Matts Torebring

Under ett 10- tal år har Egon kämpat mot sin sjukdom Parkinson. Helt oväntat somnade Egon in en kväll, strax efter att han suttit i dagrummet tillsammans med flera andra och samtalat.

En liten församling i Ucklum, där Egon & Ann-Kristin varit trogna medlemmar under ett antal år.

Hela familjen, vi syskon som är kvar i livet, alla vänner och församlingen har blivit mycket fattigare.

Egon och jag delade rum hemma i ett 20- tal år. Tro mig, vi var aldrig osams. Jag hörde aldrig att Egon var arg på någon, han var den snällaste människa. Han fick bära bland de största sorger i livet, men klagade ändå aldrig.

Sorgen och glädjen de vandrar verkligen tillsammans. Jag hörde denna skiva spelas upp på radio, en eftermiddag när jag kom hem från skolan. Jag tyckte redan då, att den var så bra att jag ville ha den. Jag har den kvar än idag.

Sorgen och avskedet igår var tungt, fast ändå måste jag säga att det var en av de finaste begravningar jag varit på. Så fantastiskt roligt att få träffa Egons 3 pojkar, familjer och många andra vänner. Det var många åratal sedan sist.

Tack Egon, du har verkligen varit en glädje för oss alla genom livet!

Tack Gode Gud för Egon, han har varit en gåva till oss i hela familjen!

Glädjen i livet känner jag också personligen. När jag var som längst nere på botten, tyckte jag att bilkörning till jobbet var otäckt. Igår körde jag 40 mil, social gemenskap och efter att vi intagit lite god mat på Restaurang Bryggan i Ulricehamn, tog Birgitta över ratten de sista 10 milen.

Glädjen i livet är också att få vakna tillsammans och till en sådan underbar lördagsmorgon, med både fika och frukost ute.