Vi lämnade Sikargården, ett par mil utanför Norrköping, på morgonen. Vägen in till ställplatsen på lägergården, var kanske en km lång, helt otroligt smal och helt utan mötesplatser. Vi visste att det skulle komma en buss till gården, med ett 40 tal ungdomar, men inte när. Vi gav oss iväg ganska tidigt.
När vi kommer fram till väg 55/56 svänger den stora bussen in på vår väg. Vi sa båda två, detta var änglavakt. Hade vi åkte en minut senare, hade vi fått backa tillbaka hela sträckan, så den ställplatsen rekommenderar jag inte med större fordon.
Äppelkaka och vaniljsås smakade gott, när vi till slut kom ut på E4 och kunde stanna på Svartåns Rastplats.
I år var det dubbelt skönt att komma hem. Varken Birgitta eller jag, har varit befriade från krämpor i sommar. Det började inte bra med motorstopp när vi skulle åka, en av mina hörapparater gick sönder två gånger och blev oanvändbar, stödbenen gick inte ned på bussen, Birgittas fall till marken och biverkningar av min medicin.
TIll slut var det nästan jobbigt att vara ute och resa, dessutom oändligt många mil på mindre vägar. Inspirationen fanns inte som vanligt. Dessutom vart vi än kommer, känner vi att vi har det bästa hemma. Nu är både bussen, lillbilen (som vi bara har kvar till början av nästa vecka) och min cykel noggrant tvättade och städade. Skulle jag våga ge mig upp och tvätta taket på bussen, jo jag löste det.
Detta är vår resa i grova drag. Totalt 195 mil. Vår tunga bil (7,4 ton) har som lägst dragit 1,49 per mil, vilket är fantastiskt bra. Jämtland var ojämförligt de bästa platserna att vara på.
Matts Torebring 
Detta har tydligen varit lite av prövningarnas resa. Men vad det verkar så slutade allt gott. Ni har det fint hemma, men samtidigt så vill nog HERDEN ta er ut på lite resor så hoppas att han får röra på sig mer framöver. Ni har det ju insmort sett underhållsfritt hemma så det är lika fint när ni kommer hem som när ni åkte.
Allt gôtt
Ja det kändes som en prövning. Sista långa Europaresan 2018 ligger kvar i minnet. Inte en krångelresa till, det orkar jag inte, är lätt att tänka.
Under juli brukar vi vara stilla. Jag måste måla vårt nybygge från i våras, köra hem sista veden och så har vi lite annat firande inplanerat. Så nu är Herden ”inställd” på att vara avställd ett bra tag.
Allt gott!
Skönt att allt gått bra och det är så roligt att se vackra Sverige men väldigt skönt att komma hem också. Och känner igen allt om smala vägar, slingriga och ibland grus, välskötta men svårt att mötas och då var det ändå med bil. Det kräver mycket med er husbuss. Och lite (mycket) galenskap hade vi framför oss på en riksväg med många möten med lastbilar, jag har aldrig sett något liknande men andra har. Alla bakom såg också så ingen försökte köra om utan vi låg i en långsam karavan bakom den som körde slalom och nästan nuddade mötande lastbilar för att i nästa stund byta vägsida och tillbaka igen. Ingen avfart fanns förrän långt fram och det gick bra för föraren så långt som fick stopp där.
Och ha det fortsatt fint i sommarsverige i ett sköna hem. Vi har inget emot en regnskur ibland som friskar upp. Och hoppas ni mår bra och kan vila upp er lite efter semestern😌och bra om du får hjälp med medicineringen, ändra dos kanske eller byta ut. Du får kolla upp det. Och hälsa Birgitta och hoppas att hon mår bra också.
Under arton somrar, ända fram till 2017, lämnade vi aldrig Sydeuropa utan att se ut nästa års resmål. Jag minns hur vi satt, nästan i skenet av fullmånen över Adriatiska Havet i Trogir och planerade resan till Normandie året som kom. Då var vi hungriga på att upptäcka varje land i Europa. Idag kan vi sitta och njuta av att se en fjälltopp, under en hel vecka i Jämtland. Vi har förändrats. Vad roligt idag att kunna se tillbaka, på att vi hade suget att resa när vi var lite yngre.
Vid alla vägbyggen ute vid de stora vägarna i Europa, tvingades vi ofta till helt otroligt dåliga och urusla skogsvägar. Vore det inte dessa enorma vägbyggen överallt i Tyskland, skulle jag säkert återvända till några få platser.
Visst har det legat och gnagt i mig hela tiden, att ta nya PSA prov när jag kommer hem, samt nya kontroller. Samtidigt får jag tid att tala ut, om det som gör ont. Just den medicinen kan jag frivilligt avstå från, fast det vill jag inte. Även Birgittas fall oroar så klart, även om hon aldrig ger upp.
Tack för din omtanke om oss och ha det gott själva!
Välkomna hem igen då till ert nya fina boende vid sjön oxå!
Visst har ni väl haft en fin resa ändå uppåt landet!
Förstår fjällen var nog skönast att vistas i,lugnt och fridfullt.
Nu kan ni njuta hemmavid framöver,bara ta båten ut på vattnet 😀👍
Ha det gott/SommarKramar
Tack vänner, visst har vi det och haft det otroligt bra. Om jag ser tillbaka på servicehusen på Camping Engesberg, som en värdemätare på hur ni och vi har det, ”Då bor vi som kungar både ni och vi.” Där hade vi havet intill oss, men det var förstört av att man saknade brist och fantasi på utformning. Nu jobbar vi fullt ut i fyra veckor och då får Herden vila till trängsen lagt sig i Sverige.
Sommarkramar från Småland
Skönt att komma hem 🙂