Denna appen har varit suverän att ha i mobilen, för att ställa av och ställa på husbussen. Nu är det länge sedan den fungerade att ställa av med. I stället har jag fått gå in på Transportstyrelsen och välja Hantera mina fordon. Jag har ställt av husbussen bara ett fåtal gånger. Det är så tråkigt med alla brev från försäkringsbolaget.
Jag ringde upp Länsförsäkringar och bad om råd. Egentligen är det lönsamt för oss, att ställa av Husbussen, redan efter ett par dagar, trots att avgiften för påställning är 50:-. Nu kommer jag att få meddelande till min app, som länsförsäkringar har. Alltså slipper jag alla dessa brev i brevlådan.
Här kan jag ställa av och ställa på via min dator och med mobilt bank ID
Att alla ni som går i ide under hösten, ställer av det förstår jag. Men vi som åker ett par tre gånger i månaden under vintern, hur gör ni?
Idag ligger sjön Ralången vit och vacker på ytan. Annat är det nere på botten. Sista minnet jag har av att bada i sjön, går tillbaka till ett ungdomsläger på Ralingsås, året var 1960. Jag minns att det var som att bada i ett fruktjouice liknade vatten. Vattnet var inte klart. Det var grått av ”grumliga partiklar” som simmade runt i vattnet.
Slakteri förorenade
Naturligtvis diskuterades problemet men det viftades bort av politikerna, skiten ska tillbaka till naturen, resonerade man. Mest stryk fick Ralången så småningom gödde sig själv och avgav stora fosformängder. Länsstyrelsen uppmanade de styrande i Aneby att snarast besluta om ett reningsverk och ett vite sattes på 10 000 kronor. Men det fanns inga pengar, resonerade man, de behövdes till att bland annat bygga en högstadieskola.
Sveriges största privatägda slakteri i Aneby släppte också ut sitt avlopp orenat och vid dess utlopp i Målkvistadammen var vattnet blodfärgat med köttslamsor vissa dagar. Även Frinnaryd och Gripenberg släppte ut orenat avloppsvatten.
Ett mindre reningsverk byggdes men det var ineffektivt och lantbrukarna förbjöds att vattna kreaturen i Ralången. Att bada i sjön var heller inget som rekommenderades. Det gick så långt att landshövding Sven af Geijerstam kom ut och tog politikerna i örat. ”Det måste vara en hederssak för Aneby att inte förorena Svartån”, sa han bland annat.
År 1896 hade sjön ett djup på 7,5 meter, 1976 uppmättes det till 5 meter. Det året blev det en omfattande fiskdöd i sjön, inte mindre än fyra ton fisk dog.
”Ohållbart”
Ordföranden i Ralångens fiskevårdförening Lars Källner gick till häftigt angrepp mot Aneby kommun. ”Vi har påpekat det ohållbara i situationen under många år men inte fått gehör för våra synpunkter”, skrev han till koncessionsnämnden för miljöskydd.
Först år 1983 byggdes ett tidsenligt reningsverk i Stalpet och avloppsledningar drogs dit.
Men de gamla synderna fanns kvar och man funderade på hur sjöns status skulle höjas. En Rädda Ralången förening bildades men man kom inte fram till någon lösning.
