En granne till oss på 70- 80 talet, fyllde 50 år en långfredag. Han var produktionschef på ett större företag i Aneby, med många anställda. Under natten till långfredagen hade hans anställda, rest upp en stege till garagetaket på familjens villa.
Där hade de monterat upp en toalettstol, med deras chef i gipsfigur i naturlig storlek, kläder, hår, mössa, svarta glasögon sittandes på toa och hålla Tranås Tidning i sina händer. På tidningen första sida, stod det synligt för alla: ”Idag fyller jag 50 år, men det skiter jag i”. Varenda människa boende i kommunen var förbi för att se konstverket. Det blev inte kvar på taket så värst länge. Min granne blev inte glad över tilltaget.
Själv gör jag sällan inlägg på Facebook, jag hinner sällan eller aldrig gratulera andra, ändå får jag en hel lång rad gratulationer. Ni är beundransvärda, som hinner med och orkar. Bli inte besvikna på mig om jag inte hinner, eller kommer ihåg att gratulera tillbaka. Jag tror att jag stängt av kranen, till min egen födelsedag på Facebook, men jag får jättemånga Grattis ändå. Tack så mycket!. Niklas med sonen Linus i spetsen, kom och grattade, då glömde jag fota. Så är det när man har roligt.
Imorgon ska vi fira med hela personalen och då behöver jag vackert väder, när vi är ute. Just nu kom världens åskskur ute.
Vad kul att upptäcka Kinna centrum, det visste jag inte ens om att det fanns. Där finns Marks Kommun, Kyrkan, butiker, café, bank, flera restauranger och stora Hemköp, med allt vad man kan önska.
God mat
Intill Hemköp fanns en öppen restaurang. Riktigt gott var det och så skönt att sitta ute i skuggan av träden.
Kinna f.d. Stadshotell
Kinna Stadshotell anar jag att det har skrivits spalt km om. Jag smög runt och kikade in lite. Det kan liknas vid Beirut på insidan, det lilla jag såg. Jag läste på nätet, att det funnits planer på att bygga om och anpassa till äldreomsorgen. Det kommer att kosta stora pengar.
Vilken fin helg vi haft i bussen. Så underbart väder. Tre övernattningar utan kostnader. Jag älskar Gratisparkeringar som denna. Allt vad vi kan önska och lite till. Roligt att lära känna bygden och inte bara åka till Forsbergs eller EP System. Nu kommer det vara roligt att åka tillbaka, hos Hemköp 200 meter bort, finns allt man kan önska.
Bokad tid kl. åtta, men klockan var bara strax efter sju, när vi infann oss hos Forsbergs Fritidscenter i Hyssna. Matts vill alltid vara i god tid till alla möten. Vi beskriver våra bekymmer som vi observerade på Elmia Husbil förra sensommaren och som vi levt med sedan dess.
Ingen golvvärme på gasol och 12 v, men det det löste vi i somras hos Forsbergs i Kalmar. När golvvärmen, som var avprogramerad i ALDE panelen funkade igen, fanns inte ström så det räckte, i så många timmar som cirkulationspumpen gick. PÅ 220 v inga bekymmer på hela vintern, varje dag under 230 dygn, 23,5 grader varmt i bussen, dygnet runt i alla väder.
På gasol och 12 v har inte värmen funkat och strömmen har inte räckt till. Idag konstaterade Forsbergs direkt, att mina bodelsbatterier var bara skrot. Även bilbatteriet har visat svagheter. Där var bara en säkring sönder till laddenheten. Naturligtvis hade jag önskat byta till Litium batterier, men inte just nu, var det inte läge för detta. Dessa batterier hade kostat tre gånger så mycket, som vad detta bytet kostade och de var inte heller så billiga.
Vi vill leta upp alla tänkbara ställen att bara nattparkera på, helst utan dyra ställplatser. Denna resan blev det tre övernattningar utan kostnad, men istället sex mjukglass och två tillfälle med god mat på stan.
Innetemperatur i sovrummet.
Det var lite mosigt och tröttande att köra hem idag i hettan. Så öppnade vi ytterdörren, men OJ vad svalt vi hade hemma. Vi har två fläktar som kyler vårt hem, med kyla från vårt borrhål i berget. Fantastiskt Bra!
Ps. Garantitiden på batterier i husbilen är bara ett år. Våra batterier lade av ett drygt halvår efter garantitidens slut.
Vi vaknar vid sexsnåret på morgonen med solsken ute, som om det vore dags att gå till jobbet. Men icke, huvudet faller tillbaka på kudden och jag sover två timmar till. Fantastiskt!
Birgitta vinkar till er, från Ställplatsen i Kinna
Det är en bra bit fram på förmiddagen, innan frukosten är avklarad. Men så fridfullt och skönt att sitta i skuggan, helt utan insyn av andra och bara njuta av frukost och all grönska.
Vi ville inte lämna vår plats i dag i denna värmen. Vi har el och vår AC kan jobba på för fullt. Vi skulle kunna rullat bort till Forsbergs i afton, men utanför deras anläggning, är det sjukt mycket trafik en söndagskväll. Vi är kvar i Kinna och avnjuter en tredje övernattning utan kostnad. Helt i vår smak.
Lummigt och grönt framför oss
När vi cyklade igår och jag trodde att vi kommit vilse, berodde det helt enkelt på att jag inte visste om, att det finns ett Kinna Centrum med handel. Vi var bara ett par hundra meter från vår ställplats när vi vände om och cyklade vilse i timmar. (Det gäller även att ha mobilen i rätt väderstreck).
Orienteringstavla med cykelavstånd
Platserna Fritsla, Kinna, Skene och Hyssna ligger riktigt nära varandra. Jag kan det inte, men jag känner att det är en Gnosjö anda, även över denna bygden
Vi somnade bredvid täcket, med alla fönster öppna. I sovrummet hade vi nära +28, ingen ström, ingen AC. Någon gång under natten, var jag uppe och stängde fönstren och somnade om igen. På morgonen var det +13 grader ute och ganska svalt inne.
Ställplats Kinna
Vi kom i god tid på förmiddagen till Kinna, för att hinna till Skene Järn före stängningsdags. Jag har läst någonstans att detta är en av våra största järnaffärer i Sverige. Först parkerade vi på den förnämliga ställplatsern i Kinna. Gratis parkering, 16 amp el, tanktömning och färskvatten. Detta är mer än vad jag önskar. En stor eloge till Marks Kommun. De vet och förstår, hur en slipsten skall dras.
Vi parkerade här och gav oss iväg på våra cyklar…
Skene Järn har idag cirka 140 anställda, finns på fem orter och har en omsättning på drygt 310 miljoner kr exkl. moms. Trots att 49 000 artiklar samsas på 20 000 kvm lager och 29 000 kvadratmeter försäljningsyta är butiken lätt av överskåda! Det är just fingertoppskänsla för vad kunderna vill ha som har gjort att Skene Järn har blivit ett tillväxtföretag.
Skene Järn AB Järnaffären för allt och alla! Det är nu snart 90 år sedan affären slog upp portarna, i maj 1931. Skene Järn är idag ett överskådligt och inbjudande multivaruhus, långt ifrån det man i vanliga fall förknippar med begreppet ”järnaffär”. Skene Järns historia har präglats av djärva satsningar och en framsynthet som många har tvivlat på, men kritiken har oftast tystnat när resultaten har visat sig.
Skene Järn ingår i BIG-gruppen vilken för närvarande består av 26 medlemsföretag. Tillsammans omsätter de 2,6 miljarder SEK och har 60 lagerplatser och försäljningsenheter i Sverige och Norge. BIG-gruppen är en frivillig fackkedja där branschens bästa företag har samlats till ett konstruktivt samarbete med målet att vara Sveriges ledande fackkedja inom vår bransch.
Skönt att bara gå förbi
Vad skönt att gå förbi denna monter. Matts tror att han har byggt färdigt nu. Inget som lockar och drar längre. Jag behöver ingen betongvisp, ingen kap- eller klyvsåg. Jag inhandlade däremot upphängning, till slangar och kablar i nya garagen.
Fika hos Skene Finbageri.
Det sägs om familjen Torebring, ”Har de inget att göra, fikar de”. Ett gammalt hus, ett fint hantverk i bageriet och utsökta bakverk i diskarna. Vi gick runt huset och satte oss under de stora äppelträden. Hon måste räknat fel, 120:- för detta vrålfikat. Strax intill satt en trevlig Göteorgsfamilj som spontant började prata. Vi samtalade om det mesta, i mer än en halvtimma. Trevligt!
Tillbaka och hemma igen
Cykelvägen ned till Skene Järn är raka spåret och cirka 4 km. Efter detta cyklade vi vidare för nya upptäcktsfärder. Inget konstigt alls, Matts råkar, trodde han. Vi började cykla tillbaka hem igen.
Cykelbanorna följer inte alltid stora kända vägen, utan kan vika av både hit och dit. Jag vet inte vad som hände, plötsligt visste vi inte var vi var. Det är idag på samma sätt som för 50 år sedan, när jag satt bakom ratten i en tradare, vad heter gatan jag är på, det finns absolut INGA GATUNAMN!
Till slut blev det mobilen, tillsammans med det sunda förnuftet, som gjorde att vi hittade hem till slut. ”Då hade vi varit ute och cyklat i fyra timmar”, inkl. Skene Järn och fika. Jag fattar ingenting, man ska inte kunna cykla fel i en liten by på landet. Till detta skall läggas solens hetta, kanske fick vi värmeslag?
Oftast hittar jag platser som många andra inte ser. Idag gick parkeringen enkelt. Vi har så smidig bil när det blir trångt. Här parkerar vi utan kostnad, precis som jag vill ha det.
En stående tradition på Restaurang BrygganMin efterlängtade mjukglass
Jag har inte sprungit på mjukglass i sommar. Nu fick jag mitt lystmäte mättat. I bakgrunden Restaurang Bryggan.
Ps. Idag kändes det roligt att åka husbuss igen. Matts har nog hunnit vila upp sig efter två års byggande och flyttningar och mår bra igen!
Vi åkte Bürstner 532 och detta var vår första Europa resa. På vårkanten hade vi vår vana trogen varit i Sälen och åkt skidor, tillsammans med dotter & familj. Matts har oftast tokbråttom och fyllde naturligtvis vatten i dieseltanken före maten på kvällen. Detta öde fick vi kämpa med i många resor sedan. Först bärgare och sedan många stopp för att tömma dieselfiltret på vatten.
Den sista gången lampan för vatten i bränslet tändes, var vi på hemväg från Italien. Vi svängde av vid Wörgl. Ganska snabbt kom vi till byn Itter. Jag fick se en bilverkstad, stannade och gick in… ”A light is on that I have water in the dieselfilter, can you help me”? De släppte allt och fixade rent i filtret.
Camping Itter Österrike
Några hundra meter därifrån hittade vi Campingen Itter. Vi som inte var så världsvana då, hade aldrig sett något liknande. Vilket mottagande, vilken lyx, vilken restaurang, vilka servicehus, helt fantastiskt. Vi återvände ett par år senare och möter ett leende i receptionen som frågar.. ”The same wife… Birgitta Torebring?”
Servicehus med ”egna bås” & wienermusikWienerschnitzeln i restaurangen glöms inte bort i första taget.
Matts i Hahnenkammrennen störtloppsbacken i Kitzbühel 2007.
Från byn Itter är det bara någon mil in till Kitzbühel. Några år senare (2007) bokade vi hotell i Itter för att åka skidor i området. När vi kommer till hotellet, blir vi överrumplade av all vänlighet. ”You are so welcome to my hotel”. En kram hängde i luften.
Vi älskar Österrike och befolkningen där, vi har bara mött dessa goa människor överallt. Vi har även vandrat uppe på över 2000 meters höjd på sommaren. Att vi inte återvänt till det land vi älskar, beror på att det infördes försämrade regler för lite tyngre husbilar.
Den första Les Castel Campingen som vi mötte. (Klicka upp bilden)
Vi kommer bara sakta och rullar fram emot entrén på Les Castel CampingenCamping Grenouillére. En tjej 25- årsåldern möter mig, när jag kommer in och frågar, om det finns plats för oss. Hon reser sig och följer med till dörren och ser vår husbil. (Bara en Kabe 910) Där utbrister hon: ”Oh what a big camper, you have to have a really big place”. Året är 2013 och sedan blev vi kvar i Frankrike i fem, sex år..
I det ögonblicket säljer hon in alla 45 Les Castel campingarna i Frankrike. Vi fick en underbar plats under de megastora träden. På kvällen gick vi till restaurangen för att äta lite mat. Jag frågade efter en meny på engelska. Han svarade på sin engelska: ”No problem, I speak all the languages of the world”. Gissa om jag längtar tillbaka?
Inte lika roligt att komma tillbaka hit… Jag köper en tårta för en vecka sedan på fina konditoriet. När jag står vid kassan och skall betala, känner jag hur mina skor klibbar fast vid golvet. Jag påtalar vänligt, att någon måste ha spillt ut socker på golvet. Jag får ett dräpande svar tillbaka, ”Då är det dina skor som det är fel på”.
Orienteringstavlan
Jag har inte längtat ut tillbaka till Sydeuropa, sedan den förra mardrömsresan till Biscya, Frankrike. Jag medger att jag varit trött och sliten, efter två år av konstant byggande, sälja huset, en megastor flytt (all ved) och till slut bygga nytt hus och flytta igen.. Nu har jag fått balans i livet, jag har inte ett enda måste när jag kommer hem och jag skall inte anlägga några måsten heller. Som om det inte var nog med detta, sömnen har kommit tillbaka efter tjugo års kamp. Jag sover utan minsta sömntablett natt efter natt, sedan flera månader tillbaka.
Om jag idag skulle utbilda en ny säljare, skulle jag säga, ”Du behöver bara komma ihåg en enda sak, Bemötandet”!
Vi kom hem från semestern, för sex veckor sedan, efter att vi kämpat oss igenom de kalla nätterna på Öland. Vi vill välja fria platser utan el, så långt detta är möjligt och fick delvis frysa lite nattetid. När vi kom hem missade jag att ansluta el. Då hade det försvunnit så mycket ström ur batterierna under ett helt dygn, att det bara fanns startström kvar. Inga strömförbrukare var på.
Under fyra helger har jag jobbat, för att hinna med i veckorna som semestervikarie. Då blir det ingen tid för husbussen. Dessutom vill jag inte vara ute och trängs med alla andra under juli månad.
Full tank tack.
Tidigt i somras bokade jag tid hos Forsbergs i Kinna. Nu har vi under snart ett år, gått igenom allt för att få 12 v ström i bussen. Vi började misstänka något på Elmia Husbil i höstas. Kan jag jag inte parkera och klara mig utan ström, ja då har vi det mycket bättre hemma.
Nu är batterierna fulladdade, cykelbatterierna laddade, färskvattnet är fullt, gasoltank 80% och de andra två tankarna är tomma, så nu kan vi åka på fredag kväll. Måndag kl. åtta skall vi vara hos Daniel på Forsbergs. Jag tror att felet ligger hos importören av husbilar. Vår bil kom in i Sverige november 2017 och vi köpte den i april 2018. Vem vet om batterierna har underhålls laddats under den tiden? Troligen inte och då skadas batterierna. En stor kostnad för nya batterier, dryga 20 tkr. På batterier är det bara ett års garanti.
Efter att ha övervintrat cirka 230 nätter i bussen, har vi inte haft något behov av att vilja fara ut. Dessutom har vi ett drömboende hemma. Stackars människor som bor i en husbil året runt. Det passar inte för Birgitta & mig,
I går söndag passerade vi genom alla gupp och vägbulor på Storgatan, på väg till gudstjänsten i Fredstorgskyran. Vi är inte tvingade att köra Storgatan, vi kunde ha kört Järnvägsgatan. Kanske bland den största tillfredställelsen med att flytta, vi lämnade alla stenguppen på Storgatan för alltid.
Vi har numera raka spåret, fria från alla gupp, till Tranås, Eksjö, Nässjö och City Gross i Jönköping när vi behöver handla.
Fredstorget Aneby
Som lite tröst trots allt, möttes vi av dessa fantastiskt vackra blomsterarrangemang på Fredstorget. Detta måste vi ge en eloge för. Någon förändring av Storgatan kommer nog inte i närtid, då det är Vägverket som säger sitt om detta. Kanske dags att starta ett enfrågeparti till bästa val. TBG Partiet, ta bort guppen!
Matts Torebring 