Matts Torebring

När Birgitta & jag var nygifta i slutet av 60- talet, minns jag att vi plockade nypon, som vi torkade och gjorde nyponsoppa av. Jag minns att den egen producerade nyponsoppan var mera smakfull än vad Ekströms nyponsoppa i tetra pak är idag. Vi har alltid ett par liter Ekströms Nyponsoppa i kylen, både borta och hemma, samt en halv liter vispgrädde. dessutom stoppar vi i oss MOVO nyponkapslar varje dag.

MOVO kapslar är ett kosttillskott med nyponpulver som innehåller det väldokumenterade och ledbefrämjande GOPO. Hjälper till att bibehålla ledernas rörlighet. Nyponen i MOVO har ett naturligt innehåll av antioxidanten C-vitamin som bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress. C-vitamin bidrar även till normal kollagenbildning som har betydelse för broskets normala funktion. Tillverkad av hela nypon med kärnor.

Visst är det gudomligt gott med nyponsoppa, vispgrädde och en extra god skorpa till!

Vår sonhustru Carina, hade tidigt bokat en Coronafri Fars Dags middag, på Ullinge Wärdshus. Alltid lika utsökt gott och trevligt. Jag lider med restaurangen i dessa tider, så få besökare.

Som Niklas brukar säga, ”Vad ska man köpa till någon, som inte har plats med mera saker”? Nu har jag & min syster, köpt lotter i så många, många år, så i år måste det hända något.” Ja det gjorde det, det blev 100:- i vinst på alla dessa lotter.

Vårt förra eldställ var rena ”Dinky Toys” och bara ramlade sönder. Tack Birgitta, för detta eldställ från Jem & Fix, det pryder verkligen sin plats. Dessutom är du hela familjens eldsjäl!

En fråga kommer alltid att leva kvar i mig, sedan jag var inlagd på Höglandssjukhuset. En sjuksköterska kom in och frågade min drygt 90- årige rumskamrat: Har du någon anhörig? Frågan skar i mig och lämnar mig aldrig, tänk så många ensamma det finns. Det är roligt när barnen kommer på Fars Dag.

Idag var det dags, att ta årets influensaspruta. Vi tog inte sprutan förra året, utan först fram i februari – mars i år. Jag vill inte göra om resan med influensan, i början av detta året, den var minst sagt fruktansvärd. Vad skönt att jag var ovetande om Corona smittan, när jag var som sjukast på nyåret.

Det var rationellt upplagt i dag, alla höll avstånd och två sjuksköterskor gjorde allt vad de kunde. Lokalen öppnades klockan 10. När vi kom åtta minuter över tio var kön så här lång.

Visst blir man på gott humör, när man går hem från jobbet och solen skiner. November behöver inte vara grå. Jag skulle verkligen sakna, om jag inte fick uppleva de fyra årstiderna hemma i Sverige. Det är nästan spännande att se, hur vädret blir varje dag. Men vilken fin väg jag har till jobbet! Birgitta ogillar att gå, så hon åker bil både bort och hem. På morgonen åker vi båda bil.

När jag kommer hem till badviken, säger nästan solen, nu hittar du hem själv. Dessutom lovar solen att komma tillbaka tre dagar till. Vad skönt då har jag lite ute pyssel kvar att göra hemma.

Ska jag ta ett PSA prov eller inte? Varför ska du göra detta? sa flera läkare till mig. Senast tog jag provet 2016. Direkt efter semestern var det första jag gjorde, att ta ett prov när vi kom hem. Sedan började en lång resa av ovisshet.

• I början av juli månad PSA prov 6,6 hos Gotahälsan. Högsta gränsvärde är 5.
• Det var för högt, vi måste ta ett prov till, denna gången 6,2. Svar, du kan inte ha prostatacancer, för det kan aldrig minska.
• Jag gick till min husläkare på Vårdcentralen och sa, jag vill ta ett tredje prov.
• Det tredje provet visade 6,4.
• Jag fick remiss till magnetkamera röntgen i Värnamo.
• Därefter kallades jag till att ta ett vävnadsprov på prostatan på Höglandssjukhuset.
• Vävnadsprovet slutade med blodförgiftning och jag var avsvimmad i 1,5 timma.
• Ambulans till Höglandssjukhuset i 150 km fart med blåljus, jag vet inget om. Birgitta, Niklas & Linus hälsar på mig varje dag.
• Inlagd på Urologen i fyra dygn. Helt borta, helt hjälplös. Jag läser på nätet att det kan ta tre år, att komma tillbaka. Jag behövde några dagar.
• Fyra dagar senare är jag ute och går två skogspromenader á 2 km
• Ny kallelse till Urologen Höglandssjukhuset, genomgång av svar från vävnadsprovet. Birgitta är med och håller handen.
• På en skala 6 till 10 har jag cancer med graden 7, det minst farliga.
• Jag får med mig hemuppgift, att mäta kiss och tiden jag kissar, under tre dygn. Detta svar har jag lämnat in idag.
• Idag var jag på nytt på Urologen för flödeskontroll.
• Jag fick kissa i en maskin av något slag, för att mäta flödet, samt samtala.
• Återstår besök på Urologen i Jönköping om en vecka. Då gäller beslut om strålning eller operation. Jag väljer det sista om jag får.

En operation kommer att ta en och en halv timma. Sedan får jag leva med kateter i tio dagar. För övrigt ska jag kunna leva som vanligt.

Idag lade vi om våra vanor, för att komma till jobbet. Birgitta har oftast cyklat. Det har jag gjort till en hel del också, men det är så många andra måsten på vägen, så bilen har rullat alltför många dagar. Idag åkte vi gemensamt i bilen till jobbet strax före klockan sju. I eftermiddag gick jag 2,5 km hem, på 25 minuter blankt.

Jag gick utmed Svartån, eftersom det var lite lugnare där i blåsten. Lika gärna skulle jag kunna haft en båt att glida fram i, ända in till centrum och sedan gå de sista hundra- talet meter.

Framtidsvägen, med ett bland de bästa av Aneby´s äldreboende. Inte ett trappseg, plan cykel- båt- & gångväg till centrum eller två km bilväg. Fast då måste vi åka över dessa förhatliga vägbulor, som ingen verkar bry sig om, trots att de tillhör en förgången tid, när det var genomfartstrafik. Ofattbart att ingen tar tag i det!

Vi mötte våra vänner i början av året, sedan har de suttit i karantän mer eller mindre, i sin sommarstuga under ett halvår. Vi har bett dem komma och hälsa på oss i vårt nya hem, men de har inte vågat. Idag, till vår stora glädje, kom de. Fantastiskt roligt!

Jan som är lika byggintresserad som jag, har följt vårt bygge hela tiden på plats, eller på webben. Jag var rädd att Jan skulle ”såga mig” till vissa delar, men vi fick med beröm godkänt. Vad roligt att få ha lite social gemenskap igen.

Idag dukade jag med Rörstrand Corona porslin. Den första riktiga porslinsserien, som vi hade för tjugotalet år sedan, Rörstrand Corona. Kändes lite märkligt att duka upp med detta porslin idag. Porslin smittar ju inte.

Vi minns ett år fyllt av oro, saknad av gemenskap, för många också en röst som tystnat. Gode Gud fräls oss från denna onda pandemi!