I utkanten av Aneby Gårds gärden, ligger dessa stockar, nästan som ett fornminne.
Vad mycket ved det hade blivit av dessa stockar.
Det skulle varit roligt att få gå lös på dessa, men en riktig motorsåg från Stihl och göra ved av dem.
Gamla Bredestadsvägen, (4 mil läste jag) avståndet till nästa sten
Kanske finns det någon som läser detta och vet vad avståndet 1/4 mil står för? Jag fick svaret, det står 1/4 mil och är avståndet till nästa sten.
Ett härligt promenadväder.
Vi gick en halvmil i skogen i bästa promenadväder. Frusen mark, torra vägar och stigar. I bakgrunden skymtar Attends Höglager, som jag beundrar för sin fina arkitektoniska utformning. Det smälter in med den grå himlen.
Här skall familjens flaggstång stå.
Nu är marken lätt frusen och det kändes historiskt, att kunna gå på gräsmattan för första gången. Här skall familjens 12 meter höga flaggstång stå.
Bara drygt 100 meter från oss.
Vi har byggt vårt fina hus, intill Jönköpings läns mest intressanta fornminnen. Vårt hus har vi byggt på den gamla sjöbotten, bara något tio- tal meter från den gamla sjöstranden före år 1860, då Anebysjön sänktes ganska mycket.
Ett av Sveriges största stenrösen från Bronsåldern.
Stenröset ligger något hundratal meter från oss. Först idag har jag gått runt det. Det är gigantiskt stort. Det känns mäktigt att veta, att här kämpade människor för sin överlevnad för 3500 år sedan.
Om man somnar om, efter ovanligt många kisspauser under natten, sover till åtta, äter frukost ett par timmar senare, somnar och sover två timmar till i tv soffan, ja då försvann Juldagen väldigt fort.
Bilden visar Framtidsvägen och vägen ned till sjön till vänster. Längst bort i bild skymtar Aneby Ridskola. Det finns en tomt kvar att bygga på, norr om vårt hus.
Vi gick en liten skogspromenad
Vi hann i alla fall med, att gå en timmas skogspromenad, innan solen gick ned på andra sidan Anebysjön. Kossorna har gjort ett jättejobb i naturen under vår, sommar och höst. Nu har de flyttat till en annan hage. Vi kände knappt igen oss, så rent och fint och ingen igenväxt äng. Jag vet att markägaren röjt bort de sista buskarna. Så roligt att se att markerna vårdas.
Steniga Småland
I bakgrunden det misslyckade mångmiljonprojektet (60 milj?) Ekotopia, som byggdes för runt 23 år sedan. Idag är det behandlingshem, efter ett flertal konkurser, som restaurang & konferens anläggning.
Detta är nog bland det stenigaste marker som jag sett i Småland. Den finns inte ens lite jord mellan stenarna, bara sten på sten.
Dukat för bara fem, trots att bordet rymmer tio personer totalt. Vi skulle varit nio personer, men dottern med familj, valde klokt nog att fira jul hemma i Stockholm. Vi hade många digitala möten, som till exempel, när det tillverkades marsipantomtar i familjens kök i Stockholm.
Nära sex meter lång buffé
Vår köksö, som är 3,3 meter lång, kom verkligen till sin rätt, den fylldes med kalla rätter på ena sidan och varma rätter på den andra och ett stort frukt- & godisberg i mitten.
Dags att sitta ned och smaka av Birgitta & Carinas goda julmat.
Greenroom, strax utanför köket, fick tjänstgöra som ett megastort kylskåp.
Niklas tog på sig Tomterollen
Jag har under årens lopp, bara sett några korta brottstycken av Kalle Anka på julafton. Tidigare hade vi TV´n i biblioteket, med plats för bara två vilstolar. Där har barnbarnen trängt in sig på julafton. Nu har vi ”Helintegrerat” och alla är med i samma rum, kök, matbord, TV soffa, spelar ingen roll var man är, alla är med. Så nu satt jag med och såg allt. Lite småkul faktiskt.
Min starkaste jultradition över alla andra är, att läsa Julevangeliet från Luk. 2. 1-20. Kanske det starkaste minnet från barndomens jular. En tradition som jag fört vidare i vår familj. Till min glädje, sa dottern i Stockholm, vi vill vara med, när pappa läser och så var vi uppkopplade igen.
Niklas tog famnen full av paket och läste, God Jul Linus önskar mamma, God Jul Linus önskar pappa…… Till slut satt Linus begravd i ett berg av julklappar. Jag tappade visst räkningen, sa mamma Carina. Linus är mer än värd alla sina julklapper.
Birgitta & jag framför vårt drömhus på vår drömtomt. Foto Linus Torebring
Vem kunde ana vad som väntade oss för ett år sedan. Oro över att vårt bygge inte kommer att hålla tiden. Oro på jobbet, över ett stort uppsagt avtal, vilket ledde till tre tråkiga uppsägningar. Oro över Corona pandemin. Oro för alla anställda. Oro för en dalande försäljning, på grund av tomma arbetsplatser. Oro för hälsa under hösten, och så vidare.
