Är detta vuxna människor?

8 01 2021
Min egen tolkning av ouppfostrade människor.

Under mina år bakom ratten i tradare, på väg i hela Norden, med parkleksaker från Hags i Aneby, levererade jag åtskilliga sandlådor. På den tiden hette de till exempel, LS – 400, beroende på storlek. När jag ser Donald Trump, tänker jag bara på dessa sandlådor. Han skulle bli ensam kvar i sandlådan, att köra grävmaskinen som då hette LG- 76. Vem skulle vilja leka ihop med en buse som denne, ”Världens farligaste man”, enligt hans syster.

Hur kan detta få fortsätta? Är människorna blinda som på Hitlers tid? Är det populistiska sympatisörer, som bara ser sin egen plånbok? Hur har detta kunna hända i en av världens största demokratier?

Det finns inget i världen som jag tycker så illa om, som just illasinnade människor, maktmissbruk, hat, våld, rån, krig, skjutningar, våldtäkter, misshandel, bedragare, mord, ja listan kan göras hur lång som helst. En av världens största ledare borde gå emot allt detta, istället för att heja på, som han gjorde i början. Hur har allt detta kunna hända?

Tidningen Dagen den 8 januari

Jag har saknat Tidningen Dagen som papperstidning, trots att jag har den digitalt på min MacBook Pro, min iPhone, samt Birgitta har den på sin iPad. Idag fick jag första pappersexemplaret. Det ska bli skönt att somna till Elisabeth Sandlund´s starka ledarord i tidningen. Med tidningen Dagen skapas en balans, mellan att bara driva en lösnummerförsäljning, på mer eller mindre sanna rubriker, dränka människor i annonser, eller att ge nyheter på en kristen värdegrund.





Följ med ett stenkast in i skogen…

3 01 2021
Så här kan det se ut i svensk natur.

Jag har byggt nytt och jag har rustat upp hus under hela mitt liv. Jag har tagit hand om och förvandlat tre ödetomter, som andra ratat på grund av att de varit jobbiga. Det har inte varit enkelt att bygga nytt alla gånger. Många är de motgångar som jag haft. Min strävan har alltid varit att bygga estetiskt tilltalande, det skall vara vackert för alla. Det sista egna bygget, hade jag dock inga som helst myndighetsproblem med tvärtom, det gick klockrent.

Jag har köpt fastigheter och städat upp efter andra. Hur kan en fastighet få förfalla som denna? Hur är det möjligt att kunna ställa upp bilvrak efter bilvrak? Själv blev jag anmäld för svartbygge, när jag flyttade husbilen några meter på vår egna tomt. Är inte detta en fara för natur och vattendrag, bara ett tiotal meter från en å, som rinner ut i Anebysjön?

Detta kanske inte var något att skriva om, detta finns precis överallt. Jag blir bara så besviken när jag ser det. Jag vet att det är inte enkelt för våra kommuner att agera. En miljöinspektör besökte oss på jobbet, ställde frågan: ”Varför finns det inget papper på golvet på någon av toaletterna”? Jag plockat upp det, sa jag jag. Med den inställningen blir man besviken, över alla slängda aluminiumburkar, flaskor, använda blöjor med mera, som ligger slängt i naturen precis överallt. När jag växte upp i Lommaryds socken, fanns det en enda bonde i hela socknen, som hade sin lagårdsplan totalt ren. Det fanns inget skräp, inte en enda maskin, det var alltid totalt rent och städat. Han var ensam om att ha det så, men jag beundrade det redan då.





Butiksdöden kommer allt närmare

6 12 2020
Kartbild över Haparanda.

När vi tillsammans med våra Finska Kamrater, gästade Finland sommaren 2018, ville jag gå en runda i Haparanda stad. Jag kör före dig, så får du se, om du vill gå en runda sedan, sa Fredrik. Någon butik vid liv, resten stängda. Utan stora IKEA varuhuset, vore nog staden död.

Själv näthandlar jag i stort sett allt som jag behöver, dock inte möbler och snyggkläder. Vår mat köper vi på jobbet, City Gross eller i värsta fall i ICA butiken. Jag gillar dock inte monopolet, ICA ska inte bestämma vad producenterna tar fram för mat. Så är det idag!

I veckan skulle jag köpa en produkt till hemmet. Jag googlade runt på bäst i test och Pricerunner. Jag valde det mest prisvärda köpet. På Tretti.se kostade produkten 1 000:- mindre än i den stora kampanj tidningen från en butikskedja. Naturligtvis näthandlade jag igen. Det var exakt samma produkt jag valde mellan.

Jag köpte fyra adventsljusstakar till våra garage, från en av våra stora butikskedjors webbshop. Till garaget valde jag de billigaste för 49:- styck. Jag kom på att jag köpte en styck för lite. I butiken kostade samma enkla ljusstake 149:-.

