En god söndagsmiddag

22 09 2019

På populära Sunrice i trevliga Eksjö stad

Så vackert allt blir när solen skiner.

När vi kom på rutinbesök, till skogshygget på nya tomten, efter gudstjänsten och kyrkkaffe i vår kyrka. Stod vänner till oss där, som vi inte talat med på länge. Där var också Niklas & Linus. Alla beundrar läget på vår fina tomt.

Sedan åkte vi till Eksjö och hamstrade hygienartiklar på Dollarstore, som vi brukar göra ett par gånger per år. Efter den roliga, men också riktigt tuffa skogshuggar veckan, var det gott att unna sig en riktig god Kina buffé. Så mycket mat och så billigt, att man nästan skäms, under tre hundra konor för två proppmätta personer.





Respekt för ”sista” trädet

21 09 2019
Den sista stora björken runt 50 cm grov hängde sig.

Klockradion startade kl. 6. Jag var på mitt skogshygge på nya tomten, strax efter kl. sju på lördagsmorgonen. Nu skulle jag bli klar på ett par timmar. Jag hade två ”busträd” kvar från gårdagen, att kvista och kapa upp. Det ena tog tid, eftersom det hade minst fem stammar upptill.

Så var det den stora björken och ett par mindre alar kvar. Trots att jag bedömt en bra plats till den, gick trädet en aning åt vänster och kilade fast sig, högt upp i ett annat träd. En grov stam som denna kan kasta bakåt och vara livsfarlig. Gå under ett hängande träd, GÖR JAG ABSOLUT INTE. Det gjorde jag som 18- åring och var mikro sekunder, från att totalt krossas under en fallande tallstam. Det var sista trädet på en rotpost söder om Vetlanda.

Jag sågade med berett mod av två stora stockar, men i den sista kilade sågen fast sig, så att den gick delvis sönder. Det var bara att åka hem. Ett träd som hänger som detta, kan hända vad som helst med. Jag messade min gode vän, Sveriges bästa grävmaskinist, Jonas Karlsson. Hinner du stanna till i början av veckan? Efter någon timma messade Karlsson tillbaka, nu är trädet nere. Fantastisk service en lördag förmiddag.

Detta blir också mitt sista träd jag planterar av Pinus Cembra.

Eftersom skogsarbetet tog ett abrupt slut, fick jag fortsätta att ”döstäda trädgården”. Vi har bara en månads boende kvar, där vi bott i hela 29 år. Vi vill lämna allt i toppskick. Sista veckan har det blåst rejält och då har gräsmattan fyllts av barr och kottar får vår Cembratall. Jag fyllde en hel skottkärra.

Jag har alltid gillat den trädarten. Problemet är att jag inte tuktat den. Nu är den alldeles för stor. Vår nya trädgård är extremt stor, men den kommer att bli ”självgående” och med minsta möjliga arbetsinsats.





En energikick utan like

19 09 2019
Skogshuggare Matts. Foto Birgitta Torebring

Jag kom till Kretsloppsgården en lördag. Där fanns en person till, som jag kände igen. Men hej Inga, sa jag. Inte ett svar! HEJ INGA, sa jag igen. Inte ett svar! Jag gick fram och klappade Inga på axeln och sa igen, MEN HEJ INGA! Nu kom svaret, ”Det går väl inte att se, att det är du Matts, i de där kläderna”. Kanske är det så med bilden ovan också. Få känner igen mig.

Jag vet inte när jag kände mig så pigg och hade så mycket energi, som efter denna veckans tuffa skogshuggarjobb på vår nya tomt. Jag fick börja grovarbeta före 10 år fyllda, det sitter kvar än. Kanske är det nyttigare för hjärnan att grovarbeta, än att sitta bakom en dator hela dagarna, som jag gjort i åtskilliga år nu.





Nu ser jag Anebysjön från tomten

18 09 2019
Efter dagens avverkning ser vi Anebysjön. (Träden på bilden kommer inte att skymma sjön)

Fortfarande har jag ett tjugo- tal ganska grova Alar att ta ned. Ett par är så stora, samt lutar åt fel håll, att jag kommer att ta hjälp av en traktor eller grävmaskin för att putta ikull dem. Det blir obeskrivligt mycket ved, säkert en full lastbil med släp. När vi bosatt oss här, kommer vi att ha mindre, än ett hundra meter till badplats, fiske och fotbollsplan. Då blir det skönt att tänka tillbaka på skogsavverkningen.

Vad skönt att ha en egen byggarbod

Det är riktigt tuff mark att arbeta i. Vegetationen är tät och meterhög, blandat med sly och grenar, som gör att man snubblar omkull och far hit och dit. Två kvällar till, så är jag klar eller kanske några timmar på lördag. I kväll kunde jag byta om i min byggarbod och åka hem i vitt skjorta. Det var skönt!