Mera fakta
Ralången ingår i Svartåns vattensystem och är belägen 4 km norr om Aneby tätort. Höjden över havet är 162,5 m, d v s ca 4 m över Säbysjön. Vattendragssträckan mellan de båda sjöarna uppgår till 17 km. Ralången är en eutrof sjö i odlingsbygd med en areal på 5,37 km2 och ett största djup på 5,0 m. Stränderna är mestadels minerogena med grus och sten, men även organogena bottnar förekommer. Vegetationen består av rikliga vassar. Sjön omges huvudsakligen av skogs- och odlingsmark med en bård av lövskog runt stora delar av sjön. Tillrinningsområdet är 589,6 km2 stort och består mestadels av skogsmark med en realtivt stor andel odlad mark. Vandringshinder finns nedströms Säbysjön samt 2 km uppströms i Nobyån. Sjön har en mycket hög biologisk funktion och hyser höga raritetsvärden. Bland häckande sjöfågel märks bl a vattenrall. Sjön har en nationell betydelse som rastlokal för fr a änder, sångsvanar, skrakar och vadare. Utter förekommer i området. Blomvass, vattenskräppa och krusnate växer nedströms i Svartån. Även vattenstäkra växer vid sjön. Förekommande fiskarter är ål, gädda, sutare, löja, braxen, elritsa, sarv, mört, lake, gers, abborre och gös. Dessutom förekommer signalkräfta i sjön. I bottenfaunan förekommer Siphlonurus aestivalis samt Valvata piscinalis. Trots en artrik fiskfauna kan den biologiska mångformigheten inte anses som hög. Häckfågelfaunan är tämligen ensartad och de abiotiska parametrarna tyder inte på någon större artrikedom. Sjön utgör ett forskningsobjekt m a p uttern, men saknar betydelse för undervisning och kan inte anses vara ett framstående exempel på någon sjötyp. Sjön är utpekad som regionalt särskilt värdefullt vatten (Natur) och regionalt värdefullt vatten (Fiske). (2006). Ralången bedöms ha ett högt naturvärde.
Jag har skrivit om det tidigare, när Oliver var hemma och firade jul, hos mormor och morfar. Oliver och morfar gick först en tre km runda i skogen. Sedan gick vi till jobbet tur och retur, en sträcka på tre km med lite omvägar. Gång på gång sa Oliver till morfar, ”Men så de kör”!
Morfar förklarade gång på gång, idag kör de lugnt, det är helgdagskväll. Kom och följ med mig en morgon strax före klockan sju, när jag går till jobbet. Jag går inte över på ett övergångsställe, utan att först titta åt både höger och vänster. När bilarna kommer i ”tokfart” sätter jag bara ut en fot i gatan. En av ”Räddningstjänstens” bilar bromsade in, så det slog gnistor om dubbdäcken, på en 40 km vägsträcka.
När inte bilarna väjer för oss gångare, går jag jag så långt från vägbanan jag kan. En person blev ihjälkörd av en förare utan körkort, strax utanför Eksjö, dessutom smet föraren från olycksplatsen. ”Klart att jag skulle ha stannat, om jag trott att jag kört på en människa”, skulle han ha sagt i rättegången.
När jag läser och ser människors beteendemönster, inte minst på nätet, blir jag ännu mera vaksam. Ni har säkert läst om kommunalpolitikern i södra Sverige, som skrev på nätet, när vi äntligen fick en ”ny” stadsminister. ”Vi saknar dig Christer Pettersson, du hade behövts nu”.
Köpmansgatan i Aneby är påbjuden hastighet 30 km. På mornarna kör flera nästan nästan det tredubbla. Sedan alla gångare utan reflexer, cyklister utan lyse. En mamma kommer trampandes med sin cykel utan lyse, med cykelkärra, ett barn på en minicykel, en hund i koppel och en påslagen mobil i handen. Jag blundar…
När en Stockholmskille, som är van att se det mesta säger, ”Morfar så de kör”! Då är jag förvånad över att inte polisen ser, allt detta på en liten gata i lilla Aneby. Jag vet de hinner inte vara där.
Jag gick så långt ifrån jag kunde, när denna mannen var på Öland förra sommaren
Stefan! Jag tycker så fruktansvärt illa om den politik, som ni inom vänstern har bedrivet i Sverige, sedan 70- talet år tillbaka. Själv har jag aldrig någonsin, jagat vare sig makt eller pengar. Jag är en produkt av pappas kämpande, som en ytterst fattig arendebonde, under Tage Erlanders förtryck. Redan som tio åring, fick jag lära mig att arbeta hårt. Som femtonåring var jag egen företagare. Jag är fortfarande närande (72) och du är tärande.
Nu sitter du åter på maktens stolar. Du tror dig ha lösningar, på det mest sjuka svenska folkhemmet, som vi någonsin upplevt. Vem har skapat detta vi upplever idag? Jo dina vänner Alva & Gunnar Myrdal sådde fröet, till det vi skördar frukten av idag. På pappas & mammas köksbord, där i det fattiga hemmet, låg alltid en sliten Bibel på köksbordet, som brukades varje dag.
Dina närmaste vänner, i din tidigare regering, har slagit näven i bordet och sagt: ”Vi ska utrota kristendomen i vårt land”. När vårt land och vårt folk, skall leva i ett normlöst samhälle, som ni inom vänstern står för, då blir verkligheten som den ser ut idag. Kristendomen skall utrotas, familjen, samhällets grundelement är förlegad. Barn skall inte vara pojke eller flicka, de skall vara ”hen”. Är det konstigt att barnen mår illa? Är det konstigt att hela samhället mår illa? Är det konstigt om det går illa för Sverige, med den utrikesminister som vi haft? ”Den som talar illa om mitt folk Israel”…
Nu är det inte helt ditt fel, att du åter är stadsminister. De flesta av oss är minst lika besvikna över Anni Lööf och Jan Björklund. Centerpartisten Helena Lindahl, hade i alla fall kraft till, att bryta med partilinjen och röstade nej, till dig som statsminister. Tänk om det funnits fler sådana politiker.
Ni ser sällan tillbakablickar på min blogg. Jag är entreprenör och ser helst bara framåt. På vår julavslutning och tack till vår personal, sa jag… ”Jag har funderat på om detta bygget, som vi genomför i år, är mitt sista bygge? Nej, det tror jag inte, jag är inte förvånad över, om det blir två- tre projekt till, om jag får leva”. (Idéerna finns) När något är färdigt, vill jag lägga det bakom mig och gå vidare in i något nytt.
Det hände så mycket i vår familj, i nyår och på vår sista resa. När jag satt där i min ensamhet i husbussen på Krono Campingen i Lidköping, Birgitta låg på lasarettet inne i stan och jag satt där och läste alla hälsningar, till Birgitta och mig, då kom det tårar i mina ögon, glädjetårar över vänner som följer oss och som reser med oss.
Nu vill jag ändå blicka tillbaka på 2018. Tacksam över året som gått. Tacksam över min familj, företaget, vårt stora bygge, vår nya fina husbuss, min välbesökta blogg och inte minst att vi kom tillbaka, till den kyrka som vi hör hemma i. Detta efter cirka sju år, ute där vi inte ville vara.
Det saknas några besök, för att nå upp till 300 000 visningar av min blogg. Året som gått innebar en stark statistisk ökning av läsare. Största ökningen skedde i samband med, alla problem med förra husbilen, samt bytet till vår fina husbuss.
Nu vill jag tacka er alla, som delar det mesta med oss. Tack för alla positiva hälsningar till Birgitta. Tack för att ni läser och kommenterar. Jag kommer att fortsätta att vara en stor kritiker till det samhällsbygge vi har idag. Det får inte fortsätta, att bland annat 11 Humanister ska styra vårt land, citat: Morgan Johansson (S): ”Vi ska utrota kristendomen i Sverige”. Pojkar ska inte vara pojkar, flickor ska inte vara flickor, de skall kallas ”hen”. Jag hoppas jag kunde delta i att en positiv förändring sker. Jag ska inte vara tyst.
När vi bodde på en av Europas absolut bästa campingar, listad nr 5 i Europa, gick vi förbi denna ställplats på väg upp till byn. Vi hade +35 grader varmt. Vi kunde aldrig fatta, att ställplatsen var fullbelagd. En sned grusplan utan minsta skugga. Dessutom så tätt parkerade. Naturligtvis väldigt billigt att stanna här. Vi vill inte stå här, inte ens gratis.
Under arton års sommarresor i Sydeuropa, har vi stannat till på ställplats endast fyra gånger, vad vi kan komma ihåg. Två gånger i Tyskland och två gånger i Danmark.
