Första snön till Fars Dag

10 11 2019
Spårsnö till servicehuset idag.

Nästan lite överraskande trots allt, att titta ut idag. I år behöver jag inte skotta snö, det känns rätt så befriande det också. Kanske sätter vi inte på vinterdäcken heller på bussen i år. Vi bor och bara njuter hela veckorna i bussen. Nu jobbar vi fram till jul och när vi kommer fram till nyår, kanske vi vill bo på hotell istället.

Entrérätt

Linus & Carina bjöd på en utsökt farsdagsmiddag. Inte minst denna goda soppa, som följdes av en lika utsökt god slottsstek.

Ahlgrens Bil tårta

Hemlagad tårta, visst är det gott och alltid lika spännande.

Tack Niklas, Candra Carina & Linus för alla Fars Dags presenter!





Hamnade på fel plats idag

9 11 2019
Detta är inte min miljö

Konstigt att det blev en lördag, och inte ha något som jag måste göra. Vi åkte till de stora och opersonliga byggvaruhusen i Jönköping. Vi måste sätta oss in i golv- & badrumsmiljön just nu. Här kan jag bara handla något verktyg, eller som i dag, tre adventsstakar till jobbet. De stora varuhusen passar inte mig. Vi stannade vid stora Konradssons kakel, men det kändes opersonligt även där. På hemvägen blev det City Gross, min favoritbutik.

Men vad Jönköping har förändrats negativt. Det var förr en jättetrevlig stad. Idag är staden helt och hållet sönder byggd och full av ultra stressade bilister.

Jag ville åkt hit. Bild från Reymyre.

Vi stannade till i en megafull lampbutik, full med ultranoderna belysningar i Jönköping, men inget föll oss i smaken. Rejmyre Mässingsbruks kristallkronor, har jag alltid hört talas om, som något extra fint. Där var det inte öppet idag. Det drivs bara vidare som fåmansföretag. Men vad roligt att få tala med en fackman.

För att se på detta. Bild från Reymyre.

Hur stort är rummet? Hur högt har du till tak? frågade hantverkaren. Jag har 3,70 till taknocken i vardagsrummet, svarade jag. Då skall du ha en ljuskrona, som håller måtten för det rummet. Detta älskar jag att möta, ett fackmanna mässigt bemötande.





En befriande känsla

4 11 2019
Veden är under tak

Jag vet inte om jag någonsin känt mig så befriad, som jag gör i afton. Jag har inte vunnit en massa pengar, jag har jobbat som en vanlig arbetsdag, kanske lite längre, på grund av att jag gjort klart med elinstallatören till vårt nya hus.

Detta är första kvällen sedan 4 juli i somras, inte ett enda måste, som jag har över mig. Jag är fri, varmt och gott, inte bara på hela golvet i husbussen. (inte fläckvis som tidigare) Vi måste inte iväg för att köra köra ved, möbler, eller att flytta och köra saker. Vi har bara husbussen, samt jobbets alla faciliteter runt hörnet. Vad jag har fått det bra!





Grå är november

2 11 2019

Om man inte gör något trevligt

Ullinge Värdshus.

För att fira de sista 29 åren, all flytt och städ är över och för att fira Fars Dag, kom förslaget upp hemma i husbussen, vi åker till Ullinge. Så blev det, en weekend på Ullinge.

Idag var det även hantverksmässa på Ullinge. Den var dock helt folktom. Tråkigt att se alla affärer öppna på stan, precis som vanligt. Lite helgfrid kan vi väl unna oss ibland.

Sjön Södra Wixen utanför vårt hotellrum

Utanför hotellfönstret finns sjön Södra Wixen. Först såg det ut som en grå gardin, som hängde för fönstret, när vi kom in i rummet. Det var sjön vi såg. Allt var grått, tills dess att jag kom fram och såg träden i strandlinjen.

Restaurang Ullinge

Vi åt en riktigt god buffé. Restaurangen gästades även av ett gäng gäster, som firade en 90- åring. Så trevligt när det inte är folktomt.

Vi önskar er alla en skön fortsättning på helgen!





Ett sista Tack & Farväl idag

1 11 2019
Kanske min sista bild, tagen av huset vi bott i 29 år

Idag, klockan 9.15 avslutades en 29 år lång epok i våra liv. Den 8 december 1990 flyttade vi in. Våra barn var inte fyllda 20, idag närmar de sig 50. Roligast av alla dessa år var, att våra barn och deras kompisar, så gott som alltid gästade oss. De hade en egen våning, med egen ingång, fyra rum att disponera, öppen spis, tv, toa, dusch, tvätt och bastu. Mor & far fanns en trappa upp och en mamma som alltid lagade mat.

Arkivbild baksidan från 2015

Idag lämnade vi över nycklarna, till våra jättetrevliga köpare. Själv har jag lagt ned, ett idag nästan ofattbart arbete i trädgården. Jag vet inte hur jag orkade, jag vet bara att jag sa, att jag grävde ned tusen- tals telefonsamtal. På skottkärra körde jag ned, mer än ett hundra ton med matjord och ballast som tippades på framsidan.

Jag avverkade massor av skog, jag odlade upp skogsmark med järnspett, spade och skottkärra. Jag bröt upp mängder av stora stenar och stubbar. En enda eftermiddag, hade jag hjälp av en traktorgrävare, till de allra största stenarna. Idag var det med en stor glädje, att få lämna över nycklarna till yngre krafter. Vi byter till våren till 4 rum & kök, från mer än det dubbla, ett hus i ett plan utan källare, samt till en maximalt lättskött trädgård, ett stenkast från badstrand. Dessutom skall HERDEN få garage med golvvärme. Fantatiskt!





Barndomsminnen…

20 10 2019

Som aldrig kommer att lämna mig!

Här bodde jag i Sköldseryd, Marbäck, två km söder om Sunhult, under åren 1952 – 1958.

Det går knappast en dag, utan att jag tänker tillbaka på denna gården. Jag kom hit fem år gammal och bodde här i sex år. Det egna företaget gick före, samt en mil att åka varje dag, kändes inte bra, annars hade jag köpt gården. Pappa var erbjuden att köpa gården för 58000 kr år 1958, men vågade inte slå till.

Jag fick inte ha kompisar hemma, jag skulle hjälpa till på gården. När jag inte lekte med min lastbil, som jag snickrat ihop själv, med en ugnsplåt som tippflak, vandrade jag runt i skogen. Jag tror att jag kände igen alla träd i skogen. I söndagsskolan målade jag upp fantasibilder av bibelberättelserna, som jag lade ute i hagarna till gården. Dessa tänker jag på nästan dagligen.

Under månljusa vinterkvällar, åkte vi tåg med kälkar upp ifrån 32:an och ned till gården och vidare ut på ett gärde, när det var skarsnö. Vad oskyldigt och vad roligt vi hade. Inte konstigt att vi bygger ett nytt hus ute på landet

Birgitta står på trappan till kapellet Betania Vallstorp.

Gården Sköldseryds marker gränsar i norr till Vallstorp, där Betania kapellet låg. Här möttes Birgitta & jag i början av 50- talet, när vi gick i samma söndagskola. Ni ser grunden till det forna kapellet i mitten av bilden. Fantastiskt att vi känt varandra i cirka 67 år.

Jag brukar säga, att om vi bor billigt eller gratis på en ställplats, går vi ut och äter istället. I fredags kväll blev det en jättegod pizza på Aneby Grillen och idag blev den en god lunch på Sunhults Gästgiveri.





Söndagskväll på jobbet

13 10 2019
Söndagskväll på jobbet

Vi har haft en riktigt skön och avkopplande söndag i vår husbuss, parkerad på jobbet. För första gången i vårt liv, bor vi i över på jobbet en söndagskväll. De söndagskvällar som vi bott i bussen eller i husvagnar, är bara ett litet antal sommarkvällar på semestern. Nu skall vi bo så här i sex, sju månader framåt.

Vi åkte bara utsocknes till Eksjö med lillbilen, för att äta en bit mat. Vi messade till vänner, som vi inte umgåtts med på jättelänge. Vi hade så mycket att samtala om, att jag glömde bort alla tankar på att fota. Niklas & Linus kom också förbi och fick en bit av tårtan. Det har börjat bra livet i husbussen.








%d bloggare gillar detta: