Förra gången det var dags satte man upp en julgran utan att ha inhandlat en passande belysning. Det såg minst sagt förfärligt ut. Fanns det någon person med ”handlingskraft och omdöme” i år? Svaret ser ni nedan..
Årets julgran på Fredstorget i Aneby
Svaret ser ni ovan, belysningen räcker till knappt halva garnen, sedan har man bara slängt upp några lampor nedtill. Hur svårt har man det i kommunala förvaltningar, finns det inte utrymme för omdöme och handlingskraft att göra det snyggt från början?
Båda granarna är riktigt fina men allt förtas av slarvet med belysningen. Trädet i förgrunden är i alla fall vackert på Fredstorget. Fredstorget är värt att ha vackra välklädda julgranar.
Jag skulle åka till Värnamo för ett par veckor sedan. Jag visste i grova drag var min adress fanns. Ändå är det skönt att se en hålltid när jag är i mål. Jag satt en kvart, med risk att komma för sent till mitt möte, för att programmera in Värnamo. När jag till slut fick in Värnamo som min adress ville den dra med mig över ”Oskarshamn.” Jag blev både så trött och irriterad att jag gav upp. Jag tog min iPhone, hitta.se och skrev in min gatuadress. ”Vill du åka dit?” Svar: ”Ja.” Efter 15 sekunder var jag på väg. Klockrent hela vägen.
I fredags skulle en av mina duktigaste tekniker på jobbet, som har egen erfarenhet av samma bilmärke, hjälpa mig. Efter 25 minuter så sa han: ”Du måste ladda ned en app innan du kan söka en adress och så måste du få ett lösenord till den,” innan det funkar. Det lösenordet har jag inte fått än.
Under årens lopp har jag läst många inlägg om samma sak: ”Vi använder inte bilens navigationssystem, för det är för komplicerat.” Varför ska det vara så? Jag är envis och ger inte upp än.
Restaurang Sunrice i Eksjö serverar buffé igen.
Jag är urdålig på att laga mat så jag köper gärna den tjänsten i stället och det uppskattar Birgitta och inte minst jag. Möjligheten att äta buffén försvann samband med Corona pandemin. Nu var det nästan fullsatt igen. Ät så mycket du vill av mat, dryck, dessert, mjukglass och kaffe för för 155 kr. Det är mycket prisvärt.
1 poäng. Till slut föll vi för Tv reklamen. Program efter program, under år efter år…. ”Programmet presenteras av Dr. Oetker Pizza Ristorante.” Vi valde att testa två olika smaker och delade dem på mitten. Bottnarna var överraskande tunna och goda. Är man hungrig så var det faktiskt riktigt gott. Men är man riktigt hungig krävs nog en och en halv pizza per person. Nu har vi i alla fall testat och pizzorna får betyget högst en poäng, men då jämför vi med Engesberg Camping och Westerqvarn i somras.
Engesberg Camping utanför Gävle
5 Poäng. Under kalla, regniga, blåsiga vinterdagar, kommer jag att längta tillbaka hit i mitt minne.
Westerqvarn i somras
5 poäng. Laxroms pizza, den godaste pizza jag någonsin ätit. Hade jag orkat skulle jag ätit två stycken. Jag frågade vår servitris, hur gör ni bottnarna, är det på smördeg? Vi gör inte pizzabottnarna själva, det gör ett bageri åt oss, fick jag till svar. Det kändes nästan som att äta ett wienerbröd.
Vinterdäcken var dyra att köpa med rostfria fälgar.
Jag har varit ganska kluven till under de två sista åren, om jag ska montera på vinterdäcken på bussen eller sälja dem. Idag när jag monterade på dubbdäcken på lillbilen och den nya släpkärran, frågade jag lite försynt om jag får komma ned med bussen och montera på vinterdäcken under nästa vecka, självklart var jag välkommen.
Jag betvivlar att vi drar ut på långresa, men kanske redan till helgen att vi åker till Eksjö, bara för att få vara tillsammans utan att jobba. Dricka elva kaffe på Lennarts eller Princess konditori och kanske några små rätter på Sunrice eller något gott i bussen. Kommunen har byggt en bra ställplats alldeles nära centrum, men 250:- för el och soptunna är för dyrt om det finns 50 kr billigare på Eksjö Campings ställplats nere vid sjön Hunsnäsen.
Jag var i kontakt med en ansvarig person inom Aneby kommun för två, tre år sedan och påtalade att det borde iordningställas möjligheter för tömning av latrin & svartvattentankar på husbilar som så många andra kommuner redan har. Det finns redan möjlighet vid Aneby Reningsverk att tömma tankar men det saknas en bättre golvbrunn, samt möjlighet att tömma kassettoa och vatten att spola av. Vi tittade på det gemensamt men sedan byggde vi egen tömning via golvbrunn hemma i garaget och jag orkade inte driva på mera. Tror ni att det hänt något nu två, tre år senare?
Trädet på bilden vid en mycket trafikerad korsning i Aneby blåste ned för fyra, fem veckor sedan. Inte heller där är det någon som bryr sig. Jag tycker att det ser så ovårdat ut. Jag har även påtalat flera andra brister inom trafikerade platser, men det händer inget.
Jag gissar att den långa Grännavägen i Aneby är den mest olycksdrabbade gatan i kommunen, då inte minst där den korsar Jönköpingsvägen. Hastighetsbegränsningen är 40 km men de som anpassar sig till denna hastighet är få. Jag har gått och cyklat på denna gång- & cykelväg otaliga gånger men inte under sista halvåret. Här håller många fordon mycket höga hastigheter och inte minst de tunga och otäcka virkestransporterna. Jag har helt enkelt valt bort att gå och cykla här. Nu törs jag komma tillbaka. Här är gång- cykelvägen belyst* hela vägen hem och ett öppet landskap. (*med ett kort undantag) Ibland kan det kännas skumt bland träden i Svartåparken på kvällarna trots belysning.
Först gjorde kommunen ett lovvärt försök med att lägga en kantsten som på bilden och skapa gång- & cykelbana, men denna har körts sönder otaliga gånger. Nu har det gjorts ett sista försök med att asfaltera upp gång- & cykelgen för att hålla kantstenen kvar på plats. Birgitta och jag försöker att hålla 40 km när vi åker här till och från jobbet, men många kryper upp nära bakifrån.
Ett plus till Aneby kommun som tog tag i detta!
Toreman har satt på lyset
Kan det vara gråare än vad det var idag idag på morgonen och Toreman körde med lyset på. Ett vandrande ljus ute i den mörka trädgården.
Jag tände upp i vår murstenssspis.
Längst uppe i Norrland kommer just nu massor av snö enligt SMHI. Här hemma hos oss kan det inte vara blötare efter mycket regnande flera dagar i rad. Vår fina spis lyser upp och sprider värme denna gråa dag.
Som det inte vore nog med dessa tre ljuspunkter, idag när Birgitta skjutsade hem mig efter lunch sa jag spontant: ”Idag är första dagen på fyra veckor som jag inte går hem totalt uttröttad.” Om ni visste vilken skön känsla efter fyra veckors nästan total orkeslöshet, att jag inte var helt uttröttad när jag gick hem. En kund frågade för många år sedan, ”När stänger ni på företaget?” ”När jag är trött,” svarade jag. Vad skönt att starta nya principer och följa klockan och kroppen i stället.
I morgon hoppas jag få hjälp av min Chiropraktor så att jag kan börja gå igen….
Det hade börjat skymma på lördagskvällen när vi hörde ljudet av en stor maskin utanför vardagsrummet. Wow, en riktig väghyvel, det har jag inte sett på år och dagar. Det måste vara Jonas Karlsson som kör, för vem annars kör sent en lördagskväll. För bara några dagar sedan skrev jag på min blogg att vi fått en vändplan vid sjön men ingen riktig väg dit: https://mattstorebring.se/2021/09/21/ny-fin-vandplan-men-vagen-dit/
Redan framme vid vändplan
Jonas Karlsson Entreprenad finns bara ett par km bort och han har resurser. Då ska det ju inte behöva se illa ut när det finns kraftfulla maskiner så nära. Bara ett par timmars jobb så var det klart.
En ny fin vändplan och en nygammal väg att köra på.
Ett par lass med 0 -15 sten hade inte skadat i den nedre delen av vägen där det är lite stenigt. Men det kanske kommer. Nu ska jag dra mitt strå till stacken och göra fint i träddungen ned till stranden.
Detta gjorde du bara Jonas.
Själva har vi packat ned förmiddagsfika* i ryggsäcken och är på väg bort till Målsånnaleden (*kommer imorgon) när jag konstaterar att detta blev riktigt bra.
Var det mitt blogginlägg som satte fart på hjulen? Strunt samma, bara det blev gjort! Tack Jonas Karlsson!
Sedan första gången som vi kom hit har jag förundrat mig över, att ”bilvägen” ned till stranden bara slutar, oftast i en vattensamling i gräset. Visst har det gått att vända med lite fram och tillbaka. Nu ”äntligen” verkar någon ha sett detta och åtgärdat det på ett riktigt bra sätt. En vändplan samt dränering av den våta marken. Bra jobbat!
En så kallad väg till badviken
Vägen ned till badviken går inte att kalla väg. Jag krypkörde på vägrenen ned till sjön så sakta det bara gick. Ändå smutsade jag ned i garaget och garageinfarten på grund av att hjulen var fulla av lera när jag var hemma igen. Det ljusa halvåret är det mycket ”bil med båtkärra trafik.” Trots att vägen är maximalt ojämn kör många i mycket hög hastighet och dammet ligger som en dimma över skogen eller in till oss. För att inte tala om båtarna som hoppar och skramlar på sina kärror.
Varför ser man inte detta? En väghyvel och två, tre lass grus så vore det riktigt fint på två timmar! Fotbolls plan är fin och välskött vid stranden, men varför gör man inget åt vägen?
På tal om vägar…
På genomfarten i Aneby Centrum är det en kraftig försänkning i beläggningen av gatsten. När vi kör över där med husbilen har vi nästan fått krypköra så djup är försänkningen. Detta har varit i ett par år. Nu har man satt upp varningsskyltar i stället för att åtgärda bristerna.
Jag ringde en ansvarig person i kommunen om några buskar som växer över hela trottoaren så man får väja ut i gatan på en av de mer trafikerade gatorna. Det har gått två, tre veckor nu, men utan åtgärd. Ska jag ta med mig en sekatör och klippa ned dem? Jag går där två gånger om dagen.
Jag bad om justering av vår gata så vattnet vid störtskurar rinner ned i ett avlopp i stället för vidare ned efter hela gatan, men inget händer….
Visst blir man trött av att ingen ser eller ens lyssnar…
Många av oss och inte minst jag, har säkert ondgjort sig på denna totalt åsidosättande skötsel och underhåll av våra vägrenar. De stora vägarna sköts oftast minutiöst, medan mindre och mellanstora vägar bryr man sig inte om. På semestern åkte vi ibland vid nästan meterhögt gräs vid sidan av vägen. Risken för viltolyckor känns nära inpå.
På vår lilla byväg med bara tre fastigheter tror jag man glömt bort att den finns. Finns det ingen väghyvel till alla hålor i vägbana? Jag har i alla fall ingen sett på de två sista åren. Gång på gång har jag klagat på allt damm, störtregn som tar sig fel väg på grund av brist på underhåll. För snart ett par veckor sedan ringde jag och frågade om jag måste köpa en egen Ferguson traktor med slåtteraggregat? Buskar och sly hänger ut i vägen och ser helt vanvårdat ut. Idag äntligen kom ”slåttermaskinen.”
När jag var bondpojk slådde vi alla vägrenar före midsommar. Då såg det välskött ut. Idag finns obegränsade maskinella resurser att ta till, men då finns det inte människor som ser att det gror igen.
I helgen som var blev jag så förvånad, när jag tittade in i hagarna utmed vägen, det fanns guldfärgade aspar och gula björkar. Detta har jag inte sett hemikring än. På vår gata är träden kolgröna än. Bara en björk nedan som har lite gula kvistar.
Bara några få gula kvistar
Ofta kan jag sakna tiden när jag alltid var ute på vägarna. Då följde jag med naturens växlingar, nu har den bonden börjat med höskörden, en annan bonde plöjer, en annan bonde sår. Nu när jag cyklar bara fem km tur och retur till och, från jobbet får jag knappast inget se. Nu följer jag inte med vad som händer i naturen.
Vilken skön känsla att ändå husbilen står startklar i garaget så vi kommer ut ibland. Förr sa vi ofta, vart åker vi nästa helg? Nu längtar vi inte ut på samma sätt, vi har det så bra hemma. Sedan kommer nästa fråga, vart ska vi åka? vi har ju besökt nästan allt inom räckhåll för en weekend.
Matts Torebring 