Det är lika bra att erkänna med en gång, jag blir tung i huvudet av denna värme som vi har just nu.
Inne i kylen på jobbet
På kontoret på jobbet har vi ett antal kylmaskiner, men det är på gränsen att de räcker till. Men vi har vi ett stort kylrum att svalka av oss i.
Inne i frysen på jobbet
Är det för lite, för att piggna till, har vi en ganska stor frys, med nästan minus tjugo grader.
Arkivbild
När jag öppnade dörren och steg in hemma, var det bara +26,1 grader inne. Detta trots att AC´n inte varit på under dagen, samt alla våra 18 stora panorama fönster. Vårt hem är välbyggt och välisolerat.
Jag var tvungen att slita mig en stund från jobbet idag, för att laga min hörapparat i Jönköping. Samtidigt passade jag på att uträtta två andra ärenden. Bland annat köpa färg till nya boden. Vis av erfarenheter i livet, var jag extremt försiktig när jag körde hem, ny bil och bagaget fullt av färg.
När jag körde långtradare i början av 70 talet, fick jag en julgran av kommunförrådet i Angered utanför Göteborg. Efter detta for jag till Jotungruppen i Västra Frölunda för att lasta färg i hemlass. På vägen hem välte en burk med röd färg. Det gick så illa att halva min julgran blev röd. Tänk om det skulle hända igen…
Jag hade fått ett anbudspris av en extremt duktig målarmästare. Jag tyckte priset var högt, så jag svarade när jag fått offerten, att det bara var utsidan som jag skulle målas. Idag vet jag bättre, bra målarfärg är jättedyrt. Färgen på bilden till min nya bod, fick jag betala nästan tolv tusen kr för att de skulle släppa ut mig. Priset jag fått för hela jobbet var inte dyrt.
Först ska boden oljas in, sedan grundfärg och sedan två färdig strykningar. Det ska vi hjälpas åt med Birgitta & jag. Fast just nu går det inte att måla utvändigt, färgen torkar i penslen.
Vi tror att de kommer att trivas bra tillsammans här inne. Herden är den bästa kompis som lillbilen kan få.
Hyundai Tucson Hybrid
Denna bilen går inte att jämföra med vår förra. Det är en helt ny bil. TUCSON Hybrid är byggd för att minska koldioxidutsläppen och öka bränsleeffektiviteten. Och det sker utan att kompromissa med körglädjen. Hybridmodellen levererar en kombinerad effekt på 230 hk och ett vridmoment på hela 350 Nm.
En del av instrumentpanelen
Det är fullpackat med finesser. varför inte sitta och lyssna till fågelkvitter från skogen, lugna havsvågor, ett utomhuscafé eller en varm eldstad.
Ett stort tack till Nisse Winblad, Holmgrens Bil, Nässjö, som kom ut och levererade bilen hemma hos oss, detta trots att han gått i pension sedan vi beställde bilen. Totalt har vi gjort ett 30 tal bilaffärer tillsammans.
Vissa dagar har vi det lugnt i vår lada och knappast en enda fluga. Andra dagar kommer flugorna i mängder.
Under förra året lade jag märke till, att flugorna samlas och ”skiter” på samma ställe. Då kunde jag upptäcka några skithögar på golvet. Nu har de samlat sig för att göra sina behov på köksön i stället.
Pappa hängde upp flugremsor i lagården, det minns jag som barn. De finns att köpa än idag, men hur roligt är det att ha dessa hängande? Flugsmällaren är det mest effektiva som vi provat på. Är det någon som har ett tips att ge? Vi har även testat lampor som fångar insekter, men utan gott resultat.
Idag cyklade vi till jobbet Birgitta & jag och jobbade några timmar. Det är dubbelt skönt att komma tillbaka till jobbet, på måndag morgon och känna att allt är under kontroll. Nu har tre av våra säljare fått semester. Då hoppar jag in på kundtjänst, under fyra veckor framåt. Jag vill ändå inte trängs med alla, som är lediga just nu.
Skönt att inga lösenord ramlat bort, jag kan känna sig frisk. Det blir en spännande sommar. Vad kommer att hända? Det känns så konstigt i år, ena dagen full av restriktioner och nästa dag inga begränsningar alls, som till exempel över 60 000 personer på en fotbollsmatch. Kommer kunderna fortsätta att handla på nätet? Ja det tror jag, men kanske inte i lika snabbt ökande takt.
