Psalm 90: 12
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan
För drygt ett år sedan blev vår markentreprenad klar och gräsmattan såddes. Ganska snart visade det sig att det bildades stora vattensamlingar ute på gräsmattan. Jag skrev om det på min blogg under våren, då det inte heller växte någonting. Jag möttes av lögner och undanflykter men till slut gjordes ett försök av entreprenören att rätta till ytan. Jag klagade igen då det inte räckte till!
Nu sista gången jag klagade, möttes jag av en total kovändning. Det är klart att vi skall rätta till det så att det blir bra. För tredje gången kom manskap, stora maskiner och ny matjord. Tack nu är jag nöjd och glad!
En ganska stor del av vår tomt är kommunal mark. I förgrunden syns tomtgränsen vid järnröret som sedan går rakt över gräsmattan i en ganska stor kil. Inte nog med detta, söder om vår gränsplantering är det ytterligare tre meter kommunal mark fram till sjövägen. Om jag inte med Tillsyningsnämndens goda löfte hade gjort fint även där hade vårt hus fått en yta full av sly. Nu bad jag entreprenören snygga till med ytterligare ett lass Ballast.
Som jag skrev tidigare, nu är våra kära barnbarn Oliver & Nelly hemma på höstlov, men hoppsan vad de har vuxit sedan vi sågs sist. När de inte hälsar på hos morfar & mormor bor de på söder i Stockholm. Nu är dagarna fulla av aktiviteter och det blev sent innan morfar kunde få en bild av dem hemma i vår trädgård.
För första gången på flera veckor blev det en lång arbetsdag, Birgitta frågade snällt om jag ville åka med hem. Nej jag måste få gå och få en halv timmas frisk luft. Riktigt skönt att få gå hem i afton.
När jag gläntade på vår sovrumsdörr på morgonen såg jag fiskeredskap, blandat med väskor på golvet i hallen, då förstod jag att de kommit hem och att de kom riktigt sent i natt. Nu väntar våra barnbarn från Stockholm som har höstlov från skolan när jag kom hem. Jag fotade som vanligt men det blev inte bra så det blev en bild på min gång- & cykelbana.
Ps. När jag gick i skolan och fick höstlov gällde det att plocka potatis hos bönderna. Var det så lite som 50 öre korgen? minnet sviker mig.
Jag tror att alla villaägare har en släpkärra utom jag själv. Naturligtvis skulle jag haft en redan för två år sedan när vi började bygga huset. På förra boendet hade det varit mer än befogat, men då hade jag ingen plats till den. Nu har jag plats för släpkärra, båtkärra och upp till tre gästande husbilar samtidigt. Förra veckan delade Niklas och jag på köpet av en ny släpkärra hos Bengtsson i Korsberga.
Jag hade ett återbesök hos min Naprapat i Eksjö strax efter kl tre. Vad var naturligare än att fortsätta till Vetlanda och ut till Korsberga. Linus hängde på detta och satt i köket, som är ett väntrum och studerade spisen medan jag fick min behandling. Framme i Korsberga lockade hans favoritplats, Fiskebutiken.
Hade vi tänkt på att det var nästan mörkt när vi lämnade Eksjö vid fyra tiden och att det ösregnade, skulle vi valt en annan dag. På vägen bort kunde jag ligga och följa en långtradare. Det regnade hela tiden så torkarna gick på högsta hastighet. Vilket busväder sa Linus, nästa resa väljer vi bättre väder.
Före detta Hullaryds Handelsträdgård strax utanför Aneby fick nya unga ägare för några år sedan. Så roligt att de satsar hela tiden och utvecklar. Jag hoppas att bygden ställer upp och gynnar dem, det gör vi. En av många satsningar är att de har öppet dygnet runt genom självplockning och swish betalning.
Vi åker dit helt oberoende av klockan så snart vi behöver något. Denna gången var det söndagsöppet men vi klarade oss själva och reste hem med bra gravlyktor och gravdekorationer.
