Åsens By i mitten av november

17 11 2019
Åsens By november 2019

Jag skäms nästan att skriva, vi har inte varit här på Åsens By, mer än ett par gånger. Någon gång har vi bara varit framme och vänt, samt att vi hade en utbildningsdag på Torebrings under 2003. Jag är uppväxt i denna miljön och därför har det inte varit särskilt lockande för mig. Kanske vill jag glömma vissa delar av barnaåren i stället.

Dessa små åkerlappar

Mycket fina hantverksmässiga gärdesgårdar, omgärdar de små åkerlapparna.

Stenröse efter stenröse och små åkerlappar där emellan.

Trots att detta är min barndomsmiljö, har jag aldrig sett så mycket sten runt alla små åkerlappar.

Kullar, stenröse och små stycken att odla på.



Sten, sten och åter sten, blandat med kullar och små åkerstycken.

Idag är det servering och handelsbod i lagården

Tänk vad många, säkert tusentals gånger, jag gått till lagården, för att sköta om djuren. I dag satte vi oss ned och åt en bit god mat.

Vi passade på att äta Dagens erbjudande.

Jag minns att jag sålde dessa tallrikar till dem för många år sedan, Rörstrand Hållfast, dekor Ängsblom. Jag minns också att jag sa, ”Jag har bara en enda tallrik som passar för er”. I dag känns den verkligen gammaldags.

Kaffe på maten

För tre hundra svenska kronor fick vi var sin varmrätt, äppeldryck samt kaffe på maten med två mjuka och två torra kakor samt en skumtomte uppe på det.

Jag känner att jag måste ge de personer, som ligger bakom denna djärva satsning, en Stor Eloge för att bevara det gamla bondelivet. Jag säger ofta… ”Vi människor har inte alltid suttit i mjuka fina skinnsoffor”, det visar Åsens By.

Orienteringskarta.




Till Ljungby & Lidhults kök

16 11 2019
E 4 söder om Värnamo, blir äntligen motorväg.

Säkert är två plus en vägarna bra många gånger. Men i mörker och regn, kan de vara minst sagt otäcka. Om drygt två år, kommer äntligen denna otäcka vägsträcka, söder om Värnamo, att vara ett minne blott. Nu pågår enormt stora vägarbeten.

Idag hade vi bestämt, att fara till Lidhults kök och deras utställning i Ljungby. När vi passerat Värnamo, fick vi ett sms, att personen som skulle visa köket på avtalad tid, hade blivit sjuk och kunde inte ta emot oss. Trots detta fortsatte vi och en stund senare fick vi besked att en föräldraledig mamma, skulle komma och gå igenom köket med oss. Fantastiskt! Tack! Klart vi inte ville vända, när vi redan kört 14 mil.

Foto i fel vinklar, men den visar det läckra träslaget

Vi hade med oss ett stycke stengolv, för att skapa harmoni och en estetiskt tilltalande miljö. Det enda vi visste var, att vi inte ville ha ha en målad MDF skiva. Vi ville ha massivt trä som det är, eller vitlackerad. När jag fick se denna lucka i massiv ask, var det kärlek vid första ögonkastet. Allt annat var passé. Så fantastiskt roligt och ett klockrent möte mot vårt stengolv.

När vi besökte vår golvläggare och bland annat tittade på badrumsmöbler, sa han flera gånger, ”Känn på det här, det är bra, men det är inte Lidhult.” Vi väljer gärna de bästa produkterna.

En Max burgare innan vi lämnar stan på söder

Jag har inga minnen på att jag varit inne i Ljungby, sedan början av 70- talet. Vi kör in norra infarten och vissa sträckningar av E 4: an minns jag väl, när jag fick se det igen. Sedan kör vi ut till södra infarten och mumsar i oss en Max burgare. Så rent, snyggt, trevligt och gott, precis som en Max burgare skall vara.





En plats jag aldrig glömmer

14 11 2019
På denna gatan bodde vi

Jag satt och bläddrade i lite bilder på datorn. Oj, tänkte jag, när jag kom till dessa bilder. Kan en grå novemberdag bli lika vacker som detta? Ja i minnet kan den det.

