Vårflod i Stalpet

10 03 2019
Stalpets Vattenfall Aneby

Jag har hört under veckan att det brusar ordentligt, när jag passerar bron över Svartån på väg till jobbet. I afton tog vi en liten tur runt i Aneby. Då blev jag förvånad över, att det var så enormt mycket vatten i vattenfallet. Hela luften var en vattendimma, som slog sig på mobilen.

Det var tur att vi var hemma denna helgen. Redan vid halvniotiden på lördagskvällen, fick jag formligen krypa till sängs från tv soffan. Jag hade värk i magen och huvudet utan dess like. Jag somnade med hjälp av lite tabletter och kunde sova i två timmars pass. Idag på morgonen kräktes jag upp säkert flera liter.

Mest hela dagen har varit horisontalt läge för mig. Men när kvällen kommer, måste jag ut. Vi tog en liten runda med bilen. Vi testade att köra i 40 km i ”Stalpabacken” (Storgatan). En av våra medarbetare på jobbet, höll 51 km i veckan, till en kostnad av 2400:-. Naturligtvis var vi tvungna att stanna och studera vattnets skådespel.





Vi valde att vara hemma

9 03 2019
Vår privata bil fick nytt Ditec lackskydd under fredagen.

Ska du inte åka med, till och från jobbet, säger Birgitta ofta till mig. Ännu har jag inte fallit för den frestelsen. Igår kunde Birgitta hämta ut en ren, fräsch och lackbehandlad bil. Birgitta åker bil och jag går. Det är mina bästa stunder på dagen, att få gå två km tur och retur från jobbet. Vi har ingen förmånsbil från jobbet, men vi har ändå valt att använda samma reklam som företagsbilarna. Den sticker ut lite mera. Vi kör väldigt lite med den, oftast runt 500 mil på ett år. I sommar är den tre år och har nu rullat 1453 mil.

Vi diskuterar ofta så sent som fredag lunch på jobbet. Ska vi vara hemma eller ska vi åka ut? När det blåste kraftigt, regn, svinkallt och stora vita mösskärmar i luften, bestämde vi oss för villaliv i helgen. Det är mitt livs avkoppling i Husbussen, men lite promenadväder och torra vägar är ändå önskvärt.

Vi önskar en trevlig helg till er alla läsare!





Vintern kom tillbaka

22 02 2019
Gatan utanför mitt kontorsfönster idag på förmiddagen.

I helgen tänkte vi åka ut med husbussen. Det var ju vårtemperaturer i veckan och torra fina vägar. Dock inte igår! När jag gick hem från jobbet, var det tio cm snöblask på gatan. Idag minus åtta grader. Gatorna hyvlades under natten och den lilla snön som fanns kvar smälte bort fram på förmiddagen. Det är jätteskönt att åka ut denna tiden. Men snöslask är så tråkigt och tvättning så snart vi är hemma. Birgitta blev glad och kan jobba ifatt nu när vi är hemma.





50 år 8 Febr 1969 – 8 febr 2019

8 02 2019
Idag firar vi Guldbröllopsdag på Krusenbergs Herrgård

Birgitta & jag gick i samma söndagsskola, i Betania Vallstorp, Sunhultsbrunn, ett par mil söder om Tranås. Året var 1952. Sedan dess har vi känt varandra. Det var först 1965 som Birgitta kom och stötte på mig. Sedan dess har vi delat all glädje och sorg i livet, tillsammans med varandra.

1969 var jag beryktad som Smålands värsta skogshuggare. Birgitta var hemma och hjälpte till i lantbruket på mamma Karins & pappa Stures gård i Norra Sunhult. Birgitta hade en mycket klok och intelligent pappa. Han sa till sin dotter, ”Ta hand om Matts, för en bättre man kan du inte få”. Han visst säkert, att jag fick den enda kvinna, som skulle passa för mig. ALDRIG har Birgitta sagt åt mig att jag arbetat för mycket, eller kommit hem för sent från jobbet. Hon är precis lika dan själv. Vi har fått två fantastiska barn, som säkert fått sin intelligens från morfar Sture. Synd kanske att de följt efter i pappas & mammas fotspår och jobbar minst lika mycket eller mera, som Birgitta & jag har gjort.

