Matts Torebring

Klicka upp bilden en till två gånger för att läsa texten.

Nu kan vi avslöja vår hemliga gäst i mitten av februari, Kabe Husbilsliv redaktion.

Den bästa tidningen av alla, Kabe Husbilsliv, kom idag. I den kan ni läsa en välskriven skildring om vår resa till Jokkmokks Marknad och om vårt eget Husbilsliv. Här kan ni drömma er till Jokkmokk.

På Husbilsmässan på Elmia, finns Birgitta & jag i Kabeklubbens monter, på lördagen mellan klockan 10.00 till klockan 12.00. Naturligtvis kommer jag att sälja in den trevliga Kabeklubben till alla jag träffar, men jag kommer inte att kunna låta bli, att sälja några Kabe Husbilar bilar också. Fler och fler upptäcker Kabe husbilarnas förträfflighet, nu trea i säljstatistiken.

Välkomna till Kabeklubbens monter Elmia, på lördagen mellan kl. 10.00 till kl. 12.00. 

Tack till Kabe Husbilsliv, som kom och hälsade på oss. Vi är så jättestolta över vår Kabe!

Lammet & Grisen lördag eftermiddag.

När vi började att åka hit till Lammet & Grisen, Löttorp, Öland, i mitten av 70- talet var det mycket enklare. Man fick äta så mycket kött man ville och stora bakade potatisar. Det var ett litet svartbygge från första början. I dag hela 25,5 miljoner i omsättning.

Inte så många husbilar på ställplatsen.

Det finns en parkeringsplats till, men bara avsedd för husvagnar. Alla kan dock inte läsa skyltar, utan parkerar sin husbil där.

Parkeringen klockan 17.30

Parkeringen har byggts ut flera gånger. I afton såg den ut att räcka till.

Fyra kockar skär upp kött hela tiden

För 369:- får du äta hur mycket kött du vill och av den övriga buffén med sallader, gratänger, bröd och såser.

Birgitta & jag åt mest revbensspjäll.

Jag fick så mycket kött av kocken, att jag backade bara en enda gång. Vi fick jättetrevliga bordsgrannar från Oskarshamn på ena sidan, med gemensamma bekanta och mycket att tala om. På andra sidan bordet två kunder från Tranås.

En ström av nya gäster hela tiden.

Det var lite lugnare när vi gick ut och lämnade festen och då kunde jag småprata lite med ”Kundmottagningen” och berömma dem, för att allt är så 100 % bra upplagt och att man klarar logistiken. Den trevliga tjejen berättade, att man under den korta öppetperioden, har 36 000 gäster.

Redan klockan 8. parkering på Møn

Vi vaknade tidigt på rastplatsen på Møn. Lika bra vi åker, så vi får plats på parkeringen i hamnen, tänkte vi. Parkeringen, alldeles före centrum, är mycket bra och har dessutom välstädade toaletter på andra sidan gatan.

”Två modeller” i hamnen

En modell av ett gammalt hus finns i hamnen. Birgitta fick vara modell som vanligt, då hon inte gillar min kamera.

Fantastiskt vackra blomsterarrangemang i Møn.

Vi gick en härlig morgonpromenad genom byn. Enormt mycket blomsterutsmyckningar av olika slag, mötte oss i hela byn.

Naturligtvis inhandlade vi Danska wienerbröd.

Vi åt frukost i hamnen och att fika med Danska wienerbröd var inte att tänka på. Vi tar in på första rastplatsen efter bron, för att fika utanför Malmö. Stor rymlig rastplats, men inte ett bord fanns för att sitta ute. MYCKET DÅLIGT, tycker vi. Wienerbröden var gigantiska och så mycket gott i, att det var på gränsen att jag klarade äta upp. Kakorna fick vi spara.

Gyllene Uttern Gränna

Vi ville inte komma hem mitt på eftermiddagen, det känns bättre om det mörknar lite, så man inte ser allt jobb i trädgården. Vi bestämde oss för att avsluta vår resa lika kungligt, som vi rest hela tiden.  Niklas & Carina brukar fira sin start på semestern, med att äta lite gott ute. Möt oss på Gyllene Uttern i Gränna, sa vi.

Nu har vi gjort skiftombytet.

Vi möttes, kramades och åt en bit god mat. Niklas och hans familj har lämnat över ledningen till Birgitta och mig, för fyra veckor framåt, på kontoret hemma. Vad roligt att mötas efter nästan fem veckor, även om vi haft mer telefon- & mejlkontakt i år än vi brukar ha.

En T-skirt i ett skyltfönster på Møn.

Förlåt den dåliga bilden med speglingar och skuggor i butiksfönstret. Men texten speglar vår resa så bra. Vi har gjort en av våra bästa resor någonsin. Vi har haft sol, ökenhetta, störtregn, åska, storm och snö. Vi har fångat alla goda stunder, stormen, åskan, störtregnet har vi glömt och minns bara, allt det vackra vi har varit med om. Detta var vår 16:e utlandssemester med husbil, 15 resor i Sydeuropa, en resa till Nordkap samt en resa i södra Sverige.

Lite fakta: I år blev resan 505 mil och bilen har dragit 1,08 per mil vilket är rekordlite för oss. Normal hastighet 90-100 km/ timma (+ lite mera i bland när jag vill komma bort från några tråkiga långtradare) Som alltid fullastad och säkert strax under maxlasten, 5 500 kg.

Tack alla som följt oss på resan, det har varit så roligt att skriva och berätta, när vi mött och fått se så mycket vackert på vår resa.

Nattparkering på Møn

Här har vi säkert parkerat mer än 20 gånger, på både bort och hemresan.

Här bakom bommarna var vår dröm att få parkera, nu var det bom stopp.

Bakom bommarna hade vuxit fram nästan som en campingplats. Jag antar vi husbilsåkare utnyttjat detta och parkerat här i veckor. Tråkigt var det att se bommen.

Dagens resa

Som ni märker kör vi ganska korta resdagar på vägen hem. Nu har vi bara 470 km kvar hem.

Köttgryta Boeuf Bourguignon.

På Camping L´Eperviéere beställde vi Take Away, Köttgryta Bourguignon sista kvällen. Jag hade med mig en två liters och en 1,5 liters kastrull. Den ena fick vi halvfylld med köttgryta, den andra överfylld med pommes. Jag har sällan eller aldrig ätit mig så mätt. Jag har av mor fått lära mig att inte lämna mat på tallriken, men vi klarade inte äta upp allt. Det var himmelskt gott, det kan vi lova. Pris 9,50 €! Kanske kommer jag att stanna till fler gånger, bara för matens skull.

När vi reser klockan sju på morgonen har vi + 27 grader

Klockan kvart i sju lämnar vi campingen på morgonen. Då har vi + 27 grader ute. AC´n i bilen fick verkligen jobba för att kyla ned bilen under dagen.

På kvällen stannade vi strax utanför Münster i Tyskland.

Vi hade tänkt ta in på en camping eller en ställplats för att få el till AC´n. Jag började må illa under eftermiddagen, och körde in på en rastplats och parkerade hos de stora pojkarna. Sedan orkade jag inte göra mera, utan kräktes och mådde riktigt dåligt. Jag talade med en tysk husbilsåkare, om att sova på rastplats. Absolut ingen fara, när det är gott om tradare runt dig, svarade han. Vi trivs med att sova bland långtradarna och känner oss trygga, när vi parkerar hos dem. Jag sov gott i nästan nio timmar i ett sträck.

Dagens resa

Klockan är 23, men vi sitter ute en timma till.

Igår hade vi + 34 grader här på Camping L´Eperviere i Bourgogne Syd och kallast i natt har varit +18 grader. Vi satt ute till midnatt och bara njöt av värmen och av fullmånen. Fast +34 behöver det inte vara, det räcker med lite mindre.

Vi avslutade dagen med en Biff Bourgogne i restaurangen.

Trots all historia jag läst om sambandet mellan Frankrike och Sverige under 16- 18oo talet, samt alla svensk – franska ord, som påstås vara upp emot 4 000 stycken, är vårt största problem att beställa mat på restaurang. Vi fattar mycket lite av menyn. Biff Bourgogne och potatispuré var dock inte så svårt, fast då finns den i massa kombinationer. Potatispurén var blå. Gul puré som vi har hemma ser godare ut.

Helt otroligt stora campingplatser till alla.

Aldrig någonsin har vi gästat en campingplats, där i stort sett alla har en jättetomt att parkera på. Här är dessutom en lekyta i mitten. Jättebra ordnat!

Morgonpromenad på campingen.

På många campingar är det Mobilhome i massor och det första man ser. Här här det tvärtom, de är längst bort. Jättebra!

Denna typ av campingfordon ser vi sällan.

Denna typen av campingfordon har alltid intresserat mig. Hoppas att Kabe tittar på detta. Den skall dock inte vara så stor som denna. Bara koppla av dragbilen från vändskivan och sedan köra ut i byar och berg, samtidigt som man använder dragbilen privat hemma.

Svenskar ser vi mycket sällan.

Praktiskt taget aldrig ser vi svenskar i Sydeuropa i försommartid. Vi har bara sett bilen och husvagnen, men inte hälsat på dem ännu.

Baksidan av vårt slott.

Egentligen finns det ingen baksida på denna campingen, nästan allt är så jättebra, men slottet har i alla fall en baksida. Jo lite minus för att wifi saknas ute på campingen. Det finns bara vid Baren, men den är ganska bra. Wifi/Internet är omöjligt att klara sig utan för bland annat resplanerning med mera.

Allt kan inte vara vackert, något måste vara fult också.

Rastplatser är det gott om utmed vägarna i Frankrike. Alla har en ful gran som symbol och är lika ful som denna granen.

Orienteringstavla för nytillkomna läsare.

Vi lämnade vår kompis kvar på Camping Rochetaillée i franska Alperna

När jag checkade ut på Camping Rochetaillée, 40 km utanför Grenoble, var jag tvungen att säga, I´m sorrry, I must say goodbay. Inte bara till denna underbara plats, naturen, campingen, personalen och inte minst gårdshunden. Jag kan inte förlåta mig själv, att jag missade namnet på min kompis. Hunden, åtta månader, som gick lös på campingen och var den förste som mötte oss och den sista som sa farväl till oss. Han kom och gick runt om dagarna, tiggde ingen mat, bara gick runt och pratade. Ibland låg han ända ute vi stora infarten.

Camping L´Eperviére Gigny sur Saóne.

Vi valde ytterligare en Les Castels Camping att stanna på, under vår hemresa, Camping L´Eperviére Gigny sur Saóne. Denna gången är det den tionde Les Castel Campingen vi gästar i Frankrike. Kanske kommer vi att besöka alla drygt 40 stycken. Vi är så glada över att ha funnit dessa guldkorn i Frankrike.

Vi älskar dessa gamla slott

Plus 34 grader i skuggan när vi ställt upp.

Nu har vi så varmt att gränsen är nådd för att må superbra. Jag köpte några goda wraps när jag tankade, det smakade gott när vi ställt upp.

Vi är bortskämda med att få stora platser

Alltid på våra Les Castel Campingar har vi fått superstora och bra platser, så även idag.

Inte lika klart vatten som vi är vana vid.

Vi har haft kristallklart vatten sedan vi kom till Medelhavet och i franska Alperna, men inte här.

Vi är bortskämda även med de bästa servicehusen.

Nästan alla Les Castel Campingarna har fem stjärnor och då blir oftast allt bra.

Gratis fiske på campingen.

Gratis fiske, men jag vill nog inte äta ”grön fisk”

Här går vägen till Paris.

Vi älskar att köra de stora vägarna, men idag fick vi verkligen köra på små byvägar. Denna byväg går i alla fall till Paris.

Här i restaurangen skall vi äta köttgryta Bourgogne.

Vi älskar de gamla slotten, miljön och att få äta en bit god mat. Nu skall det bli extra spännande då vi är i gastronomins hjärta.

Poolen är inget för oss, men det finns.

Själv vill jag sträcka ut mig i havet, ensam utanför alla badbollar, bara jag och vågorna och simma i timmar. Då njuter jag, inte i en pool hur fin den än är.

Dagens korta resväg

Birgitta tröttnar fort i uppförsbackarna.

Jag studerade meter efter meter på Google Maps, innan vi gav oss iväg. Vi cyklar drygt 20 km/ timma på bra väg. Det kommer bara att ta någon dryg timma så är är vi framme. Jag hade läst om den enorma kraftverksdammen Grand´Maison, som tog tio år att bygga. (Läs fakta i länken) Se bilder här. Den ligger bara 24 km bort. Vi gav oss iväg. Själv påverkas jag inte mycket av backarna, vi har 24 växlar på våra el-cyklar. Birgitta tröttnar fortare.

Mycket skog som ger skugga.

Vi har mellan +25- 28 grader, men mycket skog ger bra skugga.

Det går inte fort uppför.

Det är hundratals och åter hundratals tävlingscyklister ute och tränar i bergen. Jag hänger lätt med dem i uppförsbackarna om jag vill. Det går inte fort för dem heller. Nedför kör säkert många i 100/km i timman eller mera. Då ser de ut som självmordskandidater.

Plötsligt bor någon på fjällsluttningen.

Fy vad jobbigt att bo så här, det inget för mig.

Birgitta stannade kvar och jag cyklade iväg själv en litet stycke.

Vi hade fulladdade batterier när vi startade. När batterikapaciteten var nere på 2/5 delar valde vi att vända. Vi skulle ju komma hem också. Fast med facit i hand, behövs ingen ström i batterierna för att komma hem, det är bara utför så gott som hela tiden.

Här vände jag, mitt i skogen.

Jag trodde vägen skulle plana ut, eftersom vi bara haft uppförsbackar i nästan två timmar. Men icke.

Fjällbäck efter fjällbäck kastar sig ned för bergssidorna

Hela tiden när vi cyklar hör vi bruset av vatten. På vägen upp hör vi det djupt nere i dalgången. Nu har vi det på vår sida av vägen.

Bäckarnas brus hörs hela tiden.

Ibland är det bara något hundratal meter, mellan de olika forsande vattenströmmarna.

När ska vi fika? sa Birgitta.

Ska vi inte fika snart? hör jag Birgitta ropa bakom mig. Jo, när jag hittar något att sitta på, sa jag. Först när vi kommet ned från alla slingerkrokar i bergen, hittar jag en bra plats att fika på, en busskur.

Nästan hemma igen, trots 7 km hem.

Efter nästan tre timmar var vi hemma igen.

Orienteringstavla. (Klicka för att läsa)

I morgon måndag far vi vidare till ett nytt slott, som vi hoppas kunna stanna ett par dagar på, Le Cháteau De L´Eperviére. Det finns inga trevligare och bättre campingar, än campingarna som ingår i Les Castels gruppen, vi älskar att bo på dessa före allt annat.

Vi fortsatte vår cykeltur där vi slutade i förrgår och tog av till höger här.

Vid denna skylt vände vi här om dagen. Jag var nyfiken på vad som fanns vidare uppåt bergen. Idag gav vi oss iväg uppför med våra cyklar på slingrande bergsväg(g)ar.

Bergen består ofta av tunna, tunna skivor.

Stenskärvorna som ramlar ned på marken ser knivvassa ut.

Vi kom upp till en liten by i bergen

Vi såg och hörde att de hade både en kyrka och en restaurang.

En kyrkogård dök plötsligt upp vid vägkanten.

Utanför vägräcket var det plötsligt en kyrkogård i vägslänten.

Här nere ligger den stora dammen som vi besökte i förrgår.

Vi tyckte att vi cyklat ganska långt i förrgår, när vi vände vid dammen nedan.

Det var ganska svettigt i backarna, + 28 i byn där nere.

Enkelt att cykla upp med våra el-cyklar.

Jag hade velat fortsätta högre upp i bergen.

Vi vände häruppe och tur var kanske det. För mig var det ingenting, att vare sig cykla upp eller cykla ned. Värre var det för Birgitta som blev livrädd och tordes inte cykla nedför. Allt bara för att hon inte har sin fotbroms, som hon är van vid hemma. Hon gick ned för alla backarna. Kanske tar jag en egen tur, för att se vad som finns efter nästa krök.

Skugga, rast, vila, dryck och en smörgås

Dryck hade vi med oss och en smörgås köpte vi på vägen. Enda stället med lite skugga var bakom det parkerade släpet.

Det blev en bakelse till i bageriet på hemvägen.

Belöningen hemma igen, blev ytterligare en god bakelse från bageriet vi cyklade förbi.

Orienteringstavlan över vår cykeltur. (Klicka upp bilden för att läsa)

Cykeltur till Bourg-d´Óisans.

Idag cyklade vi iväg åt ett annat väderstreck. Vi cyklade in till den lilla byn Bourg-d´Oisans. Mycket tävlingscyklister på vägarna, samt en hel del trafik, men ”oftast” finns det cykelbana.

En ganska tråkig plats tycker vi.

Jag tyckte byn verkade småtråkig och jag visste inte vad jag skulle fota.

Enkelriktat

I stort sett, bara en gata genom byn.

En ganska liten by.

Visst är det vackert och man ser inget skräp någonstans.

Inte speciellt mysigt.

Ingen fikamiljö som lockar för mig.

Tacka vet jag naturen och landsbygden.

Bra med en cykel, då kommer man fram överallt.

Jag köpte fyra bakelser igår, idag tog vi de två sista.

Vi vände vid sidan av vägen in till en lekplats. Om man inte riktigt är med på noterna, när man vänder med våra el-cyklar, utan trampar till framåt samtidigt, är det lätt till att cykeln sticker iväg lite snabbt. Detta misstaget gjorde Birgitta, körde emot en hög trottoarkant och föll som en gråsten. Jag hörde bara en duns bakom mig och sedan rusade flera personer fram. Vi cyklade snabbt hem för att tvätta och plåstra om en armbåge och ett knä. Denna gången stannade det, vid kraftiga skrubbsår. Ett litet tips: Nästa cykeltur kommer vi att ha med oss ett första förband i cykelväskan. Ingen fara, allt är väl.

Hallonbakelse på nötbotten smakade gott när omplåstringen var klar

Obligatorisk orienteringstavla.

Jag försöker tala om var vi finns.