Elräkningen kom i brevlådan i veckan. Är det möjligt, var min första tanke. Under november månad har vi förbrukat bara 887 kw, vilket är extremt lite. Vår bostadsyta är 140 m2 och garagen med golvvärme är 82 m2. Vi har bergvärmepump placerad ute i förrådet, för att vi skall få ett helt tyst hus. Under november månad, har jag inte kommit igång att elda varje kväll. Det har vi inte gjort under december månad heller, det har varit så sena kvällar innan vi är hemma.
Jag kan elda upp max tre till fyra vedträn på en kväll. Eldar jag mera blir det för varmt. I vårt sovrum nästan 19 meter längre bort från spisen, stiger temperaturen med ett par grader, av att jag bara eldar några få vedträn. Ventilationen tar helt enkelt värmen får vardagsrummet och sprider ut den i hela vått hus. Fantastiskt!
Dags för filterbyte idag i vår ventilation
Vår panel för ventilationen larmade om filterbyte. Idag var jag med min ventilationsinstallatör upp på vinden och bytte filter. Det var ju mer än busenkelt att göra själv. Nu har jag filter hemma till nästa byte.
Idag blev jag uppringd av Länssjukhuset Ryhov, Jönköping. Nu får du välja tid Matts för operation, antingen nu nästa fredag, eller vet vi inte när. Vi går redan på halvfart på grund av Corona pandemin. Det hade kanske varit skönt att fira jul först och ta detta sedan. Ni som följer min blogg vet, att jag har en godartad cancertumör i prostatan att ta bort. Jag är glad att jag får komma in, att det finns tid under rådande förhållanden.
Varje dag när jag öppnat brevlådan, har jag varit glad, över att att det inte varit en kallelse i brevlådan. Nu har jag varit med och stöttat upp i företaget, mer eller mindre under veckans alla dagar. Nu har vi inte mycket kvar att sälja, däremot enorma mängder att lasta ut. I det senare är jag inte inblandad. Så egentligen var det en bra tid, att jag fick komma den 18 december kl. 7. Sedan kan Birgitta jobba hela dagen, när hon skjutsat in mig och hämta mig på lördagseftermiddagen.
Detta kommer att gå bra, det har jag bestämt och jag har ingen oro inför detta. Däremot har jag flera förberedelser att göra, som att sticka en spruta i magen, kommer jag att klara det?
Lastbil- & Bussförarutbildning i Jönköping 1970- 1971
Vid 24 års ålder fick jag ”omskolning”, p.g.a. värk och slitna leder, från livet som Smålands värste skogshuggare. I nio hela år hade jag då varit skogshuggare. Med trafik- och busskort på fickan, kom jag att besöka alla Sveriges kommuner och leverera parkleksaker från Hags i Aneby, med ett 24 m långt ekipage. Även leveranser till de Nordiska länderna och Tyskland kom in på resrutten. Åren bakom ratten i en tradare, var för mig att komma ur askan och in i elden. Jag är röd, jag vill vara där det brinner.
Utbildningen som varade 14 veckor, har jag haft en enorm nytta av genom livet. Jag har köpt och och ägt många lastbilar under åren. Lite extra stolt är jag över, att jag jag gick ut som kursetta. När jag kört upp för buss fick jag jobb på SJ och började köra linjebuss. Efter ett par veckor fick jag sluta, mitt busskort kom inte som förväntat. Först efter sex månader fick jag mitt busskort och då gällde det under speciella villkor. Jag var tvungen att medföra reservglasögon, vid framförande av fordon i yrkesmässig trafik. Jag hade för starka glas i glasögonen.
Dags att förnya min fulla behörighet
Det har gått mer än ett par månader sedan i höstdags, när jag gjorde den sedvanliga läkarundersökningen. I går kom alla handlingar från Transportstyrelsen och idag gick jag till Fotograf Tobias Marbenius. Jag behöver inte ha alla behörigheter kvar, men det är en ren sport, att se att jag inte är för gammal än, för att köra större fordon..
Jag började som säljare åt Roines i Hallsberg, i mitten av september 1976. Jag lastade bilen, en Simca 1508, full med coccosbollar och pepparkakor och gav mig ut att sälja, till allt som rörde på sig. Jag skäms inte över detta, Gunnar Dafgård började med en trehjulig flakmoped och sålde chark på torget i Lidköping. Alla ska lära sig krypa innan de kan gå. Vi var femton säljare, behöver jag skriva att jag sålde mest av alla. Jag har flera kunder kvar än idag, som handlar regelbundet sedan starten hösten 1976.
Simca 1100 Special
Varför blev det en Simca 1508, jo det var den tredje i raden av Simca som jag ägde. Just denna bilen blev skev i karossen, efter att jag krockat med en stor älgtjur. Sortimentet växte, bilarna blev många och till slut var det ett antal lastbilar.
Jag minns julförsäljningen 1976 som igår. Sandberg & Högberg, KIAB, Godis Grossisten i Jönköping, slutade sin julförsäljning i mitten av november. De kan ju inte vara kloka tänkte jag och drog igång med att sälja chokladaskar i nästan storformat. Nu är snart min 45:e julrusch över.
Droste choklad.
Droste hade en chokladask det året, som kallades ”Träskoasken”. Det var ren choklad och chokladbitarna var en miniatyr av en träsko. På kartong omslaget, var det vackra tulpanbilder från Holland. Jag gick in till ett växthus i Huskvarna och presenterade asken. Denna måste ni bara ha till era kunder, sa jag. Jag sålde 600 askar den gången. Det var stort för mig den gången. I går sålde vi 2 000 chokladaskar till ett stort företag. Det var stort det också.
Tio år senare lockades jag av de stora leveranserna till storhushåll. En kund bad mig fixa maten till ett julbord. Vi blev en fullsortiment Restauranggrossist. (Torebrings Partiaffär) Jag lockades in i en stor omsättning med små marginaler och stora kundförluster. I mitten av 90- talet var vi på väg mot 100 miljoner i omsättning. Vi lämnade allt och startade om från scratch, back to basic. Idag går det bra för oss, mycket tack vare sonen och hans stora kunnande inom många områden. Jag är säljare ut i fingerspetsarna och entreprenör, sonen är ekonom och marknadsorienterad.
Denna veckan levererar vi 500 riktigt stora Tomtelådor med julmat, till 500 mottagare inne i Stockholms City. Inom loppet av två timmar skall alla ha fått sitt paket. Sedan ska man ha en gemensam öppning via en data länk. Niklas har varit hjärnan bakom denna ordern, för att lösa all logistik. I år har vi fått tacka nej, till att packa flera tusen Tomtelådor. Vi har nått taket vad gäller att hinna packa på den korta tiden före jul, med tanke på korta bäst före datum.
Nu får du åka hem och se till att du går ned vikt, sa min läkare på Länssjukhuset Ryhov, för en månad sedan. Jag har aldrig vägt mindre än så här sa jag. Under tiden på Höglandssjukhuset i oktober månad gick jag ned fem kg på fem dagar. Troligtvis hade jag mycket vätska i kroppen då. Jag bestämde mig för att gå till och från jobbet varje dag, nu senast sju dagar i veckan. Efter fyra veckors gående, 5 km om dagen, fick jag se siffror på vågen, som jag inte sett tidigare. Dessutom två nya hål i livremmen. Det sporrar naturligtvis.
Gång- & cykelbanan utmed Svartån, är naturligtvis trevligast. Efter incidenten förra veckan, är jag extra försiktig när jag går i mörker. Jag började kartlägga alla de gångvägar jag har, till och från till jobbet. Jag ritade upp alla vägvalen på ett papper. Jag har minst sex olika gång- & cykelvägar för att ta ig till och från jobbet. Det tycker jag är helt fantastiskt. Vad vad bra att få bo på landet och ha alla dessa möjligheter.
När vi tillsammans med våra Finska Kamrater, gästade Finland sommaren 2018, ville jag gå en runda i Haparanda stad. Jag kör före dig, så får du se, om du vill gå en runda sedan, sa Fredrik. Någon butik vid liv, resten stängda. Utan stora IKEA varuhuset, vore nog staden död.
Själv näthandlar jag i stort sett allt som jag behöver, dock inte möbler och snyggkläder. Vår mat köper vi på jobbet, City Gross eller i värsta fall i ICA butiken. Jag gillar dock inte monopolet, ICA ska inte bestämma vad producenterna tar fram för mat. Så är det idag!
I veckan skulle jag köpa en produkt till hemmet. Jag googlade runt på bäst i test och Pricerunner. Jag valde det mest prisvärda köpet. På Tretti.se kostade produkten 1 000:- mindre än i den stora kampanj tidningen från en butikskedja. Naturligtvis näthandlade jag igen. Det var exakt samma produkt jag valde mellan.
Jag köpte fyra adventsljusstakar till våra garage, från en av våra stora butikskedjors webbshop. Till garaget valde jag de billigaste för 49:- styck. Jag kom på att jag köpte en styck för lite. I butiken kostade samma enkla ljusstake 149:-.
Jag köper mina Eccoskor direkt från Ecco. Där fanns förra gången jag var inne flera hundratals med skor i olika färger. I butiken på fina gatan finns i bästa fall ett tio- tal.
Listan blir oändligt lång på bra inköp på nätet. Jula, Clas Olsson, Apotea, Eggerts Plantskola i Tyskland, Fyndiq, bygghemma, Torebrings och så vidare, och så vidare. Själva får vi mycket kritik, för att vi säljer för billigt på nätet.
