Kvart i sju på morgonen och jag är på väg till jobbet.
Det är ett märkligt år, på många sätt i år. Dels detta tråkiga avståndstagande till varandra hela tiden, jättemånga har tidigt gjort fint i sina trädgårdar, sedan flera veckor tillkaka och för oss på jobbet har julen startat tidigt. Vi har aldrig någonsin haft den orderstock som vi har idag. Den är så stor att vi måste börja tacka nej. Det kommer inte att fungera annars.
Vi har inte hunnit julpynta än, jobbet tar det mesta av vår vakna tid. Nu har vi inte heller någon rutin på, var alla adventstakar skall stå, bara de två julgranarna 🌲 vet vi var de skall vara. Hoppas att vi får lite tid i helgen. Min kära hustru och vd, jobbar tvåskift nu. Själv jobbar jag mindre, men jag mår så bra ❤️, det bästa på länge. Detta är helt oroligt, 🙏 efter det jag har varit med om. Min tacksamhet 🙏 är enorm!
Följetongen fortsätter! Den 10 juli skrev jag så här i somras…
”Så här skrev jag på min blogg för ett tag sedan… Den 9 augusti 2019 kl 11. 05 mejlade jag IP Only, och anmälde att jag jag ville ha fiber inkopplat på vår nyinköpta tomt. Jag fick en bekräftelse på att anmälan kommit in. Sedan har det varit tyst, till ett par månader sedan, då jag tog tag i det igen. Nu ringde jag även Telia. Hur mycket jag har ringt det vet jag inte, bara att det är många gånger. Till slut kom jag ”innanför Kundtjänst”. Detta tack vare goda råd från Aneby kommun. Till slut började det att hända saker för två- tre månader sedan”.
___________________
Tre gånger under sommar, höst och nu sist idag, har IP Only varit för att koppla in fibern i vårt hus. En del av problemet är att det var kommunala bolaget Amaq, som drog rören i början av tjugohundra talet, sedan blev det Telia och nu sist IP Only. Ingen vet vem som äger vad.
Återigen fick de åka hem till Oskarshamn, med oförrättat ärende. De måste ha med sig grävmaskin och mera kopplingar för att lösa detta. Hur komplicerat får det vara? Jag blev uppringd av IP Only för ett tag sedan. De undrade över varför jag gett dem bara betyget Ett, i en kundnöjdhet undersökning. Ja det är enkelt att svara på sa jag, det fanns inget lägre.
Det blev inget firande i afton, vi får fortsätta att se på Webb Tv via ett tillfälligt mobilt bredband.
Två av våra vänner har levt sina liv, mer eller mindre isolerade i sin sommarstuga, under nästan ett halvår. Så kändes det som en liten ljusning i Corona mörkret, för några veckor sedan och de vågade hälsa på oss, för första gången i vårt nya hem. Då var det mest knoppar på denna vackra orkidé, men nu står den i full blom.
Själva har vi, trots att vi är 70 + levt som normalt, frånsett att vi går inte ut och äter på restaurang, Birgitta handlar mat på udda tider och jag köper nog nästan allt jag behöver på nätet. Vi sitter på våra egna kontorsrum med glasväggar och har social kontakt, med alla våra medarbetare. Vi har öppnat upp mellan kök, matplats och konferensrum för att sprida ut oss på jobbet. Birgitta & jag sitter nog längst bort från alla andra.
Men visst är det tyst utan vänner som kommer och hälsar på. Visst saknar jag att åka ut en söndagseftermiddag och äta en bit god mat. Alla vet att vi värnar om familjen. Nu står hoppet till att vi kan fira jul tillsammans.
Hur kunde det bli så här illa? En enda liten tändsticka räcker till, för att starta en stor skogsbrand. Varför var vi inte mer observanta i början? Vi har lärt oss en tuff läxa! Vi skall vara rädda om varandra och sätta värde på livet. Efter min Sepsis för drygt fem vekor sedan, är jag mer tacksam över livet än någonsin tidigare.