Våra tre familjer samlas fredag eftermiddag på Krusenbergs Herrgård, som ligger två mil söder om Uppsala och två mil norr om Sigtuna. Titta på bilderna här och se hur helt förtjusande plats som vi valt att fira Guldfesten på.





Vintersöndag hemma i Aneby

20 01 2019

En vacker vintersöndag hemma i Aneby. Vi har egentligen saknat ett riktigt resmål, samt att vi haft en del att pyssla med i helgen. Själv har jag lagt ut tretton annonser på Blocket, för företagets räkning.

Jag vet inte om grannarnas katter, har bitit ihjäl mina fåglar. De ligger runt knuten på friggeboden och lurar. Ser de mig flyr de bort som en orkanvind. De vet att jag hatar dem på min gård. Tidigt i höstas åt fåglarna upp en säck med fågelfrö på drygt en vecka. Nu räcker frö och nötter jättelänge. Kanske är vi bara fler som matar, eller har någon annan bättre fågelgodis.

HERDEN står och suckar efter oss. Trots att vi har betydligt mer värme på i bussen, än vad vi haft i tidigare husbilar, har vi lägre strömförbrukning än tidigare vinter.





Vi älskar julfirandet, men…

12 01 2019

Vi älskar julen, trots det enorma arbetet och ansträngningen som vi har före jul, trots detta ser vi fram emot när familjen samlas och vi firar jul tillsammans.

Men frågan är om inte den positiva känslan tar över, när julen dansas ut. Idag var det vår tur. Som vanligt har vi extra av allt, en gran på altan, ett stor tall på framsidan och två julgranar inne. Utöver detta har vi en massa tomtar och ljusstakar. Totalt sex julgransbelysningar (tre styck i tallen) samt en massa ljusslingor. Nu är allt borta, bara lyktan på trappan står kvar.





Tack alla läsare för året som gått..

5 01 2019
Översikt för de sista nio åren på min blogg.

Ni ser sällan tillbakablickar på min blogg. Jag är entreprenör och ser helst bara framåt. På vår julavslutning och tack till vår personal, sa jag… ”Jag har funderat på om detta bygget, som vi genomför i år, är mitt sista bygge? Nej, det tror jag inte, jag är inte förvånad över, om det blir två- tre projekt till, om jag får leva”. (Idéerna finns) När något är färdigt, vill jag lägga det bakom mig och gå vidare in i något nytt.

Det hände så mycket i vår familj, i nyår och på vår sista resa. När jag satt där i min ensamhet i husbussen på Krono Campingen i Lidköping, Birgitta låg på lasarettet inne i stan och jag satt där och läste alla hälsningar, till Birgitta och mig, då kom det tårar i mina ögon, glädjetårar över vänner som följer oss och som reser med oss.

Nu vill jag ändå blicka tillbaka på 2018. Tacksam över året som gått. Tacksam över min familj, företaget, vårt stora bygge, vår nya fina husbuss, min välbesökta blogg och inte minst att vi kom tillbaka, till den kyrka som vi hör hemma i. Detta efter cirka sju år, ute där vi inte ville vara.

Det saknas några besök, för att nå upp till 300 000 visningar av min blogg. Året som gått innebar en stark statistisk ökning av läsare. Största ökningen skedde i samband med, alla problem med förra husbilen, samt bytet till vår fina husbuss.

Nu vill jag tacka er alla, som delar det mesta med oss. Tack för alla positiva hälsningar till Birgitta. Tack för att ni läser och kommenterar. Jag kommer att fortsätta att vara en stor kritiker till det samhällsbygge vi har idag. Det får inte fortsätta, att bland annat 11 Humanister ska styra vårt land, citat: Morgan Johansson (S): ”Vi ska utrota kristendomen i Sverige”. Pojkar ska inte vara pojkar, flickor ska inte vara flickor, de skall kallas ”hen”. Jag hoppas jag kunde delta i att en positiv förändring sker.  Jag ska inte vara tyst.








%d bloggare gillar detta: