Så ringer han i år igen, ofta ganska sent på kvällen, Erik på det stora Fastighetsbolaget i Göteborg. En gång om året ringer han, för att köpa julklappar till sina medarbetare. Han är några år äldre än mig, så trevlig att tala med, så det springer ofta iväg en bra stund, vi tycker lika om mycket.
Han har fyra hundra lägenheter som han har ansvar för. Så kommer han till kontoret på morgonen. Där på dörren sitter en post-it. På lappen har någon skrivit: ”Min toalett är sönder mvh, Anna.” Hur ska Erik veta vilken lägenhet det är?
Jag möter exakt samma sak, gång på gång, dagarna igenom. Jag måste säga, jag är riktigt trött, på att möta denna otroligt makliga attityd. Själv är jag övertydlig med nästan allt, i all kommunikation för jag vet att det sparar så enormt mycket tid. Ett personnummer eller org. nr existerar inte längre. Alla tror att allt finns i mejl adressen, som mycket ofta är felstavad.
Hos mig ser mejlkonversationen ut så här… ”Har ni några chokladaskar kvar? Arne”. Vem är Arne, i vilket sammanhang finns Arne, privat eller företag. Jag sålde ut en massa saker efter att vi flyttat. Jag angav mitt namn och SMS/Mobil nr. Ingen ringer, ingen sms´ar, alla använder Messenger som en chatt utan ände, som aldrig tar slut.
Jag känner att jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag måste sluta, annars är det ingen som läser. Många är med på Face Book och många talar om allt där, som att det är ”Dags att äta om fem minuter”. Jag är fundersam, varför har det blivit så grymt opersonligt? Hur ska vi kunna hjälpa till, när vi inget vet om Anna eller Arne? Förklara för mig varför det blivit, en så här fruktansvärt tråkig kommunikation?
Matts Torebring 
Min manlige ägare är verkligen inte modern, han har nog inget av dessa ”nymodigheter”. Men däremot har han en telefon som fungerar att ringa med och kanske också skriva ett sms då och då.
När han sedan håller föredrag i sitt arbete och träffar 20-åringarna kan han ofta skämta till det och säga att de fick nog mobilen i dopgåva.
Allt gott
Det lilla som vi träffat din ägare, är intrycket att han ser mycket ungdomlig ut. Som jag ofta brukar säga, alla går med sin mobil i handen, men få svarar i den. Hälsa din ägare att vi tycker lika, om mobilens användande. Det bästa
Ja precis, mycket är så otydligt idag fast det borde vara tvärtom med alla möjligheter som finns. Av en tillfällighet ringde jag upp ”fibermannen”, vi skulle inget ha av det i sommarhuset, han hade precis skrivit ut en räkning då på 20000 sa han. Vad menar du sa jag? Hemskt otrevlig var han och jag som tur var anade oråd. Ni är nyinflyttade sa han plötsligt, (vi haft sommarhuset i 17 år), så jag kom på vilka som var nyinflyttade, en ung familj, hälften så gamla som vi, inte en bokstav gemensam i varken namn eller adress, inte ett ord till ursäkt. De var det ja, sa han plötsligt, skulle ändra. Och märkligt om man nu jobbar med just det och har noll koll. Vet inte vad det är för fel på folk, men de tar energi, skulle nog kunna skriva fler uppsatser, haha. Förstår ni måste ha mycket tålamod. Ha det så gott ändå.
I ren protest mot all denna utbredda lat- & maklighet, skriver jag sällan en förkortning, jag är stor, stark och jag orkar skriva ut hela orden. Jag skottade hela långa trottoaren på Skogsgatan från snö. Bara för att stå för att inte vara maklig. Jag står för vem jag är, jag talar om det.
De som jobbar med fiber, verkar vara folk som har noll kontroll. Ringvägen finns inte i Aneby, trots att den säkert funnits i 60 år och det ligger många fastigheter där. Vi har inga kunder där och då finns inte gatan med på våra kartor. Samma gäller Framtidsvägen, den finns inte den heller. (Ip Only)
Ja vi lever i en föränderlig värld,hur ser det ut om 5-10-15 år??
Visst behöver man mer att gå på än Anna och Arne!
Ha det gott/Kram
Jag ser två vägar, fortsätt som vi gjort tidigare, eller börja ett nytt liv på landet i småskalighet. Jag hoppas på det senare alternativet. Vi har själva i alla fall valt att flytta ut på landet. December kram