En sorgens dag för vårt land

18 01 2019
Jag gick så långt ifrån jag kunde, när denna mannen var på Öland förra sommaren

Stefan! Jag tycker så fruktansvärt illa om den politik, som ni inom vänstern har bedrivet i Sverige, sedan 70- talet år tillbaka. Själv har jag aldrig någonsin, jagat vare sig makt eller pengar. Jag är en produkt av pappas kämpande, som en ytterst fattig arendebonde, under Tage Erlanders förtryck. Redan som tio åring, fick jag lära mig att arbeta hårt. Som femtonåring var jag egen företagare. Jag är fortfarande närande (72) och du är tärande.

Nu sitter du åter på maktens stolar. Du tror dig ha lösningar, på det mest sjuka svenska folkhemmet, som vi någonsin upplevt. Vem har skapat detta vi upplever idag? Jo dina vänner Alva & Gunnar Myrdal sådde fröet, till det vi skördar frukten av idag. På pappas & mammas köksbord, där i det fattiga hemmet, låg alltid en sliten Bibel på köksbordet, som brukades varje dag.

Dina närmaste vänner, i din tidigare regering, har slagit näven i bordet och sagt: ”Vi ska utrota kristendomen i vårt land”. När vårt land och vårt folk folk, skall leva i ett normlöst samhälle, som ni inom vänstern står för, då blir verkligheten som den ser ut idag. Kristendomen skall utrotas, familjen, samhällets grundelement är förlegad. Barn skall inte vara pojke eller flicka, de skall vara ”hen”. Är det konstigt att barnen mår illa? Är det konstigt att hela samhället mår illa? Är det konstigt om det går illa för Sverige, med den utrikesminister som vi haft? Den som talar illa om mitt folk Israel…

Nu är det inte helt ditt fel, att du åter är stadsminister. De flesta av oss är minst lika besvikna över Anni Lööf och Jan Björklund. Centerpartisten Helena Lindahl, hade i alla fall kraft till, att bryta med partilinjen och röstade nej, till dig som statsminister. Tänk om det funnits fler sådana politiker.





Tack alla läsare för året som gått..

5 01 2019
Översikt för de sista nio åren på min blogg.

Ni ser sällan tillbakablickar på min blogg. Jag är entreprenör och ser helst bara framåt. På vår julavslutning och tack till vår personal, sa jag… ”Jag har funderat på om detta bygget, som vi genomför i år, är mitt sista bygge? Nej, det tror jag inte, jag är inte förvånad över, om det blir två- tre projekt till, om jag får leva”. (Idéerna finns) När något är färdigt, vill jag lägga det bakom mig och gå vidare in i något nytt.

Det hände så mycket i vår familj, i nyår och på vår sista resa. När jag satt där i min ensamhet i husbussen på Krono Campingen i Lidköping, Birgitta låg på lasarettet inne i stan och jag satt där och läste alla hälsningar, till Birgitta och mig, då kom det tårar i mina ögon, glädjetårar över vänner som följer oss och som reser med oss.

Nu vill jag ändå blicka tillbaka på 2018. Tacksam över året som gått. Tacksam över min familj, företaget, vårt stora bygge, vår nya fina husbuss, min välbesökta blogg och inte minst att vi kom tillbaka, till den kyrka som vi hör hemma i. Detta efter cirka sju år, ute där vi inte ville vara.

Det saknas några besök, för att nå upp till 300 000 visningar av min blogg. Året som gått innebar en stark statistisk ökning av läsare. Största ökningen skedde i samband med, alla problem med förra husbilen, samt bytet till vår fina husbuss.

Nu vill jag tacka er alla, som delar det mesta med oss. Tack för alla positiva hälsningar till Birgitta. Tack för att ni läser och kommenterar. Jag kommer att fortsätta att vara en stor kritiker till det samhällsbygge vi har idag. Det får inte fortsätta, att bland annat 11 Humanister ska styra vårt land, citat: Morgan Johansson (S): ”Vi ska utrota kristendomen i Sverige”. Pojkar ska inte vara pojkar, flickor ska inte vara flickor, de skall kallas ”hen”. Jag hoppas jag kunde delta i att en positiv förändring sker.  Jag ska inte vara tyst.





Ställplats eller camping på långresa?

19 11 2018
Ställplats utanför Camping Ardéchois.

När vi bodde på en av Europas absolut bästa campingar, listad nr 5 i Europa, gick vi förbi denna ställplats på väg upp till byn. Vi hade +35 grader varmt. Vi kunde aldrig fatta, att ställplatsen var fullbelagd. En sned grusplan utan minsta skugga. Dessutom så tätt parkerade. Naturligtvis väldigt billigt att stanna här. Vi vill inte stå här, inte ens gratis.

Under arton års sommarresor i Sydeuropa, har vi stannat till på ställplats endast fyra gånger, vad vi kan komma ihåg. Två gånger i Tyskland och två gånger i Danmark.

Varje dag möts jag/vi av bilder från sandiga, smutsiga, tätt uppställda husbilar på oftast ogästvänliga platser. Så här kan vi aldrig tänka oss att bo. Vi vill ha det trevligt, bekvämt och ombonat, annars kan det ”kvetta”.
Så här bodde vi bara några hundra talet meter bort.
Jag kan ofta längta tillbaka hit.
Vi står framme i svängen.
På höger sida av vägen grillade vi på den fina grillplatsen
Vilken plats.

Femton meter till poolen, vi hade skugga och satt ute till midnatt varje kväll. Så här vill vi ha det när vi är lediga. En natt glömde jag min dyra kamera ute på bordet. På morgonen låg den kvar. Sover vi bara en natt sover vi på parkeringar vid Rasthouse eller liknande. 

Weekendresor hemma i Sverige, bor vi på ofta  på Ställplatser om priset är tilltalande. Det jag syftar på i mitt inlägg, är långresor ute i Europa.

Vi läser även om ställplats efter ställplats som stängs på grund av ett felaktigt beteende av de boende på ställplatserna. Ofta beror det på nedskräpning, eller att husbilarna breder ut sig med en massa fritidsmöbler
Orienteringstavla.

Oftast ser vi bilder på platser utan att veta var de finns, då tycker vi att allt blir ointressant. Detta var ju inget resereportage, det var bara ett debattinlägg.
Ps. Jag har inte hunnit lära mig sista uppgraderingen av WordPress, därför blir
inte allt som jag vill.





Från 50 000 till 1 000 000

11 11 2018

Från 18 april 2011 till den 11 november 2018, kom jag upp i 950 000 visningar.

IMG_5176

I helgen når jag 1 000 000 visningar av min blogg.

När vi fick vår nya ”Husbuss” märkte jag, att trafiken ökade markant på min blogg. Jag satt nere i Frankrike i somras och räknade på, hur många visningar behövde jag varje dag, för att nå en miljon visningar fram till nyår. Då hade jag precis passerat 900 000.

Jag har räknat morgon middag och kväll. Jag har tävlat med mig själv. Kan jag skriva så intressanta inlägg, att jag når målet som jag satt upp? Det gick mycket fortare än jag kunde ana. I helgen passerar jag första miljonen. Tårtan beställde jag i måndags, då hade jag 6000 kvar. I skrivande stund har jag 518 visningar kvar till 1 000 000.

IMG_5179

Dubbel Fars Dags fest

Jag fick bloggen och en MacBook, av Niklas & familjen i 60- årspresent 2007. Första två- tre åren hände just ingenting. Jag bara daterade upp My Story med mera.

img_0762

Jag firade med tårta 18 april 2011.

Jag firade med tårta 18 april 2011. Då såg det ut så här! Jag tyckte 50 000 visningar var jättemycket.

Minnen under resans gång.

Någon kommer och dunkar Birgitta i ryggen på Elmia Husbil: ”Men, Hej Birgitta” ”Vem är du?” svarade Birgitta. ”Jag läser om dig och Matts, varje dag på er blogg”.

Någon kommer fram till mig och säger: ”Det finns väl ingen i hela Sverige, utan att de vet vem du är Matts”.

Jag har aldrig varit ute på Fotö och Hönö på Västkusten. Första personen som jag talar med ute på öarna, kommer fram till mig och rekommenderar en Ställplats. ”Men är det inte du som har en blogg och skriver, som jag brukar läsa?

Alla vänner vi fått, som vi mött på vägarna, alla tips om resor och val av fordon att resa i.

Tack!

Tack till er alla som läser och följer min blogg. Jag älskar att fota, skriva och berätta. Det är alla ni, som följer mig och Birgitta i ur och skur, som skapat detta nöje för mig. Tack till min otroligt tåliga hustru Birgitta, som står ut med allt skrivande och fotande. Tack till Niklas som var med och förverkligade detta intresse hos mig. 

Mina kommentarer har minskat under året. Detta för att det är i stort sett omöjligt, att kommentera hos er som använder Blogger, detta trots att jag har Google konto. Dessutom måste jag prioritera min tid, alla vet att jag har många järn i elden.

 





Vilken värld vi lever i

5 11 2018

Jag läser artikeln i Tidningen Dagen, jag har hört den på Kanal 10 nyheterna och jag har satt upp den på anslagstavlan på jobbet, jag ryser när jag läser den.

Skärmavbild 2018-11-03 kl. 12.02.45

Klipp ur Tidningen Dagen

Vart är vi på väg? Den frågan rannsakar de flesta av oss! Så unga och på så fel start i livet. Själv tycker jag så illa, om alla onda och nedbrytande krafter vi har idag.





Kommentera & kommentarer

29 10 2018

Skärmavbild 2018-10-29 kl. 18.29.23

Efter 25 försök med olika bilder, kan vem som helst tröttna.

Skärmavbild 2018-10-29 kl. 18.34.03

Ni ser mig inte kommentera så värst mycket nu för tiden. Hos alla er som har Blogger, är det helt omöjligt att kommentera numera. Jag tänkte inte ge upp, jag ska komma förbi kontrollen, men efter 20- 25 försök att komma förbi ”robotkontrollen”, gav till och med Matts Torebring upp. Att efter tio försök att kryssa i alla bilar, kommer tio nya försök att kryssa för alla trafikljus och till slut tio försök att kryssa i alla övergångsställen, men kom ändå inte förbi, då gav Matts upp. Jag tycker detta system är så urbota dumt.

Skärmavbild 2018-10-29 kl. 18.46.35

Hos er som har WordPress fungerar allt klockrent. Fast även här har jag minskat mina kommentarer. Jag hoppar över inlägg, om det inte intresserar mig, det kan vara mat, resor och prylar. Jag är ingen dussinmänniska, jag tycker ofta olika, eller ser saker från en annan värdegrund. Då kan det upplevas och bli ganska tråkigt i längden, att alltid vara motvalls.

Jag får ofta erbjudande om att låta upp min blogg för reklam, men säger alltid Nej Tack! Om andra sedan satsar på reklam, bryr jag mig inte om, men kanske bara springer förbi istället. Jag ogillar även att invänta godkännande av inlägg. Det känns som att stå och knacka på en låst dörr. Jag kan även tycka att läsa om en resa, utan att veta var platsen finns, är ganska ointressant. De flesta av lägger med en karta, det uppskattar jag!

Stort tack till alla er trogna kommentatorer, jag tycker det är så trevligt att ni kommenterar och ger andra synpunkter. Det uppskattar jag.





Det är höst nu…

26 09 2018

Löfven har börjat falla, de faller ett, de faller två, de Falleralla

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 11.39.28

Arkivbild från min egen skogsavverkning hemma på granntomten.

Nu faller inte Löfven längre, han har redan fallit till marken. Skönt att vara befriad från Löfven! Lika skönt att vara Löven befriad hemma. Inget att ondgöra sig över längre, inga Löv samlingar på tomten mera. Hemma kommer inte Löven tillbaka, hoppas att Löfven inte gör det i Sverige heller.

Nu hoppas jag bara att alla ”Goda krafter”, anstränger sig för vårt lands bästa. Jag hoppas att den onda våldsspiralen i samhället kan stoppas. Den goda familjen tar hand om sina barn, att skolan kommer att utvecklas positivt och att vi kan hjälpa de som verkligen behöver hjälp.








%d bloggare gillar detta: