Jag gissar att den långa Grännavägen i Aneby är den mest olycksdrabbade gatan i kommunen, då inte minst där den korsar Jönköpingsvägen. Hastighetsbegränsningen är 40 km men de som anpassar sig till denna hastighet är få. Jag har gått och cyklat på denna gång- & cykelväg otaliga gånger men inte under sista halvåret. Här håller många fordon mycket höga hastigheter och inte minst de tunga och otäcka virkestransporterna. Jag har helt enkelt valt bort att gå och cykla här. Nu törs jag komma tillbaka. Här är gång- cykelvägen belyst* hela vägen hem och ett öppet landskap. (*med ett kort undantag) Ibland kan det kännas skumt bland träden i Svartåparken på kvällarna trots belysning.
Först gjorde kommunen ett lovvärt försök med att lägga en kantsten som på bilden och skapa gång- & cykelbana, men denna har körts sönder otaliga gånger. Nu har det gjorts ett sista försök med att asfaltera upp gång- & cykelgen för att hålla kantstenen kvar på plats. Birgitta och jag försöker att hålla 40 km när vi åker här till och från jobbet, men många kryper upp nära bakifrån.
Ett plus till Aneby kommun som tog tag i detta!
Kan det vara gråare än vad det var idag idag på morgonen och Toreman körde med lyset på. Ett vandrande ljus ute i den mörka trädgården.
Längst uppe i Norrland kommer just nu massor av snö enligt SMHI. Här hemma hos oss kan det inte vara blötare efter mycket regnande flera dagar i rad. Vår fina spis lyser upp och sprider värme denna gråa dag.
Som det inte vore nog med dessa tre ljuspunkter, idag när Birgitta skjutsade hem mig efter lunch sa jag spontant: ”Idag är första dagen på fyra veckor som jag inte går hem totalt uttröttad.” Om ni visste vilken skön känsla efter fyra veckors nästan total orkeslöshet, att jag inte var helt uttröttad när jag gick hem. En kund frågade för många år sedan, ”När stänger ni på företaget?” ”När jag är trött,” svarade jag. Vad skönt att starta nya principer och följa klockan och kroppen i stället.
I morgon hoppas jag få hjälp av min Chiropraktor så att jag kan börja gå igen….
Matts Torebring 