Matts Torebring

Linus på bilden, nyss fyllda 10 år. När jag var lika gammal, skrev jag i en uppsats i skolan: ”När jag blir stor, ska jag bli skogsentreprenör”. Jag vill ”Tacka livet” för att jag bevarades från detta. Skogen var busroligt och jag tjänade mycket mera, än min bror som jobbade på sågen. Kroppen tog stryk och det var mer än farligt jobb. Jag har varit säljare och entreprenör hela livet, men ingen skogsentreprenör. Tack för det!

Du var klok Matts som lämnade skogen, sa ägaren till skotaren, när jag bad honom komma och hjälpa mig i veckan. Har du lust får du gärna börja som skogshuggare igen. Nej tack, svarade jag vänligt men bestämt.

En stor maskin som denna, kostar inte mer per timma är en grävmaskin. Slitaget på en skotare, måste vara betydligt större. Skotaren blev inte klar igår och idag har jag inte sett till honom. Vägen går utmed vår tomt.

Jag sökte på nätet flera gånger i går kväll, efter protokoll från Samhällsbyggnadsnämndens möte i går eftermiddag. Jag hittade inget publicerat protokoll. I dag på morgonen ringde min arkitekt. Jag vill gratulera dig Matts, till bygglov på din nya tomt.

Jag har sökt åtta olika byggnadslov de sista åren. Tre av dem har jag kunnat förverkliga, resten har överklagats. Jag satt tyst en lång stund. Vart tog du vägen? frågade Anders. Säg det en gång till sa jag. Du måste tro mig, det är sant sa Anders. Under tiden vi talades vid, kom bekräftelsen från Aneby Kommun. Det är sant! Det är verklighet! Vi kan börja bygga! Glädjetårarna är inte långt borta!

Vi kommer att få arton fönster och fönsterdörrar som är 1 x 2 meter. Vi får altan utanför vårt sovrum mot öster, altan utanför köket mot söder och en altan mot väster, mot sjön och solnedgången.

Vi har fått en fantastisk tomt, ett hundratal meter från Anebysjön. Tomten är stor, hela 1650 m2. Till detta kommer ganska mycket kommunal mark i anslutning till tomten. Vi kommer att ha runt 90 meter utmed Framtidsvägen. Utöver detta gränsar tomten till bilvägen ned till stranden.

Lite konstigt tyckte jag, han började med att bära ut allt ris från avverkningen. I morgon återkommer jag med mera bilder. Nu får vi börja röja stubbar och förbereda utsättning av husen.

Vår förra tomt som vi inte kunde bygga på p.g.a fornminnen. Se hela rapporten här. Kanske intressant för någon…

Naturligtvis ska en enskild kommuninnevånare inte råka ut för detta, som vi har gjort. De uppgifter som vi fått var, att Länstyrelsen skulle kontrollera grävningen vid grundarbetet, inget mera. Efter en dags arbete talades om miljonkostnader och kanske ett år i framflyttad tid. Stopp och sluta omedelbart sa jag och så blev det. Den kostnaden som vi fått offererat, var vi helt inställda på att ta, om vi fick bygga, men inga miljonbelopp.

Nu kom denna positiva käpp i hjulet, vi fick en bättre tomt som vi är stolta och glada över. Fast jag står ännu frågande, vad kommer detta att kosta? Jag vill inte slänga pengarna i Anebysjön.

(Det var inte enkelt att publicera detta då det var en pdf fil.

Nu bränner jag upp mina skogshuggarbyxor!

Sex kvällar och ett par timmar en lördag och all skog är nere. Jag kunde inte drömma om, att det skulle bli sådana massor av ved. I dag har jag ringt på en skotare, som får bära ut all ved, samt allt ris. Han kommer att kunna lasta fullt lass i kärran, utan att flytta på sig. Troligtvis blir det flis av allting.

Det har varit riktigt tufft att ta sig fram, i den meterhöga täta vegetationen. I vegetationen ligger ris från en tidigare röjning. Var jag än har satt ned foten snubblar man omkull. Att ta sig fram bland grenar och ris var nästan omöjligt. Jag har sparat en handfull mindre björkar borta i norr, som kommer att stå norr om vårt garage.

Jag hoppas att allt grovarbete är över på en tid. Så nu bränner jag upp mina skogshuggarbyxor. De är nästan röda av all alsågspån. Nu har vi fyra veckor på oss att tömma huset. Efter det att vi haft en familjefest i helgen.

Linus har följt mig med största intresse. I eftermiddag satt han och en kompis uppe vid byggarboden, när farfar fällde träd efter träd. Jag skulle vilja bo granne med dig farfar, sa Linus, det är så mysigt här ute på landet. Sedan kom Malin, en av mina jobbarkompisar, ridande på sin häst. Tråkigt nog hade jag varken morötter eller sockerbitar på mig.

Jag är stolt över att min skogshuggarådra sitter kvar i blodet. Detta har varit busroligt!

Klockradion startade kl. 6. Jag var på mitt skogshygge på nya tomten, strax efter kl. sju på lördagsmorgonen. Nu skulle jag bli klar på ett par timmar. Jag hade två ”busträd” kvar från gårdagen, att kvista och kapa upp. Det ena tog tid, eftersom det hade minst fem stammar upptill.

Så var det den stora björken och ett par mindre alar kvar. Trots att jag bedömt en bra plats till den, gick trädet en aning åt vänster och kilade fast sig, högt upp i ett annat träd. En grov stam som denna kan kasta bakåt och vara livsfarlig. Gå under ett hängande träd, GÖR JAG ABSOLUT INTE. Det gjorde jag som 18- åring och var mikro sekunder, från att totalt krossas under en fallande tallstam. Det var sista trädet på en rotpost söder om Vetlanda.

Jag sågade med berett mod av två stora stockar, men i den sista kilade sågen fast sig, så att den gick delvis sönder. Det var bara att åka hem. Ett träd som hänger som detta, kan hända vad som helst med. Jag messade min gode vän, Sveriges bästa grävmaskinist, Jonas Karlsson. Hinner du stanna till i början av veckan? Efter någon timma messade Karlsson tillbaka, nu är trädet nere. Fantastisk service en lördag förmiddag.

Eftersom skogsarbetet tog ett abrupt slut, fick jag fortsätta att ”döstäda trädgården”. Vi har bara en månads boende kvar, där vi bott i hela 29 år. Vi vill lämna allt i toppskick. Sista veckan har det blåst rejält och då har gräsmattan fyllts av barr och kottar får vår Cembratall. Jag fyllde en hel skottkärra.

Jag har alltid gillat den trädarten. Problemet är att jag inte tuktat den. Nu är den alldeles för stor. Vår nya trädgård är extremt stor, men den kommer att bli ”självgående” och med minsta möjliga arbetsinsats.