Vi hade en lång kall period och så plötsligt blev det sommarvärme över en natt. Själv tittar jag i vår almanack och ser, hoppsan vi har mindre än 10 dagar kvar att jobba, sedan reser vi på 4 veckors semester. Våren som är den finaste tid vi har på året, helt plötsligt är den borta. Den skira grönskan, de vackra blommorna på våra fruktträd och alla vackra planteringar finns inte kvar. Om drygt en månad vänder det igen. Så är det varje år. Jag önskar att få njuta mera av våren, hösten och vintern är så lång.
När man tittar ut genom fönstret fram på småtimmarna har det redan börjat att ljusna. Ibland ser jag haren skutta omkring i trädgården på natten, ibland tillsammans med rådjuren och på andra sidan stängslet ligger kossorna och idisslar, medan några gnager av de längsta grässtråna. Nu längtar hela jag efter ett vårregn och i natt kommer det.
Matts & Birgitta önskar en trevlig helg till er alla.
Om jag får vara stolt, så är jag stolt över min bok… Layout Henric Ahnstedt.
När Birgitta & jag lastar husbilen inför semestern, står det många saker på ”Kom ihåg listan,” förutom solglasögon, reservglasögon, plåster och Alvedon m.m. m.m och Böcker! Vi har nog ofta ett tio tal olästa böcker med oss. Om du har bara en enda bok med dig i bagaget, låt det vara denna boken, du kommer inte att bli besviken. Jag var rädd för lite storm i ett vattenglas när jag gav ut den, men ingen har kritiserat den, eller sagt det minsta ont om den, utan tvärt om berömt den. Det är fantastiskt för mig.
Passa på och köp den nu, om du inte redan har gjort det. Läs den, köp några extra och ge bort den i present, det är många som fyller år i sommar!
Matts & Birgitta önskar er lata sommardagar med min bok i handen.
Vi sitter hemma i vardagsrummet och beundrar denna vackra björk. Nu har jag förevigat den. Vi fick dessutom en trevlig promenad runt södra delen av Anebysjön.
Utanför vardagsrummet
Här har hästarna gått och betat och allt sly är borta. Nu är det gult av Kabbeleka.
Vårt hem på andra sidan.
Vårt fantastiska hem sett från andra sidan sjön.
En liten å inne i skogen
Ett vattenflöde på våren är det något visst med.
En bamsestor asp men det finns jättestora tallar och granar.
Det är gott om megastora aspar, tallar och granar inne i skogen.
Här bodde ”Olle i Sjöbotten” ett tio tal meter från järnvägen.
Ser ni tåget på andra sidan buskarna?
Skrot och skräp i skogen stör mig.
När jag hade fått bygglov till vart fina hus, sa en tjänsteman inom kommunen: ”Ställ bara inga skrotbilar på tomten!” Den personen borde känna mig bättre. Här i skogen går det tydligen bra.
Jag fotade bara utsidan.
Insidan av f.d. garaget var sprängfyllt. Så här ser det nog ut lite varstans i vårt land. Varför får det vara så?
Vi talade om att åka ut med Bussen denna helgen. Vi skippade det då vi skall ut på långresa nästa torsdag em, samt att vi hade en del att fixa till hemma
Här började jag dagen i greenroom
Vi har ett solsegel i taket som skuggar oss får solens strålar ute i greenroom. Jag har tidigare försökt att borra fast en rund ögla i varje hörn uppe vid taket, detta för att smidigt hänga upp och ta ned solseglet. Tidigare försök att borra har varit misslyckade. Nu hade jag köpt specialborr och nu gick det bra. Nu kan jag kroka av taket och ta ned det på 5 sekunder. Jag beställde ett tak till från Fyndiq som jag kan kroka upp på sidorna vid starkt solsken Nu är det färdigt att bara hänga upp det blixtsnabbt.
Vi städade bort alla insekter på solseglet
Det var inte lite insekter på ovansidan, men nu är de borta och det är rent och fint.
Jag mnoterade dörrstopp.
Två gångjärn på en fönsterdörr har blåst sönder. Jag skulle byta ut dem men det klarade vi inte Birgitta och jag. Här måste jag ta till hjälp. Jag monterade i alla fall tre dörrstopp för att förhindra nya olyckor.
En askhink med lock och skyffel från Jem & Fix.
Innan vi drog iväg till Nässjö, hade jag kollat upp att Askhinken fanns på lager hos Jem & Fix. Vi sökte runt i butiken utan att finna den. Jag visade en man på kundtjänst produkten och att den skulle finnas i lager. ”Kan du inte läsa, det står beställningsvara,” sa mannen. ”Nej, det står att den finns i lager här,” sa jag. ”Du kan inte läsa,” sa mannen igen. Under tiden hade Birgitta hittat den och det fanns ett 10 tal på lager. Vissa personer har hamnat fel i livet!
Jag fick tips om att en ”Månskensknalle i Boxholm” tillverkade Sveriges bästa grillkol. Det var verkligen annorlunda och jättebra grillkol. Det var förpackat i jättestora säckar om 50 liter eller kanske mera, därför ville jag ha en snygg hink med lock och spade som finns vid greenroom nära nya grillen.
Vi åkte till Nässjö Golfklubb.
Det var nästan fullsatt på parkeringen.
Vi satte oss ned i restaurangen
Vi tycker Nässjö har blivit lika sönder byggt som Jönköping har blivit. Rörigt med trafiken och flera olika handelscenter. Jag föreslog att vi lämnar stan och åker ut på landet där vi trivs. Så här trevlig utsikt hade vi från vårt bord på Nässjö Golfklubb Restaurang.
En supergod lunch.
Schnitzel, stekt potatis, bearnaisesås, salladsbuffé och kaffe på maten. Så jättegott, mycket mat och under 350 kr för två personer. Det finns 4 ställplatser med el och vi har stått där ett par gånger vintertid. Bara att rekommendera, även om vi inte spelar golf.
Naturligtvis var jag på plats i god tid. Vissa marknadsknallar hade ett oändligt utbud av varor att plocka upp. Själv hade jag ett mindre bord och lite böcker.
Matts är ju naturligtvis på plats i mycket god tid.
Jag hade lastat med över 100 böcker, alltför många av dem fick följa med hem. Ganska många blev sålda. Framför allt så roligt att komma ut och tala med alla jag kom åt.
Donuts vagnen fick fram på eftermiddagen en minst 20 meter lång kö, 2, 3, 4 man i bredd.
4 man jobbade sig varma inne i denna vagnen. Denna var min närmaste granne på höger sida. Oj vad de jobbade innan de hade allt på plats. Ett stort eget elverk med dubbla anslutningar 380 v, krävdes för att hålla allt igång.
Det kom 2 damer som förgyllde hela dagen.
”Känner du igen oss Matts?” Det gjorde jag ju förstås inte. ”Ni måste hjälpa mig på traven,” svarade jag. Lommaryd, svarade de! ”Kan det vara Barbro och Kerstin från gården Önnestorp?” svarade jag. Här på Aneby marknad får jag träffa två av mina klasskamrater från 7:de klass i Lommaryds skola, från början av 60 talet, mer än 60 år sedan. Vi har haft en klassträff i början av 80 talet. Tänk om vi kunde träffas igen.
Jag träffade inte bara Kerstin och Barbro, jag träffade flera andra personer som jag väntat på att träffa och även mera oväntande.
Ps. Vår egen IT byrå på jobbet har, tillsammans med Machuset i Jönköping, uppgraderat och fått igång min förra MacBook som jag skriver på nu. Till min nyaste MacBook saknas fortfarande delar.
Vad glad jag blev när jag kom hem i eftermiddag. Jag har länge påtalat att de döda almarna skall tas ned. Idag blev det verklighet.
De stora almarna har fallit.
Det är inga småträd utan riktiga bjässar.
Ett av de döda träden får stå kvar.
I min ungdoms skola i skogsvård skulle dessa döda träd tas bort i alla situationer. Så är det inte idag. De skall stå kvar, för att inte minst fåglar och andra djur skall hitta boplats och föda.
Själv hade jag röjt undan lite till.
Nu får vi in ännu mera morgonsol i vårt sovrum. Fantastiskt att få bo på landet, strax utanför byn och att få njuta av naturen.
En megastor stenmur från Anebysjön upp till gården.
Jag har gått igenom ett hål i denna stenmuren ett antal gånger, när jag vandrat på Målsånnaleden. I stort sett kunde jag ha stått på samma ställe med kameran och bara vridit mig åt väster, öster samt mot vårt hem i norr och fått alla tre bilderna.
Som jag skrivit tidigare, har vi byggt vårt hem intill Jönköpings Läns mest intressanta arkeologiska område. Jag skulle önskat att få se en film på alla dem som byggde upp detta enorma stenrike.
Dessa stenar har man nog inte orkat flytta på.
Först tänkte jag skriva att jag är stenrik. Då hade jag säkert fått svar av någon som önskat låna pengar. Nu är det ju inte heller jag som är stenrik denna gången. Stenen ligger på grannens marker.
Vårt hus intill hagmarken.
Vi gläds över att skog och ängsmarker nära oss oss sköts om, och att det går djur som betar av och håller rent. Detta är en mycket vacker träddunge alldeles intill oss.
Under många år cyklade jag till jobbet, i så gott som alla väder. Regn, snö, extremt vinterkyla, på isgata eller i kortärmad vit skjorta på sommaren, och jag trotsade alla väder. Min vintercykel med dubbdäck sålde jag för drygt 7 år sedan, och sedan dess har jag bara cyklat under vår och höst. Jag har tyckt att det är så skönt att gå i stället.
Direkt efter sommaren 2018 började jag mitt största bygge någonsin. Då blev det att jag tog bilen mer eller mindre varje dag. Ett år senare började jag bygga vår nya villa ute på landet. Nu blev det att åka bil varje dag till bygget. Drygt ett år senare drabbades av jag av flera sjukdomar och fick inte ansträng mig. Jag började året 2021 med en canceroperation. Efter detta fick jag inte cykla på 5 månader. Jag lärde mig gå till och från jobbet, bara 2 x 2,5 km, jag har stortrivts med att gå.
Nu har jag börjat cykla. Jag har blev bara så förvånad när jag började cykla igen, jag orkade ingenting, vart har konditionen tagit vägen? Jag orkade inte ens att cykla Stigbergsvägen uppför backen längre. Under våra semestrar och även våra andra resor med bussen, har vi cyklat både mycket och mer, fast då med våra elcyklar.
Jag har naturligtvis googlat på vad som är bäst för konditionen och där är nog svaret cykla. Däremot tränas hela kroppen mer av att gå. Jag förstår vad som gäller, jag måste ut och cykla igen.
En så extremt kall inledning av april som i år, har jag svårt för att minnas. Sedan slutet av mars månad har jag burit mina vårblommor ut och in. Ibland har de kunnat stå ute i bara några timmar. I går kväll såg det först bra ut, men det vändes snabbt till minusgrader. Idag på morgonen var det hela 8 minusgrader. Först i morgon onsdag, tänker jag köra ut våra blomlådor till våra gravvårdar.
Jag brukar se fram emot att komma till Öland i påsk. Efter denna långvariga kyla lockar inte ens Öland längre. Dessutom ett extremt högt dieselpris. Troligtvis åker vi bara till Gränna. Det lockar mig att få äta påskbuffé på Gyllene Uttern. Dessutom får jag kanske tillbaka min dator i Jönköping före helgen. Då kan jag hämta den på vägen till Gränna och förena nytta med nöje.
Strax efter kl. 7 idag, hade jag bokat tid på Besikta i Tranås. När jag bokade den tiden var det torra fina vägar och solsken. Vis av tidigare års aprilväder, fick vinterdäcken ligga kvar på bussen. När vi gick till sängs i går kväll snöade det kraftigt. Fram på småtimmarna hade jag svårt att sova och tittade ut. Då var det mildväder och inga stora snömassor.
Herden fick med beröm godkänt.
Personalen på Besikta i Tranås är mycket trevliga och det var snabbt avklarat. Däremot sa Birgitta till mig: ”Varför måste du alltid ta första tiden på morgonen, du är ju jobbionär?” ”Det sitter i blodet sedan jag var barn, det gäller att vara produktiv och inte störa med annat under arbetsdagen.”
Jag måste skicka med en Trafikvarning! På Säbyvägen, södra infarten till Tranås, har några vetvillingar anlagt ett farthinder av kolossformat. Drygt en meter på bredden och säkert 15 cm högt. Jag har ju kört här kanske 1000 tals gånger, men utan väghinder. Visst fanns det en varningsskylt som jag såg när jag åkte hem. Men en dag som denna med snöslurry på gatan, full uppsikt på vägen och halka, vem ser varningsskylten med en ”Barn bh” på och vem ser upphöjningen i snöslasket!
En gång tidigare, men då i Toulouse Frankrike, hände samma sak. Stödhjulen tar smällen baktill men viker ned sig, garderoberna var tomma på kläder och även sängkläderna var på väg. Ett farthinder som detta är en ren skrivbordsprodukt, som gör mycket mera skada än nytta. Så många trafikhinder som har byggts om under åren, varför tar man inte lärdom?
Matts Torebring 