Matts Torebring

Vi älskar inte betalvägar, men älskar att köra vägen som sådan.

Efter att ha sågat av en del grenar med min grensåg, kom vi ut i från vår förra camping. Men trångt var det. Kanske är det fel som vi gör, att alltid åka klockan sju på morgonen. Alla, de är många, har så bråttom till jobbet. Då är det skönt att komma ut på stora vägen.

Vi älskar också dessa små enkla rastplatsser.

Dessa så enkla, men så bra rastplatser, för fika, läsa karta, läsa mejl, gå på toa, eller som nu, äta frukost. Detta var ett sådant berömvärt ställe. Fransmännen har ofta en förmåga att krångla till, rastplatser och bränsletappar, så det blir rena labyrinter.

Knappa sex mil småvägar till målet.

Mycket smalt bitvis.

En ogenomtränglig vegetation i hela landskapet.

Vi passerar många små byar.

Mycket vinodlingar utmed vägen.

Populärt område för cyklister.

Mycket serpentinvägar.

Vet någon vad detta är uppe på höjden?

Här får jag styra genom sikten i sidorutan.

Nu är vi nästan framme

Framme i vad vi tror, Paradiset.

Vi har kommit fram till resans slutmål innan det blir hemresa. Helt klart har vi sparat det bästa till sist. Jag skickade bara ett mejl hit i början av veckan. Svaret jag fick var att de ordnat en suverän plats till oss och hälsade oss välkomna. När vi kom hit på förmiddagen, lade jag upp mitt visitkort på disken och sa att jag blivit lovad en bra plats. Oooh yes, Mr Torebring, it´s ok. First look, if you want to have plages…

Vår förtjusning visste inga gränser. Så stor plats, stora träd utan grenar nedtill, grönt gräs, 20 meter till ett stort vattenland och 20 meter till servicehus i högsta lyxklass och vatten & avlopp på tomten. I morgon presenterar vi campingen för er. Camping Nature Parc L´Ardéchois. Detta är andra campingen vi gästar i år, som är med ACSI, men som inte tillämpar rabattsystemet. Vi betalar gärna, bara vi får valuta för pengarna, och det får vi här.

Här hittar ni oss den närmaste tiden

Vi lämnar vår camping i gryningen. (Kvällsfoto)

Vi hade planerat att åka samma väg tillbaka från Lac de Ste-Croix och sedan fortsätta Napoleon Route ned till Grasse. För säkerhets skull, körde vi in de två km in till Casttelane och tankade bilen och tillbaka förbi vår camping. Finns det tappar i ödemarken? Ja det finns, men kan vara ytterst enkla och trånga.

Nu är det vår tur att åka här där alla Mc körde i helgen.

I helgen körde säkert 1000- tals Mc åkare här. Idag bara en handfull.

Fin väg till att börja med.

Birgitta har ett svårt jobb att fota när jag kör, med en kamera som hon tycker är omständlig. Men håll till godo, här kommer en armada av bilder…..

Är det inte tillräckligt smalt?

Solen kastar sitt ljus på bergväggen.

En liten kort tunnel genom berget.

Stora och små berg tornar upp sig.

Mycket stenar har rullat ut på vägen under natten.

Jag är mest rädd för alla utskjutande klippblock.

Mycket få möten i de trånga passagen.

Det kom ingen runt hörnet nu heller.

Ett fascinerande vägbygge i ett berglandskap.

Jag stannade bilen på 1200 meters höjd och fotade lite.

Ett berglandskap.

En kyrka vid vägen i en liten by.

En ”rymlig bygata”.

På en bygata hade det varit omöjligt att mötas på flera hundra meter och inga trafikljus.

Vinden är kall på morgonen utanför bilen.

Det går inte att beskriva naturen längre.

Vi mötte faktiskt en timmerbil med släp, fast inte här.

Bergväg(g)arna är riktigt otäcka.

Vi har nått det första etappmålet på dagen, Lac de Ste-Croix, den turkosa sjön.

Kan vi inte åka ned till sjön? sa min kloka hustru. Jag hade planerat att vända i en rondell och köra tillbaka till Castellane. ”Efter tre varv i rondellen” valde jag att köra ned mot sjön. Nu var det plötsligt fin väg igen. Då åker vi inte tillbaka utan testar ytterligare en väg. Vilket klokt förslag av Birgitta!

Här stannade vi vid sjön och åt frukost.

Nästan hela vägen hit körde bilen på ettan, tvåan och någon gång treans växel

Inte bara vi beundrar det vi ser.

En stor parkering för ”mindre” bilar.

Båt- & Kanotuthyrning & Camping på andra sidan vattnet.

Jag försöker bara beskriva hur vackert det är.

Här kan man paddla kanot eller köra trampbåt.

Vägen ned till kusten är som vilken byväg på landet som helst och inga berg längre.

Vi har kommit fram välbehållna utan en skråma på oss eller bilen.

Vi hade ställt in oss på Les Castels Camping Douce Quiétude, Saint-Raphaél. När vi kom till denna lyxcamping efter 100- tals rondeller, fanns det inga Les Castel flaggor uppe. Vi fick senare veta att campingen var såld  till nya ägare. Dessutom var receptionen stängd, från klockan tolv till klockan 15. Vi kom dit klockan tretton. Nej sa vi, då åker vi till Les Castels Camping Domaine De La Bergeri i Saint-Raphaél , hundra nya rondeller bort, men bara 17 km resväg. Här var det inte stängt och vi blev mottagna som hedersgäster. Det kommer bilder senare.

Dagens resväg.

Klicka upp bilden en till två gånger för att läsa texten.

Nu kan vi avslöja vår hemliga gäst i mitten av februari, Kabe Husbilsliv redaktion.

Den bästa tidningen av alla, Kabe Husbilsliv, kom idag. I den kan ni läsa en välskriven skildring om vår resa till Jokkmokks Marknad och om vårt eget Husbilsliv. Här kan ni drömma er till Jokkmokk.

På Husbilsmässan på Elmia, finns Birgitta & jag i Kabeklubbens monter, på lördagen mellan klockan 10.00 till klockan 12.00. Naturligtvis kommer jag att sälja in den trevliga Kabeklubben till alla jag träffar, men jag kommer inte att kunna låta bli, att sälja några Kabe Husbilar bilar också. Fler och fler upptäcker Kabe husbilarnas förträfflighet, nu trea i säljstatistiken.

Välkomna till Kabeklubbens monter Elmia, på lördagen mellan kl. 10.00 till kl. 12.00. 

Tack till Kabe Husbilsliv, som kom och hälsade på oss. Vi är så jättestolta över vår Kabe!

Lammet & Grisen lördag eftermiddag.

När vi började att åka hit till Lammet & Grisen, Löttorp, Öland, i mitten av 70- talet var det mycket enklare. Man fick äta så mycket kött man ville och stora bakade potatisar. Det var ett litet svartbygge från första början. I dag hela 25,5 miljoner i omsättning.

Inte så många husbilar på ställplatsen.

Det finns en parkeringsplats till, men bara avsedd för husvagnar. Alla kan dock inte läsa skyltar, utan parkerar sin husbil där.

Parkeringen klockan 17.30

Parkeringen har byggts ut flera gånger. I afton såg den ut att räcka till.

Fyra kockar skär upp kött hela tiden

För 369:- får du äta hur mycket kött du vill och av den övriga buffén med sallader, gratänger, bröd och såser.

Birgitta & jag åt mest revbensspjäll.

Jag fick så mycket kött av kocken, att jag backade bara en enda gång. Vi fick jättetrevliga bordsgrannar från Oskarshamn på ena sidan, med gemensamma bekanta och mycket att tala om. På andra sidan bordet två kunder från Tranås.

