Jag är så imponerad av det arbete som Kanonaden har utfört, så grundligt, så snabbt, så välgjort och skapat en trädgård på cirka 1700 m2 på fyra dagar. Otroligt!
Grusgången och gräsytan till höger, är 25 x 3,5 meter vardera, det är gott om plats för att parkera en husbil, när ni kommer och hälsar på oss. Ni är välkomna, även utan husbil. Underlaget är mängder av sten och åter sten, som packats till max. Jag hoppas på att hitta en båt jag gillar, då har jag plats till den också, eller varför inte in Tuffa Viktor BM 230, nej det sista är bara fantasier,
Sista jobbet mot sjön.
Där grabbarna står, har vi säkert fyllt upp minst tre meter, det mesta med ren sten. Det kommer att dränera marken bra, säger grabbarna.
Framtidsvägen till höger och till badviken till vänster.
Min rätta tomtgräns slutar strax innanför matjorden, vid den långa käppen. Även en del av svängen är inte min mark, men jag har planerat ut marken, planterar (nästa vecka) och gör fint.
Vår tomt 1 oktober 2019. Jag kunde inte ana att slutresultatet skulle bli så bra.
Det var min första fråga till Samhällsbyggnadsnämnden, när vi köpt tomten förra hösten, får jag snygga till kilen vid infarten för min tomt? Ja det får du om du inte ställer några skrotbilar där. (Konstigt att inte alla känner mig vid detta laget) Nu har jag återställt marken efter bygget, till ett bättre skick än innan.
Mitt vårdträd är planterat och nedgjutning för flaggstång är klar
Naturligtvis fick jag gå ut på nätet, för att se hur lång flaggstång jag skall köpa. Direkt fick jag svaret, en tredjedel av längden, skall vara över taknocken på huset, med andra ord minst 12 meter, eller kanske en meter till om det finns.
Nu kom vår morgonkaffe altan till sin rätt.
Här är sått och klart. Till altan har jag ett super snyggt insynsskydd att sätta upp så snart jag får avtalad hjälp.
Sista markplaneringen, slänten mot sjön
Här måste jag fundera till lite, på de andra tre sträckorna utmed vägen och granntomten, skall jag plantera Smaragd Pelar Thuja, med minst någon meters mellanrum, men ingen häck. Dessa blir som mest två meter höga. Jag kan inte plantera dessa här, då skymmer jag sjöutsikten. Kanske ett litet lågt staket, som stoppar bollen, när barnbarnen kommer hem och leker. Detta får ”växa fram”.
Ja så var det min arbetstid. Lite chockartat läste jag på nätet, att det kan ta upp till tre år, för att komma tillbaka till verkligheten efter en sjukdom denna. Jag har börjat arbeta halvtid idag, i mycket lugn takt, efter endast fem dagar sedan jag kom hem. Fantastiskt, vad glad jag blir! På fredag har vi planerat hel ledigt, tillsammans med HERDEN i Vadstenabygden.
Denna fick jag av av staten, dagen var 11.10.54. Nu får den ligga framme som ett dagligt minne, på hur tiderna har förändrats
Med min fattiga uppväxt, är det svårt att ta in hur ekonomi och pengar har förändrats under tid. Att starta ett företag, nå de första miljonerna i omsättning, det är en stor upplevelse för många. Nu talas i stället bara om att vi måste snabbt upp till 100, 500 eller till och med 1 miljard i omsättning.
Jag har svårt att ta in i min tanke, att Volvo Group kan ta in hela 7,6 miljarder i vinst sista kvartalet. Det är inte enkelt att nå den summan i omsättning, än värre att nå den vinsten. Detta är bra jobbat, jag skulle vilja ser hur det går till.
Hej & God förmiddag på er alla, nu är Matts ute och går på en lördag, när hände det senast?
Förra söndagen var jag jättestolt. Jag hade klarat av att ta mig till toaletten, för att borsta tänderna, en sträcka på fem meter, utan stöttande sjukhuspersonal. Då kände jag mig stolt. Idag har jag gått 2,5 km (sakta), utan att känna minsta svaghet eller obalans i kroppen. Fantastiskt, jag blir själv riktigt glad!
Det jag råkat ut för, sitter inte bara utanpå, även om jag ser ganska frisk ut nu. Det frestar även på mentalt. Har det hänt en gång, kan det hända igen?
Birgitta gör mig sällskap
Jag tror att detta är en gammal, gammal infart till Aneby, kanske den första, jag vet inte.
Söndagsfrid
När jag var bondpojke skulle sandgången krattas till söndagen. Det känns nästan nykrattat här också. Vilken stor och helt underbar tomt vi har.
Jag har svårt att tro, när jag ser med mina ”nyvaknade” ögon, är allt detta sant? efter två dagars arbete.
Plantering av mitt vårdträd från förra bygget.Matjorden börjar komma på platsSå (gräsmatta) fint allt blir.
För mig är det ett nöje, att se duktiga grävmaskinister köra. Detta känns och är nästan helt otroligt, att jag får komma hem från sjukhuset, några timmar precis innan grävmaskinen startar. De är de största proffs som jobbar. Jag står tagen och bara ser på. Dessutom har vi fått det bästa väder. Allt är för bra, för att det bara, skulle vara ett mänskligt drag.
Själv går jag sakta framåt, nu har det gått en vecka sedan förra fredagsmorgonen. Jag anpassar mig till allt nu, precis som jag känner mig. Först idag fredag, (sju dagar efter avsvimmandet) känns det som vanligt att skriva igen. Om alla visste hur jag slet med skrivandet första dagen, knappt en bokstav blev rätt.
Första natten, när jag skulle sova fanns bara Google i min värld, runt mig, det ”kröp” Google överallt, när datorn öppnades (i sömnen) gick inget att göra någonting, utan handla oväsentligheter i Google webbshop. En enda lång mardröm hela natten. Allt var bara Google. När jag kom in tömde de urinblåsan på 3,5 liter! I stället fick jag 7 nya liter dropp och många flaskor intravenös antibiotika. Blodtryck 240. Jag var borta i en och en halv timma.
Det mest otäcka första dagen, var förlusten av ett klart seende. Jag såg på en tavla, helt plötsligt var det ett A4 papper över tavlan. Jag hade besök, men slöt ögonen, där jag satt i sängen. Då ser jag en stor besticklåda i trä. Jag skulle ta en matkniv, men fick inte loss den. Jag satt och försökte lossa sängramen i stället.
Nästan att jag var lite rädd för skador på vår altan.Jag har satt ut en katt för att vakta hörnetSamma plats, men bara lite senare på dagen.Arbete åt kommunen med en lång dagvattenledningJonas Karlsson, KHA AB har kommit med massor av schaktmassorInfart till friggebod, plats för båt och gäster med husbil (L 33 x B 7 m)Grävmaskinen började halv två igår – nu ett dygn senareVilken planering och kunskap, allt i Kanonfart
Jag mår dubbelt så bra, när det händer saker. Fast detta bildsvepet känns overkligt även för mig. På mindre än en och en halv dag har det skett otroliga underverk på vår tomt.
Själv har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har till och med haft ro att läsa en lång uppsats om Sepsis. https://core.ac.uk/download/pdf/43564131.pdf. Att det skulle ta flera år att komma tillbaka, tror jag inte på för egen del. Jag ska träna försiktigt och öka graden efter hand. Jag ska inte vika ned mig.
Skogshuggare Matts.
En mycket trevlig dam kom och satte sig hos mig på rummet på Högladssjukhuset, Eksjö. Matts sa hon, vad vill du ha för typ av rullator när du kommer hem? Jag svarade med att öppna fotoarkivet och svarade, ”Du känner inte mig än”. Detta är ett år sedan!
Idag har jag mått bra och kunnat börja känna, att benen blir stadigare. Jag har läst och spelat min favoritmusik https://www.radio.se/s/radio10classic
Vår trotjänare Christer kom och hälsade på.
Tack Christer för ett så trevligt besök och Tack för denna underbara höstgrupp!
Blommor från min kära Lilla Syster.
Blomsterbudet blev helt tagen av vårt hus. Nu är jag avundsjuk, sa hon och gapskrattade.
Jag är nätt och jämt uppe på benen idag. Att gå till jobbet fanns inte på kartan. Jag känner att hjärnan, seendet och kunna skriva, börjar komma tillbaka. Synen var svår att fånga in i början, skriva och stava rätt, nästan omöjligt. Jag har fått en riktig stjärnsmäll helt enkelt.
Vilken fantastisk nåd att nu få sitta på första parkett och följa markarbetet utanför vardagsrummet. Dagens datum var bokat sedan länge, för start av markarbetet. Jag fick komma hem lagom till starten. Nu kan jag sitta med och övervaka allt. Fantastiskt!”
Två meter djupa schakt att fylla upp
Vilket proffs som kör Komatsun. Han är hjärtat och motorn i hela maskinen.Det kommer att krävas runt 35 billass ytterligare med schaktmassor.
Det krävs många tunga lass med fyll
Detta lasset fick läggas norr om garaget. Det krävs mängder med fyll där.
Jag undviker att skriva två inlägg samma dag, men idag gör jag ett undantag….. jag vill bara säga att jag är lyckligt hemma igen.
I eftermiddag kunde jag gå till vila på våra Hästensängar, hemma i vårt eget sovrum. Vi har två fönster, som är tillsammans två meter höga och två meter breda. Nu kunde jag bara ligga, se ut, se in i naturen och känna stolthet av vårt bygge. Trots att solen skiner från väster på eftermiddagen och huset skuggar i viss mån.
När jag börjar tänka tillbaka, efter vad jag varit med om, kommer tårarna, jag var dödssjuk!. I mer än en och en halv timma, var jag inte kontaktbar och själv vet jag inget om den tiden. Jag skulle hämta ut antibiotika på apoteket i Aneby, när jag kom hem. Det tog trettio minuter med människor i kö, som inte visste vad de vill ha, det var allt jag klarade av.
Jag är jätte stolt över min familj som stöttat mig varje dag, Stort Tack & Kram. Stort Tack alla som har hört av på olika sätt. Vad många vänner jag har i det tysta. Det Bästa till er alla!
Ett Jättestort Tack till Ambulansförare, Akutmottagningen Höglandssjukhuset Eksjö, det största Tacket går till alla läkare, sjuksköterskor, undersjuksköterskor på Urologavdelningen, Ni är Änglar, Ni har räddat mitt liv! Stort Tack!
Tack till alla mina Arbetskamrater för fantastiskt vackra blommor
Nu sista natten idag till onsdag, har jag sovit riktigt gott. Somnade vid halv åtta tiden och vaknade när nattpersonalen kom, för att göra provtagningar vid halv två tiden. Sedan somnade jag igen och sov till sex tiden i dag på morgonen. Sedan kunde jag öppna upp min dator och vara normal igen.
Sällan har havregrynsgröt med mjölk och lingon smakat bättre än idag. Flera gånger tidigare har jag mått illa av att bara se maten. Nu börjar livet återvända igen och jag kommer att glädjas dubbelt över varje ny dag. Men varför berättade ingen detta för mig innan?https://sverigesradio.se/artikel/4612995
Mitt inne i den sista meningen kom läkarronden. Jag skall få en intravenös antibiotika till. Sedan ska min kateter tas bort och de skall se om jag klarar att kissa själv. Funkar detta får jag åka hem i afton. Fantastiskt!
Den så tidigare starke Matts, ligger helt utslagen
Tack alla nära och kära, släkt, vänner runt omkring mig och ute i cyberrymden. Tack för alla era hälsningar, besök och krya på dig, som har kommit till mig. Jag har bara inte orkat att svara. Jag skall försöka ge en kort tillbaka blick, fast det är inte enkelt att skriva just nu.
I torsdags kväll hade jag relativt mycket frossa i kroppen.Jag drack en hel liter med fruktjuice och sov ganska bra under natten. Jag vaknade och kände mig pigg. Vi kan nog åka ut med husbilen i eftermiddag, sa jag till min kära Birgitta. Fem minuter senare så frossades jag, så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Sedan är allt borta ur mitt medvetande.
Birgitta hittade mig sittande på toalettstolen i vårt badrum. Hon fick ingen kontakt med mig, Hon ringde Niklas som kom direkt. Niklas ringde ambulans, som kom inom 20 minuter. Under tiden stod de kvar och stöttade mig så jag satt kvar upprätt.
Att få upp en tung person som mig, upp på en bår tog tid. Att bara få upp 100 kg stående och sen till en bår var inte enkelt. Själv vet jag inget om. Jag vaknade till några sekunder i ambulansen och hörde blåljusen. Birgitta kom efter i lillbilen, men fick släppa, på grund av den höga hastigheten. Mitt blodtryck var uppe och toppade 240, dubbelt av mitt normala.
Inne på akuten nöttes jag av de mest fantastiska läkarna, sjuksköterskorna och undersjuksköterskor. När de såg vem jag var, började de fråga om hur livet är på Torebrings. Efter knappt att par timmar fick jag komma upp till rummet
Jag har fått någon form av blodförgiftning, detta i samband med vävnadsprov på prostatan förra veckan. Jag har inte Convid.
Jag har fått möta de mest vänliga, fantastiska människor som finns, både på akuten och inte minst upp på Urologmottagningen. Helt Otroligt! Det finns två stora uppsatta tavlor, som tidigare patienter skrivit lovord på utan like. ”Finns det änglar, då bor de här inne”. ”Nu vet jag att änglarna finns”
På benen igen
Provtagningarna har varit oändliga. Dessutom tar det oftast en halv timma att hitta mina blodkärl. I går fick sjukhuslabbet rycka in till slut. I början tog de blodprov var annan timma. Jag har fått sju liter dropp och massor av intravenös antibiotika. Jag har legat med syrgas till i går. Nu är blodtryck och temp nere på normal nivå, efter en berg och dalbane rusning. Tänk om någon berättat detta för mig, https://sverigesradio.se/artikel/4612995
Jag har först i går, orkat ta mig till toa, för att borsta tänderna själv och tvätta av mig det värsta. I går gick jag två hundra meter med rullator. Alla sa att jag var den gamla Matts igen.
Jag är rädd att det kommer att ta tid. Läkarna är inte nöja med provsvaren än. Nu måste det få ta tid, så jag blir bra. Jag har inget annat val.
Förlåt att jag inte orkat svara på alla inlägg på bloggen, jag har inte orkat att öppna datorn ens.
