Birgitta & Matts gifte sig i Frinnaryds Församlingshem den 8 febr. 1969. Nu firar vi 53 år tillsammans.
Det är kanske inte så många som slår oss, jag vet inte, Birgitta & jag har känt varandra i runt 70 år och delat allt i livet sedan 53 år tillbaka. ”Gård och gods är ett arv från fäderna, en förståndig hustru en gåva från HERREN.” Ordspråksboken 19:14. Nu vill jag inte gå händelserna i förväg, utan ni får vänta lite och dela hela vårt liv i min bok, som kommer ut nästa vecka. Utan Birgitta hade det inte blivit någon bok.
Tack Birgitta! Det går inte att beskriva i ord, vad du gjort för familjen och företaget.
Idag var jag kallad för 4:e gången på återbesök, till Höglandssjukhuset i Eksjö, detta efter min prostataoperation för drygt ett år sedan. Ett 4:de återbesök väntar även på Länssjukhuset Ryhov, Jönköping. Jag upplever det alltid obehagligt med kallelse till ett sjukhus, även om jag denna gången visste exakt vad det rörde sig om.
Före varje återbesök har jag lämnat PSA prov. Sedan skulle jag hemma mäta hur mycket jag kissar under 2 dygn, samt mäta hur lång tid det tar att kissa 1:a dl. Jag hade behövt tre händer för att klara detta. Nu har jag vanan inne. Jag fick med beröm godkänt på alla punkter. Tack 🙏Jag är återställd och har inte minsta lilla inkontinens! Det blir ytterligare ett prov om 6 månader och sedan en gång om året i 9 år till, om jag får leva.
Min vedkörning i lördags.
När jag ändå är inne på hälsa … Flera av er minns säkert hur jag klagade över värk och min muskelinflammation, för flera månader sedan. Jag fick till slut starka värktabletter. Jag tog bara ett par stycken, magen blev som cement. Jag fick remiss till en sjukgymnast. Denna behandling trodde jag inte på, men där hade jag fel. Träningsprogrammen har i stort sett tagit bort värken. Jag är bara stel när jag suttit still länge, men värken är borta. Bara en stortå värker nu helt plötsligt, som jag krossade med ett järnspett för 60 år sedan.
Dessa grova stockar släpade jag i lördags upp för en 2 meter brant sänt, i snö och hala grenar. Sedan lastade jag dem på vår släpkärra. Väl hemma bar jag dem till vedbacken, för att inte dra stockarna i gruset. Nu tänkte jag, att på söndag kan jag nog inte röra mig alls. Visst var jag lite stel när jag reste på mig, men inget mera. Inte minsta ont i ryggen, höften eller knäet, som spökat med mig sista halvåret.
Ni minns mig kanske i höstas, efter min långvariga överansträngning, jag orkade ingenting på 2 veckor, inte ens det lilla minsta. Detta jobbet kändes skönt, jag är tillbaka igen.
Det känns som att det var år och dagar, sedan vi var ute och handlade något annat än bara det vardagliga. Jag hade googlat innan vi åkte och sett att Plantagen, hade mest av alla av det vi sökte, konstblommor. Woow vilket mottagande och vilka massor av allt.
Alla 7 vaserna fyllde vi med Leca kulor och planterade. Vasen är grå/vit till färgen inte svagt rosa, som några på bilden. Sedan vi flyttade in i vårt drömhem har vi funderat. Vad kan vi hitta att ställa på golvet vid våra stora panorama fönster. Nu är vi jättenöjda.
Vi planterade 7 olika vaser
Vi hade med oss en vas och provplanterade på plats.
Råg med lite rött ogräs i.
Råg med lite ogräs i passar i en lada som vår.
Vi planterade 7 olika vaser
Nu får Birgitta ännu mera att ställa undan för städroboten.
Vi planterade 7 olika vaser
Det fanns massor av rosor i butiken, men dessa valde vi bort, rädda för att de bleknar fortare.
Vi planterade 7 olika vaser
Det som blev lite kul är att det blev 7 vaser med olika blommor i varje. Vi har film på våra fönster som tar bort de blekande solstrålarna. Bara att hoppas att de inte bleks ut.
Jag önskade mig lite snö och några minusgrader, när jag skulle köra hem veden. Jag fick både och, samt solsken också. Jag hade en 2 meter brant slänt, för att få upp veden till nya släpkärran. Under hösten röjde vår gode Christer bort allt sly. Nu låg det på marken med lite snö och is på. Det gick knappt att stå upprätt, jag bara kanade åt alla håll. Det hade varit smidigare utan snö och (r)is.
Tungt att lasta stockarna i den branta slänten
Många av stockarna var astunga, men till slut fick jag upp dem på kärran. En av de grövsta som låg längst bort, fick jag kapa på mitten. Jag körde 2 lass för att inte överlasta.
Hemma på vedbacken.
Nu har jag redan värmt mig 2 gånger med avverkning och hemkörning. Sedan får jag värma mig igen med att kapa, klyva, torka och bära in veden i boden. Till sist får jag värma mig en hel vinter inne.
Jag är så stolt över att jag hade utrymme, för att kunna anlägga en riktig vedbacke på tomten. Ett hårt packat och uppgrusat underlag, cirka 40 m2, att kunna vara och jobba på med lite av varje.
Oj vad de har vuxit sista åren.
Träden har vuxit kraftigt de sista åren. Nu njuter vi av att de är borta. Det blev jättetrevligt inne i vardagsrum och kök när jag gallrat bort småträden.
Mitt inlägg idag handlar inte om att resa till en plats, men frågan kvarstår ändå, ”Vart är vi på väg?”
I somras satt jag på order under fem veckor. Hur många kunder som helst, kunde inte fatta och förstå, varför vi hade runt 10 veckors leveranstid på vissa sorter från Coca Cola. Detta var i mitten av juli månad och vår inleverans förväntades ske först i början av oktober. Det saknades aluminium i produktionen. Idag har vi order sedan en tid tillbaka, på varuautomater för flera miljoner kr. Inleverans förväntas tidigast under våren. Det saknas komponenter till dem. Som säljare vill jag leverera i eftermiddag, eller senast i morgon, men det går inte.
När jag opererades för drygt ett år sedan för prostatacancer, fick jag recept på två olika mediciner. Det är inga livsavgörande mediciner, utan bara återställande av kroppen. En av dem fanns inte att köpa för en månad sedan, men nu finns den igen. Den andra tog slut hos tillverkaren i oktober 2021. Jag har flera gånger sökt att få ett riktigt svar, men icke. Idag kom jag fram på ett telefon nummer och fick ett uppriktigt svar direkt. Förväntad inleverans sista mars!
Visst kommer jag med min vilja att överleva detta. Jag har rätt att tycka att det är både konstigt och tråkigt. Med andra ord: ”Vart är vi på väg i detta high tech samhälle?”
Denna veckan har bjudit på nästan alla typer av väder. Barmark, isgata, bitvis halka, lönnhalt och idag mildväder. Det blev 4 dagar med olika vädertyper varje dag. Visst älskar vi att tala om vädret med varandra och hur ofta säger vi inte efter en dm nysnö, ”Tänk om det kunde vara så här nu ett tag, när det är så vackert.” Det är inte så ofta det blir så. För mig är det fantastiskt, att ha flera olika och så här fina gång- & cykelvägar till jobbet. Det måste jag ge kommunen en eloge för.
Inför vår budget 2021 gjorde jag annorlunda förra gången. Jag följde helt och hållet kontoplanen i bokföringen och matade in allt i ett exelprogram. Idag kunde jag summera alla kostnader och avge rapport till styrelsen. Det var otroligt spännande. När jag gjorde budget var frågorna många och osäkerheten större än någonsin. Hur går det med försäljningen, när många kontor töms på personal? Kommer vi att drabbas av kundförluster? Blir det någon bra julförsäljning? Hur kommer Corona krisen påverka oss? Frågorna staplades på varandra! Allt helt i onödan! Vi gjorde vårt absolut bästa år någonsin.
Detta var min första budget på över 40 år, som jag kunde följa upp i ett kalkylprogram som idag. När jag var klar gick jag mycket stolt runt i ledningsgruppen och visade mitt resultat och sa: ”Ni får nog ha mig kvar ett tag till,” sa jag och skrattade.
På en total kostnadsmassa på över 25 miljoner, hade jag budgeterat 310 000 kr för mycket kostnader. Eller rättare sagt kostnaderna var 310 000 mindre, än vad jag hade budgeterat. Jag hade budgeterat avskrivningar på 1,4 miljoner, där hade jag budgeterat 18 kr för lite. Alla skrattade år min träffsäkerhet. I ödmjukhetens namn måste jag säga, detta året var det nog mer tur än skicklighet. Hur som helst, 75 åringen kände sig stolt.
Nu är det ”lönnahalt,” sa pappa på sin tid, vid denna typ av väder. Idag på morgonen vågade jag helt enkelt gå till jobbet, 4- 5 cm torr nysnö ovanpå isen, som låg kvar sedan igår. Där går gränsen för att inte vara säker. Då åkte jag taxi med Birgitta, men sedan gick jag hem på eftermiddagen. Ikväll var alla gångbanor plogade och på de flesta ställen sandade, men inte just här. Jag hade med mig halkskydden som jag spände på mig, samt mina gångstavar. Sedan följde den ganska tråkiga snöskottningen hemma. Det var för lite snö först starta snöslungan.
”Bitvis halka”, visst låter det som en väderleksrapport från SMHI. I detta fallet är det min vardag, på väg till och från jobbet. Jag fattar inte det sista ovädret, som jag skrev om igår också. Då var det plogvallar av snö på östra sida Storgatan genom byn, men inga snövallar alls på den västra sidan.
Idag på morgonen när jag gick genom Svartåparken, var det torr grusväg utan ett enda snökorn. Så helt plötsligt var det som ett streck över vägen, sedan låg det ett par cm snö på en sträcka av 200 meter.
När jag valde att gå Grännavägen hem i kväll var det barmark 2 meter, sedan ren isgata och så höll det på hela vägen hem. Att det börjar snöa någonstans det förstår jag också, men att det blir ett 200 meter brett band med snö i terrängen, det har jag inte sett tidigare. Som min gode vän i Borlänge oftast brukar skriva nästan varje dag på FB, det blev i alla fall 5 km för mig trots det knöliga underlaget. Min gode vän presterar betydligt mera.
Det fanns bara några få kulor kvar i granen, som står kvar utanför entrédörren, de flesta kulorna hade vinden tagit med sig ut på gräsmattan. Att det var snö var också en överraskning. När vi lite senare körde Storgatan fram i byn, var det ganska kraftiga plogvallar på den östra delen av gatan, på den västra knappast ingenting.
Vit duk på bordet. En månad gammal arkivbild.
Jag har ingen bra plats under tak till detta bordet och eftersom det är aluminiumstativ, med en tung glasskiva, har det fått stå skyddat på vår altan mot väster. Man behöver vara 2 man för att flytta det.
Så här såg det ut idag alldeles utanför fönstret till vardagsrummet.
När jag kom ut i vardagsrummet och fick se detta, blev jag helt förskräckt. Hur har detta kunnat gå till? Det stod så skyddat intill vindskyddet på altan. Nu hade det med vindens kraft, farit upp i luften, snurrat runt och landat upp och ned, en halvmeter utanför våra stora fönster. Hur kunde det lyftas upp i luften av vinden på denna lilla yta, och landa på altangolvet igen? Glasskivan var hel. Detta kan bara vara den Högstes beskydd. Det kunde lika gärna krossat fönsterrutorna. Snösläden som står ute mot garageväggen 15 meter bort, brukar fara iväg för vinden, idag stod den orörd.
Törs vi ha grillen kvar utanför greenroom?
Jag har aldrig haft en tanke på att vår tunga murstensgrill skulle kunna blåsa omkull. Nu är frågan om jag törs ha den kvar där den står, ett par meter från greenroom?
Matts Torebring 