Slutbesked och godkännande av mitt sista bygge, har kommit från kommunen. Nu får jag ta byggnaden i bruk. Det gjorde jag idag på fullt allvar. Jag hade tidigare byggt ett Greenroom på 16 m2 och då får jag inte uppföra en byggnad till utan bygglov. (Attefallshus 16 m2) Jag har skrivit tidigare om alla mina projekt under första halvåret, totalt 25 styck, nu har jag bara två kvar. Måla utvändigt och köra hem tio pallar med ved.
När jag är klar med detta, ligger ändå en fundering kvar, en aluminiumbåt med en mindre motor…
Inrett & klart.
Idag började jag med att skruva upp konsoller på långväggen. Nu kan jag bara öppna dörren och hämta allt smidigt och bra. Jag har lite byggvirke uppstaplat på väggen, kap- & kyvsåg, trimmer, gräsklippare, den stora snöslungan, skottkärra , konstgödsel- / saltspridare med mera.
Vårt vedförråd
Här har jag redan lastat in en nästan full pall med ved, samt en pall med spillved från bygget. Jag beräknar att jag får plats med minst tio pallar till. Om jag eldar varje kväll i vår murstenspis, eldar jag upp en pall ved om året. Veden lastar jag på lastkajen på jobbet och backar ända fram till dörren och plockar in. Att bygga enkelt och praktiskt är min ledstjärna i alla byggen.
Jag minns alltför väl, när vi kom hem efter tre till fyra veckors sommarsemester i Italien, i början av tjugo hundra talet. Hela husbilen skulle naturligtvis tvättas och inte minst taket, efter all avsöndring från träden runt om. Samma sak med markis, förtältsmatta som legat i sand och jord, sandiga stolar och bord. Efter detta följde minst en LÅNG dags arbete, i den omfattande trädgården som vi hade då.
Igår tvättade vi båda bilarna, det var allt. Idag har jag skött om vår tomt som är nära 2 000 m2. Det tog två timmar. ”Toreman” har gjort ett gott jobb när vi varit borta, inte ett enda stopp. Det mesta arbetet var att slå det nästan meterhöga gräset på kommunens mark, som annars kommer in på vår trädgård. Birgitta har tömt och städat bussen invändigt. Jag har ställt av den och tömt ut färskvattnet. Nu får Herden vila ett tag. Nu har vi fullt upp på jobbet de första fyra veckorna.
Jag hittade två äpplen på det trädet som vi planterade förra året.
Vår första frukt på Framtidsvägen
Jag gick in till Birgitta med ett Bigarrå, det andra åt jag upp själv. Det var den första egna frukten.
Alla buskar har klarat sommaren
Jag har ju följt vädret hemma flera gånger om dagen. När det var som varmast kom oron, kommer alla mina 160 buskar samt tre nyplanterade fruktträd buskar att klara sig? Inte en enda buske eller träd har dött, inte ens de sista tio, som var ute och seglade hos Postnord, i en och en halv vecka.
Nu har vår elektroniska temp- & regnmätare fått en ny plats. Det var glädjande att få signalen om 45 mm regn under veckan.
Vi lämnade Sikargården, ett par mil utanför Norrköping, på morgonen. Vägen in till ställplatsen på lägergården, var kanske en km lång, helt otroligt smal och helt utan mötesplatser. Vi visste att det skulle komma en buss till gården, med ett 40 tal ungdomar, men inte när. Vi gav oss iväg ganska tidigt.
När vi kommer fram till väg 55/56 svänger den stora bussen in på vår väg. Vi sa båda två, detta var änglavakt. Hade vi åkte en minut senare, hade vi fått backa tillbaka hela sträckan, så den ställplatsen rekommenderar jag inte med större fordon.
Äppelkaka och vaniljsås smakade gott, när vi till slut kom ut på E4 och kunde stanna på Svartåns Rastplats.
I år var det dubbelt skönt att komma hem. Varken Birgitta eller jag, har varit befriade från krämpor i sommar. Det började inte bra med motorstopp när vi skulle åka, en av mina hörapparater gick sönder två gånger och blev oanvändbar, stödbenen gick inte ned på bussen, Birgittas fall till marken och biverkningar av min medicin.
TIll slut var det nästan jobbigt att vara ute och resa, dessutom oändligt många mil på mindre vägar. Inspirationen fanns inte som vanligt. Dessutom vart vi än kommer, känner vi att vi har det bästa hemma. Nu är både bussen, lillbilen (som vi bara har kvar till början av nästa vecka) och min cykel noggrant tvättade och städade. Skulle jag våga ge mig upp och tvätta taket på bussen, jo jag löste det.
Orienteringstavla
Detta är vår resa i grova drag. Totalt 195 mil. Vår tunga bil (7,4 ton) har som lägst dragit 1,49 per mil, vilket är fantastiskt bra. Jämtland var ojämförligt de bästa platserna att vara på.
Året var 1976 på Löttorps Camping på Öland. Titta, sa Barbro, till sin man Ove, där kommer det en man som kör lastbil, precis som du Ove, det syns på honom. Vi hinner knappt stanna bilen förrän Ove & Barbro kommer fram och hejar. Vi höll sedan ihop under många år på Löttorp, sedan har vi sporadiskt hälsat på hos varandra och har hållit en gles kontakt under alla åren som gått.
Idag, 45 år senare, stannar vi till hos Ove (nu 83) i Vingåker. Han har bott i samma villa i 51 år. Midsommaren för 6 år sedan sa Barbro till sin man, ”jag känner mig så trött”. Efter den helgen tog de kontakt med läkare. I augusti, en och en halv månad senare, fick Barbro flytta hem. Hon hade drabbats av lungcancer. Vi lider med dig Ove, det går inte sätta ord på saknaden.
Oj, oj sa vi, när vi såg alla prydnadssaker och ett helt uppyntat hem. Allt står kvar på sin plats som Barbro lämnade det, sa Ove, jag har inte rört någonting. Här har jag suttit och gråtit i timmar i min ensamhet, sa Ove. Vi hade med oss jordgubbstårta och en påse bullar, drack kaffe och samtalade i flera timmar. När vi till sist gav oss iväg sa Ove, ”Nu ska jag åka ned till kyrkogården och berätta för Barbro, att Birgitta & Matts har hälsat på mig”. Ove var så glad över vårt besök.
Vi kom till Vingåker efter lunch igår. Idag ett dygn senare, har vi gjort ytterligare ett dyrt besök på Vingåker Factory Outlet. Jag känner att jag behärskar hela byn nu utan problem. Att allt blev så tokigt igår, var att adressen gick till baksidan och ankommande gods och där fanns bara en liten, liten skylt. Nu är det historia, nu hittar jag.
Vår ställplats på Sikargården
Vi har talat om att komma hem tidigast under torsdagen. Därför letade vi återigen i Appen Ställplatser. Denna gången hamnade vi på Sikargården, ett par mil norr om Norrköping. Här har vi köpt en plats med Tystnad.
Sikargården är en lägergård med bostäder och bad
En mycket vänlig och pratsam dam tar emot oss och hälsar oss välkomna. Här kommer vi att sova gott i natt. Passa på att bada, sa värden, det är jättevarmt i vattnet.
Orienteringstavla
Nu hoppas jag att få sätta punkt för alla småvägar för flera år framåt. Dessa småvägar har pinat ut mig i år. Nu har vi ett litet stycke motorväg hem att trösta oss med.
Det blev extra mycket småvägar idag också. Avfärd från Ställplatsen på Musiegatan, Sala och till målet som var Factory Outlet i Vingåker. Det kan väl inte vara svårt att hitta detta, dessutom i lilla Vingåker, det finns säkert stora skyltar. Vår standard monterade GPS i husbilen (Blaupunkt Alpine) är för lastbil och är inte heller enkel. Möjligheterna att söka är begränsade. Vi körde runt en halvtimma, trots att gatuadressen var inmatad, inte en enda vägvisare och åter igen blev det den enkla iPhone som löste allt åt oss.
Oj vad megastort det var när vi kom in. Birgittas korg var tom länge, samma problem igen, fast nu var det att hitta rätt storlek. Jag gillar att vara med och ”klä upp Birgitta” och så mycket snygga kläder det fanns. Fast hur vi än letade, var storlekarna alldeles för små för att passa.
Jag drog mig till minnes att vid Badhuset skulle det finnas några få ställplatser. Därifrån och till Factory Oulet är det ett kort gångavstånd. Återigen, hur hittar man? Skylten till Badhuset sitter 10 meter ned på den enkelriktade gatan. Vi kom körandes från motsatta hållet och kunde inte se skylten alls. Min iPhone löste detta också.
Herden fick till slut sin ställplats, i mitten av bilden längst ut till höger, bakom Badhuset. Sex elplatser och ingen avgift. Det sista gillar vi, en enkel ställplats och en elstolpe, mer behöver inte vi.
Orienteringstavla dagens etapp.
Denna semestern känns nästan delvis förstörd, av att det blev så mycket småvägar. Det är minst sagt tröttsamt att sitta på spänn, vid mötet med långtradare på jättesmala vägar.
Matts Torebring 