Varje dag möts jag/vi av bilder från sandiga, smutsiga, tätt uppställda husbilar på oftast ogästvänliga platser. Så här kan vi aldrig tänka oss att bo. Vi vill ha det trevligt, bekvämt och ombonat, annars kan det ”kvetta”.Så här bodde vi bara några hundra talet meter bort. Jag kan ofta längta tillbaka hit.Vi står framme i svängen. På höger sida av vägen grillade vi på den fina grillplatsenVilken plats.
Femton meter till poolen, vi hade skugga och satt ute till midnatt varje kväll. Så här vill vi ha det när vi är lediga. En natt glömde jag min dyra kamera ute på bordet. På morgonen låg den kvar. Sover vi bara en natt sover vi på parkeringar vid Rasthouse eller liknande.
Weekendresor hemma i Sverige, bor vi på ofta på Ställplatser om priset är tilltalande. Det jag syftar på i mitt inlägg, är långresor ute i Europa.
Vi läser även om ställplats efter ställplats som stängs på grund av ett felaktigt beteende av de boende på ställplatserna. Ofta beror det på nedskräpning, eller att husbilarna breder ut sig med en massa fritidsmöblerOrienteringstavla.
Oftast ser vi bilder på platser utan att veta var de finns, då tycker vi att allt blir ointressant. Detta var ju inget resereportage, det var bara ett debattinlägg. Ps. Jag har inte hunnit lära mig sista uppgraderingen av WordPress, därför blir inte allt som jag vill.
Från 18 april 2011 till den 11 november 2018, kom jag upp i 950 000 visningar.
I helgen når jag 1 000 000 visningar av min blogg.
När vi fick vår nya ”Husbuss” märkte jag, att trafiken ökade markant på min blogg. Jag satt nere i Frankrike i somras och räknade på, hur många visningar behövde jag varje dag, för att nå en miljon visningar fram till nyår. Då hade jag precis passerat 900 000.
Jag har räknat morgon middag och kväll. Jag har tävlat med mig själv. Kan jag skriva så intressanta inlägg, att jag når målet som jag satt upp? Det gick mycket fortare än jag kunde ana. I helgen passerar jag första miljonen. Tårtan beställde jag i måndags, då hade jag 6000 kvar. I skrivande stund har jag 518 visningar kvar till 1 000 000.
Dubbel Fars Dags fest
Jag fick bloggen och en MacBook, av Niklas & familjen i 60- årspresent 2007. Första två- tre åren hände just ingenting. Jag bara daterade upp My Story med mera.
Jag firade med tårta 18 april 2011.
Jag firade med tårta 18 april 2011. Då såg det ut så här! Jag tyckte 50 000 visningar var jättemycket.
Minnen under resans gång.
Någon kommer och dunkar Birgitta i ryggen på Elmia Husbil: ”Men, Hej Birgitta” ”Vem är du?” svarade Birgitta. ”Jag läser om dig och Matts, varje dag på er blogg”.
Någon kommer fram till mig och säger: ”Det finns väl ingen i hela Sverige, utan att de vet vem du är Matts”.
Jag har aldrig varit ute på Fotö och Hönö på Västkusten. Första personen som jag talar med ute på öarna, kommer fram till mig och rekommenderar en Ställplats. ”Men är det inte du som har en blogg och skriver, som jag brukar läsa?
Alla vänner vi fått, som vi mött på vägarna, alla tips om resor och val av fordon att resa i.
Tack!
Tack till er alla som läser och följer min blogg. Jag älskar att fota, skriva och berätta. Det är alla ni, som följer mig och Birgitta i ur och skur, som skapat detta nöje för mig. Tack till min otroligt tåliga hustru Birgitta, som står ut med allt skrivande och fotande. Tack till Niklas som var med och förverkligade detta intresse hos mig.
Mina kommentarer har minskat under året. Detta för att det är i stort sett omöjligt, att kommentera hos er som använder Blogger, detta trots att jag har Google konto. Dessutom måste jag prioritera min tid, alla vet att jag har många järn i elden.
