Matts Torebring

Jag får tårar i ögen när jag spelar upp livet baklänges. Tänk så vackra kläder de har, Morfar August och Mormor Elin. Min Mormor fick aldrig träffa mig, hon gick bort 1946, året innan jag föddes. August & Elin fick sju barn.

Detta vackra kort har jag inget minne på att jag sett tidigare.

Farmor & Farfar minns jag, att jag var med och hälsade på uppe i Asby vid flera tillfällen. Jag minns att att Farmor Augusta sa till mig, ”Matts du rör väl inte vid några flickor”? Jag minns inte mitt svar på den överraskande frågan. Farmor och Farfar fick också sju barn.

Jag skrev om igår, att jag har Mamma & Pappas liv dokumenterat för varje dag, sedan mitten av 30- talet. Mamma och Pappa fick fyra barn. Jag har ett digert arbete, att försöka göra en bok om min Mamma & Pappa och inte minst mitt eget liv, helt grundat på Guds Nåd. Otaliga är de gånger en Räddande Hand har gripit in, inte minst från fritt fallande träd i skogen, en skenande häst med en 12- åring på släp, fritt fall med huvudet före i ett trägolv från åtta meter, Sepsis och många, många andra tillbud.

Tänk att höra Pappa berätta om sitt liv som bonddräng. Han var dräng på en gård i Asby socken. Hans Husbonde sa till på Pappa på julafton: ”När du har mjölkat korna ikväll får du julledigt”! När Pappa var klar på kvällen, började han traska och gå genom skogarna, för att komma till Sjöamålen i Askeryd, för att träffa sin älskade Ruth, en sträcka på två mil. När Pappa hörde kyrkklockorna ringa till Julotta, var pappa framme i Askeryd.

Stackars Mamma som klarade att föda fram mig, jag vägde 5,5 kg när jag föddes. Jag vet inte hur ganmmal jag är på kortet, något år kanske. Först var jag osäker på om det var jag, men så hittade jag ett kort till med Mamma & jag på, då fanns ingen tvekan.

___________________

Jag såg en dokumentär på svt för några år sedan. Den handlade om Världens starkaste män. Dokumentären gick tillbaka till 1860. Alla av världens starkaste män, har vägt över fem kg vid födseln, så även jag. Jag måste erkänna att jag känt mig obegränsat stark, största delen av mitt liv.

Tror ni att jag skulle känna igen alla kusiner idag?

Oj, det är länge sedan nu, som jag gick med uppknäppt jacka hem från jobbet. I dag var det helt ofattbart gott väder ute. Sist vi hade mildväder regnade det och blev glashalt. Nu har solen krossat sönder nästan all is och vad fort det gick. Nu kommer säkert sol och värme ganska snabbt. Måtte vi få vårt vaccin snart, så vi kan röra oss någorlunda fritt igen.

Jag trodde inte det var sant, när jag tittade ut genom fönstret i dag och såg att det var öppet vatten i badviken, Vi var ju ute och gick här på isen i söndags. Nu bara sex dagar senare, är det öppet vatten. En av mina jobbarkompisar, som alltid är ute och fiskar sa just i går. Om det inte varit snö på isen, hade den varit 50 cm tjock efter denna kylan. När det ligger snö som det gör nu, är isen livsfarlig. Han har rätt!

Jag hade inget aktuellt inlägg på hyllan idag. Så öppnade jag byrålådan och där låg detta gamla foto från början av 20- talet. Matts Torebring och hans Brownie. Jag skulle kunna skriva, kanske en hel bok, om de drygt 13 år som vi var bästisar, innan vi sa farväl till Brownie, sent en natt på djursjukhuset i Jönköping. Brownie var en ”Schabrador”, blandras Schäfer och Labrador. Jag talade med henne som hon var en människa, Brownie lade huvudet på sne och lyssnade, för att visa att hon förstod.

Jag kom till Sandsjö Wärdshus sent en fredagseftermiddag och levererade varor. Strax utanför restaurangköket, låg det fem svarta valpar och en brun valp och lekte. Du får en valp Matts om du vill ha. Ja tack, jag vill ha den bruna. Då hade hon, senare fick namnet Brownie, kommit och lagt huvudet på min fot.

Jag kunde sedan inte ta ett steg, utan Brownie var vid min sida. Varje arbetsdag låg hon under mitt skrivbord. När klockan var halv sex på kvällen boxade hon på mig, ”Nu skall vi gå hem husse” hon var till och med i kyrkan några gånger och låg under en bänk. Vi gick till och från jobbet varje dag och Brownie gick med utan halsband. Jag pratade med henne som med en människa. Stanna, kunde jag säga, det kommer en bil och hon stannade. Så satt det en katt på en stenmur en kväll när vi gick hem. ”Husse, det sitter en katt där” sa Brownie och tittade på mig. Nej sa jag till på skarpen, ”Nu går vi hem”.

När hela familjen var samlad, hade vi urnsättning hemma i trädgården. När jag tog farväl till min bästa vän någonsin, sittandes på golvet på djursjukhuset i Jönköping, kändes det som en naturlig del av livet. När vi urnsatte Brownie brast jag sönder och samman totalt och fick näsbblod. Denna gravvård kunde vi inte flytta med oss till vårt nya hem.

Solen lockade ut oss att gå. Efter all kyla som varit, kände vi oss säkra att gå på vår sjö, Anebysjön. Jag hade gärna gått en långpromenad i det vackra vädret, men…

När vi gått ett stycke från våran badvik, var det betydligt mera snö på isen än i början av vår promenad. Helt plötsligt blev det tyngre att gå. När jag vände mig om stod det vatten i mina fotspår. Hur kommer detta sig? Är inloppet till sjön fruset, vattnet som pressar på och lägger sig ovanpå isen? Det var obehagligt att gå vidare så vi vände hemåt igen.

Först hajade jag till, när jag såg att temperaturen ute i garaget, sjunkit under +10 grader för första gången i vinter, nu stod det +9.8 grader. När jag tittade på utetemperaturen, visade den -23 grader. Idag var temperaturen i garagen över +10 grader igen. Vi är glada över vår lampa, som lyser upp utanför vårt vardagsrum.

När jag gick hem i eftermiddag var det dagsmeja på flera ställen. Jag hoppas att all snö och alla isar finns kvar, när många får sportlov inom kort.

P.S.

Jag måste inflika, att jag mår helt fantastiskt bra, idag tre veckor efter min prostataoperation, inte minsta lilla inkontinens, min kroniska hosta är plötsligt borta, jag känner mig utvilad när jag vaknar och min ”kroniska problemmage” fungerar igen. Detta är helt Fantastiskt! Jag är lyft- cykel- & rörelsebegränsad till slutet av april. Om några veckor får jag provsvar efter operation från min läkare. Sedan kommer jag att kontrolleras var 3:e månad första året och efter detta en gång om året i tio år framåt. Visst har vi en fantastisk sjukvård.

Birgitta & Matts önskar alla goa vänner en trevlig helg