I år hade vi inget att städa upp på våra uteplatser, bara lite med sopkvast och skyffel. Efter detta var det bara att bära ut utemöblerna igen och tända grillen. Den första grillningen blir sällan något avancerat, bara tjock grillad korv med bröd, men så gott när man är lite små hungrig. Idag har vi suttit ute i stort hela dagen. Så fantastiskt att våren är här! I morgon är det cykel som gäller till jobbet.
Nu har jag spännande saker på mitt bord igen. Om det är hemma eller på jobbet, eller både och, det väntar jag med att avslöja. Jag har i alla fall dammat av en offert, som jag tog in redan 2018. Så himla kul att få börja träffa andra entreprenörer igen. Det håller mig pigg och denna gången är det i måttliga former.
En riktigt trevlig helg till er alla!
På morgonen besökte jag Audionom mottagningen i Nässjö. Jag har gjort flera besök, men inte varit fullt nöjd. Idag kändes det som att allt blev bra. Glad i hågen åkte jag till min glasögon butik, för lite justeringar och goda råd. Efter att jag parkerat bilen gick jag snett över gatan bara. Då hände det något i mitt högra knä. Jag nästan ramlade ihop på gatan.
Vid lunch hemma på jobbet, klarade jag inte av att hämta kaffe på maten. Jag la mig på en soffa för att vila en stund och kände sedan ingen smärta i knäet, efter en kort tupplur. När dagen var slut gick jag mina 2,5 km hem. När jag kom innanför dörren var jag helt oförmögen att stödja på högra benet.
Jag har tidigare kunnat gå 10 km i motionsspåret utan att känna det minsta ont. Väl hemma fick jag stanna i trappan upp från bottenvåningen i förra boendet.
Jag bara tycker att det är lite märkligt, att det kan komma och gå så här …. Säkert någon av er som har erfarenhet av liknande smärta och ev. åtgärder. Jag har inget ont när jag sitter still och inget gör.
Strax före frukost idag, blev jag tvungen att fara upp till Askeryd. Ja ni vet platsen dit jag skulle fly om det blir krig. Där hittar inte fienden oss. 🙏 ”Gode Gud jag ber, bevara oss och vårt land, från ett sådant helvete!”
Ni vet hur det är att köra bil och att inte kunna stanna till på vägen. Jag kunde inte låta bli, utan att få med ett par bilder hem. Tänk så vacker naturen är hos oss i detta fantastiska land. Det har säkert varit lika vackert i Ukraina också, tills dess att Satan själv, tar över herraväldet hos en enda människa eller två. Nu är mycket sönderbombat och människorna lider utan dess like. Jag kan inte ta in detta, hur var detta möjligt?
Jag minns så väl när jag som pojk kom till bygdens smed, med traktor och vagn i början på 60 talet. Jag skämdes lite över något, som jag svetsat ihop själv, och som inte var alldeles 100 % rakt. Lite ursäktande sa jag till sme´n: ”Det där har jag svetsat ihop själv hemma och det blev inte riktigt bra.” ”Det är inget att skämmas över, hemmagjorda är vi allihopa,” sa Calle Sme!
Själv skulle jag ha gjort så mycket idag. Det blev ingenting. Sista veckorna har jag drabbats av min kroniska bronkit och mer hosta än vanligt. Jag tog 10 ml Cosillana- Etyfin. Jag la mig sedan på soffan med en Husbilstidning i handen. Jag kom till sidan 2, sedan slocknade jag mer eller mindre. Jag väcktes ett par timmar senare av Birgitta, som hade gjort egna semlor och dukat ute i greenroom. De var hemmagjorda, men smakade minst lika gott som i fiket på fina gatan.
Jag hade tid bokad hos min eminenta frisör idag. Jag frågade henne: ”Jag förstår att många av dina kunder vill samtala med dig om kriget, hur orkar du hela dagen?” ”Vilken underbar fredag vi har fått idag, så vackert ute och tänk att bara få njuta med familjen i kväll, vi måste se det vackra som finns också,” var det kloka svar jag fick. Så här vackert hade vi utanför fönstret under några få minuter …
Själv är jag så tacksam, jag sitter bara och njuter och tittar ut. Min muskelinflammation och den hemska värk som jag haft i höger höft, knä och ända ned i foten och som jag kämpat med i mer än ett halvår är borta. Jag trodde inte alls på att sjukgymnastik, skulle kunna återställa mig. Sjukgymnasten lyssnade på mig, bara det var läkande. Jag lyssnade på honom och följde alla hans råd. Efter 8- 10 veckors träningsprogram morgon och kväll är jag helt återställd.
Vi får äta oss mätta, vi har fina hem, många av oss har en familj och vänner. Tänk att mista allt detta under loppet av några få minuter. Jag är så tacksam för varje dag som denna!
Den bästa helgen till er alla!
Denna helgen har god mat, olika aktiviteter, innebandy, korvgrillning och utflykter har avlöst varandra, samt dessutom provkörning av en Tesla elbil. Före hemresan till Stockholm för dotter med familj, bjöd Birgitta på en utsökt god söndagsmiddag bestående av Fläskytterfilégryta med blomkål och potatis samt en savaräng till dessert. Det senare serverade vi ofta som nygifta, men nu är det många, många år sedan sist. Alla tycke det vart jättegott och åt rent på faten.
Det märks inte att vi är 9 personer runt bordet i vårt nya hem, det är så rymligt och alla umgås samtidigt även om någon pysslar i köket.
Efter de två sista mörka åren av isolering och tragedier på grund av pandemin, är det allas vår yttersta önskan kunna samlas och leva leva vidare under beskydd, över vårt kära Sverige och hela Norden. Jag kan inte ta in detta ondskefulla i min tanke, som händer just nu. Hur är det möjligt att det finns en enda person, som bara talar utan att lyssna på någon annan?
”Vad ska vi göra idag?” frågade våra barnbarn. Ni har säkert läst början av min bok, när min mamma och pappa gifte 1939 sig i Sjöamålen, Askeryd, och då frågade jag: ”Vill ni följa med på den resa som min pappa och mamma gjorde 1939, med häst och släde efter bröllopet?” Först var de lite tveksamma, är det något roligt?
Vi tog bilen till Sjöamålen i Askeryd och startade vår resa där. Jag beskrev den långa vägen till skolan för mamma och alla hennes syskon, genom de mörka skogarna. Vi svängde in på kyrkbacken i Bredestad, säkert på samma sätt som mamma och pappa gjorde, innan vi fortsatte den sista biten ut till Lotteberg, Skareda, i Lommaryds socken.
Här bodde mamma och pappa i hela 10 år efter bröllopet i Sjöamålen. Mamma bodde större delen av tiden ensam här, efter hand med 2 pojkar, en ko, en gris och några höns, när pappa var inkallad på beredskapstjänst i Skåne och Norrland. 1947 såg jag också dagen ljus här inne.
Är det samma trappa sedan 1939? Alla våra 3 barnbarn blev helt lyriska, av att se torpet uppe i skogen. ”Vem äger stället?” ”Kan vi köpa det?” ”Här vill vi bo, tänk vad roligt vi skulle kunna ha här!” När vi kom hem fick jag applåder av barnbarnen för resan i historien.
Så jätteroligt att barnbarnen, med mamma och pappa från Enskede, är hemma och hälsar på oss ett par dagar under deras sportlov. Jag funderar bara över hur de laddar sin nya El bil med ”Antisladdsystem?” Just nu är de ute och åker, så jag får fråga dem i afton när de kommer hem igen. Det ska bli spännande att få provköra den.
Under mina sista 45 år som säljare och entreprenör, har jag alltid bjudit kunden på någonting. Det finns ingen anledning att sluta med detta p.g.a åldersskäl. Nu har jag säkert lite tid att prata bort över en kopp, det hade jag inte förr. Välkomna att hälsa på oss.
Du kan även köpa boken här: www.mattstorebring.se
Text & bild Tobias Marbenius. Anebynytt.se
Matts Torebring 