
Jag har sedan 2016, haft lite på gränsen för högt PSA värde. Nu ville jag få det avklarat. Allt har gått så snabbt, först tre PSA prov, för två veckor sedan magnetkamera och idag Urologmottagningen. I går fick jag samtal om jag kunde komma idag. Visst fick det gå före allt annat.
Självklart har jag funderat över detta, hur kommer det att gå till och så vidare. Nästan att jag kände mig lite uppskrämd. Så kom två läkare (en på utbildning), (släpp inte in honom sa jag) och två undersköterskor, alla så så vänliga.
Så skulle de beskriva händelseförloppet. Berätta inget, jag vill inget veta, jag litar på er, gör en insats. Om ni måste tala om allt för mig, går jag ut i väntrummet under tiden ni berättar. Jag visste att jag får en bedövning, men den kände jag inget av. Sedan hördes ett litet ljud när de tog de fyra proverna på min prostata. Vips så var det klart. Inget obehagligt alls. Fantastiskt vilken lättnad. Nu får jag vänta ett par veckor på svar.
PS. Möter jag människor som börjar tala om sina sjukdommar och olika behandlingar, går jag oftast min väg. I skolan blev fröken rädd på en undervisningstimma om människokroppen.”Vad händer Matts, du är helt likblek”. Jag har alltid varit stor och nästan obegränsat stark, men inte alltid.
















