Jag saknar Birgittas pappa Sture så mycket. Han var så intelligent.
Snart tjugo år sedan pappa bara kom och pratade. Jag fick mycket stryk som liten, men far & mor visste inte bättre. Mamma gick bort halv fyra en lördagseftermiddag, när jag stod och målade på kontoret.
Våra tre barnbarn är alltid i centrum för oss. I kväll kom sista busiga tavlan upp med sommarens bad.
Jag vaknade strax före klockan fem idag på morgonen. Lika bra att gå upp, duscha och åka, tänkte jag. Jag fick inte ens ta en kopp kaffe innan jag åkte, på grund av att undersökningen skulle ske på fastande mage. Klockan fem över sju, stod jag på parkeringen. Jag skulle vara på Värnamo Sjukhus kl 8.50, för magnetröntgen av min prostata, på grund av lite för höga PSA värden. Jag hade 13 mils resa dit.
Matts är alltid ute i god tid och skönt var det, när det var en bit att gå, samt att en gata på stan var avgrävd och blev en stor omsväng. Vissa sjukhus kan vara stora och svåra att hitta i, men inte här. Denna gången tog jag det lugnt, läste på skyltarna och kom rätt ganska snabbt.
Här har jag aldrig varit framme tidigare, under mina otaliga resor till Värnamo.
Här fick jag ligga på britsen, som sedan rullades in i tunneln. Jag fick hörselproppar och hörlurar på mig. Jag fick inte röra mig någonting. Tydligen låg jag helt still, för allt var över på dryga 20 minuter. Innan hade det sagts mig att det tar 35 minuter.
Kameran förde en massa förfärliga ljud (oväsen). Först lät det som att jag stod på en ”Asfaltsmaskin” i fem minuter, sedan en bergborrmaskin lika länge, samt en traktor av märke BM Viktor och en massa andra konstiga ljud. Det enda jag fick veta var att bilderna var bra.
Skulle jag mot min egen förmodan, behöva göra operativa ingrepp, vet läkarna exakt efter detta, var de ska göra sin insats.
Siemens, som har sitt namn på utrustningen, är vår största kund sedan början av 20- talet. I Finspång tillverkas kraftturbiner. Sedan har de kontor över hela Sverige. Mina hörapparater kommer också från Siemens.
När jag fyllde 60, önskade jag mig djur, för att kunna placera ut i trädgården som prydnad. Några få är kvar sedan dess. Andra har avlivats i flytten. Hönan med kycklingarna behöver sminkas upp med lite vit färg bara.
”Birgitta & Matts” kommer sedan att sitta på vårt kombinerade ”Mjölkbord”, med soptunna under samt postlåda på sidan. Det blir först när markarbetet är klart.
Jag har under alla år velat spara dessa stenar, trots att det runt 55 år sedan de användes av mamma. Då för att hålla ned fläsket i saltlake, i ett kar ute i en bod, efter att grisen var slaktad.
Jag har sagt inledningsvis, att vi bygger en lada, eller rättare sagt en lagård. Därför är golvet inne i hela ladan av sten, med samma mönster som stockarna i en gammal lagårdsvägg. Utanför ladan byggde vi till ett mjölkrum (entré) som pappa aldrig hade. Där hänger nu svärfars guld- & silverplakett, för leverans av felfri mjölk under många år.
Hej igen & Stort Tack & Bock alla Bloggvänner & Bloggläsare, efter att jag tog time out igår. Jag kunde inte i min värsta fantasi, se eller tänka, att så många skulle höra av sig och stötta upp mig, efter söndagens inlägg. Det var nära för mig att lägga ned bloggen, nu gör jag inte det.
Ett Extra Stort Tack till er, som kanske inte skriver och kommenterar annars. Tack för alla era inlägg, det var minst sagt dubbelt roligt.
I höst blir det inget oljebyte i motorn på bussen. Sedan förra hösten har vi bara kört runt 200 mil, fast vi har bott i bilen cirka 260 nätter under samma tid.
Däremot satsar jag på egenvård, efter ett slitsamt år. Jag har en kronisk bronkit sedan barndomen, nu har jag läst att det finns hjälp att få. Jag har fått börja med lungröntgen och andningstest. På det senare fick jag betydligt bättre värde med inhalator. Nu väntar jag på svar.
Jag har tagit tre PSA prov sedan i somras, alla med lite för höga värden. På torsdag morgon skall jag infinna mig på Värnamo Lasarett för magnetröntgen. Jag kommer att rullas in i en tunnel, där en ultramodern kamera ser allt. Vad glad jag blev, när jag fick höra hur undersökningen går till. Någon läkare har skrämt upp mig med hemska saker under åren. Nu hoppas jag och tror på det bästa.
Min egen servicebok finns inte mycket skrivet i. Sedan 1976 när jag började som säljare på riktigt, har jag varit hemma från jobbet på grund av sjukdom, inte mer än en enda vecka tillsammans. Min tacksamhet är stor!
Idag kunde vi i stort sett helt tömma den betongbunker på jobbet, där vi lagrat garage- och verkstadsprylar under ett helt år. Tills vidare har jag kvar på jobbet, en kap- & klyvsåg, en gräsklippare, ett par gasolflaskor, samt 30 pallar ved.
Vi körde två flyttlass idag. Hur mycket bråte har du? sa min Birgitta flera gånger. I vårt förra hem hade jag verkstad i garaget och en stor verkstad under hela garaget samt en friggebod. Vintertid var hela trädgården upplyst av en mängd strålkastare, ljusslingor och elkablarna korsade varandra i hela trädgården. Nu har vi belyst vårt nya hem i bygget från början. Det får räcka, vad skönt!
Vad som skall slängas mera, det får växa fram under året. Trots att husbilen finns inne i garaget, är allt lättåtkomligt. Nu har jag ett järnspett, innan hade jag tre, en skyffel innan hade jag två och så vidare.
Tidigare hade jag stegarna hängandes två meter över golv. Nu är jag äldre och har mera förstånd, nu skall allt vara smidigt och lättåtkomligt. I alla väggar och tak, har jag 22 mm råspont under gipsen. Vad tryggt att kunna skruva överallt. Efter allt sett slit sov jag två timmar, därför blev det ett sent inlägg idag.
Ett rum återstår att göra klart, klädkammaren. Dit har jag köpt ett helt Elfa system, för upphängning av kläder och förvaring av julprydnader med mera. Det blir ytterligare ett lördagsarbete.
Jag har skrivit om det tidigare, vilket nöje jag har, att få jobba med kvalitetsprodukter från Villeroy & Boch. I runda tal har jag 1 350 produkter, som i från början finns i en data fil. Mitt jobb är att placera in alla dessa produkter i rätt varugrupp, skapa nya varugrupper för nya produkter, översätta produktnamnen till svenska samt lägga ut på webben.
Se en del av alla nya produkter här: https://www.torebrings.se/butik/nya-varor/999999
Jag hinner knappast tänka, dagarna bara försvinner, vips så är det fredag igen. Så är det när man har roligt. Problemet är att jag skulle vilja duka upp med flera av produkterna jag ser. Fast inte några vinglas som rymmer 1080 ml som jag lade in idag. Det skulle bli dyrt att fylla dem upp till kanten.
Själv fick jag äta på en del av vardagsporslinet Taika (Troll) från iittala. Vi kan utan svårighet bjuda 100 personer på mat, så mycket porslin har vi. Nu köper vi inget mera nytt, även om det vore frestande när jag ser allt det vackra.
En riktigt trevlig helg till er alla!
För att vi skulle kunna smaka alla sorters korvar som Linus grillat, hade han delat på både korvbröd och korvar. Annars hade vi inte haft en chans att smaka på alla sorter.
Ät mycket korv Linus, så du blir stor & stark som farfar och snart kan gå in i vice vd rollen. Farfar och farmor tar gärna lite lediga fredagseftermiddagar.
Vi är positivt överraskade av vårt Willab Garden Greenroom. Vi sitter ute varje kväll efter jobbet, utom någon dag när det regnat hela dagen. Det tio cm tjocka och isolerade betonggolvet, blir så uppvärmt av solen, att det är som den goaste golvvärme på kvällen.
Utanför glasväggarna är det verkligen blåsigt och kallt, men inte inne i vårt uterum. För varje dag vi kan sitta ute, blir hösten och vintern en dag kortare. I afton bjöd Birgitta på entrecote och pommes.
En riktigt trevlig helg till er alla
Sist jag var här, var i början av 60- talet. Jag hade vid den tiden köpt moped, nya motorsågar och börjat avverka skog åt olika sågverk i bygden. Denna gången var jag bara ett par km hemifrån, när olyckan var framme.
Jag fällde ett träd i ganska besvärlig och kuperad terräng. Det bar sig inte bättre, än att sågkedjan skar upp ett hål i byxorna, rakt över knäet, men inte in i benet. Som så många andra gånger i livet, har jag levt under den Högstes beskydd, så även denna gången. Sågkedjan skar bara upp i köttet över knäet, utan att skada benet.
Med motorsågarna på pakethållaren och en handske över såret rullade jag sakta hemåt. Mamma blev nog förskräckt, men ringde en Taxi som körde mig till Tranås sjukstuga som det hette på den tiden. Läkarna var duktiga och idag jag har bara ett djupt ärr kvar över knäet.
Idag var jag tillbaka. Sedan tidigaste skolåren, har jag en kronisk bronkit. Nu ville min läkare röntga lungorna, för att se om han kan underlätta besvären. Jag blev lite förvånad över, att det fanns sådan verksamhet kvar här. Vad skönt att det finns mindre vårdinrättningar kvar. Jag gillar inte att leta mig fram i de stora sjukhusen.
Nu har vi bott i vårt nya hem i tre månader. Vi såg fram emot att få oväntat besök, av flera som är intresserade, kanske lite nyfikna också, på hur vi har det, men tydligen vågar ingen komma och hälsa på. Naturligtvis har vi full respekt för er som dragit sig undan.
Birgitta och jag har valt att inte isolera oss, vi har jobbat som vanligt varje dag, vi har besök på jobbet, vi träffar våra arbetskamrater, vi träffar våra åtta tekniker som är ute och reser varje dag, vi sitter i möte. Själv har jag levt med alla mina entreprenörer och hantverkare under sista halvåret, som jag oftast mött flera gånger om dagen.
I går kom min kusin Torsten Herbetsson, Huskvarna. Han tyckte nog det var trevligt, så han kom tillbaka idag också. Min mamma och Torstens mamma var syskon. Torsten är ett år äldre än mig, och har en liten firma, där han svetsar låsbeslag, som han säljer.
När Torsten i mitten av 80- talet kom till Öland med en Mercedes 308, som han skulle göra en husbil av, skrattade vi alla åt honom. Det går inte åka husbil, man måste ha husvagn, så sa vi då till Torsten.
Tack Torsten att du vågade hälsa på oss, nu kanske du har väckt liv i flera.
Matts Torebring 