Matts Torebring

För att vi skulle kunna smaka alla sorters korvar som Linus grillat, hade han delat på både korvbröd och korvar. Annars hade vi inte haft en chans att smaka på alla sorter.

Ät mycket korv Linus, så du blir stor & stark som farfar och snart kan gå in i vice vd rollen. Farfar och farmor tar gärna lite lediga fredagseftermiddagar.

Sist jag var här, var i början av 60- talet. Jag hade vid den tiden köpt moped, nya motorsågar och börjat avverka skog åt olika sågverk i bygden. Denna gången var jag bara ett par km hemifrån, när olyckan var framme.

Jag fällde ett träd i ganska besvärlig och kuperad terräng. Det bar sig inte bättre, än att sågkedjan skar upp ett hål i byxorna, rakt över knäet, men inte in i benet. Som så många andra gånger i livet, har jag levt under den Högstes beskydd, så även denna gången. Sågkedjan skar bara upp i köttet över knäet, utan att skada benet.

Med motorsågarna på pakethållaren och en handske över såret rullade jag sakta hemåt. Mamma blev nog förskräckt, men ringde en Taxi som körde mig till Tranås sjukstuga som det hette på den tiden. Läkarna var duktiga och idag jag har bara ett djupt ärr kvar över knäet.

Idag var jag tillbaka. Sedan tidigaste skolåren, har jag en kronisk bronkit. Nu ville min läkare röntga lungorna, för att se om han kan underlätta besvären. Jag blev lite förvånad över, att det fanns sådan verksamhet kvar här. Vad skönt att det finns mindre vårdinrättningar kvar. Jag gillar inte att leta mig fram i de stora sjukhusen.

Nu har vi bott i vårt nya hem i tre månader. Vi såg fram emot att få oväntat besök, av flera som är intresserade, kanske lite nyfikna också, på hur vi har det, men tydligen vågar ingen komma och hälsa på. Naturligtvis har vi full respekt för er som dragit sig undan.

Birgitta och jag har valt att inte isolera oss, vi har jobbat som vanligt varje dag, vi har besök på jobbet, vi träffar våra arbetskamrater, vi träffar våra åtta tekniker som är ute och reser varje dag, vi sitter i möte. Själv har jag levt med alla mina entreprenörer och hantverkare under sista halvåret, som jag oftast mött flera gånger om dagen.

I går kom min kusin Torsten Herbetsson, Huskvarna. Han tyckte nog det var trevligt, så han kom tillbaka idag också. Min mamma och Torstens mamma var syskon. Torsten är ett år äldre än mig, och har en liten firma, där han svetsar låsbeslag, som han säljer.

När Torsten i mitten av 80- talet kom till Öland med en Mercedes 308, som han skulle göra en husbil av, skrattade vi alla åt honom. Det går inte åka husbil, man måste ha husvagn, så sa vi då till Torsten.

Tack Torsten att du vågade hälsa på oss, nu kanske du har väckt liv i flera.

Min mamma och min storebror, kunde inte se ett enda bär förfaras i skogen, om det så var på milsvida avstånd. Jag minns att jag hjälpte till efter skolans slut några gånger och kanske att Birgitta & jag, plockade lingon som nygifta, för mer än 50 år sedan. Då använde vi oss av krösaplockare.

Själv tycker jag bättre om Önos storhushållsprodukter på fem eller tio liters hinkar. Förväxla inte detta sylt med vad som står på hyllan i din konsumentbutik. Det är två helt skilda produkter.

Sedan många år tillbaka, plockar jag numera lingon med sekatör. Jag kommer inte att äta upp dessa, de skall bara vara till dekoration på korvar och julskinka när vi julfotar i morgon.

Jag frågade på jobbet i eftermiddag, är det någon av er som har en Idegran, Taxus Media ‘Hicksii, hemma i sin trädgård. Naturligtvis visste ingen vad det var. Själv hade jag ett antal i vår förra trädgård. Dessa var jättebra att dekorera med, vid julfoto och på våra gravvårdar, under vinterhalvåret.

Jag gick runt i skogen och funderade, tills jag fick se en enbuske, full av bär på sina grenar. Nu behövde jag inte fundera längre. Jag klippte av en hel kasse med fräscha grenar. Det blir alltså lingon och enbärstema i år.

Idag har vi haft lillbilen på service. Vår gode vän Nisse i bilhallen, ordnar alltid en lånebil, så jag kommer hem. Idag fick jag testa en Hyundai Laddhybrid. Ladda med en sladd och kör ”fem mil” på ren el. Sedan laddar bilen under körning. Total bränsleförbrukning 0,4 lit/mil.

Denna bil var dock inget för oss. För att stiga in i bilen måste du ta huvudet under armen, så himla låg i insteget.

Alfa Romeo Stelvio Quadrifoglio, har redan hunnit med att sätta rekord som snabbaste suv runt Nürburgring med den otroliga tiden 7 minuter 51,7 sekunder. Den skulle passa in till vårt röda hus. Men jag talar inte om priset på den, för då faller drömmen.

Drivlinan är en 2,9 liters V6 bensinmotor med Bi-Turbo som levererar 510 hk och ett vridmoment på 600 Nm. Bilens topphastighet är 283 km/h med en acceleration från 0 till 100 km/h på bara 3,8 sekunder. Stelvio Q är fyrhjulsdriven och har således Q4-systemet och Alfa™ Active Torque Vectoring. Andra högteknologiska system finns på Stelvio Q.

Denna Alfa Romeo 75 hade en 3 liters motor och gjorde 0- 100 på 7,2 sekunder. Fyra stödben i marken och bara full gas. Vilken bil! En hel helg hösten 1989 var vi på autobahn, för att bara köra bil.

Efter en tuff arbetsdag på jobbet under lördagen, sov vi gott hela natten. Fram på förmiddagen, efter en god frukost ute i greenroom, satte jag mig på ryggen igen, nu med en tidning, men somnade igen och sov i nära två timmar till. Helt Fantastiskt!

Vad vill du göra idag? sa jag till Birgitta. Hon visste inget och jag visste inget, så det blev läsning. Helt plötsligt kom jag på, att jag helt och hållet glömt bort familjens gravvårdar, under senaste veckornas hetta.

Jag förväntade mig att allt var nedbränt och borta, men inte. Jag planterade på Birgittas familjegrav, samtidigt med mina föräldrar och hemma intill entrén. Hemma hos oss har blommorna fått all omsorg, lagom, sol, vatten och värme och där har de trivts. På gravvårdarna har vi självbevattning av blomlådorna.

Jag glömmer aldrig min mammas omsorg om gravvårdarna. Ofta hörde jag henne säga. ”Tänk om söskena (syskonen) kunde se till gravarna någon gång, men aldrig”. Nästan alla mammas sju syskon bodde i .Askeryd där gravvården fanns. I vår familj har jag axlat ansvaret vidare.

Nu bor vi på landet, med naturen som närmaste granne. Vart vi än åker, har vi det minst lika bra hemma. Fast det ena förtar inte det andra. Just nu längtar jag ut på en resa till Väderstad, Markuskräftan, Konditoriet, ”Västa Krogen” och den betalfria ställplatsen.

En granne till oss på 70- 80 talet, fyllde 50 år en långfredag. Han var produktionschef på ett större företag i Aneby, med många anställda. Under natten till långfredagen hade hans anställda, rest upp en stege till garagetaket på familjens villa.

Där hade de monterat upp en toalettstol, med deras chef i gipsfigur i naturlig storlek, kläder, hår, mössa, svarta glasögon sittandes på toa och hålla Tranås Tidning i sina händer. På tidningen första sida, stod det synligt för alla: ”Idag fyller jag 50 år, men det skiter jag i”. Varenda människa boende i kommunen var förbi för att se konstverket. Det blev inte kvar på taket så värst länge. Min granne blev inte glad över tilltaget.

Själv gör jag sällan inlägg på Facebook, jag hinner sällan eller aldrig gratulera andra, ändå får jag en hel lång rad gratulationer. Ni är beundransvärda, som hinner med och orkar. Bli inte besvikna på mig om jag inte hinner, eller kommer ihåg att gratulera tillbaka. Jag tror att jag stängt av kranen, till min egen födelsedag på Facebook, men jag får jättemånga Grattis ändå. Tack så mycket!. Niklas med sonen Linus i spetsen, kom och grattade, då glömde jag fota. Så är det när man har roligt.

Imorgon ska vi fira med hela personalen och då behöver jag vackert väder, när vi är ute. Just nu kom världens åskskur ute.