Jag har lovat mig själv…

17 09 2019

Att aldrig göra så mera, idag gjorde jag det ändå

En riktigt grov och stor Al

Jag kom igång redan efter 15- tiden i eftermiddag, med min nya skogsavverkning. Jag hann inte ens starta motorsågen, förrän det började regna och det fortsatte hela tiden fram till 18- tiden, när jag försökte ta mig hem, barfota iförd bara kalsingar. Alla kläder var dyngsura.

Som sagt jag gav mig på icke tillåtna metoder, som jag bestämt att aldrig mera göra. Jag kom till den stora Alen. Den lutade åt samma håll, som jag ville fälla den, så långt var allt ok. Min motorsåg är ingen proffssåg och har för kort svärd. Jag sågade från två håll, jag sågade ur stora kilar för att få in motorsågen genom hela stammen. Trädstammen stod orubbligt kvar.

Jag fällde på en björk i medelklass storlek, men inget hände, trots att björken hängde kvar. Jag tog till en annan ganska stor Al och fällde mot trädet, båda träden kanade ned, men inget hände. (Säkert förbjudet att göra så) Jag ringde Jonas, min ständige grävmaskinist, men han var redan hemma för dagen. Jag ville inte heller lämna trädet kvar. Jag fortsatte att såga ur kilar och till slut föll det till marken. Vad skönt!

Men vad ved det blir, kanske lika mycket som förra stora avverkningen. Så säg till om du önskar ett lastbilslass, kanske med släp, med ved i tre meterslängder.





Skogsarbetare Matts

16 09 2019

Men först måste jag Gratulera Linus som fyller 10 idag

Linus bjöd på Jättegod hemmagjord tårta på 10- årsdagen.

Linus hade bestämt söndagsmenyn, dagen före sin födelsedag. Det blev potatismos, morötter, inlagd gurka och jättegoda köttbullar. Uppe på allt detta, hade Linus bakat tårta, kanske med lite hjälp av mamma. Hoppas att du fick en fin födelsedag Linus. Hoppas också du snart tar över min vice vd roll.

Ny skogsavverkning

I eftermiddag fick jag klartecken från Aneby kommun, med köpekontrakt och klart att avverka skogen på vår nya tomt. Här finns ett 30- tal riktigt stora alar. Tre av dem lade jag ned idag samt ett tjugotal mindre träd. Det kommer att bli många m3 ved igen.

Jag hann med tre stora träd och en massa småträd efter jobbet. Foto Birgitta Torebring

Som driven skogsarbetare har jag respekt för träd som är ruttna i mitten. De kan gå av och falla var som helst. Men det var jag beredd på och flyttade lillbilen på behörigt avstånd. Dessa tre alar som jag tog ned idag hade enorma grenar, vilket gjorde det tufft att arbeta upp stammarna.

Det är så himla kul, för en stund att vara tillbaka till skogsarbetarjobbet, som började direkt vid 15 år fyllda.





Elmia Husbil 2019/ 2

14 09 2019

Fest på fredag kväll! Vi såg ytterligheterna på lördag förmiddag

Vilken fest Forsbergs bjöd på under fredagkvällen

Så trevligt och så mycket mat, säkert få som orkade äta upp som jag. Vi mötte Lennart & Elisabeth, funderar just på om Lennart, som verkar ovanligt matfrisk, orkade att äta upp allt på tallriken? Själv klarar jag inte att stå stå still så länge, att vi kunde vara med på underhållningen. Det skakade gott i golvet i husbussen av musiken från tältet.

Vi gick till utemarknaden

Tältet är välfyllt som vanligt. Ost, chark och läder fast det gott om. Chark har vi ett överflöd av själva hemma. Vi små handlade lite i ett par montrar.

En ”plåtis” för 3,3 miljoner

”Plåtisarna” (ombyggda varutransportbilar) verkar det att finnas mycket kunder till, med tanke på alla utställare. För oss som har känslan av, att åka i en medelstor bil, trots att någon tycker att den ser stor ut, finns inga plåtisar som skulle kunna tillgodose, våra krav på bekvämlighet i själva boendet. Under resan får inte heller passageraren någon bra sikt framåt, som det blir i en helintegrerad bil.

En ”Skokartong” för 3,8 miljoner

Ännu mera skräckslagen blev jag av denna husbuss. Som en av mina goda vänner uttryckte, samma sak som jag kände, ”En skokartong för över 3,8 milj.” För oss hade denna bil inte ett enda rätt.

Någon rättade mig att jag gått fel, när jag gick igenom den enorma Kabe montern. Jag svarade att jag bara var på genomresa och lovade att inte stanna. Jag mötte en person i ledningen, men han vände sig bort. Mina goa bloggvänner, ägarna till Husis och Nils-Åke kom förbi och hälsade på, ute vid entrén till Hall A.

Vi åker hem söndag middag med ett glatt minne, Concorde Carver, med en stor sittgrupp baktill och två databord i cockpit. Det var en riktig husbuss.








%d bloggare gillar detta: