Marcuskräftan i nya lokaler sedan en tid tillbaka.
Det fantastiska konditoriet
Värt att åka till Västa, bara för att fika eller handla här. Jag missade fota bakverket jag inhandlade idag.
Delikatessbutik
En ny Delikatessbutik i nere i korsningen.
Inne i butiken finns mycket gott
I stort sett allt har vi själva hemma i hyllorna nu inför julfoto & packning av Tomtelådor.
Västa Centralkrog
Passar det med tiden, äter vi alltid av helgbuffén här
Men vilken god pommes
En stor sallads- & matbuffé samt kaffe och dessert. Oftast är det Birgitta som äter mat, idag bytte vi plats.
Jag vet det inte, kanske är jag ute på hal is, men jag tror att det finns någon form av släkt- eller samarbetes förhållande mellan, ICA Marcus, Skaldjursfabriken och Väderstad Centralkrog?
Väderstadverken. Foto tidigare besök i Väderstad.
Naturligtvis har Väderstadsverken, detta enormt stora företag med 1400 anställda och 3 miljarder i omsättning, skapat ett blomstrande utrymme för mindre företag.
Vad trevligt, HERDEN är ute och rullar igen, denna helgen stannar vi i Västa (Väderstad)
Så här vill vi parkera, gärna gratis som här, eller till en ringa avgift. Finns det en soptunna som här, då är det ytterligare ett plus. Så här vill vi ha en parkeringsplats för husbil. Jag vill inte betala upp till 250:- för samma ruta, fast på en ställplats.
Markuskräftan i nya Skaldjursfabriken
Vi brukar alltid vilja äta kräftorna utanför bussen, men +14 grader är inte njutbart.
2. Markuskräftan är en av de bästa och godaste kräftor man kan köpa.
3. Västa Konditoriet besöker vi i morgon, brukar oftast vara kö ut på gatan.
4. Västakrogen i morgon eller på söndag
Att denna lilla kyrkby har så mycket trevligt att bjuda på, det är fantastiskt!
Orienteringstavla
Denna gången vill vi bara parkera. Vi är ute för att äta gott och testa om värmen fungerar på 12 v och om batterierna håller ström som tidigare. Vi är inte övertygade om, att det hjälpte att byta batterierna. På söndag har vi svaret.
Idag har vi haft lillbilen på service. Vår gode vän Nisse i bilhallen, ordnar alltid en lånebil, så jag kommer hem. Idag fick jag testa en Hyundai Laddhybrid. Ladda med en sladd och kör ”fem mil” på ren el. Sedan laddar bilen under körning. Total bränsleförbrukning 0,4 lit/mil.
Denna bil var dock inget för oss. För att stiga in i bilen måste du ta huvudet under armen, så himla låg i insteget.
Denna skulle Matts vilja provköra
Alfa Romeo Stelvio Quadrifoglio, har redan hunnit med att sätta rekord som snabbaste suv runt Nürburgring med den otroliga tiden 7 minuter 51,7 sekunder. Den skulle passa in till vårt röda hus. Men jag talar inte om priset på den, för då faller drömmen.
Drivlinan är en 2,9 liters V6 bensinmotor med Bi-Turbo som levererar 510 hk och ett vridmoment på 600 Nm. Bilens topphastighet är 283 km/h med en acceleration från 0 till 100 km/h på bara 3,8 sekunder. Stelvio Q är fyrhjulsdriven och har således Q4-systemet och Alfa™ Active Torque Vectoring. Andra högteknologiska system finns på Stelvio Q.
Min roligaste bil som jag haft.
Denna Alfa Romeo 75 hade en 3 liters motor och gjorde 0- 100 på 7,2 sekunder. Fyra stödben i marken och bara full gas. Vilken bil! En hel helg hösten 1989 var vi på autobahn, för att bara köra bil.
Det är hela sex år sedan vi parkerade här på Ställplatsen i Mettlach. Kostnad 5 €/ dygn inkl. fylla vatten, tömning, dusch, toa och restaurang. Vi var på hemväg från Frankrike och ville besöka en av våra leverantörer, Villeroy & Boch. Ställplatsen låg bara några hundra meter från vårt mål.
Efter att bara ha sett ölpubar i Frankrike och inte ett enda konditori, var vi maximalt fikasugna. Här i Mettlach (Tyskland) hittade vi tre flotta fik på samma gata, med bara 25 meter emellan. Vi fikade på alla tre!
Den stora tegelbyggnaden är bara en liten del av hela företaget. Vi var bara i deras av porslin dignade butik.
Vi får en datafil från leverantören med alla produkter, alla priser in och ut, alla mått och EAN koder. Sedan måste denna datafil läggas in, i var sin artikelgrupp och bilder måste läggas upp. Det betyder minst fem, sex veckors arbete för min del. Det pysslar jag med nu. Problemet är att blunda för allt det vackra, vi kan redan servera 100 talet personer på mat hemma. Med andra ord inköpsstopp på porslin & glas.
Orienteringstavla
Köln har jag varit i så många gånger, att det känns nästan som nära hemma. När vi rest och kommit till Köln, har jag alltid sagt, ”Nu är vi nästan hemma igen.”
Vi fick ett fel på en brandvarnare. Idag var det var en serviceinriktad servicekille som kom, med förmågan att även sälja. Vad har du innanför stora porten, en Concorde kanske, var det första han sa. Jag var inte på plats när larmet installerades i slutet av maj och fick inte heller några goda råd. Dessutom tyckte dagens kille, att det inte var optimalt monterat.
Vi fastnade för hans förbättringsförslag, samt även inbrott- & brandlarm i garagen och förrådet. Nu har vi i alla fall skyddat våra bilar och teknikrum, med skydd för både inbrott och brand. Dessutom är kamrorna uppkopplade till larmcentralen, så snart vi fått internet klart.
Framtidsvägen är en av de sista gatorna inom Aneby Kommun, som inte har asfalt eller liknande beläggning. Tidigare när det bodde två familjer längst bort på gatan, saknar det kanske oftast betydelse, vad det är för beläggning på gatan, om det inte regnar förstås.
Så länge vi har bara två grannar på gatan, som håller ringa eller låg hastighet, har vi inga bekymmer. Norr om våra två grannar och norr om vändplanen, finns Aneby Ridklubb. Där har de öppnat upp för parkering med infart från Framtidsvägen, som är en återvändsgata.
Sist som det var ridtävling, kommer säkert hundratals hästbussar, eller bilar som drar en boogiekärra. Om de körde sakta förbi oss, skulle det lindra till en del, men det gör inte de flesta. Det är Full Fart! Hela vårt fina hus blir totalt neddammat!
Tre gånger i sommar har jag kontaktat ansvarig person för underhåll av gatorna. Jag har sagt, ni måste sprida salt för att binda dammet, men inget händer. Det är inte kommunens fel, man skyller på andra.
Jag blir trött på att ingen kan ta ett beslut och stå för detta. Jag köpte en egen säck med vägsalt, tog fram min salt- & gödselspridare och gick gatan fram. Spännande att se hur länge det varar.
Efter en tuff arbetsdag på jobbet under lördagen, sov vi gott hela natten. Fram på förmiddagen, efter en god frukost ute i greenroom, satte jag mig på ryggen igen, nu med en tidning, men somnade igen och sov i nära två timmar till. Helt Fantastiskt!
Vad vill du göra idag? sa jag till Birgitta. Hon visste inget och jag visste inget, så det blev läsning. Helt plötsligt kom jag på, att jag helt och hållet glömt bort familjens gravvårdar, under senaste veckornas hetta.
Jag förväntade mig att allt var nedbränt och borta, men inte. Jag planterade på Birgittas familjegrav, samtidigt med mina föräldrar och hemma intill entrén. Hemma hos oss har blommorna fått all omsorg, lagom, sol, vatten och värme och där har de trivts. På gravvårdarna har vi självbevattning av blomlådorna.
Jag glömmer aldrig min mammas omsorg om gravvårdarna. Ofta hörde jag henne säga. ”Tänk om söskena (syskonen) kunde se till gravarna någon gång, men aldrig”. Nästan alla mammas sju syskon bodde i .Askeryd där gravvården fanns. I vår familj har jag axlat ansvaret vidare.
Nu bor vi på landet, med naturen som närmaste granne. Vart vi än åker, har vi det minst lika bra hemma. Fast det ena förtar inte det andra. Just nu längtar jag ut på en resa till Väderstad, Markuskräftan, Konditoriet, ”Västa Krogen” och den betalfria ställplatsen.
Hos oss på Torebrings började Niklas, arbetet med julen för två månader sedan. Idag har vi kommit så långt, att vi kunde provpacka alla Tomtesäckar och Tomtelådor. Oj vilket jobb det är och vilka mängder av prover vi väljer av.
Premium Star, vår störta Tomtelåda, bilden är från 2019.
När jag såg alla prover idag på morgonen, tänkte jag, lika mycket i som tidigare år, ingen neddragning i år heller. Nu är samtliga Tomtelådor & Tomtesäckar provpackade. Sedan kommer fotografen om drygt en vecka.
Avresa 14.55 i egna bilar. Spekulationerna pågick på jobbet i ett par veckor, vart tror ni vi skall åka. Rådet fanns med i inbjudan, att ta med oömma kläder, badkläder, fotbollskor. Jag hör någon gissa, vi ska åka till Birgitta & Matts…
Framme vid målet
Rätt gissat, klockan 15.05 kom en lång rad av bilar och motorcyklar. Någon tyckte, att bland det bästa med denna Kick Off, var att det var så nära hem.
Mycket mat och mycket god mat på Magnus grillbuffé.
Magnus Eskilssons Catering, skall ha all ära för den goda maten och så mycket mat sedan.
En grupp åt mat i Greenroom
En grupp om åtta personer satt i Greenroom, åtta personer satt inne i vardagsrummet och sju personer satt på västra altan
Demo av brygga kaffe i perkolator
Före tipspromenaden hade vi demo av kaffebryggning i perkolator. Vilket varmt och gott kaffe, vi kunde njuta av sedan. Helt fantastiskt
Tipsrunda ned till Anebysjön
Jag tycker själv att jag gjort enkla frågor till tipspromenaden. Som till exempel, vad kostade en BM Viktor 1962 eller en Crecent moped samma år när jag fyllde 15? Det kan ju inte vara svårt för mig att veta.
Här tog tipsrundan vid.
På gräsplanen nere vid badviken delades vi snabbt in i två lag. Alla födda före 30 juni i ett lag och resterande från 1 juli till 31 december i ett lag. Vi spelade två matcher med brännboll och båda gångerna vann det ”äldre laget”. Med andra ord ett datum i almanackan, betyder inte slut på bäst före datum.
Se Henric mitt i bild, rena eliten på brännboll
Vilken stil han har Henric, helt imponerande. Ni MÅSTE klicka upp bilden!
Kaffe & Moccatårta
Konditori Ågårdens Moccatårta smälter i mun. 23 personer åt tårta för nästan 30.
Prisutdelning
Prisutdelning först på tipsrundan, 1:a pris ett bestickset värde 1000:-, 2:a pris ett flak Red Bull, 3:e pris en kartong Smoothie. I det vinnande ”äldre laget” i brännboll, fick varje spelare ett flak Coca Cola och det förlorande laget en platta Loka vatten.
Ett gäng utslagna efter tipsrunda och brännbollLite disk när alla gått hem
Vilken fest vi hade, alla trivdes och berömde mat, aktiviteter och vårt fina hem. Trots att vi var 23 personer, märktes inte minsta trängsel, inte ens med disken, trots att köksön var full med disk när alla gick hem.
I onsdags kväll ösregnade det, elva mm regn på tio minuter. I går 25 grader varmt, lagom solsken och lagom värme. I kväll regnar det igen. Inte en enda gång under byggtiden har vi haft besvärande regn. Ni vet att jag skrivit det tidigare, när Matts behöver vackert väder, så får han det.
Ett tack till våra anställda från familjerna Torebring, alla kom, ingen stannade hemma, trots sjuka barn och andra aktiviteter med mera. I går var vi två lag, i dag är vi ett lag, som jobbar mot samma mål.
Se detta som ett debattinlägg! Bli inte arga på mig, alla ni som åker Plåtis, men jag måste få lufta mina känslor…. Jag förstår inte vad som händer.
Under sista halvåret har det talats om Corona Pandemin, varje dag, i varje nyhetssändning. När man möter andra husbilsägare så talas det i stället om Plåtisar, vart man än kommer. Varför är det så? Vid service på Forsbergs i Hyssna, ges alltid tid till att botanisera bland husbilar och flera för oss, skräckinjagande plåtisar.
En Plåtis variant
Kan du gå ut Birgitta så jag kan gå in? Var kan jag hänga mina kläder? Var ska jag ha våra fina elcyklar? Förvaringsutrymmen? Gasolflaskorna under sängen? Hur ska hustrun komma upp i sängen? Vart tar man vägen om man vaknar på natten? Finns det isolering i framdörrarna? de låter som plåtskrammel? Var har vi stolar och bord? Som vi ser det, kan man bara göra två saker i en Plåtis, köra transporter, eller kanske till och med sova, om det inte är vinter ute. Mer finns det inte plats för.
En liten trevlig husbil
För samma pengar får man en riktigt trevlig liten husbil, med ganska bra utrymmen, mycket mera praktisk och mycket snyggare. Varför väljer man en Plåtis, i stället för till exempel denna husbilen? Detta förstår jag inte?
Jag vet att vi är bortskämda, med rymden, med fribärande ”data/skriv- & matbord”, underbara stolar, soffa, qweensbed, fyra garderober med hängande kläder, två garderober för liggande, nästan 1000 liter vatten i olika former, en riktig vc som hemma, stort garage med cykelställ, luftfjädring, hydrauliska stödben, samt 100 liter gasoltank. Uppe på detta lika lättkörd som en ”Plåtis”. Vi jobbar mycket än, när vi kopplar av, vill vi inte kompromissa, då vill vi ha det bekvämt.
Vad skönt, nu fick jag skriva av mig lite, jag tycker så synd om alla, som trängs i en transportbil. Lova mig att vara vänner, trots detta debattinlägget.
Matts Torebring 