Från 50 000 till 1 000 000

11 11 2018

Från 18 april 2011 till den 11 november 2018, kom jag upp i 950 000 visningar.

IMG_5176

I helgen når jag 1 000 000 visningar av min blogg.

När vi fick vår nya ”Husbuss” märkte jag, att trafiken ökade markant på min blogg. Jag satt nere i Frankrike i somras och räknade på, hur många visningar behövde jag varje dag, för att nå en miljon visningar fram till nyår. Då hade jag precis passerat 900 000.

Jag har räknat morgon middag och kväll. Jag har tävlat med mig själv. Kan jag skriva så intressanta inlägg, att jag når målet som jag satt upp? Det gick mycket fortare än jag kunde ana. I helgen passerar jag första miljonen. Tårtan beställde jag i måndags, då hade jag 6000 kvar. I skrivande stund har jag 518 visningar kvar till 1 000 000.

IMG_5179

Dubbel Fars Dags fest

Jag fick bloggen och en MacBook, av Niklas & familjen i 60- årspresent 2007. Första två- tre åren hände just ingenting. Jag bara daterade upp My Story med mera.

img_0762

Jag firade med tårta 18 april 2011.

Jag firade med tårta 18 april 2011. Då såg det ut så här! Jag tyckte 50 000 visningar var jättemycket.

Minnen under resans gång.

Någon kommer och dunkar Birgitta i ryggen på Elmia Husbil: ”Men, Hej Birgitta” ”Vem är du?” svarade Birgitta. ”Jag läser om dig och Matts, varje dag på er blogg”.

Någon kommer fram till mig och säger: ”Det finns väl ingen i hela Sverige, utan att de vet vem du är Matts”.

Jag har aldrig varit ute på Fotö och Hönö på Västkusten. Första personen som jag talar med ute på öarna, kommer fram till mig och rekommenderar en Ställplats. ”Men är det inte du som har en blogg och skriver, som jag brukar läsa?

Alla vänner vi fått, som vi mött på vägarna, alla tips om resor och val av fordon att resa i.

Tack!

Tack till er alla som läser och följer min blogg. Jag älskar att fota, skriva och berätta. Det är alla ni, som följer mig och Birgitta i ur och skur, som skapat detta nöje för mig. Tack till min otroligt tåliga hustru Birgitta, som står ut med allt skrivande och fotande. Tack till Niklas som var med och förverkligade detta intresse hos mig. 

Mina kommentarer har minskat under året. Detta för att det är i stort sett omöjligt, att kommentera hos er som använder Blogger, detta trots att jag har Google konto. Dessutom måste jag prioritera min tid, alla vet att jag har många järn i elden.

 





Glad & Nöjd

19 07 2018

Trots allt, det kunde blivit mycket värre…

image003

Här trängdes jag på något vis ut, in i den vänstra filen.

Ni som följer Birgitta och mej, genom livets alla öden på bloggen, minns säkert vår semesterresa i år, fylld av strapatser, hela vägen bort och hem från Biarritz, Frankrike. Inte nog med detta, när vi kom hem låg det ett brev, från tyska polisen i Leverkusen.

 

Skärmavbild 2018-07-19 kl. 17.37.59

Vägbredd 2.30. Husbil 2.40. Höga betongbarriärer.

Vi har haft brevkorrespondens med dem i tio dagar nu. I dag kom domen. Upplevelsen av att köra i  den bredare filen och på något vis bli utträngd, in i den smala filen bredvid, var helt fruktansvärd, när jag såg att jag inte hade någon flyktväg. Allt hände på en enda gång, jag låg i filen för 2.30 bredd med vår husbil som är 2.40. Mitt livs chock i nya fina bilen.

Höga betongbarriärer på varje sida och smalare än i alla ”bomstationer”. Sträckan var 50 meter. Jag klarade balansera igenom bilen, utan minsta skada eller repa. Framför mig kommer en dam fram, med en stor flagga, som i ett race i Monte Carlo.