Bygget julen 2019. Foto Mikael Marbenius
Idag har jag svaret! Jag hade inte behövt oroa mig för någonting! Vårt bygge blev drömmarnas drömhus. Oron på jobbet var obefogad, vi kommer att ligga strax under 2019 försäljningsresultat när hela året summerats. En enda person och som jobbar ute, har drabbats av Corona. De anställa har jobbat mer än någonsin och jag känner ingen oro för min hälsa. Jag är trygg och jag vet att jag är i goda händer.
Jag får hela tiden höra, av minst en av tjejerna på kontoret, du gillar bara Gubbagodis. Jag har avhållit mig hela hösten från godis och när jag tar en Paradis chokladbit, tycker jag att de är omåttligt söta och nästan äckliga. Vi har en son som gillar godis, så nu finns det Gubbagodis hemma på julafton och godis som jag gillar. Ingen julafton utan godis. Jag vet att jag får en Tomtesäck med godis också.
Gubbagodis ost
Alla vet att jag är ingen dussin person. Som till exempel, den enda glass jag gillar är Sia Glass Romrussin. Vi fick till förra året julprover, en ost som smakar som Sia Romrussinglass. Trots drygt 20 personer som fikar på jobbet, fick jag äta den ensam. Den vägde 1200 gr och jag skar av den som brödskivor. Underbar ost att njuta av, när de andra föredrar hushållsost.
Ute i naturen har det vänt mot ljuset igen. Sista Tomtelådorna och Tomtesäckarna har lämnat oss. Flera av oss jobbar bara, en och en halv dag till i år. Ett helt enormt arbete är avslutat och julledigheten väntar. Denna tiden på året brukar tillhöra de mest spännande. Hur högt kommer försäljningen att landa i år?
I år nådde julförsäljningen upp till nivåer, vi inte varit i närheten av under tidigare år. Tänk om viktiga personer blivit sjuka, tänk om Covid-19 kommit in innanför våra väggar, tänk om det händer olyckor under transporterna, jag visst har jag grubblat ibland om nätterna. Allt har gått bra, det har varit helt tyst om transportskador, trots att vi lastade ut 814 fraktsedlar som mest på en dag, har det bara kommit till min kännedom, om ett par skadade briostar. Allt känns som en saga! Helt klart årets bästa dag!
Hit har jag gått igår lördag och idag söndag, frånsett att jag hämtat en korg med ved från garaget. Härliga lördag (frånsett dammsugningen i går) och idag söndag, utan att jobba, nu behövde jag verkligen vila och koppla av och det har jag gjort. Hit går jag garanterat varje morgon & kväll och så tittar jag ut genom våra vackra dörrar. Med mig har jag en fråga….
Vår entré är nästan alltid blöt av regnet.
Frågan är, vad har vi för väder idag? Det har regnat i genomsnitt 1,5 mm regn varje dygn i december hittills. Inga mängder, jag känner det i luften, det hänger där, glasögonen är svåra att se genom, allt är bara blött, men jag blir inte riktigt blöt, på en halvtimme till jobbet.
Plötsligt händer det, SMHI utlovar en stor gul sol i Aneby under onsdag – torsdag – fredag. Fantastiskt underbart. Fast visst vore det ännu mera stämningsfullt med lite vit snö. Nu får vi inte klaga, vi tar emot solen med ett glatt sinne.
Först måste jag inför alla erkänna: ”Det minsta Matts har gjort i livet, är att ha städat och kört dammsugare.” När vår son bildade familj sa han till sin hustru, ”Kan vi göra som Farsan & Morsan, Farsan sköter allt ute och du sköter allt inne?” (gissa svaret) Få är de kvällar tidigare i livet, utan att jag alltid haft en projekt på gång och alla de kvällar och nätter under många tio- tals år, som jag jobbat upp företaget.
Den som konstruerat denna dammsugaren, måste också vara en karl som jag, som aldrig har kört en dammsugare praktiskt. Det kan inte vara runda släta hjul, de borde vara öppningar i dem för sladden. Jag vet inte när jag städade sist sa Birgitta, kanske några veckor före första Advent. Vårt spanska stengolv ser aldrig smutsigt ut, det är helt fantastiskt. Fast när en vattenflaska rullade in under sängen sa jag, nu måste vi julstäda. Idag var det dags. Jag dammsuger, du torkar golven, sa jag.
Men hur i hela Fridens namn, kan man konstruera en dammsugare som denna, som alltid fastnar med sladden i hjulen? Jag blev minst sagt trött på den, så jag lät den kana på ryggen ibland i stället. Jag vet, jag vet nu, jag vet nu idag, naturligtvis skulle vi installerat en centraldammsugare. Jag hörde bara att långa slangar var jobbiga. Jag har hittat en centralplats att busenkelt eftermontera. Vi har en mindre dammsugare också, men den gick sönder under hösten och sedan har vi bara jobbat. Nu är det julstädat och fint, fast med denna dammsugaren städar jag aldrig mera.
Ps. Kan hälsa till er att jag är feberfri nu och ganska pigg, tempen ligger runt +36,5 och jag mår bra. Hjärnan säger ifrån, när jag suttit för många timmar med datorn.
Jag kom in till Akutmottagningen på Höglandssjukhuset i Eksjö i tisdags kväll. Där blev jag liggande i ett väntrum runt fyra timmar. Jag stirrade och stirrade på denna klocka, rör den sig ingenting. Efter att alla prover var tagna, kom en sjuksköterska in och sa, att jag hade Urinvägsinfektion. Vilken lättnad! Media dränker oss och hela välden i nya covid-19 nyheter, flera gånger om dagen. Det är väl mänskligt att vara rädd och känna oro. Man tog även Covid-19 test på mig. När får jag svar? frågade jag. Efter en till tre dagar och då ringer vi upp om det är positivt, annars hör du inte av oss. Ingen har ringt! Vilken lättnad!
Tomt och öde i Torebrings Tomteverkstad.
När jag var avsidestagen packade vårt fantastiska gäng färdigt i Julpacken. Här har varit så fullpackat att de har letat efter pallplatser att ställa på. Allting gick jämt upp så när som på några skadade ostar. Niklas har stenkontroll på alla datasaldo. Under 15 dagar i december, har vi lastat ut varor för i genomsnitt en miljon exkl. moms om dagen. Det är mycket när det är en tillfällig topp i verksamheten. Nu är allt packat, adresserat och gjort klart, för utlastning av de sista pallarna på måndag. Vilken lättnad!
Det stora företaget, som köpt nära fem hundra stora Tomtelådor, för att delas ut i Stockholms City, under loppet av två timmar, skrev i ett superlångt mejl, med bara superlativer till Carina (order) & Niklas (vd). Ni på Torebrings håller Världsklass, ni är Superproffsiga, vilken service, inte ett fel, allt var helt, inget trasigt, allt kom fram i rätt tid och till rätt personer, trots att det var olika innehåll i Tomtelådorna. Jag kommer att rekommendera er till alla jag känner. Vilken lättnad!
Om vi skulle ha drabbats av Corona, vad hade hänt? Vem skulle packat vidare? Vem skulle adresserat alla dessa mängder, som 814 fraktsedlar på en dag som mest? Vem skulle svarat i telefon? Nu är allt över. Vi är i hamn. Vilken lättad!
Jag åkte till jobbet strax före klockan sju, för att röja undan lite mejl och så vidare. Efter några timmar började jag frysa. Jag ”åkte” hem direkt. Väl hemma tog jag tempen. Jag var rädd för hög feber igen. Döm om min förvåning, termometern visade +36. Jag testade flera gånger, med samma resultat. Tidigare har jag tagit två Alvedon, fyra gånger om dagen, för att hålla febern nere. Jag googlade naturligtvis och svaret var, att vid låg kroppstemperatur fryser man. Jag la mig på sängen och somnade. När jag vaknade hade jag +37. Vilken lättad!
Birgitta & Matts önskar en fantastiskt trevlig fjärde advent till er alla.
Jag jobbade som vanligt under dagen. När jag kom hem, la jag mig en stund på sängen och somnade. En stund senare när jag vaknade, kände jag mig frusen och tände i spisen. När Birgitta kom hem ganska sent, tog jag tempen, som trots allt bara visade 38,4. En kort stund senare fick jag samma frossa, som när jag fick Sepsis för ett par månader sedan. Nu var tempen uppe i 40,6.
Birgitta ringde på ambulans som kom på bara några minuter. Jag svimmade aldrig av som förra gången, utan kunde småprata med ambulanspersonalen hela vägen in till Höglandssjukjhuset i Eksjö. Där fick jag ligga på en brits på kö i tre till fyra timmar. De tog mängder av prover på mig. Efter en stund kom sjuksköterskan in och sa att jag hade Urinvägs inflammation. Men vilken lättnad, att hitta ett svar. I våra sinnen snurrar hela tiden Covid 19 faran. Naturligtvis togs prov även på detta.
Klockan två på natten, ringde min läkare på Akutmottagningen i Eksjö, upp Urologen på Länssjukhuset Ryhov och talade om min situation. Tillsammans inställde de min operation, som skulle ske på fredag. Detta upplevde jag proffsigt av högsta rang.
Klockan fem på morgonen, kunde Birgitta hämta hem mig. Då var jag så trött att det var på gränsen att jag somnade mellan bilen och sängen. Jag somnade på en minut med kläderna, täcket och en filt på. Efter drygt tre timmar vaknade jag. Under hela dagen, har jag bara varit uppe högst en kvart. Jag har inte orkat!
På förmiddagen ringde min läkare på Länssjukhuset Ryhov upp mig och frågade hur jag mådde. Vi skjuter på operationen till mitten av januari, sa han. Stort tack sa jag.
Matts Torebring 