Jag/ vi letar alltid efter att göra det bästa valet. Så långt det är möjligt, försöker vi uppnå det också. Jag googlade på Europas bästa campingar, när vi var i Frankrike för två år sedan. Vi hamnade bland annat här, på plats nummer fyra i Europa. Camping Ardechois. En plats att längta tillbaka till. Inte bara en camping, utan så enormt mycket att se och uppleva.

Servicehuset

Jag har bilder även på insidan, men de behövs inte för att övertyga om kvalitén. Här hade vi 50 meter till pool, butik och restaurang och 200 meter till bad i en älv.

Så här bor många andra, ett stenkast från vår plats

Jag ser, när jag läser och följer, flera som reser i södern. Så gott som alla bor så här. Då vill jag inte vara med! Då har jag det mycket bättre hemma. När bilden ovan togs, var det 35 grader varmt på kvällen. Jag minns inte om det fanns el här, men tror inte det. Jag minns bara att det var varmt, ingen skugga, det var snett och lutade och att det kostade 5€ per natt. Nej Tack, då kan det kvetta!

Orienteringstavla




Berlinmurens fall 9 nov -89

11 11 2019
Denna fil har gjorts tillgänglig under licensen Creative Commons Erkännande 2.5 Generisk

En Trabant stannade vid rött ljus. Det blev grönt ljus, men Trabanten stod ohjälpligt kvar, trots grönt ljus. Alla tutar, men inget hjälper. Trabanten har fått ett tuggummi under hjulet. Han kom inte loss.

I lördagskväll satt jag klistrad framför tv´n. Två timmar lång sändning i svt om Berlinmurens fall. Av en slump var Birgitta & jag runt Berlin den natten och morgonen efter. Trabanterna kom ut i långa rader på autobahn. Det rök och bolmade om dem, de var överfulla med folk, alla tutade och tjoade.

Arkivbild från 1989

Vad gjorde vi då i Tyskland? Jo vi skulle ut på Autobahn och köra Alfa Romeo 75 3.0. Den bilen var en riktig bil. Hjärtat slog i takt med motorn. 0 till 100 på 7,2 sekunder, det var inte dåligt 1989. Bara Porsche var snabbare på den tiden. På Autobahn testade jag att lägga i trean i 150 km. Den axade upp i 175 km, sedan stängde bränsleinsprutningen av.

Denna fantastiska bil fick ett tragiskt slut. Jag gjorde 6000 milservice på en Alfa Romeo verkstad i Huskvarna. I den servicen ingick kamremsbyte. Det gjorde aldrig verkstaden. Två hundra mil efter service rasade motorn på grund av detta. Jag fick aldrig tillbaka den. Jag sörjer den bilen än idag. Det var en riktig bil att köra, kanske inte att åka med. Känslan av att köra denna bil var, att det satt fyra stödben i marken och sedan var det bara att släppa loss hästkrafterna.





Batteribekymmer?

5 10 2019
Lithium batteri, lånat batteri från nätet

På Elmia Husbil blev vi överraskade av, att batterivakten slog ifrån vid ett tillfälle, när jag använt vår inverter för att ladda telefon, data och hörapparater. I somras klarade vi oss en vecka utan elström. När husbussen var inne för årsservice på Skeppsbron, Jönköping i veckan, bad jag dem kolla upp batterierna.

Jo bilbatteriet var halvladdat, men inget fel på det. Av de tre stora bobilsbatterierna fick jag svaret att ett av batterierna inte var ok. Sedan började en lång karusell. Batterierna är slut efter ett och ett halvt år, är det möjligt? Jo det är inte alls ovanligt och ingen garanti heller.

Måste jag byta, vill jag ha Lithium batteri. Forsbergs ville ha, prutat och klart, drygt 80000 SEK. Skeppsbron ville inte byta, för det är en stor apparat att ställa om allt, så det säkert passar. Hos Forsbergs hade jag fått ett enda stort Lithium batteri, med minst det amp. timmar som vi har idag. Sedan måste jag välja ett batteri som klarar vintern, det gör inte alla.

