Birgitta & jag framför vårt drömhus på vår drömtomt. Foto Linus Torebring
Vem kunde ana vad som väntade oss för ett år sedan. Oro över att vårt bygge inte kommer att hålla tiden. Oro på jobbet, över ett stort uppsagt avtal, vilket ledde till tre tråkiga uppsägningar. Oro över Corona pandemin. Oro för alla anställda. Oro för en dalande försäljning, på grund av tomma arbetsplatser. Oro för hälsa under hösten, och så vidare.
Bygget julen 2019. Foto Mikael Marbenius
Idag har jag svaret! Jag hade inte behövt oroa mig för någonting! Vårt bygge blev drömmarnas drömhus. Oron på jobbet var obefogad, vi kommer att ligga strax under 2019 försäljningsresultat när hela året summerats. En enda person och som jobbar ute, har drabbats av Corona. De anställa har jobbat mer än någonsin och jag känner ingen oro för min hälsa. Jag är trygg och jag vet att jag är i goda händer.
Jag får hela tiden höra, av minst en av tjejerna på kontoret, du gillar bara Gubbagodis. Jag har avhållit mig hela hösten från godis och när jag tar en Paradis chokladbit, tycker jag att de är omåttligt söta och nästan äckliga. Vi har en son som gillar godis, så nu finns det Gubbagodis hemma på julafton och godis som jag gillar. Ingen julafton utan godis. Jag vet att jag får en Tomtesäck med godis också.
Gubbagodis ost
Alla vet att jag är ingen dussin person. Som till exempel, den enda glass jag gillar är Sia Glass Romrussin. Vi fick till förra året julprover, en ost som smakar som Sia Romrussinglass. Trots drygt 20 personer som fikar på jobbet, fick jag äta den ensam. Den vägde 1200 gr och jag skar av den som brödskivor. Underbar ost att njuta av, när de andra föredrar hushållsost.
Hit har jag gått igår lördag och idag söndag, frånsett att jag hämtat en korg med ved från garaget. Härliga lördag (frånsett dammsugningen i går) och idag söndag, utan att jobba, nu behövde jag verkligen vila och koppla av och det har jag gjort. Hit går jag garanterat varje morgon & kväll och så tittar jag ut genom våra vackra dörrar. Med mig har jag en fråga….
Vår entré är nästan alltid blöt av regnet.
Frågan är, vad har vi för väder idag? Det har regnat i genomsnitt 1,5 mm regn varje dygn i december hittills. Inga mängder, jag känner det i luften, det hänger där, glasögonen är svåra att se genom, allt är bara blött, men jag blir inte riktigt blöt, på en halvtimme till jobbet.
Plötsligt händer det, SMHI utlovar en stor gul sol i Aneby under onsdag – torsdag – fredag. Fantastiskt underbart. Fast visst vore det ännu mera stämningsfullt med lite vit snö. Nu får vi inte klaga, vi tar emot solen med ett glatt sinne.
Jag kom in till Akutmottagningen på Höglandssjukhuset i Eksjö i tisdags kväll. Där blev jag liggande i ett väntrum runt fyra timmar. Jag stirrade och stirrade på denna klocka, rör den sig ingenting. Efter att alla prover var tagna, kom en sjuksköterska in och sa, att jag hade Urinvägsinfektion. Vilken lättnad! Media dränker oss och hela välden i nya covid-19 nyheter, flera gånger om dagen. Det är väl mänskligt att vara rädd och känna oro. Man tog även Covid-19 test på mig. När får jag svar? frågade jag. Efter en till tre dagar och då ringer vi upp om det är positivt, annars hör du inte av oss. Ingen har ringt! Vilken lättnad!
Tomt och öde i Torebrings Tomteverkstad.