En stor bom fälls ned för min körfil. Bommen är säkert 70 cm hög. Damen vinkar ut mig åt sidan, till den breda filen igen. Tack Gode Gud vi klarade oss helskinnade! Här kan vi verkligen tala om vakt, men även största änglavakt!

Skärmavbild 2018-07-19 kl. 17.37.44

Inte svårt att köra fel här.

I år har jag fått avsky för de tyska stora motorvägarna. Vägen över Köln, som jag har kört så många gånger, visst har det varit mängder av vägarbete, men aldrig som i år. Det är så nära kaos man kan komma.

Om jag förstått all text rätt, skulle jag ha kunnat fått en varning, om jag svarat på brevet inom en vecka. Brevet låg oöppnat hemma i fyra veckor. Hur kan man svara när man är bortrest? Varning var uteslutet. Jag fick i alla fall två val. Fortsätta att köra i Tyskland och ta 1000 € i böter eller två månaders körförbud i Tyskland och 500 € i böter. (5200:- SEK) Att välja bort Tysklandstrafiken i två månader var inget svårt val.

Birgitta och jag är både Glada & Nöjda. Vad hade det kostat, om bilen kommit emot betongbarriärerna? Nu blev det inte ett minsta lilla märke, på hela resan trots alla små trånga byar, gränder och skogsvägar. Vi fick den semester vi önskade, vi hade fyra veckors solsken, inte en krämpa, inte ett sår, inte ett plåster. Inte minsta lilla tendens till fel på bilen. Bara bilen var en enda stor semesterdröm. Ingen kan vara gladare än vi.

 





Amazing Grace, Förunderlig nåd

7 07 2018

att få vara hemma igen och få sjunga med i Svenska folkets mest älskade psalm

IMG_4478

Vi vaknar fredag morgon på Perköps Ställplats, Örkelljunga.

Vi sov gott i tystnaden ute i ”skogen”, vi åt frukost, utan att ha bråttom hem. Sedan gick vi en liten runda och bara njöt, av den fina ställplatsen. Detta är ett kort från utsikten.

IMG_4477

Grillplats.

I den fantastiska mönsteranläggningen finns denna fina grillplats med tak!

IMG_4482

Tvätthallen där vi tvättar våra företagsbilar.

Jag skulle gärna kört in till City Gross i Jönköping, för att fylla upp vårt nu tomma kylskåp. Så kom jag på att jag kanske hinner hem och kan tvätta bilen innan de stänger och så blev det. Jag har själv inte tvättat här tidigare, så jag fick hjälp första gången. Först skum och sedan bara spola av HERDEN. Ren och fin som ny.

IMG_4483

Alla våra dagstidningar har jag läst varje dag på nätet.

Detta var också en skön känsla när vi kom hem, att ha läst våra dagstidningar redan. Vi kommer att sluta med papperstidningarna och helt gå över den den digitala upplagan. DAGEN är min mest älskade tidning, där finns så mycket sunda åsikter, inte minst på ledarsidan. Hoppas att Stefan Löfven läser detta, en av dem som vill skrota familjen. Inte konstigt att vårt samhälle är som det är.

Skärmavbild 2018-07-06 kl. 22.01.14

Vår resa i lite grova drag.

577 mil i en helt ny husbil på denna resan. Inte en enda, minsta lilla pryl, har krånglat eller visat någon felaktig tendens, inte en repa, inte en skråma, trots allt vi varit med om. Bilen har genomgått den värsta tänkbara skaktest och prov på framkomlighet på de sämsta tänkbara vägar och trånga gränder. Vår nya husbil vinner över vår förra Kabe, med 95 mot 5. Det enda som Kabe tar 5 poäng på, är centrallåset på alla luckor ute. Men det står jag gärna ut med. Det blir knock out på Kabe, på alla andra punkter.