Solen kom fram, det nya vita fjunet på ”gräsmattan” försvann på nolltid. Nu måste vi ge oss ut, sa jag och så blev det. Vi lämnar Framtidsvägen 3 och går upp mot Ekotopia…
Sett från Flisbyvägen
Vi passerar ett stycke på Flisbyvägen. Här ute på landet bor vi i största möjliga trivsamhet.
På spåret
Vi går vidare upp över Aneby Gårds gärden och kommer fram alla motionsspåren. Här passerar vi en liten bit av Gula Femman (5 km lätt terräng)
Hemma igen sett från sovrummet.
Efter drygt en timma är vi hemma igen. Till och med Birgitta tyckte det var riktigt skönt att gå. Hon måste ha fått massor av ny energi, genom vårt nya fantastiska hem. Nästa gång har Birgitta lovat att följa med på Gula Femman, plus ett par km innan den börjar. Det blir nästan en mil totalt.
Det var förra lördagskvällen, klockan var efter sjutton tiden på kvällen. Då ringde Linus… Farfar kom och hjälp oss, vi får inte upp båten. Jag vill så gärna, men inte nu i mörker och regn. Jag kommer lördag morgon när det ljusnat och så blev det. För att komma till andra sidan av vår badvik, måste man köra runt ett bra stycke, genom en kolsvart skogsdunge, det blåser, det regnar och är kallt ute.
Idag var jag där en stund före Linus & Niklas. Jag försökte tippa upp båten, för att tömma den på vatten, var på en av stövlarna fylldes med vatten. Birgitta hämtade ett nytt par torra stövlar och strumpor. Linus har inte köpt en båtkärra än, men det ska han göra. Linus plastbåt är astung och vi släpade den ett femtontal meter, två meter i taget, tills vi kunde lasta upp den på vår lastbil. Nu ligger den i tryggt förvar hemma på Linus gård.
Sluss för småbåtar mellan Anebysjön och Svartån
Det är många boende ut efter Svartån, som jag skrev om för ett par dagar sedan, som har sin båt liggande i Svartån. Här kan de slussa upp båten från den lägre Svartånivån upp till Anebysjön.
Jag går förbi det gamla, gamla, Aneby Hus kontoret varje dag. De flesta Anebybor har säkert kört förbi detta hus 100 tals, kanske 1000 tals gånger, utan att ens tänka på det. När man som jag, just nu går eller cyklar, ser man omgivningen på ett annat sätt.
På 60- talet när jag avverkade skog åt många olika sågverk, inte minst Aneby Hus, fick jag ta mopeden, gå in här, för att erhålla min avräkning. När Aneby Hus flyttade ur detta kontoret, var man uppe på en enorm topp av producerade småhus. Jag tror att man än idag innehar rekordet, av mest tillverkade småhus på en vecka. Jag har läst om detta tidigare på nätet, men nu hittar jag inte fakta om detta. Birgitta & jag byggde vårt första Aneby Hus 1972. Vi bodde i detta i 18 år, innan vi flyttade till ett större Aneby Hus, som vi bodde under 29 år.
Nå väl, när man flyttade ut ur detta lilla kontor, hade man byggt ett helt nytt megastort kontor. Jag tror att det innehöll över 100 (117?) kontors arbetsplatser. Jag hittar inte fakta här heller. Försäljningen av småhus avtog från den explosionsartade utvecklingen, som var under slutet av 60- talet. Marken under det nya kontoret, som var en stor gammal barkhög börja gunga, så även ekonomin. Idag finns inte det fina Aneby Hus företaget kvar i kommunen. Företaget finns nu i Jönköping och är fortfarande mycket framgångsrikt.
Svartån fick säkert sitt namn, en mörk höstkväll som denna, för kan det bli svartare i vattnet och även ute, än vad det är nu? Lite osäker är jag, kanske den enda ån i Sverige, som rinner mot norr? Till våren måste vi skaffa oss en båt, för att utforska där ån rinner upp, i den andra ändan av Anebysjön.
Svartån är en å i norra Småland och västra Östergötland. Dess källor ligger nära Ormaryd, ca 10 km öster om Nässjö. Den rinner tidigt genom Smålands Anneberg och genom Aneby, där den bildar vattenfallet Stalpet. Efter att ha passerat Gripenberg och Tranås rinner Svartån ut i sjön Sommen. Wikipedia
Detta minns jag alltför väl. Lånad bild från nätet.
I november månad, kanske till och med i början december. Jag minns hur grisen drogs ut ur svinstian, med ett rep om trynet, ut på ladugårdsplan. Slaktaren som hjälpte till, höll i slaktmasken och pappa slog till med klubban, så att en lång sprint slogs in i hjärnan på grisen och bedövade den.
Jag var med en gång, det räckte för mig, jag minns grisens skrik. När det var dags nästa gång, gick jag till skogen.
Nu ligger Serrano skinkan på vårt lager
Många av oss har gott på marknaderna ute i Europa och sett alla dessa Serrano skinkor hänga ute i full sommarvärme. Jag skulle aldrig köpa en sådan idag. Den skulle säkert bli grön, innan vi konsumerat den, vi är ju Birgitta & jag och äter det mesta på jobbet. Nu kan du beställa den från oss på Torebrings.
Mamma & pappa gjorde samma sak, fast inte vid jul, då blev det julskinka, utan till sommaren. De lämnade in skinkan för rökning och sedan hängdes den upp ute i en bod, också där i full sommarvärme. Mamma skar av skinkan och bräckte den i stekpannan och serverade med spenat från egna grönsakslandet.
HERDEN i sitt vardagsrum. Lillbilen står i förgrunden, men just nu ute.
I snart tjugotvå år har vi åkt husbil, men aldrig tidigare varit i närheten av den lyx vi har idag. Garaget har golvvärme, el, färskvatten, avlopp, tömma svart- & gråvatten, samt lasta inne under tak i värme. Vår första Bürstner 532-2, rullade vi in ett par vintrar i en lagård, vid en skitig grusväg i Askeryd, strax utanför Aneby. Hur roligt var det?
Sedan bytte vi till en Bürstner 635, men tröttnade snart på den, för vi ville ha riktig golvvärme. Jag minns inte om vi ställde in den under vintern. Vår första Kabe, var på den tiden en riktigt bra husbil. Nu blev det aldrig mer aktuellt att ställa in den på vintern. Vi börja åka året runt… och Europa runt.
En röd nål för övernattning
Vår Europa karta med en röd nål för varje övernattning. Det ljuger naturligtvis lite. Vi övernattade på samma plats 80- 90 nätter i Italien, år efter år, till dess att jag tröttnade på deras wifi. Tavlan hänger i entrén i vårt nya hem och beskådas av alla som hälsar på oss. En tavla över 20 år av rika minnen. I vänstra hört upptill på kartan, inflikat alla Les Castel Campingarna i Frankrike, som vi älskat att besöka.
Temperaturkontroller inne och ute.
Den övre visar temperatur inne och ute samt regnmängden denna månaden. Den nedre termometern visar innetemperaturen inne i vårt hus, samt temperaturen ute i garaget.
Det som verkligen förvånat mig är, att det tagit ända tills nu, att komma ned i nästan samma temperatur inne som ute. Just nu + 9,6 grader i luften ute och inne i garaget 11,3. Detta är den lägsta temperatur sedan försommaren. Vår termostat står på knappt + 10 grader. HERDEN har det ombonat och bra.
Nu är det riktigt tuffa dagar på jobbet, order, telefonsamtalen och mejlen strömmar in. Vi har tagit in tio personer extra nu fram till jul. Många restauranger ställer in sina julbord och företagen skickar i stället juImat hem till de anställda. I år är våra Tomtelådor & Tomtesäckar mer populära än någonsin. http://www.torebrings.se/jul
Min promenadväg när det mörknat.
Inför min operation har jag fått rådet, att motionera mera och att ha kroppen i god kondition. Gissa mera… ”Gå ned i vikt”! I morgon kommer jag att gå både bort och hem från jobbet, det blir bara knappt en halvmil om dagen. Jag ser verkligen fram emot det.
Matts Torebring 