När jag var avsidestagen packade vårt fantastiska gäng färdigt i Julpacken. Här har varit så fullpackat att de har letat efter pallplatser att ställa på. Allting gick jämt upp så när som på några skadade ostar. Niklas har stenkontroll på alla datasaldo. Under 15 dagar i december, har vi lastat ut varor för i genomsnitt en miljon exkl. moms om dagen. Det är mycket när det är en tillfällig topp i verksamheten. Nu är allt packat, adresserat och gjort klart, för utlastning av de sista pallarna på måndag. Vilken lättnad!
Det stora företaget, som köpt nära fem hundra stora Tomtelådor, för att delas ut i Stockholms City, under loppet av två timmar, skrev i ett superlångt mejl, med bara superlativer till Carina (order) & Niklas (vd). Ni på Torebrings håller Världsklass, ni är Superproffsiga, vilken service, inte ett fel, allt var helt, inget trasigt, allt kom fram i rätt tid och till rätt personer, trots att det var olika innehåll i Tomtelådorna. Jag kommer att rekommendera er till alla jag känner. Vilken lättnad!
Om vi skulle ha drabbats av Corona, vad hade hänt? Vem skulle packat vidare? Vem skulle adresserat alla dessa mängder, som 814 fraktsedlar på en dag som mest? Vem skulle svarat i telefon? Nu är allt över. Vi är i hamn. Vilken lättad!
Jag åkte till jobbet strax före klockan sju, för att röja undan lite mejl och så vidare. Efter några timmar började jag frysa. Jag ”åkte” hem direkt. Väl hemma tog jag tempen. Jag var rädd för hög feber igen. Döm om min förvåning, termometern visade +36. Jag testade flera gånger, med samma resultat. Tidigare har jag tagit två Alvedon, fyra gånger om dagen, för att hålla febern nere. Jag googlade naturligtvis och svaret var, att vid låg kroppstemperatur fryser man. Jag la mig på sängen och somnade. När jag vaknade hade jag +37. Vilken lättad!
Birgitta & Matts önskar en fantastiskt trevlig fjärde advent till er alla.
Jag jobbade som vanligt under dagen. När jag kom hem, la jag mig en stund på sängen och somnade. En stund senare när jag vaknade, kände jag mig frusen och tände i spisen. När Birgitta kom hem ganska sent, tog jag tempen, som trots allt bara visade 38,4. En kort stund senare fick jag samma frossa, som när jag fick Sepsis för ett par månader sedan. Nu var tempen uppe i 40,6.
Birgitta ringde på ambulans som kom på bara några minuter. Jag svimmade aldrig av som förra gången, utan kunde småprata med ambulanspersonalen hela vägen in till Höglandssjukjhuset i Eksjö. Där fick jag ligga på en brits på kö i tre till fyra timmar. De tog mängder av prover på mig. Efter en stund kom sjuksköterskan in och sa att jag hade Urinvägs inflammation. Men vilken lättnad, att hitta ett svar. I våra sinnen snurrar hela tiden Covid 19 faran. Naturligtvis togs prov även på detta.
Klockan två på natten, ringde min läkare på Akutmottagningen i Eksjö, upp Urologen på Länssjukhuset Ryhov och talade om min situation. Tillsammans inställde de min operation, som skulle ske på fredag. Detta upplevde jag proffsigt av högsta rang.
Klockan fem på morgonen, kunde Birgitta hämta hem mig. Då var jag så trött att det var på gränsen att jag somnade mellan bilen och sängen. Jag somnade på en minut med kläderna, täcket och en filt på. Efter drygt tre timmar vaknade jag. Under hela dagen, har jag bara varit uppe högst en kvart. Jag har inte orkat!
På förmiddagen ringde min läkare på Länssjukhuset Ryhov upp mig och frågade hur jag mådde. Vi skjuter på operationen till mitten av januari, sa han. Stort tack sa jag.
Jag hör att alla talar om sin stegräknare och hur mycket steg de går. Jag kan ju inte vara sämre, tänkte jag, och laddade ned appen, Stegräknare. Denna vecka har jag bestämt mig för att bara jobba drygt halvtid och gick hem redan vid halv fyra tiden. Hade jag jobbat full dag, hade jag nått mitt mål 10 000 steg om dagen. Bara kul att tävla lite mot sig själv.
Om ett par dagar till, så är julruschen över för oss säljare. Nu handlar det mest om, när kommer leveransen? Jag svarar oftast, att det är en tio miljonersfråga. Bara igår lämnade 814 fraktsedlar oss. En del order är jättestora och fyller en hel bil, andra är ett paket, med ett halvt dussin tallrikar. Alla 814 orderna skall packas väl och adresseras. Vilket jobb de gör på lagret och julpacken, nästan helt otroligt.
Idag kunde vi följa en av Bring Frigo distributionsbilar, på en karta över Stockholm, på dataskärmen. När ingen var hemma, tog chauffören ett kort på försändelsen, som han ställde utanför dörren, som mottagaren sedan får på ett sms med kortet på. Vilken Utveckling det är idag!
Ont, det gör ont men det går Det gör ont en stund på natten Men inget på dan Du vet att det gör ont Det gör ont men ändå Jag har klarat mig rätt länge Jag börjar blir van Och alla omkring De märker ingenting Det gör ont, så ont
Låten är ganska träffande… det gör ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten, men inget på dan…
Jag vaknade strax efter midnatt en natt i veckan, av att någon (liknande) höll på att skära med en stor kockkniv i vänster fot. Det varade kanske någon minut, sedan var allt helt borta i fem minuter, innan ”kniven kom igen”. Det gjorde så fruktansvärt ont, liknande kramp i vaderna. Så höll det på till det var uppdags.
Nästa dag var jag helt stel i kroppen. Detta har hänt bara några få gånger. Jag tog Alvedon och smorde med Voltaren, allt utan minsta lindring. Ett par timmar senare tog jag en sömntablett, för första gången sedan i somras. Det skall jag aldrig mera göra, om inte nöden kräver detta. Tvi, vad illa jag mådde efter den.
Är det så här det blir, när man blir lite äldre och upp i åren kommen? Jag gissar i mitt fall, att det är alla de gånger med förfrusna fötter, på en traktor utan hytt och värme, i full snöstorm och snöröjning. Kanske är det sviterna, av ett vasst järnspett ned i stortån, som jag haltade med ett helt år utan läkarbesök. (Det var inte inne att gå till läkare)
Idag blev jag uppringd av Länssjukhuset Ryhov, Jönköping. Nu får du välja tid Matts för operation, antingen nu nästa fredag, eller vet vi inte när. Vi går redan på halvfart på grund av Corona pandemin. Det hade kanske varit skönt att fira jul först och ta detta sedan. Ni som följer min blogg vet, att jag har en godartad cancertumör i prostatan att ta bort. Jag är glad att jag får komma in, att det finns tid under rådande förhållanden.
Varje dag när jag öppnat brevlådan, har jag varit glad, över att att det inte varit en kallelse i brevlådan. Nu har jag varit med och stöttat upp i företaget, mer eller mindre under veckans alla dagar. Nu har vi inte mycket kvar att sälja, däremot enorma mängder att lasta ut. I det senare är jag inte inblandad. Så egentligen var det en bra tid, att jag fick komma den 18 december kl. 7. Sedan kan Birgitta jobba hela dagen, när hon skjutsat in mig och hämta mig på lördagseftermiddagen.
Detta kommer att gå bra, det har jag bestämt och jag har ingen oro inför detta. Däremot har jag flera förberedelser att göra, som att sticka en spruta i magen, kommer jag att klara det?
Lastbil- & Bussförarutbildning i Jönköping 1970- 1971
Vid 24 års ålder fick jag ”omskolning”, p.g.a. värk och slitna leder, från livet som Smålands värste skogshuggare. I nio hela år hade jag då varit skogshuggare. Med trafik- och busskort på fickan, kom jag att besöka alla Sveriges kommuner och leverera parkleksaker från Hags i Aneby, med ett 24 m långt ekipage. Även leveranser till de Nordiska länderna och Tyskland kom in på resrutten. Åren bakom ratten i en tradare, var för mig att komma ur askan och in i elden. Jag är röd, jag vill vara där det brinner.
Utbildningen som varade 14 veckor, har jag haft en enorm nytta av genom livet. Jag har köpt och och ägt många lastbilar under åren. Lite extra stolt är jag över, att jag jag gick ut som kursetta. När jag kört upp för buss fick jag jobb på SJ och började köra linjebuss. Efter ett par veckor fick jag sluta, mitt busskort kom inte som förväntat. Först efter sex månader fick jag mitt busskort och då gällde det under speciella villkor. Jag var tvungen att medföra reservglasögon, vid framförande av fordon i yrkesmässig trafik. Jag hade för starka glas i glasögonen.
Dags att förnya min fulla behörighet
Det har gått mer än ett par månader sedan i höstdags, när jag gjorde den sedvanliga läkarundersökningen. I går kom alla handlingar från Transportstyrelsen och idag gick jag till Fotograf Tobias Marbenius. Jag behöver inte ha alla behörigheter kvar, men det är en ren sport, att se att jag inte är för gammal än, för att köra större fordon..
Jag började som säljare åt Roines i Hallsberg, i mitten av september 1976. Jag lastade bilen, en Simca 1508, full med coccosbollar och pepparkakor och gav mig ut att sälja, till allt som rörde på sig. Jag skäms inte över detta, Gunnar Dafgård började med en trehjulig flakmoped och sålde chark på torget i Lidköping. Alla ska lära sig krypa innan de kan gå. Vi var femton säljare, behöver jag skriva att jag sålde mest av alla. Jag har flera kunder kvar än idag, som handlar regelbundet sedan starten hösten 1976.
Simca 1100 Special
Varför blev det en Simca 1508, jo det var den tredje i raden av Simca som jag ägde. Just denna bilen blev skev i karossen, efter att jag krockat med en stor älgtjur. Sortimentet växte, bilarna blev många och till slut var det ett antal lastbilar.
Jag minns julförsäljningen 1976 som igår. Sandberg & Högberg, KIAB, Godis Grossisten i Jönköping, slutade sin julförsäljning i mitten av november. De kan ju inte vara kloka tänkte jag och drog igång med att sälja chokladaskar i nästan storformat. Nu är snart min 45:e julrusch över.
Droste choklad.
Droste hade en chokladask det året, som kallades ”Träskoasken”. Det var ren choklad och chokladbitarna var en miniatyr av en träsko. På kartong omslaget, var det vackra tulpanbilder från Holland. Jag gick in till ett växthus i Huskvarna och presenterade asken. Denna måste ni bara ha till era kunder, sa jag. Jag sålde 600 askar den gången. Det var stort för mig den gången. I går sålde vi 2 000 chokladaskar till ett stort företag. Det var stort det också.
Tio år senare lockades jag av de stora leveranserna till storhushåll. En kund bad mig fixa maten till ett julbord. Vi blev en fullsortiment Restauranggrossist. (Torebrings Partiaffär) Jag lockades in i en stor omsättning med små marginaler och stora kundförluster. I mitten av 90- talet var vi på väg mot 100 miljoner i omsättning. Vi lämnade allt och startade om från scratch, back to basic. Idag går det bra för oss, mycket tack vare sonen och hans stora kunnande inom många områden. Jag är säljare ut i fingerspetsarna och entreprenör, sonen är ekonom och marknadsorienterad.
Denna veckan levererar vi 500 riktigt stora Tomtelådor med julmat, till 500 mottagare inne i Stockholms City. Inom loppet av två timmar skall alla ha fått sitt paket. Sedan ska man ha en gemensam öppning via en data länk. Niklas har varit hjärnan bakom denna ordern, för att lösa all logistik. I år har vi fått tacka nej, till att packa flera tusen Tomtelådor. Vi har nått taket vad gäller att hinna packa på den korta tiden före jul, med tanke på korta bäst före datum.
Matts Torebring 