Vi som bor i vår husbuss, märker nog av stormarna, regnet och naturen på ett helt annat sätt, än vad ni andra gör. Trots dryga sju tusen kg tryck med stödbenen mot asfalten, rör sig rosorna på bordet i sin vas, när stormvindarna tar i husbussen, trots att vi bor på en innergård med höga väggar runt om oss. En dag som denna är det bara att sitta inne och gilla läget. Stalpets Vattenfall har den största vårflod någonsin.
Det gick inte att lämna bilen i ovädret för att visa översvämningarna
Katrineholms mossar, där Svartån rinner fram, står under vatten. Vad skönt säger vi, att grundvattnet är återställt. Vad skönt för oss som byggt hus i vinter, bara någon cm snö. Vad skönt att vi fått tak på allting utan regn. Vi har haft tur med vädret hela byggtiden. Inte ens en lördag har det regnat, utan att vi har kunnat städa rent ute.
Jag har haft det för bra i vinter. Fem meter mellan husbussen och kontoret. Det är det enda jag har rört på mig, samt tre, fyra timmars byggstädning på lördagarna. Nu har vi bott i bussen i snart fyra månader och bara latat oss, samt att vi har jobbat som vanligt naturligtvis.
Nu har jag bestämt mig för att ha bättre kontroll på min hälsa genom att sluta med godis, motionera, blodtrycksmätare och en analysvåg. Trots att vädret är motbjudande, så måste jag ut nu. Innan läggdags blir det glas Äppelcidervinäger och honung. Det sista är rena hälsan.
Jag kommer att ligga ljusår efter den gode bloggvännen Rolle, som kutar sju, åtta km varje dag. Med båda ligger vi ljusår efter Isabella Lövin, som är ute och cyklar dygnet runt. I kväll började jag lite smått i alla fall med fyra km.
Kabe vinstvarnar för det fjärde kvartalet med hänvisning till en svagare marknad för husbilar.
Bolaget bedömer att omsättningen för fjärde kvartalet blir cirka 450 miljoner kronor, jämfört med 702 miljoner motsvarande kvartal året innan.
Resultatet efter finansnetto för fjärde kvartalet 2019 väntas uppgå till cirka 11 miljoner kronor (42). Kabe påpekar att fjärde kvartalet 2018 var osedvanligt positivt.
Om bemötandet och kvalitén på husbilarna varit den bästa, hade säkert inga eller mycket mindre vinstvarningar behövts. (Min kommentar)
Inget ont utan att det har något gott med sig. Vi körde knappa 500 mil med den sista av dessa. Ska vuxna människor runt 70 år, behöva sitta och gråta, över sida upp och sida ned, av fel på en helt ny bil? Tack vare alla dessa prövningar, fick vi upp ögonen för en riktig husbuss.
Vad skönt att vi kom undan med blotta förskräckelsen. Säkert tillverkas många bra bilar som håller måttet. Det jag blev så irriterad över var… Jag ville inte ha deras orginal stödben, jag ville ha E & P. Jag fick sedan kämpa som ett odjur, för att få ut de original stödben som jag var tvungen att betala. Efter ett halvår lyckades jag. Där sänkte Kabe sig så långt ned i botten man kan komma.
Stormfälld skog i Småland, förknippat med speciella datum
Nu är det nog inte många av er yngre läsare, som vet vad jag menar med Nyårsnyet. Ofta talade pappa om värk i sina leder och lade till, ”kommer all den snö ned, som jag har i ryggen, då blir det metervis. Nyårshelger minns jag med fasa, storm, massor av snö, omöjligt att hållas vägen öppen med dåtidens redskap
När jag går tunt knuten in på kontoret, har jag sett den lilla månskäran högt över lagertaken. Den tittade pappa också på, Nyårsnyet. Idag behöver vi inte tänka på snöröjning, det ligger ute på entreprenad, till dem som har maskiner för detta. Av stormarna minns jag nog ”Luciastormen” mest. Bondepraktikan har jag varit ägare till, kanske lämpligt att köpa den nu, när vi flyttar värmare naturen.
Julgranen i år, kommer från en villaträdgård. En vackrare gran får man leta länge efter. Men ska det inte vara gott om juleljus i en julgran? Denna står nästan tom och naken. Bara några få utslängda lampor upptill. Blev klockan kvart i fem och man blev inte klar?
I eftermiddag, tog jag faktiskt ledigt ett par timmar. Jag ville lyssna på min gode vän och grävmaskinist Göran Johansson, som sjöng julsånger i Café Freden. För 50 år sedan, var julskyltningen en fest man inte missade. Idag är det mest skolklasser och föreningar som står under tälten.
Jag har inte tänkt på det, är det en Sparbanks ek?
Hullaryd Aneby Sparbank som förr låg här, nära där det fina trädet står. Bankhuset är borta sedan länge, men trädet står kvar. Faktiskt har jag glömt bort, om det är en Sparbanks ek. Detta lyser i alla fall mycket vackert och proffetionellt arrangerat.
Först skrev jag bara Oroväckande som rubrik. Sedan lade jag till Utveckling. Då blir det ännu mera laddat. Bekymmer med mediciner blir små, med tanke på alla dödsskjutningar och sprängningar som sker varje dag.
Birgitta & jag använder praktiskt taget inga läkemedel. Vi har kört vår hälsokur i kanske 25 år, med en sked honung och äppelcidervinäger varje dag. Vi är praktiskt taget aldrig hemma från jobbet, vi skulle vara pensionärer, men jobbar vidare, som inget har hänt.
Själv använder jag ovan läkemedel mot svår exem. Det har inte gått att köpa under sista halvåret. Den skulle komma in på lager sista okt, men icke. Jag har hört flera andra berätta samma sak, det finns inte läkemedel att köpa.
Det råder brist på läkemedel på flera håll i Europa. För att få bukt med problemet föreslår Nederländerna och Frankrike en offentligt ägd europeisk läkemedelstillverkare. Det rapporterar Svenska Dagbladet.
Under sommaren råder det brist på flera läkemedel i Sverige. Det gäller bland annat litiumläkemedel, vilket Läkartidningen tidigare rapporterat.
Enligt tidningen saknas flera hundra mediciner på sjukhus och apotek i Frankrike, och i slutet av juni larmade franska läkare om brist på mediciner för personer med Parkinsons sjukdom. Dessutom saknas dessutom insulin, kortison, blodtrycksmediciner, läkemedel för cancervård och ett antal vanliga vaccin.
Liknande rapporter kommer från Polen, Belgien och Italien.
För att komma tillrätta med problemet har Nederländernas hälsominister Bruno Bruins tidigare efterfrågat en offentligt ägd läkemedelstillverkare som kan förse alla EU-länder med de nödvändigaste läkemedlen.
Fino har irrat runt varje dag, utom söndagarna hela sommaren.
Förr klippte jag gräset på tomten upp till två gånger i veckan. Nu irrar Fino runt sex dagar i veckan.
När jag var bondpojk slådde vi den stora trädgården med lie till midsommar och räfsade i hop gräset när det var bort.
Vi slådde vägrenarna med lie, räfsade och torkade gräset.
När midsommar var över började höskörden, med slåttermaskin, släpräfsa och hässja.
Hur han vi sätta upp 150 nio- stakarshässjor?
Hur hann vi köra in höet på en enkel gummihjulsvagn?
Hur överlevde vi dammet på logen och ingen dusch inne?
De allra flesta vet inte vad jag talar om, men någon kanske känner igen sig
Nu skulle jag ha varit ute och finputsat lite i trädgården, men arbetsuppgifterna och ansvaret är så tufft under sommarveckorna, att jag sitter på vår altan och filosoferar i stället. Ogräset få växa någon dag till.