I dessa Coronatider har många fler näthandlat, upptäckt priskillnaden och så smidigt. Kommer flertalet butiker att vara bostäder i stället inom några år? Jag tror att det blir en naturligt utveckling.
I år har vi minst sagt högtryck & trångt, i vår stora Tomteverkstad, (1 000 x 18 x 6 m) med kyla ned till + 3- 4 grader. Sedan i början av denna veckan, har vi fått tacka nej till att producera många stora order. När många beställer, vill man ha det levererat nästa dag. Vi har inget färdigt på hyllan, vi måste hela tiden producera mot order. En kund köper fem Tomtelådor, en annan fem hundra. Nu är det minst sagt högtryck. Jag frågade i torsdags fyra personer, kan ni komma och jobba på lördag? Femton personer kom totalt, alla känner ansvar. Fantastiskt roligt!
Vi levererar i år Tomtelådor hem till dörren, till företagens medarbetare, som en ersättning för alla inställda julbord, i en omfattning vi aldrig varit med om tidigare. För en vecka sedan låg vi 100 % över tidigare års rekordnivåer. Någon enda blir arg, alla andra skrattar, förstår och gratulerar när vi inte kan leverera.
Utöver detta har vi en omfattande webbhandel. Ibland blir skärmen nästan svart, så mycket order kommer in. Själv har jag börjat ett nytt liv efter mitt livsöde under hösten (Sepsis). För mig är det är en förmån, att få vara med och leverera. Det är mig själv helt ofattbart, att jag kunde vara tillbaka efter bara fyra dagar hemma, dock lite begränsat i början. Vilken förmån att få vara frisk och kunna jobba.
Jag ställde frågan på jobbet igår. Är jag för gammal för att vara ute, eller tänker ni samma som jag? Jag kommer och går här, på gång- och cykelbanan utmed Svartån. I mörkret ser jag tre större figurer, lite vid sidan av vägen och nästan inne bland buskarna. Jag stannar och står helt still, på behörigt avstånd. Ska jag våga gå förbi? Svaret jag fick av mina yngre kollegor, var samma som mitt eget. Ingen av oss känner sig trygg idag, speciellt inte i mörker. Vi går inte ut ensamma, svarade mina tjejer på jobbet.
Någon av de tre figurerna ropar på mig, ”Kom du, vi är bara ute och rastar våra katter”, kan man man lita på det? Trots att jag är, som jag brukar säga, stor och stark, gillar jag inte läget. Jag har under flera år undvikit, att ha någon som går tätt bakom mig. Vad tråkigt att det blivit så här, i vårt fina land. Så var det inte 1967, när jag köpte min första nya bil, en grön Saab V4.
Jag hade planerat att skriva om helt andra saker i afton. Men så gick jag ut för att hämta in lite ved. Hoppsan, årets första leverans, av den fina vita rena snön, fritt levererat utanför entrén. Årets första vita skådespel vill jag alltid dokumentera. Vad skönt att naturen fungerar och levererar som den ska. Det blir spännande att se, hur snösvängen kommer att fungera här på Framtidsvägen.
Så ringer han i år igen, ofta ganska sent på kvällen, Erik på det stora Fastighetsbolaget i Göteborg. En gång om året ringer han, för att köpa julklappar till sina medarbetare. Han är några år äldre än mig, så trevlig att tala med, så det springer ofta iväg en bra stund, vi tycker lika om mycket.
Han har fyra hundra lägenheter som han har ansvar för. Så kommer han till kontoret på morgonen. Där på dörren sitter en post-it. På lappen har någon skrivit: ”Min toalett är sönder mvh, Anna.” Hur ska Erik veta vilken lägenhet det är?
Jag möter exakt samma sak, gång på gång, dagarna igenom. Jag måste säga, jag är riktigt trött, på att möta denna otroligt makliga attityd. Själv är jag övertydlig med nästan allt, i all kommunikation för jag vet att det sparar så enormt mycket tid. Ett personnummer eller org. nr existerar inte längre. Alla tror att allt finns i mejl adressen, som mycket ofta är felstavad.
Hos mig ser mejlkonversationen ut så här… ”Har ni några chokladaskar kvar? Arne”. Vem är Arne, i vilket sammanhang finns Arne, privat eller företag. Jag sålde ut en massa saker efter att vi flyttat. Jag angav mitt namn och SMS/Mobil nr. Ingen ringer, ingen sms´ar, alla använder Messenger som en chatt utan ände, som aldrig tar slut.
Jag känner att jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag måste sluta, annars är det ingen som läser. Många är med på Face Book och många talar om allt där, som att det är ”Dags att äta om fem minuter”. Jag är fundersam, varför har det blivit så grymt opersonligt? Hur ska vi kunna hjälpa till, när vi inget vet om Anna eller Arne? Förklara för mig varför det blivit, en så här fruktansvärt tråkig kommunikation?
Matts Torebring 