Vintern kom tillbaka

22 02 2019
Gatan utanför mitt kontorsfönster idag på förmiddagen.

I helgen tänkte vi åka ut med husbussen. Det var ju vårtemperaturer i veckan och torra fina vägar. Dock inte igår! När jag gick hem från jobbet, var det tio cm snöblask på gatan. Idag minus åtta grader. Gatorna hyvlades under natten och den lilla snön som fanns kvar smälte bort fram på förmiddagen. Det är jätteskönt att åka ut denna tiden. Men snöslask är så tråkigt och tvättning så snart vi är hemma. Birgitta blev glad och kan jobba ifatt nu när vi är hemma.





50 år 8 Febr 1969 – 8 febr 2019

8 02 2019
Idag firar vi Guldbröllopsdag på Krusenbergs Herrgård

Birgitta & jag gick i samma söndagsskola, i Betania Vallstorp, Sunhultsbrunn, ett par mil söder om Tranås. Året var 1952. Sedan dess har vi känt varandra. Det var först 1965 som Birgitta kom och stötte på mig. Sedan dess har vi delat all glädje och sorg i livet, tillsammans med varandra.

1969 var jag beryktad som Smålands värsta skogshuggare. Birgitta var hemma och hjälpte till i lantbruket på mamma Karins & pappa Stures gård i Norra Sunhult. Birgitta hade en mycket klok och intelligent pappa. Han sa till sin dotter, ”Ta hand om Matts, för en bättre man kan du inte få”. Han visst säkert, att jag fick den enda kvinna, som skulle passa för mig. ALDRIG har Birgitta sagt åt mig att jag arbetat för mycket, eller kommit hem för sent från jobbet. Hon är precis lika dan själv. Vi har fått två fantastiska barn, som säkert fått sin intelligens från morfar Sture. Synd kanske att de följt efter i pappas & mammas fotspår och jobbar minst lika mycket eller mera, som Birgitta & jag har gjort.

Våra tre familjer samlas fredag eftermiddag på Krusenbergs Herrgård, som ligger två mil söder om Uppsala och två mil norr om Sigtuna. Titta på bilderna här och se hur helt förtjusande plats som vi valt att fira Guldfesten på.





Vintersöndag hemma i Aneby

20 01 2019

En vacker vintersöndag hemma i Aneby. Vi har egentligen saknat ett riktigt resmål, samt att vi haft en del att pyssla med i helgen. Själv har jag lagt ut tretton annonser på Blocket, för företagets räkning.

Jag vet inte om grannarnas katter, har bitit ihjäl mina fåglar. De ligger runt knuten på friggeboden och lurar. Ser de mig flyr de bort som en orkanvind. De vet att jag hatar dem på min gård. Tidigt i höstas åt fåglarna upp en säck med fågelfrö på drygt en vecka. Nu räcker frö och nötter jättelänge. Kanske är vi bara fler som matar, eller har någon annan bättre fågelgodis.

HERDEN står och suckar efter oss. Trots att vi har betydligt mer värme på i bussen, än vad vi haft i tidigare husbilar, har vi lägre strömförbrukning än tidigare vinter.





Vi älskar julfirandet, men…

12 01 2019

Vi älskar julen, trots det enorma arbetet och ansträngningen som vi har före jul, trots detta ser vi fram emot när familjen samlas och vi firar jul tillsammans.

Men frågan är om inte den positiva känslan tar över, när julen dansas ut. Idag var det vår tur. Som vanligt har vi extra av allt, en gran på altan, ett stor tall på framsidan och två julgranar inne. Utöver detta har vi en massa tomtar och ljusstakar. Totalt sex julgransbelysningar (tre styck i tallen) samt en massa ljusslingor. Nu är allt borta, bara lyktan på trappan står kvar.





Tack alla läsare för året som gått..

5 01 2019
Översikt för de sista nio åren på min blogg.

Ni ser sällan tillbakablickar på min blogg. Jag är entreprenör och ser helst bara framåt. På vår julavslutning och tack till vår personal, sa jag… ”Jag har funderat på om detta bygget, som vi genomför i år, är mitt sista bygge? Nej, det tror jag inte, jag är inte förvånad över, om det blir två- tre projekt till, om jag får leva”. (Idéerna finns) När något är färdigt, vill jag lägga det bakom mig och gå vidare in i något nytt.

Det hände så mycket i vår familj, i nyår och på vår sista resa. När jag satt där i min ensamhet i husbussen på Krono Campingen i Lidköping, Birgitta låg på lasarettet inne i stan och jag satt där och läste alla hälsningar, till Birgitta och mig, då kom det tårar i mina ögon, glädjetårar över vänner som följer oss och som reser med oss.

Nu vill jag ändå blicka tillbaka på 2018. Tacksam över året som gått. Tacksam över min familj, företaget, vårt stora bygge, vår nya fina husbuss, min välbesökta blogg och inte minst att vi kom tillbaka, till den kyrka som vi hör hemma i. Detta efter cirka sju år, ute där vi inte ville vara.

Det saknas några besök, för att nå upp till 300 000 visningar av min blogg. Året som gått innebar en stark statistisk ökning av läsare. Största ökningen skedde i samband med, alla problem med förra husbilen, samt bytet till vår fina husbuss.

Nu vill jag tacka er alla, som delar det mesta med oss. Tack för alla positiva hälsningar till Birgitta. Tack för att ni läser och kommenterar. Jag kommer att fortsätta att vara en stor kritiker till det samhällsbygge vi har idag. Det får inte fortsätta, att bland annat 11 Humanister ska styra vårt land, citat: Morgan Johansson (S): ”Vi ska utrota kristendomen i Sverige”. Pojkar ska inte vara pojkar, flickor ska inte vara flickor, de skall kallas ”hen”. Jag hoppas jag kunde delta i att en positiv förändring sker.  Jag ska inte vara tyst.





Undrens tid är inte förbi

3 01 2019
Soluppgång på Krono Camping Lidköping

Nu har jag för första gången, sovit två nätter ensam i vår Husbuss. Egentligen var det nog ganska nyttigt att göra det. Tacksamheten över att ha min Birgitta är enorm. Vi har känt varandra i 67 år, vi hade sällskap i fyra år och i februari firar vi Guldfest, samt vi har arbetat tillsammans i vårt företag i 43 år. När Birgitta gled ur mina starka armar och blev till en hög på golvet vid toaletten i Husbussen, nästan skrek jag, ”Lämna mig inte”.

När jag ringde till Birgitta på lasarettet idag på morgonen, hade hon redan varit uppe och duschat och varit på toaletten utan stöd. Det är inte möjligt, sa jag medveten om gårdagen. Nu vill jag åka hem och jobba, sa hon i nästa andetag. Du är inte klok, svarade jag. Jag är frisk nu, svarade Birgitta.

Någon timma senare var jag på hennes rum på lasarettet. Nu väntade hon bara på att bli utskriven. Det gick ända fram till lunch, innan vi kunde lämna lasarettet bakom oss. Orkar du gå gatan tio minuter framåt, så bjuder jag på semla på Rådhuscaféet? Vi gick i ganska rask takt utan minsta problem. Nu är det mindre än två km kvar hem, orkar du? frågade jag, efter att vi intagit varsin semla. På ett litet vips hade vi gått hem till husbussen.

Hemma igen, fick Birgitta fick några vackra orkidéer från Läckö Blommor.

Vi är kort med personal på jobbet och sonen har fått bära ett tungt lass när vi varit borta. Vi ville komma hem till undsättning, då ytterligare medarbetare var lediga i morgon fredag.

Jag kan knappt tro det själv, att det är möjligt att göra denna resa som Birgitta gjort. Det är allt bra krut i Birgitta. Naturligtvis fick hon professionell hjälp på högsta nivå, annars hade detta inte varit möjligt.

Ett jättestort Tack till Ambulanspersonal, Akutmottagningen, Medicinmottagningen och det positiva bemötandet på Krono Campingen i Lidköping. Ni är våra vänner.





Läkarrond på Skaraborgs Sjukhus

2 01 2019
Skaraborgs Sjukhus Lidköping.

Sjukhuset i Lidköping är ett akutsjukhus beläget i centrala Lidköping invid ån Lidan. Sjukhuset har runt 700 anställda samt drygt 140 sängplatser. Inom dess upptagningsområde bor cirka 85 000 personer. Sjukhuset grundades 1934. Sjukhuset är ett av fyra sjukhus inom Skaraborgs sjukhus.

Vilken tur vi har Birgitta & jag. Vi valde mellan att åka till Vadstena eller Lidköping i nyårshelgen. Vi lyssnade på gode vännen Henrik och valde Lidköping. Tänk att få bli sjuk här och få möta den bästa personal på gångavstånd från husbussen. Birgitta ligger inlagd på Medicinavdelningen, som har 23 vårdplatser. Först var jag rädd att vi skulle hamna på Kärnsjukhuset i Skövde. Ambulansen kommunicerande med sjukhusen och Birgitta fick vård här där vi bor.

Jag är fascinerad över att en relativt liten stad, har en så fin vårdinrättning. Fantastiskt vilken personal de har också! Efter en god nattsömn, trots att gårdagens upplevelser, kom och gick på näthinnan, kom jag till Birgitta idag strax för ronden. ”Du kan få lämna oss idag, men jag vill helst att du stannar minst en natt till, så jag får testa mera medicin, samt att alla prover är klara då” sa läkaren. Jag var den förste att hålla med.

Jag mötte idag en nästan förvandlad Birgitta. Hon kunde resa sig upp i sängen, och till och med gå på toa själv. Jag trodde knappast det var sant. Efter fem timmar på rummet gick jag till vårt favoritställe vid på Rådhustorget…

Kaffe och årets första semla

Imorgon hoppas jag att få hämta min kära hustru. Jag hoppas hon orkar gå några hundra meter ned till Rådhustorget, så jag får bjuda henne på kaffe och en superstor och god semla. Sedan har jag lovat henne Taxi hem till Husbussen.








%d bloggare gillar detta: