Det var förra lördagskvällen, klockan var efter sjutton tiden på kvällen. Då ringde Linus… Farfar kom och hjälp oss, vi får inte upp båten. Jag vill så gärna, men inte nu i mörker och regn. Jag kommer lördag morgon när det ljusnat och så blev det. För att komma till andra sidan av vår badvik, måste man köra runt ett bra stycke, genom en kolsvart skogsdunge, det blåser, det regnar och är kallt ute.
Idag var jag där en stund före Linus & Niklas. Jag försökte tippa upp båten, för att tömma den på vatten, var på en av stövlarna fylldes med vatten. Birgitta hämtade ett nytt par torra stövlar och strumpor. Linus har inte köpt en båtkärra än, men det ska han göra. Linus plastbåt är astung och vi släpade den ett femtontal meter, två meter i taget, tills vi kunde lasta upp den på vår lastbil. Nu ligger den i tryggt förvar hemma på Linus gård.
Det är många boende ut efter Svartån, som jag skrev om för ett par dagar sedan, som har sin båt liggande i Svartån. Här kan de slussa upp båten från den lägre Svartånivån upp till Anebysjön.
Matts Torebring 
Ja nu ska båtarna upp innan kylan slår till om man är klipsk!
Slussen är ju bra för dom som vill vidare till sjön ja.
Bra om man som ni är fler och starke Matts tar i för kung och
fosterland så går allt mycket lättare 🙂
Ha det gott/RegnKram
Båtägare och lantbrukare är ofta lika slarviga med sin egendom. Maskiner och båtar i miljonklassen står ute under bar himmel. Så tänker inte familjen Torebring. ☀️👍Kram
Vad härligt att Linus ringer farfar och söker hjälp.
Allt gott
Linus är en riktigt käck kille och klart att farfar kommer till undsättning. Fast man måste ju se i mörkret. Det bästa.