Olidligt spännande

28 12 2021
Min bok blir också en tegelsten på nära ett kg.

Idag på morgonen lade jag sista handen vid min bok och godkände mitt manus. Nu är mitt manus på väg till tryckeriet. Hu, vad spännande! Jag började skriva i februari och bokens text och omfattning var klar redan innan försommaren. Sedan drog jag tillbaka den och skrev om väsentliga delar av den. Min Art Directer fick mitt sista manus i mitten av september och därefter har vi tagit det lugnt och filat på den tills nu.

Jag har ställt in mig på både ros och kanske lite ris. Det går inte att skriva en bok som alla skulle gilla. Boken kommer att skildra väldigt mycket. Allt från ett otroligt fattigt torparliv på 40 talet, bondelivet på 50- 60 talet, arbete eller stryk som 7- åring, husvagns- & husbilslivet under 47 år, ett ständigt byggande, ett entreprenörsskap utan gränser, en livsresa från djupaste fattigdom till välstånd och inte minst min fantastiska familj. Åtskilliga gånger har jag haft skyddsänglar. Jag har fått uppleva att de finns. Dessutom är jag stolt över att jag klarat mig bra i livet, trots bara 7 år i skolan.

Bara min enklaste lilla blogg får illasinnade mejl. I första inlägget på julaftons morgon, ondgjorde sig en person i mycket hårda ordalag över, att jag inte längre körde i hans tycke bästa husbilen i Sverige. Vi själva har hunnit med att testa mer än ett märke. Vi har köpt 7 stycken nya husbilar.

Ps. Min bok kommer att finnas hos mitt förlag, http://www.semnos.com, i vår webbutik http://www.torebrings.se, eller bara enkelt hämtas i receptionen på Torebrings, Stigbergsvägen 7, 578 33 Aneby. Dessutom kommer boken att finnas tillgänglig hos alla bokhandlare i Sverige.





Sista handen lagd

19 12 2021
Bokredaktionen

Jag har haft mitt sista manus liggandes för att godkänna det under sista veckan. Att börja jobba med detta mitt i julruschen fanns inte en enda tanke på. Det fick ligga till denna helgen när vi inte haft helgarbete på jobbet. Jag har haft en helt fantastisk Art Directer och en minst lika helt fantastiskt noggrann och professionell korrekturläsare, som rättat min svenska och inte minst alla franska namn på platser vi besökt och som minsann inte är enkla att stava till. Jag och min Art Director fick ”1960 påpekande” att rätta till. Det är inte så mycket som det låter, på 400 sidor blir det bara 5 punkter, kommatecken eller dylikt på varje sida.

Min stora brist har varit att jag bytt tempus gång på gång utan att tänka på det. Men snälla nå´n jag är ju kvar i Kitzbühel, jag är kvar på slotten i Frankrike i hela min tankevärd, jag glömde bort att det har varit och jag är inte där nu. Jag bad min korrekturläsare rätta mig så inte läsaren blir ”åksjuk” som hon sa.

Det skall bli nästan vansinnigt spännande att få boken i min hand en bit in i början av nästa år.





Första recensionen

5 12 2021
Mitt bokmanus inkl. korrigerande text.

Trots att jag och Birgitta korrekturläst min bok minst ett tiotal gånger, ville jag inte låta min bok gå i tryck utan professionell korrekturläsning. Min bokförläggare gav det uppdraget till en helt fantastisk person, Malena, som bor i Västerås. Jag bad att hon skulle göra lite extra och hon har verkligen lagt ned ett jättejobb. Justeringarna i texten var fullt normal. Jag har nog levt in i mitt skrivande som om jag var kvar på alla platser vi besökt, alltså har det blivit fel tempus på väldigt många ställen i boken. ”Läsaren kan bli åksjuk”, skriver Malena.

Först blev jag lite småchockad över att det var så många justeringar. Nu när jag studerat igenom mitt manus igen, så är jag stolt över det jobb som Malena lagt ned. Många gånger är det en punkt eller bara ett kommatecken som är för lite eller för mycket. Drygt 400 sidor och under fem punkter, som är felaktiga på varje sida i genomsnitt. De många justeringarna kommer från att jag bytt tempus så många gånger. ”De hörde en duns mitt i natten” ändras till ”det hördes en duns mitt i natten” o.s.v. Nu har min Art Directer lite pyssel till och sedan går allt material till tryck. Malena avslutar med att skriva till mig: ”Du har skrivit en bok som du kan vara mycket stolt över.” Hon sa också när jag talade med henne, att jag har inspirerat henne till att kanske skriva en bok själv.





Closed my story

3 05 2021
Min story

Som säkert de flesta av er har sett, så skriver jag på My Story i bokform. Jag har passerat 400 sidor nu och där satte jag stopp. Jag hade kunnat lägga till betydligt mera, men det skall vara lättläst också. Vi fick göra tre inbindningar på grund av så många blad, bara så vi kan läsa smidigt. Nu har jag faktiskt kommit så långt med min bok, att vi (Birgitta & jag) har korrekturläst 1/3 redan. Vid sidan av detta jobbar jag med omslaget och allt vad det innebär. På bilden är det bara ett utkast än så länge.





Itter – Kitsbühel Österrike

13 08 2020
Camping Itter Österrike. (klicka upp bilderna)

Vi åkte Bürstner 532 och detta var vår första Europa resa. På vårkanten hade vi vår vana trogen varit i Sälen och åkt skidor, tillsammans med dotter & familj. Matts har oftast tokbråttom och fyllde naturligtvis vatten i dieseltanken före maten på kvällen. Detta öde fick vi kämpa med i många resor sedan. Först bärgare och sedan många stopp för att tömma dieselfiltret på vatten.

Den sista gången lampan för vatten i bränslet tändes, var vi på hemväg från Italien. Vi svängde av vid Wörgl. Ganska snabbt kom vi till byn Itter. Jag fick se en bilverkstad, stannade och gick in… ”A light is on that I have water in the dieselfilter, can you help me”? De släppte allt och fixade rent i filtret.

Camping Itter Österrike

Några hundra meter därifrån hittade vi Campingen Itter. Vi som inte var så världsvana då, hade aldrig sett något liknande. Vilket mottagande, vilken lyx, vilken restaurang, vilka servicehus, helt fantastiskt. Vi återvände ett par år senare och möter ett leende i receptionen som frågar.. ”The same wife… Birgitta Torebring?”

Servicehus med ”egna bås” & wienermusik
Wienerschnitzeln i restaurangen glöms inte bort i första taget.
Matts i Hahnenkammrennen störtloppsbacken i Kitzbühel 2007.

Från byn Itter är det bara någon mil in till Kitzbühel. Några år senare (2007) bokade vi hotell i Itter för att åka skidor i området. När vi kommer till hotellet, blir vi överrumplade av all vänlighet. ”You are so welcome to my hotel”. En kram hängde i luften.

Vi älskar Österrike och befolkningen där, vi har bara mött dessa goa människor överallt. Vi har även vandrat uppe på över 2000 meters höjd på sommaren. Att vi inte återvänt till det land vi älskar, beror på att det infördes försämrade regler för lite tyngre husbilar.





Hemma igen

4 07 2019
Vår Stefanandra har vuxit bra i sommar när vi varit borta.

Vilken skön semester vi haft. När vi hade önskat, hade vi kunna köra hem på drygt ett dygn. Till skillnad mot tidigare år, har det känts som, att vi bara varit hemikring. Det har regnat, det har blåst, det har varit kallt och det har varit heta dagar. Alla långbyxor är med hem, vi har inte använt dem.

Vi är så glada och tacksamma över, att vi inte behövt utsätta oss för trafiken ute i Europa. Den fick vi nog av förra sommaren. Innan vi åker hem, brukar vi sätta upp ett mål för nästa sommar. Troligtvis blir det början Strömstad och sedan ned över över västkusten. Men nu är vi hemma i år, inte en repa, inte en skråma, bara betten av vattenlopporna finns lite kvar.

Vår semesterresa i grova drag

Detta är vår resväg i grova drag. Sedan har vi gjort en massa olika utflykter. Den verkliga sträckan har blivit 3800 km. Vår husbuss har dragit 1.55/ liter diesel per mil. (vår tidigare drog 1,3 till 1,4) Detta tycker vi är imponerande, för nu har vi en riktigt bra husbil med tyngd, men med en stark motor, som drar oss runt, obehindrad av backar. (till skillnad mot tidigare).

Vi körde i hela sju dagar som mest, utan att fylla eller tömma tankarna. Vi duschar båda varje dag i bilen, även när vi stått på camping. Efter sju dagar har vi fortfarande full batterikapacitet. Den förra bilen vi hade, var strömlös efter ett dygn. Vi har betalt i genomsnitt 92:- per natt för att övernatta. Totalt har vi varit ute 34 nätter på vår resa.

Målet för resan var naturligtvis Finland, att få träffa våra vänner där, att få träffa Tomten i Rovaniemi, samt köra upp till Kilpisjärvi. (Treriksröset). Det visade sig att medeltempen den veckan, var -2 grader och regn hela veckan. Vi valde bort den sträckan. Men Tomten, eller Julgubben som de säger i Finland, fick vi tala med. Nu har jag ett certifikat, som intygar att jag talat med den riktiga Tomten.

Under hela 2000- talet, har vi kört extremt långa sträckor varje dag på våra semesterresor, i år har vi kört mest korta resor. Vi har stannat och hälsat påg släkt och vänner utefter vägen. Vi reste under elva dagar tillsammans med ”Våra finska kamrater”. ETT STORT TACK till er våra kamrater & vänner.

Nu återstår bara att bära in alla oanvända kläder och tvätta bilen. Tomten runt huset hemma, har vänner och sonen med familj skött om, så det såg nästan helt nyputsat ut. Vi har ju haft över 11000 visningar på nätet och även sålt huset, när vi varit borta. Fantastiskt! Nu när vi kom hem, fick vi träffa ett trevligt par, som köpt vårt hus.





Från 50 000 till 1 000 000

11 11 2018

Från 18 april 2011 till den 11 november 2018, kom jag upp i 950 000 visningar.

IMG_5176

I helgen når jag 1 000 000 visningar av min blogg.

När vi fick vår nya ”Husbuss” märkte jag, att trafiken ökade markant på min blogg. Jag satt nere i Frankrike i somras och räknade på, hur många visningar behövde jag varje dag, för att nå en miljon visningar fram till nyår. Då hade jag precis passerat 900 000.

Jag har räknat morgon middag och kväll. Jag har tävlat med mig själv. Kan jag skriva så intressanta inlägg, att jag når målet som jag satt upp? Det gick mycket fortare än jag kunde ana. I helgen passerar jag första miljonen. Tårtan beställde jag i måndags, då hade jag 6000 kvar. I skrivande stund har jag 518 visningar kvar till 1 000 000.

IMG_5179

Dubbel Fars Dags fest

Jag fick bloggen och en MacBook, av Niklas & familjen i 60- årspresent 2007. Första två- tre åren hände just ingenting. Jag bara daterade upp My Story med mera.

img_0762

Jag firade med tårta 18 april 2011.

Jag firade med tårta 18 april 2011. Då såg det ut så här! Jag tyckte 50 000 visningar var jättemycket.

Minnen under resans gång.

Någon kommer och dunkar Birgitta i ryggen på Elmia Husbil: ”Men, Hej Birgitta” ”Vem är du?” svarade Birgitta. ”Jag läser om dig och Matts, varje dag på er blogg”.

Någon kommer fram till mig och säger: ”Det finns väl ingen i hela Sverige, utan att de vet vem du är Matts”.

Jag har aldrig varit ute på Fotö och Hönö på Västkusten. Första personen som jag talar med ute på öarna, kommer fram till mig och rekommenderar en Ställplats. ”Men är det inte du som har en blogg och skriver, som jag brukar läsa?

Alla vänner vi fått, som vi mött på vägarna, alla tips om resor och val av fordon att resa i.

Tack!

Tack till er alla som läser och följer min blogg. Jag älskar att fota, skriva och berätta. Det är alla ni, som följer mig och Birgitta i ur och skur, som skapat detta nöje för mig. Tack till min otroligt tåliga hustru Birgitta, som står ut med allt skrivande och fotande. Tack till Niklas som var med och förverkligade detta intresse hos mig. 

Mina kommentarer har minskat under året. Detta för att det är i stort sett omöjligt, att kommentera hos er som använder Blogger, detta trots att jag har Google konto. Dessutom måste jag prioritera min tid, alla vet att jag har många järn i elden.

 





Glad & Nöjd

19 07 2018

Trots allt, det kunde blivit mycket värre…

image003

Här trängdes jag på något vis ut, in i den vänstra filen.

Ni som följer Birgitta och mej, genom livets alla öden på bloggen, minns säkert vår semesterresa i år, fylld av strapatser, hela vägen bort och hem från Biarritz, Frankrike. Inte nog med detta, när vi kom hem låg det ett brev, från tyska polisen i Leverkusen.

 

Skärmavbild 2018-07-19 kl. 17.37.59

Vägbredd 2.30. Husbil 2.40. Höga betongbarriärer.

Vi har haft brevkorrespondens med dem i tio dagar nu. I dag kom domen. Upplevelsen av att köra i  den bredare filen och på något vis bli utträngd, in i den smala filen bredvid, var helt fruktansvärd, när jag såg att jag inte hade någon flyktväg. Allt hände på en enda gång, jag låg i filen för 2.30 bredd med vår husbil som är 2.40. Mitt livs chock i nya fina bilen.

Höga betongbarriärer på varje sida och smalare än i alla ”bomstationer”. Sträckan var 50 meter. Jag klarade balansera igenom bilen, utan minsta skada eller repa. Framför mig kommer en dam fram, med en stor flagga, som i ett race i Monte Carlo.

En stor bom fälls ned för min körfil. Bommen är säkert 70 cm hög. Damen vinkar ut mig åt sidan, till den breda filen igen. Tack Gode Gud vi klarade oss helskinnade! Här kan vi verkligen tala om vakt, men även största änglavakt!

Skärmavbild 2018-07-19 kl. 17.37.44

Inte svårt att köra fel här.

I år har jag fått avsky för de tyska stora motorvägarna. Vägen över Köln, som jag har kört så många gånger, visst har det varit mängder av vägarbete, men aldrig som i år. Det är så nära kaos man kan komma.

Om jag förstått all text rätt, skulle jag ha kunnat fått en varning, om jag svarat på brevet inom en vecka. Brevet låg oöppnat hemma i fyra veckor. Hur kan man svara när man är bortrest? Varning var uteslutet. Jag fick i alla fall två val. Fortsätta att köra i Tyskland och ta 1000 € i böter eller två månaders körförbud i Tyskland och 500 € i böter. (5200:- SEK) Att välja bort Tysklandstrafiken i två månader var inget svårt val.

Birgitta och jag är både Glada & Nöjda. Vad hade det kostat, om bilen kommit emot betongbarriärerna? Nu blev det inte ett minsta lilla märke, på hela resan trots alla små trånga byar, gränder och skogsvägar. Vi fick den semester vi önskade, vi hade fyra veckors solsken, inte en krämpa, inte ett sår, inte ett plåster. Inte minsta lilla tendens till fel på bilen. Bara bilen var en enda stor semesterdröm. Ingen kan vara gladare än vi.

 





Amazing Grace, Förunderlig nåd

7 07 2018

att få vara hemma igen och få sjunga med i Svenska folkets mest älskade psalm

IMG_4478

Vi vaknar fredag morgon på Perköps Ställplats, Örkelljunga.

Vi sov gott i tystnaden ute i ”skogen”, vi åt frukost, utan att ha bråttom hem. Sedan gick vi en liten runda och bara njöt, av den fina ställplatsen. Detta är ett kort från utsikten.

IMG_4477

Grillplats.

I den fantastiska mönsteranläggningen finns denna fina grillplats med tak!

IMG_4482

Tvätthallen där vi tvättar våra företagsbilar.

Jag skulle gärna kört in till City Gross i Jönköping, för att fylla upp vårt nu tomma kylskåp. Så kom jag på att jag kanske hinner hem och kan tvätta bilen innan de stänger och så blev det. Jag har själv inte tvättat här tidigare, så jag fick hjälp första gången. Först skum och sedan bara spola av HERDEN. Ren och fin som ny.

IMG_4483

Alla våra dagstidningar har jag läst varje dag på nätet.

Detta var också en skön känsla när vi kom hem, att ha läst våra dagstidningar redan. Vi kommer att sluta med papperstidningarna och helt gå över den den digitala upplagan. DAGEN är min mest älskade tidning, där finns så mycket sunda åsikter, inte minst på ledarsidan. Hoppas att Stefan Löfven läser detta, en av dem som vill skrota familjen. Inte konstigt att vårt samhälle är som det är.

Skärmavbild 2018-07-06 kl. 22.01.14

Vår resa i lite grova drag.

577 mil i en helt ny husbil på denna resan. Inte en enda, minsta lilla pryl, har krånglat eller visat någon felaktig tendens, inte en repa, inte en skråma, trots allt vi varit med om. Bilen har genomgått den värsta tänkbara skaktest och prov på framkomlighet på de sämsta tänkbara vägar och trånga gränder. Vår nya husbil vinner över vår förra Kabe, med 95 mot 5. Det enda som Kabe tar 5 poäng på, är centrallåset på alla luckor ute. Men det står jag gärna ut med. Det blir knock out på Kabe, på alla andra punkter.

————-

När jag vaknade första morgonen i vår nya husbil i Gränna… gick jag fram mot cockpit… Var är jag, var min första tanke? Är jag på Hotell Sheraton? Så fin tyckte jag att den var. Jag satte på radion, som just i det ögonblicket spelade Amazing Grace. Förunderlig nåd! Det var en stark upplevelse för mig, mycket ”starkare”, än att fira med en gammal Whisky, som jag sett att andra gör. Vi gläds det som kommer, utan att behöva dränka något annat.

Det är för oss en förunderlig nåd, att få äga och köra denna bilen och att få komma hem helskinnade, efter den mest strapatsrika resa som vi någonsin gjort.

 





Jag fick tårar i ögonen

6 07 2018

När vi rullade in i Sverige i går kväll..

IMG_4467

Stora Bältbron

Vi lämnade den tragiskt automatiserade, Ställplats Oasen, Rømø, Sør Jylland. En timma att komma in, en timma att komma ut. Bara för att ta sig igenom automat eländet. Lika i stort sett för alla. Vi och alla andra som kom nya, bara frågade varandra, hur ska vi göra? Nu siktade vi in oss på att komma hem till Sverige…🇸🇪🇸🇪

IMG_4471

Vi är på väg från Malmö.

Det har aldrig hänt mig tidigare, trots att vi kört i Europa, under tjugo somrar. Igår när vi rullade in i Sverige 🇸🇪🇸🇪, strax söder om Malmö, kom tårarna i ögonen och rösten försvann på mig. Varför? Jo, detta är den mest dramatiska och strapatsrika resa vi någonsin gjort. Vi har kommit hem igen! Allt har gått bra! Inga skador! Vi har varit friska hela tiden och haft mycket sol och en trivsam semester!

__________

Det var på håret att vi fick återvända hem, när vi stannat på Møns rastplats på bortresan. Bottenvåningen hemma stod delvis i vatten.

Vägarbete & trafik utan like genom Tyskland. Resan ned till Biarritz, i Biscya bukten, tog en och en halv dag längre tid än beräknat. Vi satt fast vid en biljettautomat vid en vägtull, under minst tjugo minuter Frankrike, med tutande bilar bakom. Det var fel på min biljett. Bommen gick inte upp! Ingen människa på plats!

Campingen som vi beundrat i ett par års tid, visade sig vara en katastrof. Samma med vägen dit. Törs du köra här? sa Birgitta, efter att vi lyckats hitta vägen fram. Vi kom inte ens in där, uppför en smal brant backe. När jag parkerade utanför bommen, stod jag två cm från de höga betongbarriärena, men jag var inte emot med bilen. Platsen vi skulle fått var gräslig. Vi flydde därifrån.

Vi hittade ingen plats att stanna på och göra research. Jag fick panikångest, jag ville bra fly bort, från alla bilar och turister. Fly till en Les Castel Camping 250 km bort på landet. De kunde dock inte ta emot oss, men gav oss ett tips, om en annan fantastisk plats.

Halva vägen dit var motorväg, sedan gick vägen, genom hundra- tals små byar. Jag var rädd att husbilen skulle gunga till och stöta emot husväggarna, ibland vid mötande trafik. Första natten kom ett skyfall av sällan skådat slag. Åkrarna på sluttningarna nästan sköljdes bort stundtals. Trots att vi hade ett tjock kraftigt gräs att lägga förtältsmattan på, kom leran upp från jorden under gräset och mattan var full av lera. Sedan kom solen efter en vecka och vi kom att stortrivas, den andra veckan vi var där.

Vi har har kört så dåliga omvägar, på grund av trafikomläggningar, att jag hade önskat ha en film på alla dessa, smala, håliga, gropiga, skogs- & serpentinvägar ute och genom alla små byar. Storstaden Lyon var inte att leka med och inte heller Frankfurt, där vi var på väg in mot ”Stadsmitte” och dessutom nästan slut på diesel, på grund av att vi hittade ingen tapp.

I ett max tillkrånglat vägbygge, kom jag in i en 2,20 meter bred väg med höga betongbarriärer. Där fick jag hjälp att komma ut efter femtio meter, jag var inte den ende som körde fel just där. Jag fattar inte att jag klarade hantera bilen utan skador.

Efter alla dessa strapatser och många, många fler fler incidenter, nu körda 5700 km, har vi inte en skråma på oss själva, vi har inte varit sjuka en enda dag och inte ett märke på bilen. (kanske ett litet stenskott på en garagedörr). Skulle vi våga åka på långresa med nya fina bilen? Vi åkte och bilen har varit som en enda stor dröm, fast i verkligheten.

Förstår ni att glädjetårarna kom? när vi rullade in i Sverige. Hemma igen och välbehållna! Vilken husbil vi haft i år – Helt otroligt!

IMG_4473

Vi har kommit till Örkelljunga och nattparkerat.

Tack alla bloggvänner som skrivit och tipsat om denna plats, Perköps Ställplats, Örkelljunga. Så fantastiskt roligt, vilken Aha upplevelse, att komma hit. Ställplatsen är ”automatiserad” men här är allt klart på fem minuter. Så här vill jag ha en ställplats. Det är helt klockrent.

IMG_4474

Kan det bli mycket bättre än så här.

Känner ni hur trivsamt det känns här? Dessutom en vattenspegel framför oss.

IMG_4475

Lite kvällssol över oss och vår fina bil.

Vi fick lite kvällssol och kunde avsluta dagen med en god middag ute. Dansk potatis, skinka, grädde och danska jordgubbar med fransk vispgrädde till dessert.

 








%d bloggare gillar detta: