I afton blev det fest igen när Niklas med familj kom och grattade Birgitta. De två översta paketen från våra barn innehöll lotter och påslakan.
Present från Matts
Det stora tunga paketet från mig innehöll en städrobot. När jag skulle slå in paketet funderade jag till lite, vad ska jag använda för snören? Jag valde två olika snören, ett rött och ett guldfärgat. Det röda får stå för kärleken till min hustru, och det guldfärgade får symbolisera att Birgitta är guld värd.
Birgitta hjälper mig och oss alla andra med allt, nu är det hennes tur att få avlastning med en städrobot.
Vad vore vi utan dig Birgitta, Stort Grattis på din egen dag.
Dagen efter min hemkomst från Höglandssjukhuset oktober 2020 kom Kanonaden Entreprenad AB och anlade vår gräsmatta. Det tog bara tre dagar på denna stora tomt och har naturligtvis gått för fort och med bristfällig matjord. Det grönskade aldrig under hösten bara lite gröna fjun kom upp.
Augusti 2021
Våren kom och jag vattnade mycket kväll efter kväll. Gräset har inget att växa i säger min expert på Huskvarna Automover.
Augusti 2021
Det kom upp stenar på många ställen i gräsmattan.
Augusti 2021
Det fanns inget som gräset kunde växa i och det bildades insjöar på grund av att underlaget inte var rätt justerat.
Augusti 2021
Mest sten och grus och inget växer.
Augusti 2021
Ett litet parti vid greenroom växte det som en riktig gräsmatta ska göra. Naturligtvis ligger det ett lass riktig matjord här.
September 2021
Naturligtvis har jag anmärkt på detta flera gånger. För en vecka sedan kom två trevliga, men hårt styrda grabbar och lade på två lass matjord (själv beräknade jag 8- 10 lass) men fortfarande bildas sjöar så snart det regnar.
September 2021
På ena sidan entrén har de toppdressat med ny matjord sått nytt och gödslat, på andra sidan ingenting. Jag har fått höra att jag startade vår Automover för tidigt, trots att jag väntade 8 månader. (En god vän startade sin Automover efter en månad.) Det har varit för torrt, trots att jag vattnade varje kväll i juni och i juli kom 120 mm regn. På frågan vad stenen kommer från är svaret att det är sten i all jord.
Nu ser jag ingen annan utväg än att skriva om det. Entreprenörens övriga arbete har varit bra men detta har gått helt snett. Detta går inte att acceptera.
Om du går ut och går, gå på gång- & cykelbana eller större vägar så vi hittar dig om du inte orkar hem, sa Birgitta när hon cyklade till jobbet idag. Jag var bara lite olydig, men gick bara till fågeltornet ett stenkast bort. Det räckte för mig just nu.
Fågeltorn ett stenkast bort
Jag gick hit i går eftermiddag och idag gick jag tillbaka men kände att det räckte just nu. Väl hemma la jag mig i ryggläge på sängen. Jag kände var gränsen gick. Nu har jag vilat för att kunna vara med på ett ledningsmöte i eftermiddag.
Utsikt från tornet
Jag hade hoppats på att åka Anebysjön runt i sommar men alla projekt har tagit sin tid.
Detta kommer att gå bra det har jag bestämt, nu måste jag ge kroppen tid att läka all överbelastning de sista åren. Jag förstår att det kommer att ta tid, men det ska det få göra.
Min svägerska Maria Torebring till vänster och min lillasyster Eira Torebring till höger.
Vi har haft så otroligt fina Brittsommardagar att vi har kunnat sitta ute hela dagarna i greenroom, när vi inte varit ute och rört på oss. Detta är ett av Smålands största stenrösen sedan tiden något hundra tal år efter Kristus. Själva bor vi mindre än 200 meter från detta.
Aneby kyrkogård
Naturligtvis ville vi tillsammans se våra föräldrars gravvård sedan 20 talet år tillbaka. Vilken vacker kyrkogård vi har och så välskött. Idag reste Eira och Maria hem men lämnar ett fint minne efter sig.
Tack Eira & Maria för en fantastisk helg tillsammans. Detta minns vi för alltid.
Pandemi, sjukdom och sorg i familjen har gjort att det är hela 13 år sedan min kära svägerska Maria Torebring var ned till oss i Småland. Idag startade min älskade lillasyster bilen i Sala och på vägen genom Örebro plockade hon upp Maria. På fredagskvällen kom de båda ”Tjejerna” och Niklas med familj hem till oss.
Denna fantastiska orkidé fick vi av Eira och Maria
Jag googlade för några dagar sedan för att hitta en löpare till vår köksö. Två dagar senare kunde jag hämta denna fantastiskt vackra löpare som var som designad för vårt kök. Sedan kommer våra ”Tjejer” med en blomkruka i samma stil. Tala om telepati. Men vilken orkidé, hela fyra blomstjälkar. Fantastiskt!
Min svägerska Maria från Örebro
Jag saknar min äldste bror så jättemycket, men hans fantastiska hustru är alltid lika roligt att möta. Hon är en glädjespridare. Min lillasyster Eira har varit hos oss lite oftare. Vi har däremot hälsat på i både Örebro och Sala många gånger under åren
Fest att få mötas
Så roligt att kunna mötas igen efter ett och ett halvt tunga år. Jag måste le lite, Linus har redan växt om både Maria och Eira. Jag kunde inte vara med riktigt hela tiden.När jag kände tröttheten i huvudet komma gick jag till sängen och vilade mig. Nu känner jag efter var gränserna går.
Min läkare har talat: ”Matts, nu har du fått alla varningssignaler som finns, lyssnar du inte nu så ligger du ned nästa gång. Du får inte gå till jobbet på minst två veckor och då ytterst lite och testa.” Lite upprymd” av svaret på Aneby VC att jag inte har några dåliga värden, gav jag mig ut för spola av hela entrén, garageinfarterna och tvätta bilen. Jag blev helt matt av detta, det var så mycket jag orkade med.
I afton kommer min lillasyster från Sala, min svägerska från Örebro och hälsar på oss, det ska bli såååå roligt. Det är hela 14 år sedan min svägerska hälsade på hemma oss, detta på grund av sjukdom och min brors bortgång.
Naturligtvis stannar jag hemma från jobbet under resten av veckan. Klockan 13 idag skulle jag ha varit på återbesök på Urologen i Jönköping. Min kära hustru ringde upp min kontaktperson där och beskrev läget att jag inte mådde riktigt bra. ”Då ringer jag upp Matts och lyssnar om han kan tala med mig,” fick Birgitta till svar, vilket hon också gjorde på utsatt tid. Fantastiskt! Vidare ringde hustrun åt mig till Vårdcentralen. Dit får jag komma i morgon bitti.
Ingen kan knappast tycka synd om mig, för att vara hemma och tillbringa hela dagen i tv soffan och att få ha kossorna på bara ett 20 tals meters avstånd, utanför vardagsrumsfönstret det är inte så svårt. Jag är ganska säker på att jag överansträngt mig med tre stora projekt bakom dataskärmen under ett och ett halvt år. Nu hoppas jag att få ett svar på det mesta i morgon. Jag har inte känt av någon yrsel idag.
Idag har jag träffat min Art Directer några mil utanför Växjö, för att gå igenom manus till min bok. Att få träffa min medhjälpare, var som att få träffa en gammal, god och erfaren vän. Resan blev dock en blandad upplevelse.
Sista veckan har jag stundtals känt mig yr i bollen och tyvärr har det inte blivit bättre, tvärtom. Jag vaknade vid midnatt och var riktigt yr, men med en Alvedon somnade jag om efter någon timma. På morgonen kände jag mig pigg och utvilad. Efter bara ett par km kom symtomen tillbaka och jag funderade på att vända hem igen, men jag fortsatte dock mycket försiktigt. Jag kom fram och vi samtalade i timmar. Det kändes obehagligt att starta bilen och köra hem, men det var ju bara 18 mil. Jag kunde sträcka lite på benen på Illareds Rastplats, men fick ingen mat där idag. Jag var glad när jag var hemma igen och kunde sträcka ut hela mig på sängen. Kanske måste jag gå på en läkarundersökning igen…? Jag har inte högt blodtryck.
Sedan första gången som vi kom hit har jag förundrat mig över, att ”bilvägen” ned till stranden bara slutar, oftast i en vattensamling i gräset. Visst har det gått att vända med lite fram och tillbaka. Nu ”äntligen” verkar någon ha sett detta och åtgärdat det på ett riktigt bra sätt. En vändplan samt dränering av den våta marken. Bra jobbat!
En så kallad väg till badviken
Vägen ned till badviken går inte att kalla väg. Jag krypkörde på vägrenen ned till sjön så sakta det bara gick. Ändå smutsade jag ned i garaget och garageinfarten på grund av att hjulen var fulla av lera när jag var hemma igen. Det ljusa halvåret är det mycket ”bil med båtkärra trafik.” Trots att vägen är maximalt ojämn kör många i mycket hög hastighet och dammet ligger som en dimma över skogen eller in till oss. För att inte tala om båtarna som hoppar och skramlar på sina kärror.
Varför ser man inte detta? En väghyvel och två, tre lass grus så vore det riktigt fint på två timmar! Fotbolls plan är fin och välskött vid stranden, men varför gör man inget åt vägen?
På tal om vägar…
På genomfarten i Aneby Centrum är det en kraftig försänkning i beläggningen av gatsten. När vi kör över där med husbilen har vi nästan fått krypköra så djup är försänkningen. Detta har varit i ett par år. Nu har man satt upp varningsskyltar i stället för att åtgärda bristerna.
Jag ringde en ansvarig person i kommunen om några buskar som växer över hela trottoaren så man får väja ut i gatan på en av de mer trafikerade gatorna. Det har gått två, tre veckor nu, men utan åtgärd. Ska jag ta med mig en sekatör och klippa ned dem? Jag går där två gånger om dagen.
Jag bad om justering av vår gata så vattnet vid störtskurar rinner ned i ett avlopp i stället för vidare ned efter hela gatan, men inget händer….
Visst blir man trött av att ingen ser eller ens lyssnar…
Jag googlade i timmar i går på olika röjsågar. Men jag drog mig för att lägga ut 5000 kr på en ny röjsåg just nu. Ska jag köpa eller ska jag be Christer om hjälp? Det var knappt jag kom mig för att ringa Christer för att be om hjälp. Det är flera år sedan Christer gick i pension och han har två egna gårdar att sköta om, samtidigt som han fått kämpa mot sjukdom. Christer är nog den siste att ge upp och jobbar nästan jämt. Jag ringde till slut Christer i går kväll och frågade. Jag kommer under veckan, sa Christer.
Christer är klar
Idag på morgonen kom ett sms. Nu är jag på plats på Framtidsvägen. Drygt tre timmar senare var allt sly nere. Nu ser vi sjön igen.
Vårt hus från sjön
Nu ska jag ta min motorsåg och gallra lite bland de minsta träden som står kvar. Vår granne till vänster om stängslet, har hästar som håller efter all vegetation och de har så enormt grönt och fint.
Matts Torebring 