Matts Torebring

Varje gång vi har cyklat in till Byxelkrok, har vi sett gott om solande människor på klipporna nedanför branterna ut mot havet. Idag hade vi bestämt att vi skulle testa havet vid Neptuni Åkrar. Inte alls gästvänligt att komma ned till stranden i all denna sten. Längst uppe i norr var vi helt ensamma på stranden.

Jag föreställde mig att det skulle vara hårt att ligga på stenklipporna, men icke med en strandmadrass. Med vårt lilla vinskydd hade vi det minst sagt skönt.

Jag gick i för att doppa mig, men tyvärr fick jag gå så långt ut att det blev stenigt. Jag lade mig på botten i alla fall så att jag blev blöt hela jag.

Vi strulade inte med att ta med oss kaffe idag. En muffins och vad Mer kan man önska sig. Dagen avslutade vi med var sin pizza på samma restaurang som igår, ”Alla går till Petters i Byxelkrok.” Denna tidigare folktomma by, som nu är som en stor marknad med många matställen, Gelateria och en massa krims krams.

Det vi nästan skrattat åt innan, stortrivs vi med idag, Byxelkroks ställplats. Så enkelt, bara en soptunna, stora platser för en hundring, gräs, grus, total tystnad och nära in till byn.

Idag cyklade vi och hälsade på Långe Erik. Bästa cykelbanor, bara en massa trevligt och härligt cykelväder.

Fram på eftermiddagen blev jag precis som vanligt hungrig. Då har vi lika nära ned till Byxelkrok.

Igår kände jag inte igen mig när vi var nere i byn. Idag parkerade vi cyklarna och gick och nu klarnade bilden.

Jag startade bilen för att köra ned båten till vår badvik. Jag hann bara utanför garaget så startade vindrutetorkarna. Då lät vi båten stå, tog lillbilen, körde och spanade in flera campingar och ställplatser i Eksjö, Lyckarp, Hult och Movänta. Dessa platser har vi besökt många gånger under åren.

Det kändes som att det var 10 tals år sedan, vi var uppe vid Kaffestugan intill slalombacken. Skidbacken är oftast fullsatt vintertid vid bra väderlek. Det är riktigt brant upp till kaffestugan.

Under många år var det vänner till oss som drev kaffestugan så länge de orkade. I år har den fått liv igen genom en ung familj som satsar all sin kraft där. Så jättetrevligt och gott att fika däruppe.

Det är bara att rekommendera att ta en tur hit. Ta av från stora vägen nere i Ingatorp och följ skyltarna upp till toppen. Nere i Ingatorp ligger även en restaurang, som såg riktigt spännan ut. Den får vi testa nästa gång.

När vi gjorde valet att stanna en natt på ställplatsen i Hällekis, var det ett bra val. Vi hade en fantastiskt vacker plats att gästa, samt bara några minuters väg upp till Utsikten över Kinnekulle samt Stenbrottet nedanför. Först gästade vi kaffestugan, som borde haft lite mera att erbjuda.

Alla bilder från stenbrottet nedan, får tala för sig själva idag.

Någon husbilsägare varnade oss för att parkera i Stenbrottet. Du kommer att få in all den röda sanden i husbilen. Detta var överdrivet, vi hade inga som helst problem med detta. Läs mera om Stenbrottet här.

Ps. Detta inlägget strulade med mig i ett antal (5) timmar p.g.a. svag wifi och jag kom inte till rätta med allt ändå.

Ställplats appen har varit nästan ovärderlig för oss i år på vår resa runt Vänern och framför allt helt klockren på att komma rätt, via angivna koordinater. Alla de platser jag tittat på hemma brydde vi oss inte om. Vi har kört helt efter som andan har fallit på. Dessutom är det ganska lätt att välja ut de mest prisvärda och de vackra platserna eller stanna helt gratis.

Idag hade vi de sista milen kvar att köra, för att knyta samman vår resa. Vi landade på ställplatsen i Hällekis, till en ringa av kostnad 150 kr inkl. el. Stort, rymligt och mycket vackert. Jämfört med förra ställplatsen, där det investerats mångmiljonbelopp, kan detta ändå anses dyrt men ändå riktigt bra.

Jag hann bara parkera bussen, innan jag googlade på Hällekis. Varför finns detta namn i bakhuvudet? Det måste vara cement, tänkte jag … och visst har det funnits en stor cementfabrik här, men som lades ned i mitten av 70 talet. Mitt ständiga byggande sätter spår.

I morgon har vi för avsikt att köra till Kaffestugan i Kinnekulle. Vi vet noll och ingenting om vägarna här, men hoppas vi kan ta bussen ända fram. Själv vill jag cykla dit, men det går så mycket tung trafik på första vägstycket att vi tvekar.

Idag har vi återigen kört bara en handfull mil, men hittar ändå för oss helt nya platser.

Glöm inte att beställa din bok till semestern idag …

Beställ nu: http://www.torebrings.se/bok

Igår eftermiddag sjönk temperaturen ute här i Lidköping med runt 10 grader. Strax därefter kom det en rejäl regnskur. Fram på småtimmarna under natten, började det regna ordentligt igen. Jag var ute och kollade markisen, men allt var ok.

Det dröjde till efter lunch innan vi kunde ta steget ut igen. Kronocampingen har ett helt fantastiskt läge med kort gångavstånd till bad, köpcentra, centrum och mycket mera. Det är dock jobbigt att hitta i dessa stora matmarknader. Vi handlade bara det nödvändigaste och handlar resten på Lidl när vi åker i morgon.

På förra ställplatsen i Spiken, har man säkert inte slagit i en spik i golfbanan på säkert 10 år. Här kostar det lite mera att bo, men faktiskt värt att betala för det. Golfbanan lockar verkligen.

Husbilslandet här inne på campingen, är 50 ställplatser för husbilar. Här finns 16 amp ström och vattenkran vid varje plats. För att tömma gråvatten- & latrintankar finns 2 st spår för att minska köandet. Jag skrev igår att campingen är bäst på allt, men en liten önskan finns dock. Vi som aldrig besöker ett servicehus, vill inte ha nycklarna till dessa utan helst ett lägre pris.

Sista dagarna har jag kollat vädret växelvis, här i Lidköping och hemma i Aneby. Till sist hoppas jag att det regnat hemma på min gräsmatta och inte bara här.

Vi har i år gjort en semesterresa som varit riktgt lyckad. Vi har kört Vänern runt på 4 veckor. Alla platser som vi övernattat på, har varit de bästa tänkbara ställplatser och vi har bara mött de bästa och trevligaste värdar.

Ändå har det varit ett annorlunda sätt att resa för vår del. Vi skulle inte kunna stå som ”nr 17” i en lång rad av 35 husbilar, på en sluttande grusplan som ställplats, ett par meter mellan bilarna och 35 grader varmt. (En plats i Frankrike) Står vi på ställplats försöker vi få plats i början eller slutet av raden.

Under 26 år med husvagn bodde vi bara på campingar. Under 18 somrar i Sydeuropa med husbil bodde vi alltid på camping. På vägen dit och hem blev det oftast ett Rasthouse, som vi parkerade på för natten. Totalt har vi alltså bott på camping under 44 somrar.

När vi kom ut idag, markis och stolar står ute som det gör på en camping, då sa Birgitta: …

.. ”Jag vill inte åka vidare, jag vill stanna kvar här 2 nätter till!” ”Jag kunde bara hålla med, nu har jag riktig semester.”

I en enket en gång frågade Campingledningen här, vad som kunde förbättras här? Vi svarade: ”Ingenting, ni är bäst på allt!” Jag trodde inte heller att vi skulle bo här under högsäsong. Denna gången var det värt priset i denna sommarvärmen. Då är i stället många andra ställplatser alldeles på tok för dyra, som bara erbjuder en grusplan att parkera på, samt ev. en soptunna.

Det har varit ett par varma dagar för oss, för att kroppen skall må bra. I eftermiddag kom en riktig regnskur och genast mådde vi mycket bättre. Vi älskar Husbilslandet på Kronocampingen i Lidköping.

Jag försökte att boka en plats igår på Husbilslandet på Krono Campingen i Lidköping, men varken Internet eller Svt fungerade bra på Spiken. Vi tömde våra tankar och fyllde vatten smidigt på Läckö Slott Camping. Sekunden efter att jag stannat stod det 4 husbilar på kö efter mig. Det gick snabbt att fixa vårt behov, men sedan var jag genomsvett i värmen.

Vi ställde in siktet på den fria ställplatsen i Östra Hamnen i Lidköping. Det var fullsatt där, + 30 grader, ingen el till AC och ingen skugga, men nära till stan. Trots den höga kostnaden körde vi till vår favoritplats, på Krono Campingen. Återigen fick vi bästa tänkbara plats eller rättare sagt, vår favoritplats vid röda pilen upptill i vänstra hörnet.

Vi har varit här många gånger under årens lopp och vi brukar gå och titta oss omkring. Idag har det varit så stekhett, att vi bara varit i skuggan kring bussen.

När vi besökte restaurangen under hösten förra året, beställde alla utom vi restaurangens megastora pizzor. Nu ville jag testa dem. Den billigaste heter Tält och sedan har de flesta husbilsmärkena fått ge namn åt varje pizza. Tyvärr fanns ingen pizza Concorde utan vi fick välja kopian Morelo. Varken Birgitta eller jag klarade att äta upp den, den var gigantiskt stor.

Jag gillar planteringarna i cortenstål, kanske kommer jag att ta efter detta till en del.