————-

När jag vaknade första morgonen i vår nya husbil i Gränna… gick jag fram mot cockpit… Var är jag, var min första tanke? Är jag på Hotell Sheraton? Så fin tyckte jag att den var. Jag satte på radion, som just i det ögonblicket spelade Amazing Grace. Förunderlig nåd! Det var en stark upplevelse för mig, mycket ”starkare”, än att fira med en gammal Whisky, som jag sett att andra gör. Vi gläds det som kommer, utan att behöva dränka något annat.

Det är för oss en förunderlig nåd, att få äga och köra denna bilen och att få komma hem helskinnade, efter den mest strapatsrika resa som vi någonsin gjort.

 





Jag fick tårar i ögonen

6 07 2018

När vi rullade in i Sverige i går kväll..

IMG_4467

Stora Bältbron

Vi lämnade den tragiskt automatiserade, Ställplats Oasen, Rømø, Sør Jylland. En timma att komma in, en timma att komma ut. Bara för att ta sig igenom automat eländet. Lika i stort sett för alla. Vi och alla andra som kom nya, bara frågade varandra, hur ska vi göra? Nu siktade vi in oss på att komma hem till Sverige…🇸🇪🇸🇪

IMG_4471

Vi är på väg från Malmö.

Det har aldrig hänt mig tidigare, trots att vi kört i Europa, under tjugo somrar. Igår när vi rullade in i Sverige 🇸🇪🇸🇪, strax söder om Malmö, kom tårarna i ögonen och rösten försvann på mig. Varför? Jo, detta är den mest dramatiska och strapatsrika resa vi någonsin gjort. Vi har kommit hem igen! Allt har gått bra! Inga skador! Vi har varit friska hela tiden och haft mycket sol och en trivsam semester!

__________

Det var på håret att vi fick återvända hem, när vi stannat på Møns rastplats på bortresan. Bottenvåningen hemma stod delvis i vatten.

Vägarbete & trafik utan like genom Tyskland. Resan ned till Biarritz, i Biscya bukten, tog en och en halv dag längre tid än beräknat. Vi satt fast vid en biljettautomat vid en vägtull, under minst tjugo minuter Frankrike, med tutande bilar bakom. Det var fel på min biljett. Bommen gick inte upp! Ingen människa på plats!

Campingen som vi beundrat i ett par års tid, visade sig vara en katastrof. Samma med vägen dit. Törs du köra här? sa Birgitta, efter att vi lyckats hitta vägen fram. Vi kom inte ens in där, uppför en smal brant backe. När jag parkerade utanför bommen, stod jag två cm från de höga betongbarriärena, men jag var inte emot med bilen. Platsen vi skulle fått var gräslig. Vi flydde därifrån.

Vi hittade ingen plats att stanna på och göra research. Jag fick panikångest, jag ville bra fly bort, från alla bilar och turister. Fly till en Les Castel Camping 250 km bort på landet. De kunde dock inte ta emot oss, men gav oss ett tips, om en annan fantastisk plats.

Halva vägen dit var motorväg, sedan gick vägen, genom hundra- tals små byar. Jag var rädd att husbilen skulle gunga till och stöta emot husväggarna, ibland vid mötande trafik. Första natten kom ett skyfall av sällan skådat slag. Åkrarna på sluttningarna nästan sköljdes bort stundtals. Trots att vi hade ett tjock kraftigt gräs att lägga förtältsmattan på, kom leran upp från jorden under gräset och mattan var full av lera. Sedan kom solen efter en vecka och vi kom att stortrivas, den andra veckan vi var där.

Vi har har kört så dåliga omvägar, på grund av trafikomläggningar, att jag hade önskat ha en film på alla dessa, smala, håliga, gropiga, skogs- & serpentinvägar ute och genom alla små byar. Storstaden Lyon var inte att leka med och inte heller Frankfurt, där vi var på väg in mot ”Stadsmitte” och dessutom nästan slut på diesel, på grund av att vi hittade ingen tapp.

I ett max tillkrånglat vägbygge, kom jag in i en 2,20 meter bred väg med höga betongbarriärer. Där fick jag hjälp att komma ut efter femtio meter, jag var inte den ende som körde fel just där. Jag fattar inte att jag klarade hantera bilen utan skador.

Efter alla dessa strapatser och många, många fler fler incidenter, nu körda 5700 km, har vi inte en skråma på oss själva, vi har inte varit sjuka en enda dag och inte ett märke på bilen. (kanske ett litet stenskott på en garagedörr). Skulle vi våga åka på långresa med nya fina bilen? Vi åkte och bilen har varit som en enda stor dröm, fast i verkligheten.

Förstår ni att glädjetårarna kom? när vi rullade in i Sverige. Hemma igen och välbehållna! Vilken husbil vi haft i år – Helt otroligt!

IMG_4473

Vi har kommit till Örkelljunga och nattparkerat.

Tack alla bloggvänner som skrivit och tipsat om denna plats, Perköps Ställplats, Örkelljunga. Så fantastiskt roligt, vilken Aha upplevelse, att komma hit. Ställplatsen är ”automatiserad” men här är allt klart på fem minuter. Så här vill jag ha en ställplats. Det är helt klockrent.

IMG_4474

Kan det bli mycket bättre än så här.

Känner ni hur trivsamt det känns här? Dessutom en vattenspegel framför oss.

IMG_4475

Lite kvällssol över oss och vår fina bil.

Vi fick lite kvällssol och kunde avsluta dagen med en god middag ute. Dansk potatis, skinka, grädde och danska jordgubbar med fransk vispgrädde till dessert.

 





Welcome Mr Torebring

24 06 2018

Welcome HERDEN

IMG_4322

Vi kör på Frankrikes bästa vägar.

Jag gillar verkligen de tätt återkommande möjligheterna, att stanna till för en kopp kaffe, sträcka på benen och kolla in kartan och vägar i lugn och ro. Efter några hundra meter, är man med ute på banan igen. Så enkelt, så smidigt, men varför saknas detta på så många vägar, inte minst i Sverige. PWC kallar jag dem, för oftast finns även ett WC. (vi har inte behov av WC, men kanske andra)

IMG_4331

Den mest  fulländade Camperservice möter oss, när vi rullar in på vår campingen.

Vid sju tiden lördag morgon, lämnade vi vår exempellöst fina Camping, Lac Des 3 Valles, Lactoure. Vi hade 800 km framför oss att köra. I början av resan var det mängder av småbyar. Det var inget måste att köra alla dessa km, men sådan är jag.

Vi bokade en plats under veckan på Camping Les Castel L´Eperviére, som ligger Bourgogne. Under eftermiddagen meddelade vi, att vi kommer tidigast klockan tjugo. Sju minuter före utsatt tid rullar vi in på campingen. Complete står det vi grinden, men bästa platsen var reserverad för oss.

Om jag inte minns så många fransmän, minns jag denna trevliga campingvärd, sedan två tidigare besök här. Han möter oss nästan i dörren och säger: ”Welcome Mr Torebring, Welcome HERDEN”. Jag tar upp mitt campingkort för att checka in, Då skakar han bara på huvudet, pekar på bommen och säger, ”HERDEN klart”. Bommen går upp när HERDEN kommer. Men så roligt att komma tillbaka, vi känner oss hemma i Frankrike igen.

IMG_4330

En del av det gamla slottet.

IMG_4328

Vår stora och fina plats.

Det kändes som att vi skulle haft en spargris vid vägkanten, på vägen fram till servicebyggnaden. Bilen väckte uppmärksamhet, några snubblade nästan omkull.

IMG_4327

Tio meter till poolen.

IMG_4329

Vi bor intill baksidan på slottet

IMG_4332

Restaurangen till vänster

En kväll ska vi äta bygdens specialité, det få andra kan, ”Köttgryta Bourgogne”.

IMG_4333

Många fantastiska träd

IMG_4336

Vi står mitt i bild

IMG_4337

Många har åkt idag, men kön in är lång.

IMG_4338

Vi finns längst till vänster i bild

Skärmavbild 2018-06-24 kl. 13.49.15

Orienteringstavla.

Under veckan som kommer har vi inte wifi vid husbilen. Så jag kanske inte skriver så mycket. ”Semester – ingen dator”, som campingvärden sa till mig ett tidigare år.





I ett spindelnät av småvägar

22 06 2018

Nu har vi kört småvägar för resten av hela livet. Jag vet att de flesta andra älskar dem – vi avskyr dem! När jag var skogsarbetare 1967 och körde Saab V4, då var de roliga – inte idag !

Skärmavbild 2018-06-21 kl. 19.47.31

Orienteringstavla

Vi kom till Biarritz efter sex dagar on the road. Fyra dagar i trafiken, mot normala två, samt två dagar efter monteringar, i Skene och Hyssna.

Vid midnatt, efter 900 körda km, slutade vi leta efter campingplatsen, som vi så noggrant valt ut hemma. Den visade sig ligga i ett villaområde, med smala gränder och branta backar upp och ned. Det var ett under, att vi kom helskinnade därifrån. (Jag hade beskrivit vår bil i förväg)

Om jag hade trott mig kunna köra in, uppför den branta och smala backen där, hade vi kanske stannat en dag, bara för att lokalisera oss. Vår plats bestod av ovårdade träd, buskar, sly, makadam och ogräs. Katastrof sa vi och flydde bort därifrån. (Fem stjärnig). De krävde dessutom betalning i förskott, för två eller tre veckor. Om vi åkt tidigare, hade vi inte fått en krona tillbaka!

Vi var nog både trötta och chockade, av den falska marknadsföringen, trötta av av att se  den enorma trafiken, inte en ruta att parkera bilen på och ingenstans att ta vägen. Panik! Kanske var det Panikångest! Visst såg det fint ut på nätet! Katastrof i verkligheten!

Jag visste om en femstjärnig Les Castel Camping i Fleurance. Dessa kan vi lita på och körde däråt. Vi fick snabbt besked, att de tog inte in husbilar över åtta meter. (vår är 9 m) Men de var snälla nog att rekommendera denna campingen, bara 15 km bort.

Halva sträckan var motorväg upp till Marsán och en ren fröjd att köra. De sista 120 km övergick i de värsta byvägar, smalt mellan husen, smalt att möta andra på vägen, vägkorsningar och rondeller i det oändliga. Vår bil har nu gått ”450 cirklar”.

Till slut kom vi fram till denna fantastiska plats. Vi har älskat att bo här. Femstjärnigt i absoluta toppklass och hela tiden, denna fantastiska utsikt. För endast 27 €, har vi bott på en lyxcamping med vår ACSI kort.

Från början sökte vi efter vägar, att fortsätta upp genom Frankrike till nästa mål. Vi vill inte köra A1 upp genom Europa denna gången, därför sökte vi oss öster ut. Till slut kom vi fram till, att vi lägger till 100 km och kör lite söderut först, fram till Toulouse. Sedan är det riktiga vägar, som vi kört så många gånger tidigare. Vi kommer inte heller att åka längre sträckor mitt i veckan, utan koncentrera detta till lördag och söndag

Skärmavbild 2018-06-20 kl. 21.08.11

Orienteringstavla.

Vid två tillfällen på resan här i inlandet, på tvärsen över Frankrike, har vi kört på den bästa motorväg, som sedan övergått till det absolut sämsta tänkbara, att kalla väg att köra på. Vi har googlat i timmar, vi har kört satellitbilder, ändå går det fel. Vid ett tillfälle hoppade växelföraren över, från automatläge till manuell växling, på grund av den dåliga vägen. Först blev jag rädd, men sedan överväldigad över, att inget skakat sönder.

