du”, frågade jag, ”Du tillverkar en totalt outslitlig produkt, du får ju aldrig leverera något nytt till samma kund igen”, sa jag. Vad roligt att ha en pryl som håller för allt. Nu skall jag använda den till att byggstäda på nya villan. Det är bättre att snickarna bygger hus, än plockar skräp.
Vi har en riktigt intensiv julrusch på jobbet nu, så jag får inte många minuter över på dagen, att följa arbetet på vårt villabygge. Det blir bara en kort stund på middagsrasten. Jag tycker bara att det gått väldigt snabbt. I måndags fanns bara tre bottenplattor. Nu ska bara väggarna upp till garaget också sedan kommer takstolarna. Vi räknar med tak över huvudet till jul.
Min gode vän Rolle uppe i Dalarna, ser jag ofta skriva på Facebook, ”Skitväder”. Jag skriver så sällan på Facebook, men jag hade tänkt hinna svara. Tänk om allt det regn som fallit under hösten, hade kommit som snö i stället. Tänk vad bra för grundvattnet att det har regnat. För mig som skall bygga i vinter, passar inte drivor av snö. Det har varit Kanonväder hittills!
Mina snickare sa just vid lunch, vilket fantastiskt väder att jobba i. Här på södersidan, kommer vi att få åtta fönster som är två meter höga och en meter breda. Den gamla damen på Åsle Tå, Falköping, ville ha lite mer än en fönsterglugg, då fick hon heta ”Skölta-Kajsa”. Vad kommer folket att säga om oss? Totalt arton fönster som är lika stora. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig.
Jag har sagt hela tiden, att jag avverkat skog för ett helt lass med bil & släp. Släpet blev fullt ända upp, men lastbilen blev inte full. Ganska bra jobbat tycker jag själv. Så mycket virke avverkat på bara sex kvällar, av en avdankad skogshuggare.
Det händer så mycket på jobbet nu, att jag varit nästan fastspikad vid skrivbord och dator. Troligtvis mår jag så bra, för att jag får göra så många positiva saker samtidigt. Att få komma bort till nybygget, en kvart på lunchen, är bättre än tio Alvedon. Kortväggen till vänster i bild, är mest en glasvägg ned mot sjön.
Snickarna började idag strax före kl sju. Vid lunch var mer än halva ytterväggarna uppe. Ikväll var alla ytterväggar uppe. På bilden syns den stora entrén (mjölkrummet). Takbjälkarna som skjuter ut skall vila på två stolpar som tak vid dåligt väder.
Att få bygga lösvirke är det bästa som finns sa snickarna. I morgon bör det vara dags att resa garaget. Sedan kommer takstolarna om några dagar. Detta är nog det mest fantastiska bygge jag varit med om. Det är så spännande. Gissa om det kommer att bli bra?
Min pappa var till åldern kommen och bodde på servicehus. En afton när jag hälsade på honom sa han, ”Nu måste du hjälpa mig, jag måste gå till buskarna”. Idag får man inte kissa ute på offentlig plats, och alla jobbare har rätt till en manskapsbod. Denna hyr jag till mina entreprenörer. När jag avverkade all skog under hösten, tyckte jag att det var gudomligt skönt, att få åka hem i vit skjorta, från skogsavverkningen efter ett ombyte här inne.
Jag hade många måsten att göra idag. Ett av dem var att städa boden. Först var det ett gäng markanläggare och det var minst sagt smutsigt. Sista veckan har jag haft ett gäng betongarbetare och de är inte speciellt rena av sig. På måndag kommer det snickare hoppas jag.
Idag har jag torkat golv, skakat mattor och dammsugt. Jag vet att det rinner i mungiporna på en av snickarna, när han ser allt godis som vi har på lagret. Jag har ställt fram på bordet, tre kg Dumlekola (transport skadad förpackning) och ett kg pepparkakor räcker säkert ett par dagar.
Alla veta hur jag kämpat med mina bygglov och alla ”grusade” planeringar. Därför var det nästan glädjetårar idag! Nu kan vi börja bygga på fullt allvar.
Nu blir det lite markarbete runt huset i helgen, så att Åkes Bygg kan resa sina byggställningar på plan mark på måndag.
Här på kortsidan mot öster, kommer vi att ha en liten uteplats, för bara Birgitta & mig, direkt ut från sovrummet, där vi kan starta dagen med en espresso och morgontidningen.
Ni ser entrén (mjölkrummet) på höger sida mot norr. Där har vi 10 meter ut till det stora garaget på nästan 80 m2.
På södra sidan, till vänster i bild, kommer vi att ha en altan, med utegrill alldeles utanför köket. Utanför vår tomtgräns, går en bilväg 100 meter lång, ned till badplatsen. Till vänster om den går en stor kraftledning, så vi kommer inte att kunna få grannar, mer än mot norr, bakom vårt stora garage.
På andra kortsidan mot väster, kommer vi också ha en altan, för att kunna njuta av kvällssolen över Anebysjön. Vi hade tre uteplatser på vårt tidigare hus, det får vi här också.
