Så var det tisdag, helgerna är över och snickarna är tillbaka. En man monterade upp hängrännor och stuprör på huset och två man har börjat resa stommen till garagen. Men oj vad högt det kändes. Detta trots att golvet i garaget är nedsänkt 260. Lillbilen skall stå tillvänster i låga delen.
Ritning garage
Väggarna till Bussen är 3900 höga. Porten till Herdestallet är 3800 hög och 3500 bred. I mitten av garagen läggs en limträbalk, den saknade snickarna vid lunch idag. Hoppas den kommer snabbt, så de kan ta upp takstolarna och täcka taket också. Nu är det spännande igen, det kommer att hända nya saker varje dag hoppas jag.
Idag är första dagen sedan juldagen, som jag känner mig pigg och lite utvilad igen. Influensan tog all kraft ur kroppen. Utan Cosillana – Etyfin vet jag inte hur det slutat. Jag var så sönderhostad, tillsammans med min Bronkit i luftrören, att jag orkade ingenting. En jobbardag var jag hemma från jobbet, det gick inte att hålla sig upprätt. Sedan har jag istället jobbat i fatt under Nyårsdagen och idag Trettondagen. Vi har extra mycket att ta tag i år, inför det nya budgetåret.
Det har varit oavbruten TV reklam för Cura täcket sista veckan. Jag har betygsatt dem två gånger, fast med lägsta möjliga betyg. Först tyckte vi om dem, men inte efter ett tag. När vi köpte dem fanns det inte heller påslakan i passande storlek. Det kändes billigt och oprofessionellt. Ute hos Herden skulle jag inte kunna tänka mig att använda dem. Vi får se när vi flyttat in i vårt nya hem.
Jag svarade på en annons på Blocket i fredagskväll. Varan fanns i Varberg och jag var inte särskilt pigg på att åka, då jag inte är återställd än från min influensa. Då möter jag upp er i Jönköping, svarade den trevlige säljaren. Idag möttes köpare och säljare på City Gross parkering i Jönköping. Men vilken trevlig ”Norrlänning” som vi mötte, och vilken fin ljuskrona vi fick med hem.
Tidigare har den hängt i ett torn i en villa.
Annons på Blocket, sedan drygt en vecka tillbaka. Stor vacker Kristallkrona säljes billigt. I fint originalskick. Hundratals äkta handslipade kristallprismor. 13 st stearin-ljus och samt glödlampor. Ger mycket ljus, passar i ett stort rum med högt till tak. Helt handgjord, fint hantverk. Tillverkad i Helsingfors. 1100 hög + kedja, diameter 700. Ny el. Begagnad men mycket välbehållen. Säljes gärna till någon som gillar kristallkronor eller har en sedan förut.
Vårt nya vardagsrum & kök är cirka 60 m2 och har ryggåstak. Där uppe i mitten av taknocken i det stora rummet, ska den hänga och sprida hemtrevnad. Vi har köpt den till en fjärdedel av nypriset. Vi har hittat en produkt som har en historia från Finland. Denna kommer vi att trivas med. Detta blir den enda armatur vi installerar i huset. Resten blir en stjärnhimmel av spottar.
Smålands Tidningen besökte mig & Birgitta före jul.
När jag vaknat på nätterna efter tolvslaget, har jag kollat på min dator, om vi fått plats i tidningen. Nu hade jag nästan gett upp hoppet. Alla dåliga nyheter ligger på första plats varje dag. Trots att de destruktiva nyheterna toppar tidningen även denna dag, kom vi med i dagens nummer. Det uppskattar jag och Birgitta. Det var roligt att komma med, som en positiv pusselbit, i detta mörka, onda, tråkiga samhälle som vi lever i.
Alla detaljer stämmer inte till 100 %
Ibland kan jag lite föraktfullt höra uttrycket, ”Ja se egna företagare de kan minsann”. Kanske skulle jag skriva en bok om vårt hårda arbete tillsammans. Vi har arbetat (mycket) vi har varit sparsamma och ekonomiska. En person något äldre än oss, sa föraktfullt och pekade på mig vid ett tillfälle, ”Han den där!” Kanske vore det titeln till en bra bok?
Självklart försvinner vänner, när jobbet tar överhand. Vi har älskat det vi har jobbat med. Vi har stortrivts med det vi har skapat. Vi har alltid varit noga med att skilja på företagets affärer och det privata livet. Nu ser vi vårt nya hus som en stämpel på, att ”Han den där” har trots allt lyckats ganska bra. Kanske är det just det där hånleendet den gången, som skapat drivkraften genom hela livet. Nu är det helt fantastiskt, otroligt för oss att få flytta in här till våren. Framför allt längtar jag ut till landet, kossorna, hästarna, sjön, friheten och trevliga grannar, ett litet stycke bort
Vårt andrum, under alla dessa företagsamma år sedan 1976, var först en husvagn till för tjugo år sedan. Det blev en lång rad husvagnar, de blev större och större och sista åren uppställda. Sista tjugo åren har andrummet varit först en mindre husbil, sedan större och större och framför allt det bästa vi kunde få till slut.
Månen i Gibraltar 2010. Foto Matts Torebring vid midnatt med teleobjektiv
För oss är det naturligtvis rekord mycket nätter i hushussen på ett enda år. Det har gått igen, i hela mitt liv, att köpa det som är lite dyrare, bara jag vet att det är bra. Husbussen är ett exempel på detta och under halva året, har vi bara bott i bussen. Bättre att köpa lite dyrare och kunna använda det alltid. Alla som känner mig vet, att så här bra, har vi inte alltid haft det.
Efter att vi kom hem från semestern i somras, i början av juli månad, körde vi bara två korta resor, innan vi till slut körde Herden till stallet, där vi kommer att stå hela vintern. Under resten av juli, samt augusti, september och halva oktober flyttade vi eller flyttstädade.
Det blir naturligtvis en dröm till, som går i uppfyllelse när huset är klart. Vi stressar inte, vi bara dagdrömmer, vi ser med spänning huset växa fram. Det bor en så enorm Tacksamhet i mig, över att ha hälsa och kunna arbeta, om än lite mindre, över min familj, företaget, husbussen och nya villan på drömtomten.
Vi höll på att köra förbi, vi vände tillbaka, vi skulle stanna en natt, det blev en hel vecka. Husbuss parkering 20 meter från stranden, fin badstrand, fin restaurang och midsommarfirande.
Någon ringde mig för ett tag sedan, kommer du ihåg mig? sa rösten. Naturligtvis kunde jag inte minnas honom, ett och ett halvt år tillbaka. Jag ringde dig om Cinderella toaletten, fortsatte han. Tänk om jag lyssnat på dig och köpt bara toaletten, men inte husbilen den var monterad i. Toaletten var det enda som fungerade i bilen.
Tänk att denna person fick besöka en svensk camping och att dessutom få tala. Jag gick så långt runt om honom, som jag kunde komma. Han borde svartlistas, på samma sätt som han gör med andra.
Stormfälld skog i Småland, förknippat med speciella datum
Nu är det nog inte många av er yngre läsare, som vet vad jag menar med Nyårsnyet. Ofta talade pappa om värk i sina leder och lade till, ”kommer all den snö ned, som jag har i ryggen, då blir det metervis. Nyårshelger minns jag med fasa, storm, massor av snö, omöjligt att hållas vägen öppen med dåtidens redskap
När jag går tunt knuten in på kontoret, har jag sett den lilla månskäran högt över lagertaken. Den tittade pappa också på, Nyårsnyet. Idag behöver vi inte tänka på snöröjning, det ligger ute på entreprenad, till dem som har maskiner för detta. Av stormarna minns jag nog ”Luciastormen” mest. Bondepraktikan har jag varit ägare till, kanske lämpligt att köpa den nu, när vi flyttar värmare naturen.
Ni ser mig sällan göra tillbakablickar, men visst händer det då och då, som till exempel bilden ovan. Säkert kommer jag lite senare, att summera statistiken på min för blogg året 2019.
Jag hade sett fram emot, max mycket helgledigt och att bara koppla av. Vi har inga måsten längre, när vi kommer hem. Vi bor ju så himlastormande bra i husbussen. Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Min influensa tillsammans med en sedan barndomen kronisk bronkit på luftrören, satte käppar i hjulet.
Jag är ändå glad för mitt ”Sjunde sinne”. Min regnbåge har sju färger (Guds tal), den hemska bågen i Pride har bara sex färger (människans tal sex). Vår dotter med familj, ville ta med oss på en resa till Thailand över nyår. Nej tack, var jag tvungen att säga. Jag kände att jag vill vara hemma och bara koppla av.
Kanal 10 har inbjudit till en stor Nyårsfest i Arken i Värnamo. Inte heller det anmälde vi oss till. Med facit i hand känns det skönt att vi valde att vara hemma. I natt har jag vilat 14 timmar på rygg. Detta på grund av att min luftrörskatarr är tyst när jag ligger på rygg. Annars är det ett fasligt oväsen som hörs på tio meters avstängd.
För knappt en månad sedan drömde jag ett par märkliga drömmar. Läs vidare och le för dig själv.
Vår bloggvän har en liknande Bil
En av mina bloggvänner hade fått stopp på sin husbil, mitt ute i körbanan, mitt inne i Kaffekullerondellen, på väg från Vimmerby till Eksjö. Självklart stannade jag för att hjälpa till. Min bloggvän hade då fått tag i en mindre yxa, för att med den hugga ned bilen i småbitar. Vänta lite sa jag…
Jag har två större släggyxor hemma, bara tre mil bort, jag åker och hämtar dem så går det fortare. När jag kom tillbaka jämförde vi yxorna och min bloggvän tyckte det var riktiga yxor som jag hade. Sedan vaknade jag…..
Här kommer en dröm till….
Så här såg min drömhund ut.
Jag är ute och kör bil på stora fina vägar. På motsida körbanan, kommer en hund körande på en eldriven sparkcykel, det kanske kunnat vara Nellie från Vällingby. Jag vänder vår bil och följer efter hunden. Då kommer vi ifatt denna bilen….
En Scania 80 som mjölkbil. (Så här hämtades mjölken ute på gårdarna när jag var ung)
Hunden på elsparkcykeln har kommit ifatt mjölkbilen, som har stannat och backar in på en avtagsväg. Chaffisen kommer ut ur lastbilen och möter hunden. Nu dansar de runt på ett gärde tillsammans i minst en timma. Så glad var hunden, över att han hittat sin husse.
