Matts Torebring

I min ungdom var torget i Aneby, en enda stor och hålig grusplan med stora vattenpölar och med ett tillverkande svetsföretag i norr. Idag, kallat Fredstorget, är det något helt annorlunda. De stora granitblocken kommer från min mammas barndoms marker. I bakgrunden finns en scen med tak.

Första Advent 1988 invigde vi vår tillbyggnad av Pingstkyrkan, idag Fredstorgskyrkan, som gränsar mot Fredstorget.

Under början av året fick den gamla kyrkobyggnaden (1972) ett nytt tak och året innan även bergvärmeanläggning. Nu i augusti får även Café Freden ett nytt tak. Vi är inte så många aktiva medlemmar längre, men vi har en god offervilja.

Det kändes lite tragiskt att åka bort 4 veckor ifrån vår kompis, men å andra sidan kommer han bara till oss när han är hungrig. Vi kan bara ställa ut mat när han hälsar på oss, i annat fall tömmer skatorna matskålen på nolltid och lämnar allt nedskitat. Vi hann inte vara hemma många timmar innan han kom och vill ha mat.

Det har altid hänt något i mitten av augusti, så har det varit varje år. Denna gången hade Niklas med hjälp av övriga familjen, hittat en minst sagt unik blomkruka.

Vi var 5 personer och för att vara säker beställde jag 8 portioner. Det hade jag inte behövt göra för vi blev proppmätta och 2 stora bitar över till Birgitta och mig till nästa dag.

Nu ryms hela familjen runt bordet, som går att förlänga med ytterligare minst 4 platser. Denna gången bjöds alla på en Blåbärsbakelse till slutkläm på denna festkväll.

Det blev hela tre dagars festande och firande för mor Birgitta. Fredag mat och fest på Media Huset i Stockaryd, lördag Restaurang Framtidsplats i Rörvik (det återkommer jag till)och idag söndag, fest på Norraby Golfkrog i Tranås.

Niklas familj hade bokat och fixat allt. Det fanns med i våra husbils turer att stanna över på Ställplatsen i Hamnen, samt att cykla fram till Norraby Golfestaurang. Nu ställer vi in den turen tills längre fram.

Så skönt att njuta av sjön Sommen nedanför, de gröna greenerna och att få sitta ute på altan.

Under ett 10- tal år har Egon kämpat mot sin sjukdom Parkinson. Helt oväntat somnade Egon in en kväll, strax efter att han suttit i dagrummet tillsammans med flera andra och samtalat.

En liten församling i Ucklum, där Egon & Ann-Kristin varit trogna medlemmar under ett antal år.

Hela familjen, vi syskon som är kvar i livet, alla vänner och församlingen har blivit mycket fattigare.

Egon och jag delade rum hemma i ett 20- tal år. Tro mig, vi var aldrig osams. Jag hörde aldrig att Egon var arg på någon, han var den snällaste människa. Han fick bära bland de största sorger i livet, men klagade ändå aldrig.

Sorgen och glädjen de vandrar verkligen tillsammans. Jag hörde denna skiva spelas upp på radio, en eftermiddag när jag kom hem från skolan. Jag tyckte redan då, att den var så bra att jag ville ha den. Jag har den kvar än idag.

Sorgen och avskedet igår var tungt, fast ändå måste jag säga att det var en av de finaste begravningar jag varit på. Så fantastiskt roligt att få träffa Egons 3 pojkar, familjer och många andra vänner. Det var många åratal sedan sist.

Tack Egon, du har verkligen varit en glädje för oss alla genom livet!

Tack Gode Gud för Egon, han har varit en gåva till oss i hela familjen!

Glädjen i livet känner jag också personligen. När jag var som längst nere på botten, tyckte jag att bilkörning till jobbet var otäckt. Igår körde jag 40 mil, social gemenskap och efter att vi intagit lite god mat på Restaurang Bryggan i Ulricehamn, tog Birgitta över ratten de sista 10 milen.

Glädjen i livet är också att få vakna tillsammans och till en sådan underbar lördagsmorgon, med både fika och frukost ute.

En riktigt Glad Pingst till er alla1

Det är bara några veckor sedan, som snö och is låg kvar på vår sjö. Över en natt försvann allt bort. Fantastiskt härligt var det, efter månader i rad av ihållande kyla.

Idag hade jag riktat in mig på första cykelturen till jobbet i vår. Strax efter fem på morgonen var det -5 grader ute, men ganska snabbt kom det plusgrader, så jag cyklade iväg.

För första gången tog jag en av våra fina Giant cyklar till jobbet. Tidigare har jag cyklat på våra ”brukscyklar”. Jag drömde mig bort till en skön cykeltur, en skön sommardag i Bretagne, med kortärmad vit skjorta och + 28 grader ute. Hav tröst värmen kommer…

Vi provlastade med våra Giant cyklar i nya husbilen. De fick plats men riktigt jobbigt att lasta. Vi köpte istället 2 mindre ECO Raider elcyklar, som vi kan vika ihop flera gånger. Vi sålde våra brukscyklar och behöll våra fina Giant cyklar, som vi har så mycket minnen från, som t. ex. när vi cyklade en del av ”Tour de France” i Grenoble.

Ganska tidigt städade jag upp i greenroom efter vintern och ställde i ordning alla möbler. Skönt var detta, att det var gjort när första värmen kom. Torsk och riktigt potatismos är så gott. Kivik cider är inte dumt det heller…

Jag frågade Chat GPT för ett par veckor sedan, om vart tulpanerna tagit vägen… lugn det är tidigt än och vintern har varit lång. Strax efter detta tittade de upp och frågade om det fanns någon hemma…?

Liptons goda te, kanske kan locka någon ny väljare till Liberalerna …

Matts & Birgitta önskar en riktigt Glad Påsk.

Jag har sagt många gånger på senare år, att har jag inget positivt att skriva om så är jag tyst. Men nu har alla positiva händelser lagt sig på hög. Bilden visar min fantastiska väg till jobbet. Det blir en timma om dagen, eller 5 timmar i veckan, när jag går under den mörka årstiden. Tacksam för att jag orkar. En person kom ifatt mig och sa, det går inte komma ifatt dig för du springer ju… (inte sant)

Jag har känt mig så himla pigg i år, att jag knappt tror att det är sant. På vägen hem tittade jag mig omkring om någon såg mig, nej jag såg ingen. Jag ville testa kroppen och joggade upp för de 45 trappstegen. Jag blev inte ens andfådd eller kände mig trött. Fantastiskt! Fast det såg säkert inte riktigt klokt ut, en man, 79 år, som har så bråttom över järnvägen. (Stambanan)

På mitt sista läkarbesök för en månad sedan, sa min läkare… Jag tycker att du skall sluta att ta din blodtrycksmedicin. Fantastiskt! Under hösten hade jag ganska ojämnt blodtryck, men inte nu längre. Att få rådet att sluta med den medicinen i min ålder, har jag läst är högst ovanligt. Tack vare min Pacemaker har jag aldrig under 60 i puls.

Ännu mera Goda Nyheter …

I mitten av december månad, tog min läkare ett Biopsi prov på min ena njure. Detta bävade jag för. Undersökningen varade i 9 timmar, mest ligga still och bara vänta. Efter 7 veckor fick jag svaret. Allt såg bra ut och det fanns ingen cancertumör.

Nu väntar jag på torra vägar och plusgrader så vi kan ta husbilen till Skåne, på en planerad resa. Just nu är det minusgrader och nederbörd så långt ögat når. Under tiden läser jag mina böcker.. Jag har läst 8 böcker av 10, (1 800 sidor), och har bara två böcker kvar tillsammans 1 000 sidor.

Är inte allt detta ett Guds under? Många av er vet hur djupt jag var nere för ett par år sedan …?