För Birgitta och mig har det inte varit så mycket ledigt under helgerna. Vi har jobbat mer eller mindre varje svart dag, när personalen måste få ha sin ledighet. Hemma hade vi till vår stora glädje gäster, under en stor del av helgdagarna och Birgitta hade mycket jobb i köket. Trettondagen skulle vi inte göra någonting, tänkte vi. Vi skulle ha åkt ut med bussen, men stannade hemma efter allt snöslask i mitten av veckan. I morgon behövs vi på jobbet. Solen lockade ut oss en liten stund i alla fall.
Vid utloppet från Anebysjön, strax intill badviken, brusade vattnet som en fors på andra sidan luckan. Inte konstigt att det inte fryser trots alla minusgrader.
Det blir olidligt många kort på vårt fantastiska boende.
Förlåt alla kort som jag lägger ut på vår lantliga idyll. Men det är så vackert när solen skiner, så man bara står och beundrar allt, varje gång solen skiner från sitt söderläge. Vilken förmån att få bo så här, det är nästan otroligt! Det är Amazing Grace!
Jag har så varmt och skönt här inne, så kör inte ut mig.
Sedan före jul har vi talat om att åka ut denna helgen, fast det har bara hängt lite i luften. Om vi haft Norrlandsvägar utan salt, då hade frestelsen kanske varit mycket större, men inte nu i detta slaskande och saltande. Sedan har vi behövt göra vår insats på jobbet i mellandagarna när många är lediga. Jag rullade i alla fall upp porten så Herden kunde vinka till alla sina kompisar. ”Jag har så varmt och skönt här inne, så kör inte ut mig,” sa Herden.
Vår fantastiskt fina och påkostade järnvägsövergång.
Här går jag under den mörka årstiden, oftast både morgon och kväll på bron över järnvägen. Jag minns innan vi hade bron, det var minst sagt livsfarligt att gå över spåren. Det är vi skattebetalare som tillsammans bekostat detta jättefina byggnadsverk, utrustat med två hissar upp och ned till och från övre plan.
Alltid ur funktion p.g.a. sabotage
Vem som än bygger, privat eller statligt, det spelar ingen roll. Vilken tragedi att alltid se det sönderslaget. Under sista året har inte hissarna varit i funktion mer än kanske korta tillfällen, sedan är det sönderlaget. Först blev alla elkontakter bortslitna och nu är dörren krossad. Jag har åkt ensam i dem en gång, men det gör jag inte om. Det kanske står någon där nere och slår sönder och jag blir instängd.
I min värld och med den hårda uppfostran jag fått sedan 6-7 års åldern. Jag fick välja som liten mellan stryk eller arbete! I detta fallet borde människor som saboterar vårt samhälle hotas med kraftiga böter och utvisning. Svensk eller nysvensk spelar ingen roll, det är lika illa vem som gör det.
Jag körde vår husbuss i Tyskland och hamnade vid ett vägbygge utträngd i fel fil. Det blev utredning, 5 000 kr i böter och jag fick inte köra bil i Tyskland under två månader. Visst sved det lite!
Bra trappor upp över spåren.
Jag är noga med västertrafiken när jag går. Jag är minst lika noga med att hålla mig i de trappräcken som finns och det håller jag på i alla trappor.
Vänster hanske blir alltid blå av ledstången som färgar av sig.
Idag var det minusgrader och då syns det inte så mycket färg i min vänstra handske. När det regnar ute är handsken helt blå, på grund av att trappräcket färgar av sig! Dessutom är själva handledaren högt placerad och alldeles för grova rör, för att det skall vara säkert att hålla sig. Jag brukar ofta hålla mig i röret under, men det är inga raka rör utan infästning av stolpar stör. Kanske kommer inlägget fram till Trafikverket så småningom.
När vi stängde Tomteverkstaden före jul hade vi oroväckande mycket kylda matvaror kvar. Då är det bättre att vara rådlös än brödlös. På några få timmar hade Niklas med hjälp av IT personal, öppnat upp för leverans av kylda produkter över hela Sverige hem till din dörr, även som privatperson. Det bara puffade till på dataskärmen så rullade orderna in. Allt från hämtning på vårt lager, till leverans långt upp till Lappträsk. Än är det inte slut på varor.
Själva sitter vi och funderar på om Herden vill ta oss med ut på en tur till helgen? Dels har vi det så bra hemma, Herden står blankpolerad och resklar i sitt vardagsrum, ska vi verkligen smutsa ned den? Det är så småtråkigt med detta skitiga väglag, salt, salt och bara slask. Visst skulle vi kunna köra som norrlänningarna utan allt detta salt på vägarna? Då vore det roligare att åka ut. Troligtvis kommer vi att vara hemma.
Våra två barnbarn Oliver & Nelly som bor i Stockholm.
I år kunde hela familjen samlas hemma i Småland över jul- & nyårshelgen. Julafton firade vi hemma hos oss med stort julbord, mängder av julklappar och Carina bjöd på en stor fest på nyårsafton hemma hos sig & Niklas. I hela 9 dygn gästade dotter med familj oss i vårt underbara hem. Jag sa flera gånger: ”Det märks inte att ni är hemma, mer än att diskmaskinen får arbeta mera.” Vårt nya hem har så mycket rymd, att det märks inte när vi blir flera.
Nu lämnade vår dotter med familj oss i går på nyårsdagen. Kvar finns två foton med magnetbaksida på kylskåpet. Alla har stortrivs, inte minst barnbarnen. Det var lite osäkert in i det sista om de vågade åka hem på grund av förkylning. Då sa Oliver: ”Om ni inte åker så tar jag taxi själv till Småland!” Vädret har bjudit dem på mycket skridskoåkning och ishockey, så de har haft riktigt roligt.
Nu har vi det så tyst och stilla igen Birgitta & jag. Vi har bara kopplat av och haft det jätteskönt idag. Detta har jag längtat efter, då jag suttit ensam under veckokvällarna i december. Någon kväll hörde jag Birgitta komma hem, men oftast inte. Hon älskar sitt jobb och jobbar på tok för mycket, men hon stressar aldrig.
Birgitta & Matts önskar ett riktigt Gott Nytt År. Foto Mikael Marbenius
Tack alla ni som följer oss på våra äventyr genom livet! Tack till flera av er som kommenterar lite då och då, eller nästan alla inlägg eller helt otroligt alla inlägg! Tack för alla goda råd under åren. Ni är helt fantastiskt otroliga!
Nu har jag siktet inställt på 2 000 000 visningar och det är inte så långt kvar.
November 2018
Denna tårtan minns jag inte så mycket av.
April 2011
Jag minns denna tårtan så mycket mera, då kände jag mig riktigt stolt för drygt 10 år sedan. Jag började skriva i min okunskap om bloggar hösten 2007.
Hela familjen men dock utan Carinasamlad i skogen.
På andra sidan av Aneby Gårds gärden, bara drygt 1,5 km bort, där alla motionsspåren möts, har vi tillgång till denna extremt fina grillplats. Idag bjöd Oliver, Linus & Niklas på grillfest ute i skogen.
En stor eloge till dem som skapat denna grillplats där alla motionsspåren möts.
Jag gick den korta sträckan hit, men vill man inte gå kan man parkera bilen bara 50 meter bort. Grillplatsen är belägen utmed väg 132 intill backen upp från Bredestad.
Niklas fick bra fyr i grillen.
Niklas hade lastat med en säck med torr fin ved som det blev fin grillbädd av efter en stund.
Birgitta grillar.
”Jag är för stel i lederna, jag kan inte sitta ned,” sa Birgitta. Jag fick hjälpa henna att grilla sina korvar. Vad trevligt att få avsluta året ute i skogen så här. Carina var inte med, hon förbereder nyårsafton hemma i köket.
Birgitta & Matts önskar en riktigt trevlig nyårsafton till er alla och ett Gott Nytt År.
Det känns så skönt, att efter ett år med så många orosmoln på himlen, så är företaget Torebrings i säker hamn. Hur skulle det gå när kontoren tömdes på personal och personalen skulle jobba hemma och få dricker kaffe på kontoret? Vi har klarat oss utan att ta emot regeringens stöd till företag i kris under pandemin. I stället gör vi ett av våra bästa år, kanske till och med det bästa. Det får bokslutet visa om några månader när alla siffror är på plats.