Jag köper mina Eccoskor direkt från Ecco. Där fanns förra gången jag var inne flera hundratals med skor i olika färger. I butiken på fina gatan finns i bästa fall ett tio- tal.

Listan blir oändligt lång på bra inköp på nätet. Jula, Clas Olsson, Apotea, Eggerts Plantskola i Tyskland, Fyndiq, bygghemma, Torebrings och så vidare, och så vidare. Själva får vi mycket kritik, för att vi säljer för billigt på nätet.

I dessa Coronatider har många fler näthandlat, upptäckt priskillnaden och så smidigt. Kommer flertalet butiker att vara bostäder i stället inom några år? Jag tror att det blir en naturligt utveckling.





Tre svarta skumma figurer

4 12 2020
På väg hem genom lite skogsmark utmed Svartån.

Jag ställde frågan på jobbet igår. Är jag för gammal för att vara ute, eller tänker ni samma som jag? Jag kommer och går här, på gång- och cykelbanan utmed Svartån. I mörkret ser jag tre större figurer, lite vid sidan av vägen och nästan inne bland buskarna. Jag stannar och står helt still, på behörigt avstånd. Ska jag våga gå förbi? Svaret jag fick av mina yngre kollegor, var samma som mitt eget. Ingen av oss känner sig trygg idag, speciellt inte i mörker. Vi går inte ut ensamma, svarade mina tjejer på jobbet.

Någon av de tre figurerna ropar på mig, ”Kom du, vi är bara ute och rastar våra katter”, kan man man lita på det? Trots att jag är, som jag brukar säga, stor och stark, gillar jag inte läget. Jag har under flera år undvikit, att ha någon som går tätt bakom mig. Vad tråkigt att det blivit så här, i vårt fina land. Så var det inte 1967, när jag köpte min första nya bil, en grön Saab V4.





Jag är fundersam…

2 12 2020

Så ringer han i år igen, ofta ganska sent på kvällen, Erik på det stora Fastighetsbolaget i Göteborg. En gång om året ringer han, för att köpa julklappar till sina medarbetare. Han är några år äldre än mig, så trevlig att tala med, så det springer ofta iväg en bra stund, vi tycker lika om mycket.

Han har fyra hundra lägenheter som han har ansvar för. Så kommer han till kontoret på morgonen. Där på dörren sitter en post-it. På lappen har någon skrivit: ”Min toalett är sönder mvh, Anna.” Hur ska Erik veta vilken lägenhet det är?

Jag möter exakt samma sak, gång på gång, dagarna igenom. Jag måste säga, jag är riktigt trött, på att möta denna otroligt makliga attityd. Själv är jag övertydlig med nästan allt, i all kommunikation för jag vet att det sparar så enormt mycket tid. Ett personnummer eller org. nr existerar inte längre. Alla tror att allt finns i mejl adressen, som mycket ofta är felstavad.

Hos mig ser mejlkonversationen ut så här… ”Har ni några chokladaskar kvar? Arne”. Vem är Arne, i vilket sammanhang finns Arne, privat eller företag. Jag sålde ut en massa saker efter att vi flyttat. Jag angav mitt namn och SMS/Mobil nr. Ingen ringer, ingen sms´ar, alla använder Messenger som en chatt utan ände, som aldrig tar slut.

Jag känner att jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag måste sluta, annars är det ingen som läser. Många är med på Face Book och många talar om allt där, som att det är ”Dags att äta om fem minuter”. Jag är fundersam, varför har det blivit så grymt opersonligt? Hur ska vi kunna hjälpa till, när vi inget vet om Anna eller Arne? Förklara för mig varför det blivit, en så här fruktansvärt tråkig kommunikation?





Som liten pojk fick jag stryk

30 11 2020
Järnvägsövergången i Aneby

Redan som sex, sjuåring fick jag rejält med stryk (om jag inte jobbade), till och med en avslagen tand, som träffat fel av pappas knölpåkar, när jag inte ville bära in den stora vedhögen in i vedskjulet. Ingen skugga över far & mor, de visste inte bättre. ”Dina rättigheter sitter i riset” sa mamma ofta. Jag fick helt klart för mycket stryk, dagens ungdom får inte ens lära sig lag och ordning.

Ni ser, vilken minst sagt pampig järnvägsövergång, i ordets rätta bemärkelse, som vi har i byn. Jag går över här, morgon och kväll på väg till jobbet. Det finns en hiss mot öster och en hiss mot väster. Den har jag åkt en gång, men vågar inte åka med den mera. Förr eller senare kommer jag säkert att fastna i den.

Glaset krossat till hissdörren

Det finns fyra dörrar till hissarna, två har mer eller mindre sönderslagna glasrutor. Flera dörrar är nedklottrade. Under minst tio dagar tjöt ett larm, någon hade saboterat hissknapparna. I går söndag gick Birgitta & jag över här. På hemvägen sa jag till Birgitta, testa hissen nu när jag är med. Det dröjde en bra stund innan hon kom upp, jag blev nästan rädd att hon satt fast i hissen. Det knäppte och knäppte, men hände först ingenting, sa Birgitta, när hon äntligen kom upp, där åker jag aldrig mera.

Varför har det blivit så här? Svenskarna är minsann inte Guds bästa barn de heller. Familjerna är trasiga. Vi har människor från andra miljöer, som kanske inte trivs här. Vi skulle kanske ha hjälpt dem på ett annat sätt. Få bryr sig hur de har det. Detta är naturligtvis en reaktion, en protest från ett gäng ungdomar, som inte har det bra. Själv är jag mycket vaksam på min väg till och från jobbet, jag känner mig inte trygg i dagens Sverige. Då är jag ändå en stor och stark person.





Tandläkarstation i Aneby

27 11 2020
Tandläkatstationen i Aneby, en mörk novemberkväll

Före detta Aneby Järnvägsstation, numera ”Tandläkarstation”, passerar jag förbi morgon och kväll, när jag går på väg, till och från jobbet. Jag googlade runt, för att se om jag hittade flera av detta slag i vårt land. Nej jag hittade ingen mera i Sverige, men i Helsingfors fanns det ytterligare en med samma namn.

Jag har varit inne här några få gånger för att hämta ut paket när det var järnvägsstation. Men oj, det var riktigt länge sedan. Numera finns Aneby Resecentrum, ett hundratal meter längre bort. Jag åker nästan aldrig tåg eller buss, kanske har det hänt en gång på tjugo år.

Fredagsmys på framtidsvägen

När jag kommer hem har jag lagt mig till med en ”bra ovana”. Jag lägger mig en stund på sängen, det första jag gör hemma. Så skönt att koppla av en stund efter jobbet och promenaden. Ibland somnar jag, oftast inte. I kväll somnade jag till en stund, och väcktes av Birgitta som signalerade att maten var klar. Så gott med Taco som fredagsmys.

Birgitta & Matts önskar er alla en underbar 1:a Advent.





Inte konstigt att den heter Svartån

19 11 2020
Svartån rinner upp norr om Anebysjön där vi bor.

Svartån fick säkert sitt namn, en mörk höstkväll som denna, för kan det bli svartare i vattnet och även ute, än vad det är nu? Lite osäker är jag, kanske den enda ån i Sverige, som rinner mot norr? Till våren måste vi skaffa oss en båt, för att utforska där ån rinner upp, i den andra ändan av Anebysjön.

Svartån är en å i norra Småland och västra Östergötland. Dess källor ligger nära Ormaryd, ca 10 km öster om Nässjö. Den rinner tidigt genom Smålands Anneberg och genom Aneby, där den bildar vattenfallet Stalpet. Efter att ha passerat Gripenberg och Tranås rinner Svartån ut i sjön Sommen. Wikipedia





Barn leker dödslek i lilla Aneby

29 10 2020
Bromsspår. Lånad bild

https://sverigesradio.se/artikel/7583096

Iförda masker för ansiktet, ligger barn i 8- 9 års åldern, bakom vägbulor på samhällets genomfartsgator. De tävlar om vem som kan ligga kvar längst utan att bli överkörda.

Klarar de detta provet är nästa prov att ligga under en buss tills den rullar iväg.

Klarar de även detta, är det att ligga kvar längst på järnvägsspåret innan tåget kommer.

Jag rös när jag hörde mina medarbetare, tala om dessa pågående tävlingar ute på byn, som pågår i vårt lilla samhälle. Var finns familjen? Finns den inte alls? Hur har allt kunnat gå så snett? Har vissa politiker fått det samhälle som de eftersträvat i mer än 120 år? Samhället skall ta hand om barnen, inte familjen, var det så här ni önskade att det skulle bli? Kristendomen skall utrotas sa socialminister i riksdagen, för inte så länge sedan, då blir det så här. Alla fasta normer är borta.





Oktober 1954 till oktober 2020

18 10 2020
Denna kom fram i våra flyttningar.

Denna fick jag av av staten, dagen var 11.10.54. Nu får den ligga framme som ett dagligt minne, på hur tiderna har förändrats

Med min fattiga uppväxt, är det svårt att ta in hur ekonomi och pengar har förändrats under tid. Att starta ett företag, nå de första miljonerna i omsättning, det är en stor upplevelse för många. Nu talas i stället bara om att vi måste snabbt upp till 100, 500 eller till och med 1 miljard i omsättning.

Jag har svårt att ta in i min tanke, att Volvo Group kan ta in hela 7,6 miljarder i vinst sista kvartalet. Det är inte enkelt att nå den summan i omsättning, än värre att nå den vinsten. Detta är bra jobbat, jag skulle vilja ser hur det går till.








%d bloggare gillar detta: