Blir det någon bussresa för oss

17 01 2022
Arkivbild sedan i somras.

Birgitta och jag har skrivit in i vår iCal på jobbet, att vi skall ta ledigt och åka på bussresa på onsdag eftermiddag till Vadstena. Men hur kommer det att att gå med detta?

Arkivbild sedan i somras.

Jag fyllde full tank med vatten, jag lastade in några par kalsonger, jag laddar cykelbatterierna och sedan fanns allt annat utom maten i kylen. Sedan gick jag tillbaka ut till bussen, för att se om jag behöver tanka innan vi åker. Jag slog på tändningen, Inte det minsta lilla liv i panelen, inte en enda lampa lyser och inte ett liv i startmotorn.

Ni som följer och läser min blogg minns kanske, att samma sak hände i somras när vi skulle resa på semester. Den gången tvingades vi byta till ett nytt startbatteri, kan det vara dags igen? Bara ett halvår senare? Skeppsbron kunde inte hjälpa mig på telefon i kväll, men rekommenderade att ta bort batteripolerna. Det är så trångt så jag vågar inte ge mig på det.





Nytt lågtryck på Brittiska Öarna

12 01 2022
Jag tittar på flaggorna och väljer vilken väg jag skall gå hem.

Sedan mina tidigaste barnaår, minns jag den stora radioapparaten på köksbänken, stor som en sockerlåda. Jag minns väderleksrapporterna på Sveriges Radio: ”Ett nytt lågtryck har bildats ute på Brittiska Öarna, som kommer att dra in över Västkusten under kvällen, och under morgontimmarna når det Småländska Höglandet.” Familjen lyssnade alltid på detta, för som bönder var vi oftast väderberoende.

Idag gick jag hem tidigt från jobbet och på trappan väljer jag vilken väg jag skall ta hem. Jag ser på flaggorna att det är en kraftig västlig vind från just Brittiska Öarna idag, och då väljer jag bort att gå Grännavägen hem i motvind. Då är det betydligt lugnare att gå utmed Svartån. Idag är det verkligen lågtryck, blött, slaskigt och skolor har stängt längre norrut.

Nära Calais uppe nordvästra Frankrike

När jag har svept runt i livet för att skriva min bok, har jag ofta kommit tillbaka till Frankrikes västkust.

Nära Calais uppe nordvästra Frankrike

En trivsam plats som jag gärna skulle återvända till.

Camping Bien Assise.

När vi kom hit sa vi med en mun nästan samtidigt: ”Men vad grönt det är här!” Inte så konstigt sa jag, det är ett stenkast till Brittiska Öarna, där alla lågtryck bildas och förmodligen regnar det mycket här också.





Det var en gång och den var sandad

29 12 2021
En av broarna över Svartån på vägen hem.

I går kväll gästade vi vår son med familj, som bor inne i våran by. När vi öppnade ytterdörren och skulle åka hem, ösregnade det ute och var -3 grader kallt. Räddningen var att det låg lite snö kvar, annars hade det inte gått att stå på benen. Bilen var som en iglo och det var på gränsen att det gick att få upp lite sikt. På min gång- & cykelbana på väg till och från jobbet var det halt också men bara bitvis. I afton var det sandat och fint.

För snart 50 år sedan var jag med om en dylik ishalka. Jag var på väg till Danmark med lastbil och släp, när det ösregnade ute. Jag stannade i Hästveda för att äta lite mat, samtidigt som regnet slutade kom solen fram, det blev kallt och vägbanan blev till blankis. När jag kom ut efter lunchen gick det inte att gå fram, benen bara gled iväg. På den 20 km korta sträckan mellan Hästveda och Hässleholm räknade jag till runt 25 bilar ute bland träden vid sidan av vägen. Jag körde så sakta jag kunde, men när jag frikopplade och skulle växla upp gled hela ekipaget med bil och släp. Den gången var det inte sandat, men jag klarade mig och kom ombord på färgan i Malmö i tid.





Olidligt spännande

28 12 2021
Min bok blir också en tegelsten på nära ett kg.

Idag på morgonen lade jag sista handen vid min bok och godkände mitt manus. Nu är mitt manus på väg till tryckeriet. Hu, vad spännande! Jag började skriva i februari och bokens text och omfattning var klar redan innan försommaren. Sedan drog jag tillbaka den och skrev om väsentliga delar av den. Min Art Directer fick mitt sista manus i mitten av september och därefter har vi tagit det lugnt och filat på den tills nu.

Jag har ställt in mig på både ros och kanske lite ris. Det går inte att skriva en bok som alla skulle gilla. Boken kommer att skildra väldigt mycket. Allt från ett otroligt fattigt torparliv på 40 talet, bondelivet på 50- 60 talet, arbete eller stryk som 7- åring, husvagns- & husbilslivet under 47 år, ett ständigt byggande, ett entreprenörsskap utan gränser, en livsresa från djupaste fattigdom till välstånd och inte minst min fantastiska familj. Åtskilliga gånger har jag haft skyddsänglar. Jag har fått uppleva att de finns. Dessutom är jag stolt över att jag klarat mig bra i livet, trots bara 7 år i skolan.

Bara min enklaste lilla blogg får illasinnade mejl. I första inlägget på julaftons morgon, ondgjorde sig en person i mycket hårda ordalag över, att jag inte längre körde i hans tycke bästa husbilen i Sverige. Vi själva har hunnit med att testa mer än ett märke. Vi har köpt 7 stycken nya husbilar.

Ps. Min bok kommer att finnas hos mitt förlag, http://www.semnos.com, i vår webbutik http://www.torebrings.se, eller bara enkelt hämtas i receptionen på Torebrings, Stigbergsvägen 7, 578 33 Aneby. Dessutom kommer boken att finnas tillgänglig hos alla bokhandlare i Sverige.





Sista handen lagd

19 12 2021
Bokredaktionen

Jag har haft mitt sista manus liggandes för att godkänna det under sista veckan. Att börja jobba med detta mitt i julruschen fanns inte en enda tanke på. Det fick ligga till denna helgen när vi inte haft helgarbete på jobbet. Jag har haft en helt fantastisk Art Directer och en minst lika helt fantastiskt noggrann och professionell korrekturläsare, som rättat min svenska och inte minst alla franska namn på platser vi besökt och som minsann inte är enkla att stava till. Jag och min Art Director fick ”1960 påpekande” att rätta till. Det är inte så mycket som det låter, på 400 sidor blir det bara 5 punkter, kommatecken eller dylikt på varje sida.

Min stora brist har varit att jag bytt tempus gång på gång utan att tänka på det. Men snälla nå´n jag är ju kvar i Kitzbühel, jag är kvar på slotten i Frankrike i hela min tankevärd, jag glömde bort att det har varit och jag är inte där nu. Jag bad min korrekturläsare rätta mig så inte läsaren blir ”åksjuk” som hon sa.

Det skall bli nästan vansinnigt spännande att få boken i min hand en bit in i början av nästa år.





Första recensionen

5 12 2021
Mitt bokmanus inkl. korrigerande text.

Trots att jag och Birgitta korrekturläst min bok minst ett tiotal gånger, ville jag inte låta min bok gå i tryck utan professionell korrekturläsning. Min bokförläggare gav det uppdraget till en helt fantastisk person, Malena, som bor i Västerås. Jag bad att hon skulle göra lite extra och hon har verkligen lagt ned ett jättejobb. Justeringarna i texten var fullt normal. Jag har nog levt in i mitt skrivande som om jag var kvar på alla platser vi besökt, alltså har det blivit fel tempus på väldigt många ställen i boken. ”Läsaren kan bli åksjuk”, skriver Malena.

Först blev jag lite småchockad över att det var så många justeringar. Nu när jag studerat igenom mitt manus igen, så är jag stolt över det jobb som Malena lagt ned. Många gånger är det en punkt eller bara ett kommatecken som är för lite eller för mycket. Drygt 400 sidor och under fem punkter, som är felaktiga på varje sida i genomsnitt. De många justeringarna kommer från att jag bytt tempus så många gånger. ”De hörde en duns mitt i natten” ändras till ”det hördes en duns mitt i natten” o.s.v. Nu har min Art Directer lite pyssel till och sedan går allt material till tryck. Malena avslutar med att skriva till mig: ”Du har skrivit en bok som du kan vara mycket stolt över.” Hon sa också när jag talade med henne, att jag har inspirerat henne till att kanske skriva en bok själv.





Nu känner jag mig klädd igen

23 11 2021
Nu ligger vinterdäcken på bilen.

Först flyttade vi hösten 2019 och bodde i bussen i åtta månader fram till våren 2020. Sedan kom pandemin och vi valde att vara hemma vintern 2020 till våren 2021. Ett tag hade jag en tanke på att sälja (de dyra) vinterhjulen till bussen. Så åkte vi bara spontant till Eksjö för drygt en vecka sedan. Det gav mersmak, vi ska inte sitta inne i vinter. Packa resväska, leta parkeringsplats till bilen och bo på hotell, nej bussen känns bekvämare och mycket friare.

Nu känner jag mig klädd igen, bussen står ute på gården i ett ombonat garage med golvvärme och vinterhjulen sitter på. Det är bara att lasta i lite mat i kylen, hissa upp porten, fylla vatten i tanken, starta och köra iväg, för i stort sett allt annat finns redan i bussen.





50 års Jubileum i Eksjö Kyrka

17 10 2021
Torget & Eksjö Kyrka lördag kväll 16 oktober. 2021

Året var 1971 då alla kyrkorna i Eksjö startade en gemensam tältmötesserie under måttot ”Frälst-71.” Man började i augusti och sista gudstjänsten blev 1:a Advent. Nu har 50 år passerat sedan dess och det ville man uppmärksamma genom en ekumenisk gudstjänst i Eksjö Kyrka. Två av initiativtagarna till denna minnesgudstjänst var Thomas & Anita Granath.

Två av initiativtagarna Thomas & Anita Granath

Thomas & Anita Granath är goda vänner till oss, vi har följt dem på webb tv under pandemin. Nu fick vi träffas och krama om dem. (Korten på min iPhone blev inte så skarpa då vi satt en bra bit ned i kyrkan och jag ville inte tränga mig fram.)

Kyrkan är mycket stor på insidan.

Vi har aldrig tidigare besökt Eksjö Kyrka på en gudstjänst, men nu fick vi uppleva en fullsatt kyrka. När gudstjänsten var slut efter en timma och en kvart kändes det som minst en halv timma för lite. Tiden bara rann bort.

Många duktiga sångare och musiker

Flera personer var framme och talade om ett förvandlat liv efter möteskampanjen -71. En person var sekunder från att ända sitt liv när han hörde en röst i bilen att stanna. Han stannade, gick runt hela bilen, öppnade alla dörrar, öppnade bagageluckan till sin Opel Kapitän, men hittade ingen person. I stället sökte han sig till tältkampanjen, fick lämna ett hopplöst liv i droger och dryckenskap, blev frälst och blev sedan pastor.

Det var så många människor som sökte sig till kampanjen, som var planerad några få veckor men blev förlängd till hela 17 veckor.

Tack till alla som gjorde denna gudstjänst möjlig.





Mässa Elmia ”Smaka på Camping”

16 10 2021

Den 14–17 oktober kommer ett 100-tal husbilar, husvagnar och campervans att fylla mässhall A på Elmia i Jönköping. Det är husbils- och husvagnsimportören Bergholm som arrangerar mässan Smaka på Camping, som visar upp 2022 års nyheter. Mat, dryck och musik förgyller upplevelsen och ger en smak av det goda campinglivet.

Entré till A Hallen 10 min före öppningen idag

Birgitta kom med förslaget att åka på Husbilsässa på Elmia. Som alltid var vi där i god tid före öppningen. På parkeringen var endast ett tjugo tal bilar parkerade. När vi gick ut en timma senare par parkeringen välfylld.

Vi tyckte det skulle varta kul att se Morelos modeller.

Det som fyllde hallen till stor del var de gigantiska Morelo modellerna, stora och mindre husvagnar, stora och inte minst mindre husbilar till samma priser som massor av plåtisar. Jag kunde varit lite intresserad av att se de lite mindre modellerna av Morelo, men den minsta avskräckte oss i stället.

Den högsta Morelon på mässan var 3,98

Fem trappsteg upp till den högsta Morelon på mässan som var 3,98 hög. Själv skulle jag vilja landa runt 3,20, en vikt på fem, sex ton, stora garderober och stora tankar som vi har idag. Då är det bara planlösningen i Concorde 900 M som passar för oss, allt annat är helt ointressant. Kan vi inte ha den buss vi har slutar vi åka husbil.

Vi gick bara en timma, sedan kände jag mig trött och Birgitta körde hem igen.





Bytte husbil mot villavagn

10 10 2021
Vår plats på Husbilslandet Krono camping Lidköping.

När vi var på väg för att äta en bit mat på lördagseftermiddagen på Krono campingen, möter oss Bengt vid husknuten på bilden. Bengt som bor på Höglandet, är en gammal god vän och leverantör till oss på Torebrings sedan många år. ”Vad gör du här?” sa jag. ”Jag bor här, det är min villavagn, jag har sålt husbilen och hyr tomten,” sa Bengt. Med andra ord inte bara vi som gillar Lidköping. 16 mil enkel resa till stugan. Bra jobbat!

Risbro rastplats strax utanför Mullsjö.

Här har vi stannat många gånger under årens lopp, men inte sedan den nya sträckningen av vägen och en helt nybyggd rastplats. Här finns till och med husbilsparkering. Men alla kan inte läsa svenska som ni ser på bilden.

Vi har vilat, vi har bara varit ned till Rådhustorget två gånger, Birgitta har varit privatchaufför och väl hemma tvättade jag av nedre delen på bussen samt backade in i garaget. Då fick jag hålla mig i väggen, yrseln kom tillbaka. Jag blev riktigt ledsen då jag räknat med att gå och hälsa på alla på jobbet i morgon samt arbetsträna ett par timmar minst. Jag ringde 1177 men gav upp efter en timmas väntan. Jag får ringa min vårdcentral i morgon.








%d bloggare gillar detta: