Egentligen hade jag tänkt att lägga ned skrivandet, men så fick jag inspiration igen av ett par vänner, att skriva lite igen. Jag har under senare år sagt, att har jag inget positivt att skriva om, då skall jag försöka vara tyst.
I helgen omkom en person som blev påkörd i en rallytävling alldeles nära oss. Inte ens då kan några få inte hålla inne med fördömanden och hårda ord. Tonen är så hård och kränkande på ett fruktansvärt sätt.
Jag tänker så ofta på 23:e psalmen i Bibeln och lägger gärna till en textrad… ”Han låter oss vila i sköna sängar på gröna ängar, vid vatten där vi finner ro…” Så har vi det ett 100- tal meter från Anebysjön.
Fortfarande saknar jag inte minst min pappa, mamma, mina 2 bröder och många jämnåriga med oss, som inte finns längre. Allhelgonahelgen ger en tankeställare över hur kort livet är…
Denna stenen vid Birgittas familjegrav, har stått sedan 1968 och har aldrig varit rengjord. På försommaren beställde vi rengöring av stenen. Döm om vår förvåning när vi kom till gravvården före helgen, stenen var helt förvandlad och såg helt ny ut.
Året var 1968, ett år innan Birgitta och jag gifte oss … Pappa Sture (svärfar) stod vid graven och tog avsked av sin äldste son… ”Tack för att vi fick ha dig Karl-Evert så länge”. Han höll talet utan att röra en min… Jag saknar Birgittas pappa så mycket, han var så klok och intellegent.
Ps. Nu blänker det om husbilen, som är Ditec behandlad. Transportstyrelsen har fått vårt godkännande att ställa av den till våren 27. Nu har den 17 grader varmt i sitt garage bredvid Lillvolvon… En vinter var garaget tomt och det var inte roligt, utan oroligt…
Lämna ett svar