Matts Torebring

Det fanns bara några få kulor kvar i granen, som står kvar utanför entrédörren, de flesta kulorna hade vinden tagit med sig ut på gräsmattan. Att det var snö var också en överraskning. När vi lite senare körde Storgatan fram i byn, var det ganska kraftiga plogvallar på den östra delen av gatan, på den västra knappast ingenting.

Jag har ingen bra plats under tak till detta bordet och eftersom det är aluminiumstativ, med en tung glasskiva, har det fått stå skyddat på vår altan mot väster. Man behöver vara 2 man för att flytta det.

När jag kom ut i vardagsrummet och fick se detta, blev jag helt förskräckt. Hur har detta kunnat gå till? Det stod så skyddat intill vindskyddet på altan. Nu hade det med vindens kraft, farit upp i luften, snurrat runt och landat upp och ned, en halvmeter utanför våra stora fönster. Hur kunde det lyftas upp i luften av vinden på denna lilla yta, och landa på altangolvet igen? Glasskivan var hel. Detta kan bara vara den Högstes beskydd. Det kunde lika gärna krossat fönsterrutorna. Snösläden som står ute mot garageväggen 15 meter bort, brukar fara iväg för vinden, idag stod den orörd.

Jag har aldrig haft en tanke på att vår tunga murstensgrill skulle kunna blåsa omkull. Nu är frågan om jag törs ha den kvar där den står, ett par meter från greenroom?

Sedan mer än ett halvår tillbaka, har jag haft kommunens goda välsignelse till att snygga upp i ängen framför vårt hus, samt att få sätta upp fågelholkar i träden. Är ”batteriet uppladdat” nu? Kan jag ge mig ut och avverka träden som jag vill ta ned? Jag måste ut och testa.

Ja det blev testa på dubbelt sätt! På SMHI stod det stormvarning 24 m/s. Asch tänkte jag, det blåser inte speciellt mycket, och det blåser från sydväst, så det blir medvind att fälla alla träd.

Efter det som hände mig i höstas, med diagnosen långvarig överansträngning, har jag bara gått tittat på träden som jag vill gallra bort. Viljan har funnits hela tiden att fälla dem, men inte energin. Jag var jätteglad när jag var klar, det var ingen match, jag är frisk igen.

Mina stövlar med stålhätta var så obehagligt tunga, att jag har bränt upp dem. Som ni ser på marken, var det föga lämpligt att gå med lågskor i det blöta kärret, men det gjorde jag. När jag trampat ned och fått skorna fulla av vatten, blev det gummistövlar på fast utan skydd.

Vi blev överraskade av att det blev så ljust och att hela badviken kom fram. Mest märks det inifrån vardagsrum & kök.

Nu ska jag lasta min nyinköpta släpkärra och köra hem all ved till vedbacken.

På nästan alla trädfällningsfilmer som finns på You Tube, är det ”motorsågar med Stihl.” Själv har jag en Huskvarna, som visserligen är lättstartad, men det är för mycket plast, jag trivs inte med den. Nu har jag ingen mer planerad skogsavverkning, så nu får den vila på hyllan, när jag kapat upp veden.

Jag slet ut 14 motorsågar under min tid i skogen på 60 talet. Då sa chefen på verkstaden där jag köpte alla mina grejor: ”Stihl motorsågar håller till Matts och då håller den till alla andra också!” Det var klokt sagt!