Matts Torebring

Efter 140 mil i sämsta väglag är vi framme.

Vilken känsla att komma fram hel och välbehållen. Jag har ingen som helst känsla av att det varit långt att köra. Detta är ju bara halvvägs, jämfört med när vi kör till Spanien & Portugal.

Första parkett fick vi.

Första platsen och närmast till allt, förstår ni hur glada vi blev. Vår Kabe står intill snövallen. Till marknaden har vi drygt två km att gå. Marknaden öppnar på torsdag fast invigningen är i morgon kväll. Vi har bara 13 minusgrader.

TMC varning för is hela dagen i går och samma idag.

Aldrig mera dubbfria vinterdäck på konstant isgata dag efter dag, även om de heter Michelin Maxi Ice. Jag frågade på Däck Team hemma, om att byta ut till dubbdäck. Nej det behöver du absolut inte göra, fick jag till svar. På Norrlandsvägar vintertid, är dubbfria däck lika bra. Men ack så fel, aldrig mera dubbfritt.

Frukostdags utanför Skellefteå

Jag har bara sett mera snö i Alperna, i norska och svenska fjällen, än vad vi har sett här. Vi lämnade E 4:an ett par mil söder om Luleå och där var det massor av snö.

Lite, lite sand i vägkorsningar.

Största delen av E 4:an norröver, är två plus en väg. Ofta saktade jag in och gick in i parkeringsplatser, för att inte skapa kö bakom mig, när jag kör i bara 70- 80 km och framför allt för att släppa fram mina tidigare yrkesbröder. Jag var tvungen att välja parkeringsfickor i nedförsbackar för att komma ut, då det bara slirar på blankisen. För bussar har man sandat på busshållsplatserna samt i vägkorsningar som ovan för att underlätta.

Vem körde här sist och lämnade spår innan det frös?

Kan det vara en dam eller en herre i en folkavagn, som körde sista gången innan det frös till? Så svårt att styra och komma efter två frusna hjulspår. Som det skakade sedan. Detta väglag hade vi från Boden och upp till Jokkmokk. Totalt har vi kört bara 40 mil idag, men ändå nästan en dagsresa, i ett för oss bedrövligt väglag.