Det ser så varmt och härligt ut, samtidigt som bilen halkvarnar för + 3 grader ute. Bunn åker vi inte ofta till, utan oftast blir det Örserum – Gränna
Bild från Fågelkärr över Bunn
Säkert fyra fem år sedan vi var här i Fägelkärr, på andra sidan sjön vid Bunn. Sist vi var här, tittade vi på hus som var till salu. Vi gick inte ens in, här i snedbackarna ville vi inte bo, än mindre komma fram med en husbil.
Rastplats Gyllene Uttern Gränna
Vår favoritplats, Rastplats Gyllene Uttern. Snart åker vi dit tillsammans med Herden.
Birgitta hänförs av utsikten från restaurangen.
Det går inte heller att köra förbi här, utan att äta lite mat. Så blev det idag också.
Månen i Gibraltar 2010. Foto Matts Torebring vid midnatt med teleobjektiv
För oss är det naturligtvis rekord mycket nätter i hushussen på ett enda år. Det har gått igen, i hela mitt liv, att köpa det som är lite dyrare, bara jag vet att det är bra. Husbussen är ett exempel på detta och under halva året, har vi bara bott i bussen. Bättre att köpa lite dyrare och kunna använda det alltid. Alla som känner mig vet, att så här bra, har vi inte alltid haft det.
Efter att vi kom hem från semestern i somras, i början av juli månad, körde vi bara två korta resor, innan vi till slut körde Herden till stallet, där vi kommer att stå hela vintern. Under resten av juli, samt augusti, september och halva oktober flyttade vi eller flyttstädade.
Det blir naturligtvis en dröm till, som går i uppfyllelse när huset är klart. Vi stressar inte, vi bara dagdrömmer, vi ser med spänning huset växa fram. Det bor en så enorm Tacksamhet i mig, över att ha hälsa och kunna arbeta, om än lite mindre, över min familj, företaget, husbussen och nya villan på drömtomten.
Vi höll på att köra förbi, vi vände tillbaka, vi skulle stanna en natt, det blev en hel vecka. Husbuss parkering 20 meter från stranden, fin badstrand, fin restaurang och midsommarfirande.
Någon ringde mig för ett tag sedan, kommer du ihåg mig? sa rösten. Naturligtvis kunde jag inte minnas honom, ett och ett halvt år tillbaka. Jag ringde dig om Cinderella toaletten, fortsatte han. Tänk om jag lyssnat på dig och köpt bara toaletten, men inte husbilen den var monterad i. Toaletten var det enda som fungerade i bilen.
Tänk att denna person fick besöka en svensk camping och att dessutom få tala. Jag gick så långt runt om honom, som jag kunde komma. Han borde svartlistas, på samma sätt som han gör med andra.
Ni ser mig sällan göra tillbakablickar, men visst händer det då och då, som till exempel bilden ovan. Säkert kommer jag lite senare, att summera statistiken på min för blogg året 2019.
Jag hade sett fram emot, max mycket helgledigt och att bara koppla av. Vi har inga måsten längre, när vi kommer hem. Vi bor ju så himlastormande bra i husbussen. Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Min influensa tillsammans med en sedan barndomen kronisk bronkit på luftrören, satte käppar i hjulet.
Jag är ändå glad för mitt ”Sjunde sinne”. Min regnbåge har sju färger (Guds tal), den hemska bågen i Pride har bara sex färger (människans tal sex). Vår dotter med familj, ville ta med oss på en resa till Thailand över nyår. Nej tack, var jag tvungen att säga. Jag kände att jag vill vara hemma och bara koppla av.
Kanal 10 har inbjudit till en stor Nyårsfest i Arken i Värnamo. Inte heller det anmälde vi oss till. Med facit i hand känns det skönt att vi valde att vara hemma. I natt har jag vilat 14 timmar på rygg. Detta på grund av att min luftrörskatarr är tyst när jag ligger på rygg. Annars är det ett fasligt oväsen som hörs på tio meters avstängd.
För knappt en månad sedan drömde jag ett par märkliga drömmar. Läs vidare och le för dig själv.
Vår bloggvän har en liknande Bil
En av mina bloggvänner hade fått stopp på sin husbil, mitt ute i körbanan, mitt inne i Kaffekullerondellen, på väg från Vimmerby till Eksjö. Självklart stannade jag för att hjälpa till. Min bloggvän hade då fått tag i en mindre yxa, för att med den hugga ned bilen i småbitar. Vänta lite sa jag…
Jag har två större släggyxor hemma, bara tre mil bort, jag åker och hämtar dem så går det fortare. När jag kom tillbaka jämförde vi yxorna och min bloggvän tyckte det var riktiga yxor som jag hade. Sedan vaknade jag…..
Här kommer en dröm till….
Så här såg min drömhund ut.
Jag är ute och kör bil på stora fina vägar. På motsida körbanan, kommer en hund körande på en eldriven sparkcykel, det kanske kunnat vara Nellie från Vällingby. Jag vänder vår bil och följer efter hunden. Då kommer vi ifatt denna bilen….
En Scania 80 som mjölkbil. (Så här hämtades mjölken ute på gårdarna när jag var ung)
Hunden på elsparkcykeln har kommit ifatt mjölkbilen, som har stannat och backar in på en avtagsväg. Chaffisen kommer ut ur lastbilen och möter hunden. Nu dansar de runt på ett gärde tillsammans i minst en timma. Så glad var hunden, över att han hittat sin husse.
Jag skäms nästan att skriva, vi har inte varit här på Åsens By, mer än ett par gånger. Någon gång har vi bara varit framme och vänt, samt att vi hade en utbildningsdag på Torebrings under 2003. Jag är uppväxt i denna miljön och därför har det inte varit särskilt lockande för mig. Kanske vill jag glömma vissa delar av barnaåren i stället.
Dessa små åkerlappar
Mycket fina hantverksmässiga gärdesgårdar, omgärdar de små åkerlapparna.
Stenröse efter stenröse och små åkerlappar där emellan.
Trots att detta är min barndomsmiljö, har jag aldrig sett så mycket sten runt alla små åkerlappar.
Kullar, stenröse och små stycken att odla på.
Sten, sten och åter sten, blandat med kullar och små åkerstycken.
Idag är det servering och handelsbod i lagården
Tänk vad många, säkert tusentals gånger, jag gått till lagården, för att sköta om djuren. I dag satte vi oss ned och åt en bit god mat.
Vi passade på att äta Dagens erbjudande.
Jag minns att jag sålde dessa tallrikar till dem för många år sedan, Rörstrand Hållfast, dekor Ängsblom. Jag minns också att jag sa, ”Jag har bara en enda tallrik som passar för er”. I dag känns den verkligen gammaldags.
Kaffe på maten
För tre hundra svenska kronor fick vi var sin varmrätt, äppeldryck samt kaffe på maten med två mjuka och två torra kakor samt en skumtomte uppe på det.
Jag känner att jag måste ge de personer, som ligger bakom denna djärva satsning, en Stor Eloge för att bevara det gamla bondelivet. Jag säger ofta… ”Vi människor har inte alltid suttit i mjuka fina skinnsoffor”, det visar Åsens By.