En ström av nya gäster hela tiden.

Det var lite lugnare när vi gick ut och lämnade festen och då kunde jag småprata lite med ”Kundmottagningen” och berömma dem, för att allt är så 100 % bra upplagt och att man klarar logistiken. Den trevliga tjejen berättade, att man under den korta öppetperioden, har 36 000 gäster.

Redan klockan 8. parkering på Møn

Vi vaknade tidigt på rastplatsen på Møn. Lika bra vi åker, så vi får plats på parkeringen i hamnen, tänkte vi. Parkeringen, alldeles före centrum, är mycket bra och har dessutom välstädade toaletter på andra sidan gatan.

”Två modeller” i hamnen

En modell av ett gammalt hus finns i hamnen. Birgitta fick vara modell som vanligt, då hon inte gillar min kamera.

Fantastiskt vackra blomsterarrangemang i Møn.

Vi gick en härlig morgonpromenad genom byn. Enormt mycket blomsterutsmyckningar av olika slag, mötte oss i hela byn.

Naturligtvis inhandlade vi Danska wienerbröd.

Vi åt frukost i hamnen och att fika med Danska wienerbröd var inte att tänka på. Vi tar in på första rastplatsen efter bron, för att fika utanför Malmö. Stor rymlig rastplats, men inte ett bord fanns för att sitta ute. MYCKET DÅLIGT, tycker vi. Wienerbröden var gigantiska och så mycket gott i, att det var på gränsen att jag klarade äta upp. Kakorna fick vi spara.

Gyllene Uttern Gränna

Vi ville inte komma hem mitt på eftermiddagen, det känns bättre om det mörknar lite, så man inte ser allt jobb i trädgården. Vi bestämde oss för att avsluta vår resa lika kungligt, som vi rest hela tiden.  Niklas & Carina brukar fira sin start på semestern, med att äta lite gott ute. Möt oss på Gyllene Uttern i Gränna, sa vi.

Nu har vi gjort skiftombytet.

Vi möttes, kramades och åt en bit god mat. Niklas och hans familj har lämnat över ledningen till Birgitta och mig, för fyra veckor framåt, på kontoret hemma. Vad roligt att mötas efter nästan fem veckor, även om vi haft mer telefon- & mejlkontakt i år än vi brukar ha.

En T-skirt i ett skyltfönster på Møn.

Förlåt den dåliga bilden med speglingar och skuggor i butiksfönstret. Men texten speglar vår resa så bra. Vi har gjort en av våra bästa resor någonsin. Vi har haft sol, ökenhetta, störtregn, åska, storm och snö. Vi har fångat alla goda stunder, stormen, åskan, störtregnet har vi glömt och minns bara, allt det vackra vi har varit med om. Detta var vår 16:e utlandssemester med husbil, 15 resor i Sydeuropa, en resa till Nordkap samt en resa i södra Sverige.

Lite fakta: I år blev resan 505 mil och bilen har dragit 1,08 per mil vilket är rekordlite för oss. Normal hastighet 90-100 km/ timma (+ lite mera i bland när jag vill komma bort från några tråkiga långtradare) Som alltid fullastad och säkert strax under maxlasten, 5 500 kg.

Tack alla som följt oss på resan, det har varit så roligt att skriva och berätta, när vi mött och fått se så mycket vackert på vår resa.

Nattparkering på Møn

Här har vi säkert parkerat mer än 20 gånger, på både bort och hemresan.

Här bakom bommarna var vår dröm att få parkera, nu var det bom stopp.

Bakom bommarna hade vuxit fram nästan som en campingplats. Jag antar vi husbilsåkare utnyttjat detta och parkerat här i veckor. Tråkigt var det att se bommen.

Dagens resa

Som ni märker kör vi ganska korta resdagar på vägen hem. Nu har vi bara 470 km kvar hem.