Det ser så varmt och härligt ut, samtidigt som bilen halkvarnar för + 3 grader ute. Bunn åker vi inte ofta till, utan oftast blir det Örserum – Gränna
Bild från Fågelkärr över Bunn
Säkert fyra fem år sedan vi var här i Fägelkärr, på andra sidan sjön vid Bunn. Sist vi var här, tittade vi på hus som var till salu. Vi gick inte ens in, här i snedbackarna ville vi inte bo, än mindre komma fram med en husbil.
Rastplats Gyllene Uttern Gränna
Vår favoritplats, Rastplats Gyllene Uttern. Snart åker vi dit tillsammans med Herden.
Birgitta hänförs av utsikten från restaurangen.
Det går inte heller att köra förbi här, utan att äta lite mat. Så blev det idag också.
Månen i Gibraltar 2010. Foto Matts Torebring vid midnatt med teleobjektiv
För oss är det naturligtvis rekord mycket nätter i hushussen på ett enda år. Det har gått igen, i hela mitt liv, att köpa det som är lite dyrare, bara jag vet att det är bra. Husbussen är ett exempel på detta och under halva året, har vi bara bott i bussen. Bättre att köpa lite dyrare och kunna använda det alltid. Alla som känner mig vet, att så här bra, har vi inte alltid haft det.
Efter att vi kom hem från semestern i somras, i början av juli månad, körde vi bara två korta resor, innan vi till slut körde Herden till stallet, där vi kommer att stå hela vintern. Under resten av juli, samt augusti, september och halva oktober flyttade vi eller flyttstädade.
Det blir naturligtvis en dröm till, som går i uppfyllelse när huset är klart. Vi stressar inte, vi bara dagdrömmer, vi ser med spänning huset växa fram. Det bor en så enorm Tacksamhet i mig, över att ha hälsa och kunna arbeta, om än lite mindre, över min familj, företaget, husbussen och nya villan på drömtomten.
Vi höll på att köra förbi, vi vände tillbaka, vi skulle stanna en natt, det blev en hel vecka. Husbuss parkering 20 meter från stranden, fin badstrand, fin restaurang och midsommarfirande.
Någon ringde mig för ett tag sedan, kommer du ihåg mig? sa rösten. Naturligtvis kunde jag inte minnas honom, ett och ett halvt år tillbaka. Jag ringde dig om Cinderella toaletten, fortsatte han. Tänk om jag lyssnat på dig och köpt bara toaletten, men inte husbilen den var monterad i. Toaletten var det enda som fungerade i bilen.
Tänk att denna person fick besöka en svensk camping och att dessutom få tala. Jag gick så långt runt om honom, som jag kunde komma. Han borde svartlistas, på samma sätt som han gör med andra.
Ni ser mig sällan göra tillbakablickar, men visst händer det då och då, som till exempel bilden ovan. Säkert kommer jag lite senare, att summera statistiken på min för blogg året 2019.
Jag hade sett fram emot, max mycket helgledigt och att bara koppla av. Vi har inga måsten längre, när vi kommer hem. Vi bor ju så himlastormande bra i husbussen. Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Min influensa tillsammans med en sedan barndomen kronisk bronkit på luftrören, satte käppar i hjulet.
Jag är ändå glad för mitt ”Sjunde sinne”. Min regnbåge har sju färger (Guds tal), den hemska bågen i Pride har bara sex färger (människans tal sex). Vår dotter med familj, ville ta med oss på en resa till Thailand över nyår. Nej tack, var jag tvungen att säga. Jag kände att jag vill vara hemma och bara koppla av.
Kanal 10 har inbjudit till en stor Nyårsfest i Arken i Värnamo. Inte heller det anmälde vi oss till. Med facit i hand känns det skönt att vi valde att vara hemma. I natt har jag vilat 14 timmar på rygg. Detta på grund av att min luftrörskatarr är tyst när jag ligger på rygg. Annars är det ett fasligt oväsen som hörs på tio meters avstängd.
För knappt en månad sedan drömde jag ett par märkliga drömmar. Läs vidare och le för dig själv.
Vår bloggvän har en liknande Bil
En av mina bloggvänner hade fått stopp på sin husbil, mitt ute i körbanan, mitt inne i Kaffekullerondellen, på väg från Vimmerby till Eksjö. Självklart stannade jag för att hjälpa till. Min bloggvän hade då fått tag i en mindre yxa, för att med den hugga ned bilen i småbitar. Vänta lite sa jag…
Jag har två större släggyxor hemma, bara tre mil bort, jag åker och hämtar dem så går det fortare. När jag kom tillbaka jämförde vi yxorna och min bloggvän tyckte det var riktiga yxor som jag hade. Sedan vaknade jag…..
Här kommer en dröm till….
Så här såg min drömhund ut.
Jag är ute och kör bil på stora fina vägar. På motsida körbanan, kommer en hund körande på en eldriven sparkcykel, det kanske kunnat vara Nellie från Vällingby. Jag vänder vår bil och följer efter hunden. Då kommer vi ifatt denna bilen….
En Scania 80 som mjölkbil. (Så här hämtades mjölken ute på gårdarna när jag var ung)
Hunden på elsparkcykeln har kommit ifatt mjölkbilen, som har stannat och backar in på en avtagsväg. Chaffisen kommer ut ur lastbilen och möter hunden. Nu dansar de runt på ett gärde tillsammans i minst en timma. Så glad var hunden, över att han hittat sin husse.
Jag skäms nästan att skriva, vi har inte varit här på Åsens By, mer än ett par gånger. Någon gång har vi bara varit framme och vänt, samt att vi hade en utbildningsdag på Torebrings under 2003. Jag är uppväxt i denna miljön och därför har det inte varit särskilt lockande för mig. Kanske vill jag glömma vissa delar av barnaåren i stället.
Dessa små åkerlappar
Mycket fina hantverksmässiga gärdesgårdar, omgärdar de små åkerlapparna.
Stenröse efter stenröse och små åkerlappar där emellan.
Trots att detta är min barndomsmiljö, har jag aldrig sett så mycket sten runt alla små åkerlappar.
Kullar, stenröse och små stycken att odla på.
Sten, sten och åter sten, blandat med kullar och små åkerstycken.
Idag är det servering och handelsbod i lagården
Tänk vad många, säkert tusentals gånger, jag gått till lagården, för att sköta om djuren. I dag satte vi oss ned och åt en bit god mat.
Vi passade på att äta Dagens erbjudande.
Jag minns att jag sålde dessa tallrikar till dem för många år sedan, Rörstrand Hållfast, dekor Ängsblom. Jag minns också att jag sa, ”Jag har bara en enda tallrik som passar för er”. I dag känns den verkligen gammaldags.
Kaffe på maten
För tre hundra svenska kronor fick vi var sin varmrätt, äppeldryck samt kaffe på maten med två mjuka och två torra kakor samt en skumtomte uppe på det.
Jag känner att jag måste ge de personer, som ligger bakom denna djärva satsning, en Stor Eloge för att bevara det gamla bondelivet. Jag säger ofta… ”Vi människor har inte alltid suttit i mjuka fina skinnsoffor”, det visar Åsens By.
Säkert är två plus en vägarna bra många gånger. Men i mörker och regn, kan de vara minst sagt otäcka. Om drygt två år, kommer äntligen denna otäcka vägsträcka, söder om Värnamo, att vara ett minne blott. Nu pågår enormt stora vägarbeten.
Idag hade vi bestämt, att fara till Lidhults kök och deras utställning i Ljungby. När vi passerat Värnamo, fick vi ett sms, att personen som skulle visa köket på avtalad tid, hade blivit sjuk och kunde inte ta emot oss. Trots detta fortsatte vi och en stund senare fick vi besked att en föräldraledig mamma, skulle komma och gå igenom köket med oss. Fantastiskt! Tack! Klart vi inte ville vända, när vi redan kört 14 mil.
Foto i fel vinklar, men den visar det läckra träslaget
Vi hade med oss ett stycke stengolv, för att skapa harmoni och en estetiskt tilltalande miljö. Det enda vi visste var, att vi inte ville ha ha en målad MDF skiva. Vi ville ha massivt trä som det är, eller vitlackerad. När jag fick se denna lucka i massiv ask, var det kärlek vid första ögonkastet. Allt annat var passé. Så fantastiskt roligt och ett klockrent möte mot vårt stengolv.
När vi besökte vår golvläggare och bland annat tittade på badrumsmöbler, sa han flera gånger, ”Känn på det här, det är bra, men det är inte Lidhult.” Vi väljer gärna de bästa produkterna.
En Max burgare innan vi lämnar stan på söder
Jag har inga minnen på att jag varit inne i Ljungby, sedan början av 70- talet. Vi kör in norra infarten och vissa sträckningar av E 4: an minns jag väl, när jag fick se det igen. Sedan kör vi ut till södra infarten och mumsar i oss en Max burgare. Så rent, snyggt, trevligt och gott, precis som en Max burgare skall vara.
Jag satt och bläddrade i lite bilder på datorn. Oj, tänkte jag, när jag kom till dessa bilder. Kan en grå novemberdag bli lika vacker som detta? Ja i minnet kan den det.
Jag/ vi letar alltid efter att göra det bästa valet. Så långt det är möjligt, försöker vi uppnå det också. Jag googlade på Europas bästa campingar, när vi var i Frankrike för två år sedan. Vi hamnade bland annat här, på plats nummer fyra i Europa. Camping Ardechois. En plats att längta tillbaka till. Inte bara en camping, utan så enormt mycket att se och uppleva.
Servicehuset
Jag har bilder även på insidan, men de behövs inte för att övertyga om kvalitén. Här hade vi 50 meter till pool, butik och restaurang och 200 meter till bad i en älv.
Så här bor många andra, ett stenkast från vår plats
Jag ser, när jag läser och följer, flera som reser i södern. Så gott som alla bor så här. Då vill jag inte vara med! Då har jag det mycket bättre hemma. När bilden ovan togs, var det 35 grader varmt på kvällen. Jag minns inte om det fanns el här, men tror inte det. Jag minns bara att det var varmt, ingen skugga, det var snett och lutade och att det kostade 5€ per natt. Nej Tack, då kan det kvetta!
En Trabant stannade vid rött ljus. Det blev grönt ljus, men Trabanten stod ohjälpligt kvar, trots grönt ljus. Alla tutar, men inget hjälper. Trabanten har fått ett tuggummi under hjulet. Han kom inte loss.
I lördagskväll satt jag klistrad framför tv´n. Två timmar lång sändning i svt om Berlinmurens fall. Av en slump var Birgitta & jag runt Berlin den natten och morgonen efter. Trabanterna kom ut i långa rader på autobahn. Det rök och bolmade om dem, de var överfulla med folk, alla tutade och tjoade.
Arkivbild från 1989
Vad gjorde vi då i Tyskland? Jo vi skulle ut på Autobahn och köra Alfa Romeo 75 3.0. Den bilen var en riktig bil. Hjärtat slog i takt med motorn. 0 till 100 på 7,2 sekunder, det var inte dåligt 1989. Bara Porsche var snabbare på den tiden. På Autobahn testade jag att lägga i trean i 150 km. Den axade upp i 175 km, sedan stängde bränsleinsprutningen av.
Denna fantastiska bil fick ett tragiskt slut. Jag gjorde 6000 milservice på en Alfa Romeo verkstad i Huskvarna. I den servicen ingick kamremsbyte. Det gjorde aldrig verkstaden. Två hundra mil efter service rasade motorn på grund av detta. Jag fick aldrig tillbaka den. Jag sörjer den bilen än idag. Det var en riktig bil att köra, kanske inte att åka med. Känslan av att köra denna bil var, att det satt fyra stödben i marken och sedan var det bara att släppa loss hästkrafterna.
Matts Torebring 