Om vi skulle vi fortsätta norröver nu och spara in 100 km, ska vi köra på cirka femtontalet olika vägnummer. Detta är ju inget konstigt, Men… på Google Maps står ett väg nummer, på min GPS ett annat, på Birgittas GPS ett tredje och ut efter vägen någonting helt annat. Därför har vi listat upp alla namn innan vi kör.

img_6641

Vår Kabe vid vårt första besök här.

I morgon lördag reser vi hit till Camping L´Eperviére Gigny sur Saóne. Det är en Les Castel Camping som vi kan lita på. För säkerhetsskull har vi bokat en vecka där. Där har vi större möjlighet att cykla in till byn. Vi har varit här två gånger tidigare. Nu återvänder vi till ”köttgrytorna i Bourgogne”. För två år sedan fick vi vända i grinden, hela campingen stod under vatten.

Som jag skrivit tidigare, det är ett hårdare Frankrike som vi möter i år, än vi mött tidigare. Betala först – tanka sedan, betala campingen – bo sedan. Detta känns inte roligt…

Håll tillgodo med ett spindelnät av småvägar att köra på och en fortsatt Glad Midsommar!





Vägen till paradiset

22 06 2016
IMG_9237

Vi älskar inte betalvägar, men älskar att köra vägen som sådan.

Efter att ha sågat av en del grenar med min grensåg, kom vi ut i från vår förra camping. Men trångt var det. Kanske är det fel som vi gör, att alltid åka klockan sju på morgonen. Alla, de är många, har så bråttom till jobbet. Då är det skönt att komma ut på stora vägen.

IMG_9238

Vi älskar också dessa små enkla rastplatsser.

Dessa så enkla, men så bra rastplatser, för fika, läsa karta, läsa mejl, gå på toa, eller som nu, äta frukost. Detta var ett sådant berömvärt ställe. Fransmännen har ofta en förmåga att krångla till, rastplatser och bränsletappar, så det blir rena labyrinter.

IMG_9240

Knappa sex mil småvägar till målet.

IMG_9247

Mycket smalt bitvis.

IMG_9249

En ogenomtränglig vegetation i hela landskapet.

IMG_9252

Vi passerar många små byar.

IMG_9256

Mycket vinodlingar utmed vägen.

IMG_9259

Populärt område för cyklister.

IMG_9261

Mycket serpentinvägar.

IMG_9263

Vet någon vad detta är uppe på höjden?

IMG_9264

Här får jag styra genom sikten i sidorutan.

IMG_9267

Nu är vi nästan framme

IMG_9268

Framme i vad vi tror, Paradiset.

Vi har kommit fram till resans slutmål innan det blir hemresa. Helt klart har vi sparat det bästa till sist. Jag skickade bara ett mejl hit i början av veckan. Svaret jag fick var att de ordnat en suverän plats till oss och hälsade oss välkomna. När vi kom hit på förmiddagen, lade jag upp mitt visitkort på disken och sa att jag blivit lovad en bra plats. Oooh yes, Mr Torebring, it´s ok. First look, if you want to have plages…

Vår förtjusning visste inga gränser. Så stor plats, stora träd utan grenar nedtill, grönt gräs, 20 meter till ett stort vattenland och 20 meter till servicehus i högsta lyxklass och vatten & avlopp på tomten. I morgon presenterar vi campingen för er. Camping Nature Parc L´Ardéchois. Detta är andra campingen vi gästar i år, som är med ACSI, men som inte tillämpar rabattsystemet. Vi betalar gärna, bara vi får valuta för pengarna, och det får vi här.

Skärmavbild 2016-06-22 kl. 15.40.08

Här hittar ni oss den närmaste tiden








%d bloggare gillar detta: