Som säkert de flesta av er har sett, så skriver jag på My Story i bokform. Jag har passerat 400 sidor nu och där satte jag stopp. Jag hade kunnat lägga till betydligt mera, men det skall vara lättläst också. Vi fick göra tre inbindningar på grund av så många blad, bara så vi kan läsa smidigt. Nu har jag faktiskt kommit så långt med min bok, att vi (Birgitta & jag) har korrekturläst 1/3 redan. Vid sidan av detta jobbar jag med omslaget och allt vad det innebär. På bilden är det bara ett utkast än så länge.
Matts Torebring 
Bra jobbat Matts,det har gått fort ändå med så många sidor!
Nu får du lägga ut den i bokhandeln med 🙂
Ha det gott/ DalaKram
Tack, ja jag är själv förvånad över att det varit så lätt att skriva, Jag har gråtit också, när jag satt mig in i mamma & pappas jul, i ett torp långt ute i skogen. Det ska bli kul att presentera den för mitt förlag.
Vår kram
Ja titeln en sann entreprenör låter ju verkligen som Matts. Lycka till hos förlaget!
Allt gôtt
Tack det stämmer. I skolan skrev jag i en uppsatts, jag skall bli skogsentreprenör. Vad skönt att jag bara blev entreprenör.
Det bästa
Ser fint ut! Du är nära målgång! Känns väl riktigt bra att kunna summera sitt liv. Jag håller på med en fotobok, men det tar tid att skanna från gamla bilder och negativ. Ha dé gott!
Tack, det har varit roligt, men jag har också gråtit över, hur tufft mamma & pappa hade det. En fotobok får jag nog också göra, om jag blir pensionär någon gång.
Allt gott!
Tänkte på boken häromdagen och var du befann dig i händelserna, så roligt att du skrivit så mycket och tror det är klokt att tänka: här får det var stopp. Ser fint ut och så bra och roligt för familj och många andra att ta del utav. Och minnen kan ge smärta, nästan så man går sönder men livet är så och det är också bra att få insikter, det tar tid många gånger att komma dit. Och så insikter om här och nu att göra det bästa av just här och nu och också se framåt. Vad bra du jobbat med detta och bra du får korrekturhjälp, två ser allt🧐.
Du är rolig Monica, men jag tackar för den omtänksamheten, som finns hos dig. Jag har gråtit över, när jag sätter min in i hur tufft mamma & pappa hade det. Varför talade vi aldrig om det? Det skäms jag över idag.
Jag har samtidigt längtat tillbaka till platser jag älskat.
Det bästa till er.
Spännande! Titeln låter helt rätt! 🙂
Ja det är minst sagt spännande, hur kommer boken att tas emot? 😠