På vårt förra boende hade vi oftast massor av löv från grannarnas stora träd och skogen intill. Själva hade vi inga lövbärande träd, bara lite buskar. Under skogsavverkningen på nya tomten funderade jag starkt på, hur mycket löv kommer det att falla från alla träd som står kvar? Nu har alla löv fallit till marken eller blåst bort. Hur mycket löv fick vi in på vår tomt, praktiskt taget ingenting.
Inte heller dessa stora aspar har tappat sina löv på vår tomt. På vår stora entré och garageinfart av betong, skulle det kunna lagt sig drivor av löv, men inte ett löv har jag tagit bort.Vart har alla löv tagit vägen?
Denna extremt tråkiga pandemi som drabbade oss alla fast på olika sätt. Det är ju bara småsaker att skriva om och att vi fick inställa alla resor till olika julmässor över södra Sverige under förra året, även alla julmässorna var nog inställda. Året innan var vi för utarbetade för att ge oss iväg efter flyttning och byggstart. Själv tycker jag att det så mysigt att komma iväg i höstrusket. Mysigast av allt är att känna dofter från alla små eldar runt om. Här hittar du många av årets julmässor. Vi kommer troligtvis inte att åka på julmässa i år heller.
Nu tände jag i spisen som jag gör oftast varje kväll. Så gick jag ut för att hämta en korg med ved. Jag vände om utanför dörren och ropade på Birgitta: ”Du måste komma ut och känna doften av julmässa” och hon sa samma sak, det doftar julmässa.
Att elda inne är så mysigt, det blir så trivsamt och varmt och gott på alla vis. Men en liten brasa ute på gården i en eldkorg eller likande doftar så ljuvligt gott. Själva fick vi njuta av den goda doften från skorstenen.
Själv har jag mått bra idag. Vaknade vid sex tiden, bjöd Birgitta kaffe på sängen och somnade sedan om och sov till kl. 9. Helt otroligt! Sedan har jag fortsatt att arbeta med min bok. Nu korrekturläser jag efter min art director arbete.
Efter intag av ett litet glas Gammeldansk somnade jag och sov gott till kl. halv fyra. Efter en kort paus somnade jag om och sov till halv åtta. Vad konstigt det kändes att vakna, jag kände mig frisk igen. Visst ”rullade det runt i magen” men ingen värk eller illamående. Hur är det möjligt så sjuk som jag kände mig kvällen innan. Jag sms´ade till Birgitta att hämta mig vid vattenfontänen på gatan.
Nu orkade jag att gå igenom mejl och svara på riktgt, vilket är svårt sittandes på en sängkant. Jag kunde lämna några offerter samt börja jobba med bemanningen av Tomteverkstaden. När klockan var två var jag lite småtrött och lämnade över.
Inte underligt om jag känner mig strålande glad igen.
Idag ringde jag Vårdcentralen i byn och bad om råd. I hela tjugo minuter talade denna vänliga människa vänligt till mig och försökte analysera allting samtidigt som hon delade egna erfarenheter. Du har drabbats utmattningssyndrom och då har du mycket lite av ditt immunförsvar kvar och därför drabbas du extra hårt. Nu kommer du inte att hinna med alla på kö när du gör så mycket för mig, sa jag. Nu skall jag hjälpa dig, de andra får vänta. Jag missade ditt namn, men Stort Tack.
Du måste vila och det har jag gjort hela dagen, utom en timmas möte på jobbet, som jag kallat till och där jag satt inne med all info. När Birgitta skjutsade hem mig i bilen storgrät jag över att inget orka.
Jag fick rådet att dricka litet men ofta och då gärna Vätskeersättning, som vi har i sortimentet på jobbet. Jag har inte kräkts idag men hostar upp mycket slem. På bilden en smörgås utan pålägg, en kopp te och en kräkpåse på reserv.
