Matts Torebring

Jag var sugen på att åka till fiket i ”Västa” och ”Västakrogen” (Väderstad). Vi utsätter oss dock inte för onödiga risker i dessa tider. I stället valde vi att minnas, 9 år av min uppväxt i Björnaryd, Lommaryd. En gång om året, återvänder jag oftast till hembygden. Idag hade vi med en fikakorg, fylld med pariserbullar, goda tunnbrödsrullar, fyllda med lakeräkor och ägg.

(Förlåt, jag vet att jag skrivit om den granen flera gånger tidigare)

Under alla mina nio år i Björnaryd, rundade jag ofta denna gigantiska gran med pappas traktor. Vad tyst det var nu, inte minsta lilla ljud. Fantastiskt att uppleva denna totala tystnad.

Ett totalt ogenomträngligt grenverk på den gamla granen. Granen står på mycket bördig mark, nedanför ett berg. Skogen runt omkring som avverkats törs jag säga, var bland de längsta träd man kan hitta.

All skog som stod nära och skyddade jättegranen, har avverkats under senare år. Troligtvis har solen bränt på de gamla grenarna på södersidan och de har vissnat till en del.

För oss är det naturligtvis rekord mycket nätter i hushussen på ett enda år. Det har gått igen, i hela mitt liv, att köpa det som är lite dyrare, bara jag vet att det är bra. Husbussen är ett exempel på detta och under halva året, har vi bara bott i bussen. Bättre att köpa lite dyrare och kunna använda det alltid. Alla som känner mig vet, att så här bra, har vi inte alltid haft det.

Efter att vi kom hem från semestern i somras, i början av juli månad, körde vi bara två korta resor, innan vi till slut körde Herden till stallet, där vi kommer att stå hela vintern. Under resten av juli, samt augusti, september och halva oktober flyttade vi eller flyttstädade.

Det blir naturligtvis en dröm till, som går i uppfyllelse när huset är klart. Vi stressar inte, vi bara dagdrömmer, vi ser med spänning huset växa fram. Det bor en så enorm Tacksamhet i mig, över att ha hälsa och kunna arbeta, om än lite mindre, över min familj, företaget, husbussen och nya villan på drömtomten.

För knappt en månad sedan drömde jag ett par märkliga drömmar. Läs vidare och le för dig själv.

En av mina bloggvänner hade fått stopp på sin husbil, mitt ute i körbanan, mitt inne i Kaffekullerondellen, på väg från Vimmerby till Eksjö. Självklart stannade jag för att hjälpa till. Min bloggvän hade då fått tag i en mindre yxa, för att med den hugga ned bilen i småbitar. Vänta lite sa jag…

Jag har två större släggyxor hemma, bara tre mil bort, jag åker och hämtar dem så går det fortare. När jag kom tillbaka jämförde vi yxorna och min bloggvän tyckte det var riktiga yxor som jag hade. Sedan vaknade jag…..

Här kommer en dröm till….

Jag är ute och kör bil på stora fina vägar. På motsida körbanan, kommer en hund körande på en eldriven sparkcykel, det kanske kunnat vara Nellie från Vällingby. Jag vänder vår bil och följer efter hunden. Då kommer vi ifatt denna bilen….

Hunden på elsparkcykeln har kommit ifatt mjölkbilen, som har stannat och backar in på en avtagsväg. Chaffisen kommer ut ur lastbilen och möter hunden. Nu dansar de runt på ett gärde tillsammans i minst en timma. Så glad var hunden, över att han hittat sin husse.