Matts Torebring

Jag googlade i timmar i går på olika röjsågar. Men jag drog mig för att lägga ut 5000 kr på en ny röjsåg just nu. Ska jag köpa eller ska jag be Christer om hjälp? Det var knappt jag kom mig för att ringa Christer för att be om hjälp. Det är flera år sedan Christer gick i pension och han har två egna gårdar att sköta om, samtidigt som han fått kämpa mot sjukdom. Christer är nog den siste att ge upp och jobbar nästan jämt. Jag ringde till slut Christer i går kväll och frågade. Jag kommer under veckan, sa Christer.

Idag på morgonen kom ett sms. Nu är jag på plats på Framtidsvägen. Drygt tre timmar senare var allt sly nere. Nu ser vi sjön igen.

Nu ska jag ta min motorsåg och gallra lite bland de minsta träden som står kvar. Vår granne till vänster om stängslet, har hästar som håller efter all vegetation och de har så enormt grönt och fint.

Till nästa helg får vi ett efterlängtat besök, min svägerska Maria i Örebro och min lillasyster Eira i Sala. Vi är kända för att hålla ordning och reda både inne och ute, så idag var det hemmalördag med städ inne och ute.

Birgitta har dammsugt, dammat och torkat alla golv och det finns inte en sak utan att hon har lyft på. Min äldste bror och svägerska var senast hemma hos oss, när jag fyllde 60 för 14 år sedan. Sedan kom sjukdom, dödsfall och pandemi emellan. Vi har däremot hälsat på vår kära Maria hemma i Örebro flera gånger. Vad jag har saknat min bror under de sista årens byggen, det är tungt att han inte finns kvar, vi hade haft så mycket att samtala om.

”Äntligen” kom en traktor från kommunen i veckan, med slåtterkross och gjorde fint på vägrenarna. Naturligtvis är det jobbigt gå ur maskinen och göra det färdigt, så jag klippte runt elstolparna utmed gatan vid vår hustomt och lite till.

Vi har en stor tomt på cirka 1600 m2, utöver detta har vi kanska mycket kommunal mark som vi håller rent och snyggt på. Flygfotot ovan skickade jag in till kommunens tjänstemän med frågan om jag fick sätta upp fågelholkar i träden och röja bort allt sly så vi ser sjön. Jag fick ett Ja till detta med vändande post, men jag är inte där än.

Alla trädgårdsytor är anlagda för att ge minsta skötsel, cirka två timmar i månaden tar det. På bilden ovan gick jag lös med min motordrivna Huskvarna grästrimmer och toppade ned det höga gräset närmast vår tomt.

Jag tänkte börja med att få bort allt sjögräs och det gick jättebra med min grästrimmer. Inne i detta sjögräs står också en massa sly och då ryker snöret av på trimmern efter en stund. Så nu står jag inför att be en skogshuggare om hjälp eller att köpa en egen röjsåg?

Ps. Så här såg marken ut när jag började avverka skogen på tomten. Inte underligt att jag trillade, rullade, fastnade i taggtråd och snurrade runt i denna vegetation. Nu ska det bort så vi ser sjön.

Så här skrev jag den 12 september 2019…

I kväll kändes det väldigt konstigt att förbereda husbussen. Jag känner att jag har ett delat hjärta. Att förena ett husbygge, flyttning och skogsarbete med att titta på husbilar, det går inte att ta in samtidigt. Vi åker till Elmia Husbil efter frukost i morgon fredag, för att koppla av en stund. Sedan den 4 juli i år, har vi bara kört en enda resa, till Lammet & Grisen på Löttorp, tur & retur. Resten av tiden har vi bara jobbat.

Det skulle vara busroligt, att få dra igång motorsågen igen (trots att det är en Huskvarna) och såga ned dessa träd på nya tomten. Denna gången är det bara lite halvstora träd och ingen sly, men träden är många, minst ett 40- 50 totalt. Sjön kommer att ligga öppen framför oss, när träden är avverkade. Jag tror inte att tiden räcker till för mig. Kanske får jag sätta in en skördare. Vi har ett födelsedagskalas också i månadsskiftet.

På Elmia, kanske stannar vi bara hos vännerna på Forsbergs, för vad ska vi titta på mera?

Två år senare…

Visst har det tagit sin tid att förverkliga våra drömmar, men vad stolta vi är idag över resultatet. I år behövde vi inte tänka men tanke på Elmia, det är mest för inbördes beundran.

När jag kände hur varmt det var ute i går kväll, var jag nästan tvungen att gå ett ärevarv runt vårt fina hus i den sommarvarma kvällen.

Smidig infart till vårt förråd. Nu kan vi ha både släp- & båtkärra samt ha två gästparkerande husbilar samtidigt hos oss.

Vår ytterbelysning lyser ända ned till badviken. Kossorna till vänster i bild har ljust att äta till midnatt när lampan släcks.

I morgon ställer vi på HERDEN och så får han följa med oss till jobbet. Jag hade önskat att åka redan ikväll, men för att vara solidarisk med övriga familjen, som har bråda dagar nu lämnar vi jobbet först vid fredag lunch. Denna gången är det Markuskräftan, Konditoriet och Väderstadkrogen i Väderstad som lockar och drar.

En ytterligare anledning till att vi inte åker ikväll är att jag vill ha fint hemma när vi kommer hem. Vår gräsmatta är under all kritik och den får vår entreprenör åtgärda. I tomtgränsen har vi anlagt ett 40 x40 cm djupt dike för att plantera i och där växer det ordentligt i kanterna. Så innan vi åker bort ville jag göra fint med kantklippning tills vi kommer hem. Ogräs i planteringen är jag nästan helt befriad ifrån tack vare all bark som vi lagt på.

På försommaren hittade jag med ganska kort mellanrum, två större möss som låg döda här på garageinfarten samt uppe på entrétorget. Dessa två var i storleken åtta, nio cm. Eftersom de var så stora brydde jag mig inte särskilt mycket. En kväll när vi satt i vardagsrummet kom det en modell större och kutade förbi utanför fönstret. Denna var nog tolv cm eller mera.

Nu i veckan hittade jag denna mus liggande död utanför Herdegaraget. En så liten mus i sin bruna päls har jag nog aldrig sett. De som varit mindre har varit nyfödda och rosa till färgen, liggandes på logen i otröskad säd på min pappas loge. En så liten mus som denna, kanske bara tre cm lång, går inte att stänga ute någonstans. Men varför ligger de döda på just våra betongytor?

Våra garageportar går ned hårt mot golvet, men i ytterhörnen blir det ändå en liten springa, mindre än en blyertspenna. En mus behöver sex till sju mm för att ta sig in. Jag avskyr att få in möss i våra hus och inte minst i bussen.

En kväll för flera år sedan skulle vi gå och lägga oss vid elva tiden i husbilen, som stod parkerad på Gamla Stadens Torg i Lidköping. När jag lyfte undan mitt täcke, var det bara småsmulor kvar av hela min kudde. Inte ett enda spår i husbilen för övrigt.

På jobbet har vi haft besök av möss under några månader. Till slut hittade vi där de har tagit sig in. Där har har de gnagt sig igenom fogskummet i skarven mellan tak- och betongväggar sju meter över mark. Naturligtvis finns det väldigt mycket gott att äta på hos oss. Anticimex har varit ute många gånger, larmet har löst ut om nätterna, utan att hitta förklaringar, till annat än att det kan vara möss.

Hos oss ute på landet, gissar jag att de finns i stenrören på andra sidan vägen, där de byggt sina bon bland mängder av löv. Igår anmälde jag mig till Anticimex (kostnad 1 450 kr/ år) som intresserad av förebyggande åtgärder. Nej ring Länsförsäkringar, det ingår i Hemförsäkringen, sa en av mina kollegor på jobbet. Jag kontaktade båda som skulle ringa upp under dagen. Ingen har hört av sig.

Vad har ni för erfarenheter av detta problem?

I kväll hann jag bara måla en långsida, samt en massa annat småpill. En sak är säker, det blir en otroligt fin bod till min ved och mina maskiner. Mina markentreprenörer var nere och packade grunden, en och en halv meter under mark, varefter de fyllde upp och packade hela tiden. Vad gör ni frågade jag först? Ska du inte bygga en bod här?

Färgen är föreskriven i bygglovet. Den är matt ladugårdsröd, för att passa in i en lantlig miljö. En högblank Demidekk fick jag inte måla med och det hade inte passat, i mitt gårdsbygge ute på landet. Allt det vita är struket fyra gånger. Nu har jag strukit en långvägg med rött en gång. Sedan en gång till innan det är klart. Det var ett ganska stort jobb att ge sig på, när jag jobbar sju till fem varje dag. Numera orkar jag inte lika mycket som förr.

Toreman måste jag försöka flytta. Han stör mitt estetiska öga där han där placerad nu. Han måste hamna mera bakom. Han är inte vacker där han står och visar upp rumpan hela tiden i boet.