Trots att många kontor har varit stängda, har vi sålt rekordmånga kaffe-, vatten- och varuautomater. Hur skulle det gå med påsk- och julförsäljningen i år, frågetecknen var många? Både påsk- och julförsäljning slutade med nya rekordsiffror. När någon har varit sjuk har andra gått in i jobbat nästan dubbelt i stället. En anställd kom in till mig och sa: ”Vi måste vara ett välsignat företag, som går bra när andra kämpar för livet!” Visst har hade han rätt som sa detta.
Bland det bästa av allt är, att vi under hösten kunnat göra stora satsningar på en bättre arbetsfördelning. Inför det nya året kommer vd att avlastas betydligt och jag själv har inte så mycket kvar av det löpande arbetet. Jag har delegerat ut det mesta. Under året har jag jobbat bara klockan 7 till 16, nu får jag nog minska lite till. I annat fall får jag skriva en bok till. Först måste jag se hur mottagandet blir av min första bok.
I går kväll gästade vi vår son med familj, som bor inne i våran by. När vi öppnade ytterdörren och skulle åka hem, ösregnade det ute och var -3 grader kallt. Räddningen var att det låg lite snö kvar, annars hade det inte gått att stå på benen. Bilen var som en iglo och det var på gränsen att det gick att få upp lite sikt. På min gång- & cykelbana på väg till och från jobbet var det halt också men bara bitvis. I afton var det sandat och fint.
För snart 50 år sedan var jag med om en dylik ishalka. Jag var på väg till Danmark med lastbil och släp, när det ösregnade ute. Jag stannade i Hästveda för att äta lite mat, samtidigt som regnet slutade kom solen fram, det blev kallt och vägbanan blev till blankis. När jag kom ut efter lunchen gick det inte att gå fram, benen bara gled iväg. På den 20 km korta sträckan mellan Hästveda och Hässleholm räknade jag till runt 25 bilar ute bland träden vid sidan av vägen. Jag körde så sakta jag kunde, men när jag frikopplade och skulle växla upp gled hela ekipaget med bil och släp. Den gången var det inte sandat, men jag klarade mig och kom ombord på färgan i Malmö i tid.
Idag på morgonen lade jag sista handen vid min bok och godkände mitt manus. Nu är mitt manus på väg till tryckeriet. Hu, vad spännande! Jag började skriva i februari och bokens text och omfattning var klar redan innan försommaren. Sedan drog jag tillbaka den och skrev om väsentliga delar av den. Min Art Directer fick mitt sista manus i mitten av september och därefter har vi tagit det lugnt och filat på den tills nu.
Jag har ställt in mig på både ros och kanske lite ris. Det går inte att skriva en bok som alla skulle gilla. Boken kommer att skildra väldigt mycket. Allt från ett otroligt fattigt torparliv på 40 talet, bondelivet på 50- 60 talet, arbete eller stryk som 7- åring, husvagns- & husbilslivet under 47 år, ett ständigt byggande, ett entreprenörsskap utan gränser, en livsresa från djupaste fattigdom till välstånd och inte minst min fantastiska familj. Åtskilliga gånger har jag haft skyddsänglar. Jag har fått uppleva att de finns. Dessutom är jag stolt över att jag klarat mig bra i livet, trots bara 7 år i skolan.
Bara min enklaste lilla blogg får illasinnade mejl. I första inlägget på julaftons morgon, ondgjorde sig en person i mycket hårda ordalag över, att jag inte längre körde i hans tycke bästa husbilen i Sverige. Vi själva har hunnit med att testa mer än ett märke. Vi har köpt 7 stycken nya husbilar.
Ps. Min bok kommer att finnas hos mitt förlag, http://www.semnos.com, i vår webbutik http://www.torebrings.se, eller bara enkelt hämtas i receptionen på Torebrings, Stigbergsvägen 7, 578 33 Aneby. Dessutom kommer boken att finnas tillgänglig hos alla bokhandlare i Sverige.
Matts Torebring 