Vi bygger hus, vi skulle kanske vara pensionärer och att då lägga mellan 60- 80000 SEK på ett nytt batteri, det vill jag inte göra. Bilen blev stående på verkstad i fyra dagar. Det gjorde ingenting, jag ville bara att allt skulle bli bästa möjliga. Sent på torsdags eftermiddagen, fick jag ett nytt besked. Nu har vi laddat batterierna och alla tar emot laddning! Vad Skönt!

Tekniken idag är inte alla gånger till användarens bästa. Vår husbuss har ett ”smart” laddningssystem. Det laddar bara batterierna när motorn inte är ansträngd, till exempel i nedförsbackar. Detta ger en mycket dålig laddning av batterierna. Man kan dra ur en kabel för att koppla bort detta, eller be verkstaden programmera bort funktionen, kostnad 750 SEK. I det senare fallet fallet får service inga felmeddelande, vid datoranslutning vid service. Jag programmerade bort funktionen.





En god söndagsmiddag

22 09 2019

På populära Sunrice i trevliga Eksjö stad

Så vackert allt blir när solen skiner.

När vi kom på rutinbesök, till skogshygget på nya tomten, efter gudstjänsten och kyrkkaffe i vår kyrka. Stod vänner till oss där, som vi inte talat med på länge. Där var också Niklas & Linus. Alla beundrar läget på vår fina tomt.

Sedan åkte vi till Eksjö och hamstrade hygienartiklar på Dollarstore, som vi brukar göra ett par gånger per år. Efter den roliga, men också riktigt tuffa skogshuggar veckan, var det gott att unna sig en riktig god Kina buffé. Så mycket mat och så billigt, att man nästan skäms, under tre hundra konor för två proppmätta personer.





Elmia Husbil 2019/ 2

14 09 2019

Fest på fredag kväll! Vi såg ytterligheterna på lördag förmiddag

Vilken fest Forsbergs bjöd på under fredagkvällen

Så trevligt och så mycket mat, säkert få som orkade äta upp som jag. Vi mötte Lennart & Elisabeth, funderar just på om Lennart, som verkar ovanligt matfrisk, orkade att äta upp allt på tallriken? Själv klarar jag inte att stå stå still så länge, att vi kunde vara med på underhållningen. Det skakade gott i golvet i husbussen av musiken från tältet.

Vi gick till utemarknaden

Tältet är välfyllt som vanligt. Ost, chark och läder fast det gott om. Chark har vi ett överflöd av själva hemma. Vi små handlade lite i ett par montrar.

En ”plåtis” för 3,3 miljoner

”Plåtisarna” (ombyggda varutransportbilar) verkar det att finnas mycket kunder till, med tanke på alla utställare. För oss som har känslan av, att åka i en medelstor bil, trots att någon tycker att den ser stor ut, finns inga plåtisar som skulle kunna tillgodose, våra krav på bekvämlighet i själva boendet. Under resan får inte heller passageraren någon bra sikt framåt, som det blir i en helintegrerad bil.

En ”Skokartong” för 3,8 miljoner

Ännu mera skräckslagen blev jag av denna husbuss. Som en av mina goda vänner uttryckte, samma sak som jag kände, ”En skokartong för över 3,8 milj.” För oss hade denna bil inte ett enda rätt.

Någon rättade mig att jag gått fel, när jag gick igenom den enorma Kabe montern. Jag svarade att jag bara var på genomresa och lovade att inte stanna. Jag mötte en person i ledningen, men han vände sig bort. Mina goa bloggvänner, ägarna till Husis och Nils-Åke kom förbi och hälsade på, ute vid entrén till Hall A.

Vi åker hem söndag middag med ett glatt minne, Concorde Carver, med en stor sittgrupp baktill och två databord i cockpit. Det var en riktig husbuss.








%d bloggare gillar detta: