Ett inlägg med funderingar på det som är bra och dåligt!

Det kom en ”hög husbil”
När vi hittade denna mönstercamping (Fem i topp i Europa), Camping Natur Parc L´Ardéchois, skickade jag bara ett mejl, önskade plats, talade om att vi kommer på onsdag och fick ett välkomnande svar. När vi kom hit fick vi den bästa tänkbara plats. Jag har försökt göra samma sak på andra platser, men tvärstopp. Jag har varit tvungen att boka plats och det gillar inte jag. Detta var föredömligt och jag lever på det i två veckor!
En kväll förra veckan kom en hög C……. husbil och ville tydligen ha en plats nära servicehuset. (det fanns andra platser) Vad gör man då? Jo höga stegar, tre man och en motorsåg, så var det löst. Alla vet att detta kallas bemötande. Visst blir man glad!

Grillplats mindre än tio meter från oss.
Ett gott bemötande, välstädat, ordning & reda, gör mig så glad. Inte minst denna grillplats. Vi älskar vår Cobb grill, men har ändå respekt för öppen eld på gräsytor. Här var jag trygg! Rätt arbetshöjd, brandsläckare, vattenslang, bänk och golv av cement. Visst blir man glad!

Tomten på andra sidan gatan.
Mitt emot oss stod en en husbil från Finland. Vi sitter och äter frukost, när grannen gör sig klar att åka. Jag kan inte äta, jag mår illa, sa Birgitta. Då släppte bilen ut sitt gråvatten på tomten och alla vet, hur det kan lukta när det är mer än +30 grader ute. 150 meter ned på gatan finns en smidig och toppmodern servicestation för husbilar. Varför gör man så?
Nu har grannen åkt, vi sitter och ser detta vackra, på morgonen bara i våra morgonrockar och dricker morgonkaffe. Igår morgon satt vi kvar i två och en halv timma och bara njöt. Det är gott! Då är det semester!

Tomten till höger om oss.
Alla fransmän hälsar hela dagarna i tid och otid, samt oftast är de mycket trevliga. Här på granntomten, bodde under vår första vecka, två personer från NL. Jag försökte hälsa God morgon, men inte ett ljud, inte en blick. Däremot hade de två hundar som skällde utan like. Sällan tog Matte & Husse notis om hundarna. Varför har man hund då, med sig på semestern?

Tomten framför oss på förra campingen.
Denna bild är från förra campingen. Genast när de två yngre personerna från NL, såg oss komma, kom ett jättehögt vindskydd upp. (som togs ned efter någon dag) Jag hälsade God morgon, men inte ett svar. När vi åkte satt en av dem ute, men inte en min, inte en blick, när vi åkte. Varför kan man inte ens vinka till avsked?
Campingrestauranger lyckas inte heller alltid bra. Pizzan åt vi hemma. Trots att den var lövtunn, var den inte särskilt god. Onsdag åt vi på restaurangen. Birgitta åt upp halva sin salladstallrik, men den var inte god. Min entrecote var inte bra den heller. Idag sa vi till att vi inte var nöjda. Kocken kom ut bad om ursäkt, ville bjuda på ny mat, men vi avstod. Då kom han tillbaka med två glas champagne. Då är synden är förlåten.

Jag har läst ut boken på 1173 sidor.
Detta är för mig det största bokprojekt, (jag berättat om det tidigare), som jag har gett mig i kast med. Så stora blad, så liten text, så många sidor, bara fem- sex kartor, inga bilder, men så superintressant. På ett ställe varnar författaren känsliga personer att läsa vidare. Skildringarna är så grymma, att de saknar motstycke! Det tog 16 år för författaren att skriva den självupplevda boken. Jag har en annan världsbild och syn på människan idag, efter att ha läst denna boken. Robert Fisk har varit krigsreporter i mer än 30 år.
Kanske har jag föreställt mig att ett land, startar oftast krig mot ett annat land. Det finns IS krigare som säger att USA är den store SATAN och skall utrotas. Det är ett krig med självmordsbombare, som man tror sig vinna ära, ju fler och hemskare de mördar. Detta var för mig ett hemskt konstaterande. Nu kan allting hända precis överallt! Vi ser och hör verkligheten varje dag i alla nyhetssändningar! Låt inte det onda segra!