Matts Torebring

Vi välkomnades med en utsökt god middag och med kaffe & Pannacotta på bryggan.

Vi var redan i våras inbjudna till våra vänners sommarstuga. I vår gemenskapsgrupp i kyrkan samlas vi en gång i månaden. Inför (höst) starten var vi inbjudna till våra vänner i stugan. Någon höststart är svårt att kalla det, det är ju full sommar ännu. På det glada 80- talet gjorde vi många resor tillsammans i våra husvagnar. Våra vänners Kabe är som ny än idag, men det blir kanske bara en resa för dem på sommaren, oftast till västkusten. Vår gemenskapsgrupp brukar samlas på lördagskvällen, men våra vänner vet om vår stora passion för att åka med Bobilen. Vi var bjudna redan till fredagskvällen. Ta med Bobilen och stanna över, var inbjudan som vi absolut inte tackar nej till. Vi har sett fram emot detta under hela sommaren.

Solen gick snart ned borta i väster.

Nu har mörkret lagt sig och vi har bästa ställplatsen i år.

Vi vaknar till en fantastisk lördagsmorgon.

Vi sover som alltid länge, men morgondimman ligger kvar.

Ett tio- årigt samtalsämne, vilka tallar ska vara kvar?

Som gammal erfaren skogshuggare, lade jag min röst på att fem stycken mindre vackra tallar ska bort och en ståtlig tall ska vara kvar. Det blir spännande att se hur det blir?

Sommarstugan och vår ställplats.

Från verandan på sommarstugan.

Våra vänner har alltid ställt upp för alla och allt, i alla situationer, de har en enorm social gemenskap, lägger massor av frivilligt jobb i kyrkan, jobbar på läger- & konferensgården Ralingsås och ger ett handtag till alla som behöver hjälp. Vi som familj gläds över, att de själva fått en plats som knappast ingen annan har. Denna stugan var ganska förfallen när våra vänner kunde köpa denna, som ingick i ett större gårdsköp. Nu är den rustad i många etapper och är minst sagt jättefin utan att vara ”prålig”.

Våra vänner har riktigt många vänner.

Som mest 24 stycken kommer och hälsar på, i år bara sex stycken. Kommer det inte mat i tid kommer de in i köket och frågar var brödbitarna finns.

Det var inte uppskattat att gå in i köket, bäst jag går tillbaka till mina kompisar.

Nu är dimman borta över sjön och en annan liten stuga längre bort lyser fram.

Förmiddagskaffe på bryggan

”Han för mig till vatten där jag finner ro” Ps. 23.

En riktig småländsk sommarstuga med en riktig småländsk gärdesgård

Vi åkte en tur i omgivningarna med bilen.

Långt uppe i skogarna vid en annan liten sjö, ligger denna originella stuga på kanske 10 m2 plus veranda.

Våra vänners otroligt välskötta skogsgård

Jag tog en simtur hemma vid stugan på eftermiddagen i det 19- gradiga vattnet.

På lördagskvällen anslöt alla våra vänner i vår gemenskapsgrupp.

Som vanligt bjöds vi på fantastiskt god mat, en härlig gemenskap, ett gott samtal och en god andaktsstund. När jag skriver detta söndag morgon, har våra vänner åkt hem, för att delta i nya samlingar. Birgitta och jag har bott kvar över natten. Man lämnar inte denna plats i första taget, när tillfälle erbjuds.

Ett Jättestort Tack till våra vänner för en fantastiskt trevlig gemenskap, god mat och inte minst ställplatsen.

Skördetröskor rullar på alla åkrar man ser på ”Slätta”.

När vi rullar hem från Lidköping, rullar skördetröskor ute på i stort sett varenda åker samt fullastade vagnar med spannmål, dragna av de största traktorer. Oftast ser man en dammoln långt bort i fjärran där en skördetröska rullar. Denna Claas Mega 350  (se den jobba i länken här) hade precis startat uppe vid lagårn, på ett något minde gärde. Jag stannade Bobilen på en parkeringsplats intill vägen, i hopp om att den skulle närma sig och det gjorde den.  Här tröskar den vete. Om någon undrar var ”Slätta” är någonstans, så är det vår gode vän Johan i Falköping, som döpt den till detta.  Eller som han brukar säga när han ringer, ”De ä Johan på Slätta”.

Skördetröskan kommer fram emot mig, innan den vänder in åt gärdet igen.

För 55 år sedan när jag var bondpojk hemma hos pappa, skulle första varvet runt sädesfälten mejas med lie och kärvarna knytas för hand. Detta gjordes för att traktorn inte skulle förstöra säden under hjulen på traktorn. Sedan kunde vi köra med traktorn och självbindaren. När detta var klart skulle alla kärvar sättas upp till torkning. Sedan skulle säden köra in på logen och läggas i en binge. Under kalla vinterdagar skulle sedan säden tröskas och transporteras undan i säckar. Halmen användes till djuren som strössel, eller som foder med melass på. Vilket slit det var året runt, fast i olika aktiviteter.

Vi lämnar slätta och rullar in i det smålaändska lanskapet.

Här på gränsen mellan Jönköpings och Västra Götalands län slutar slättbygden och det småländska skogslandskapet tar vid. Där ligger den vackra Risbro rastplats. Här stannar vi och dricker kaffe på vägen hem, lyckliga över att jag inte är bonde och måste arbeta sju dagar i veckan. Birgitta har samma uppväxt som jag på en bondgård och vi kan alla momenten kring sådd och skörd.

Kultur & Porslinsfestival i Lidköping 22-25 augusti

Vi tycker att Lidköping, är en av Sveriges trevligaste städer att komma till. Vi har varit här många, gånger, kanske femton – tjugo, men aldrig som nu,  på festivaldagarna. Vilken folkfest i det underbara vädret. Lika mycket människor ute, som på Drottninggatan i Stockholm.

Rastplatsen på väg ut mot Götene.

Vi kom hit fredag kväll och stannade på rastplatsen alldeles utanför stan på vägen mot Götene. Här har vi sovit gott ett par gånger tidigare. Finns det så här bra platser att stanna på, gör vi det och äter en bit god mat för pengarna i stället för att stanna på ställplatser och campingar. Här finns en hög uppbyggd jordvall, mellan vägen och rastplatsen, som gör att det blir tyst inne i bilen.

Vi körde in och parkerade på Rörstrands parkering bakom förra fabriken.

Vi har så bra plats att vi kommer att sova över där vi parkerade. Men snälla nå´n vad är det för kö här?, sa jag till Birgitta. Jag gick fram till slutet av kön och frågade, varför stå du i kö här? Kön var då minst 100- talet meter lång. Jo svarade personen i fråga, ”Vi står i kö för att fika”, för fika?, svarade jag,. Ja sa mannen, ”Vi får fika för 25:- och då får vi en Mon Ami mugg, Rörstrand, på köpet” (Värde cirka 179:-) Jag gick vidare, för Mon Ami muggar har jag gott om på lagret hemma.

Inne på Rörstrand Outlet var det mycket mera folk idag än det brukar vara.

Jag har alltid varit intresserad av glas & porslin. Professionellt har jag jobbat med glas & porslin sedan slutet av 80- talet. Idag är Fiskars – iittala – Rörstrand vår näst största leverantör i företaget. Jag glömmer aldrig när jag på 80- talets början, var in till en glas- & porslinsaffär på fina gatan i Jönköping. Jag skulle köpa en  en kaffeservis, som present till Birgitta.  Jag köpte en ganska originell modell av Rosenthal. Jag läste dock tankarna, på de två äldre damerna i butiken, ”En kar… till att köpa porslin”. Alla som varit hemma under årens lopp, har beundrat servisen.

Trevligt att se Origo uppdukat, på vårt lager är det en kartong i ett höglager.

Delicato har en Outletbutik i anslutning till Rörstand Outlet.

Jag har läst och skrattat lite smått, när jag sett mina bloggvänner besöka Delicato Outlet på andra platser. Vi själva har ju (nästan) allt detta på lager i företaget.

Tidigare gick man in i en dörr här, nu är det öppet rakt in till baksidan.

Torggatan mellan torget och Rörstrand Outlet.

Aldrig tidigare har jag sett så mycket folk ute på stan i Lidköping, vilken feststämning det var på stan.

Folkfest och Torgatan kantas av utställare och hantverkare.

Uppe vid Rådhustorget.

Folkfest vid Rådhustorget.

Rådhustorget var överfullt av torgknallar och besökare.

Sitt så tar jag kort på er, sa den trevliga bordsgrannen, på Rådhuscaféet.

Så mycket vackra planterade blommor och blommor till salu på torget.

Blomsterrabatt vid Rådhuscaféet.

Blomsterrabatt vid Rådhuscaféet.

Tillbaka på Delicato Outlet handlar till och med Birgitta ett par sorters kakor.

”Leksakskakor i Muminboden”.

Lunchbuffé hela dagen till klockan 21 i afton.

Ingen jätte buffé, men riktigt gott var det.

Det blev en riktigt trevlig helg i Lidköping. Enligt traditionen blir det nog ytterligare en fika på stan i morgon söndag och så ett besök på Husvagns-Svensson innan vi kör hemåt igen.

Molly

Beskedet som nådde oss igår känns så tragiskt. Molly har förlorat sin Matte, Mats har förlorat sin livskamrat, vi alla ute i cyberrymnden har förlorat vår bästa vän. Jag älskade att ta del av Marianne´s åsikter. Hon var skarp i sitt val av ord, både med data och verbala uttryck, kunnig och erfaren. Vi alla som gläds över våra bloggar har förlorat en vän, en ibland kritisk röst, men nästa gång lika positiv. Vi delar sorgen med dig Mats. Samtidigt hoppas jag inte du försvinner från cyberrymnden. Vi tänker på dig Mats och delar saknaden och sorgen med dig. Kram Matts & Birgitta.

Frankrikes alla Les Castel Slottscampingar.

I Frankrike finns, om jag läst rätt, 41 st Les Castel Slottscampingar varav de flesta är ***** stjärniga. Några är med i ACSI systemet, några är med i Camping Cheq. På två av dessa har vi bott, Camping Chateau de Martragny i Normandie och Camping Grenouillére, nära Orléans. Varje gång har vi blivit lika imponerade och har stortrivts från första stund. Ta del av alla Les Castel campingar i länken här, Campa i Frankrike. Ta upp kartan och titta på de olika platserna, region för region, eller plats för plats.

Nu sitter jag på min nya balkong hemma och drömmer. Sonhustrun mejlade i går eftermiddag och frågade, om vi kunde ta semester redan i början av juni, eftersom vi nämnt om det tidigare. Efter ett kort samråd mellan Birgitta och mig, så bestämde vi så och son & sonhustru har kunnat boka sin resa till nästa sommar, eftersom en vecka senare för dem, var redan slutsålt på Cypern.

Vidare överväger jag att köra över ”alla broarna”, via Flensburg ned till kontinenten och strunta i bilfärgorna. Det blir 13 mil längre och brokostnaden är väsentligt lägre än färgekostnaden. Dessutom slipper man alla orosmomentet på trånga bilfärgor.

Jag har varit lite anti mot fransmän, som jag tilltalat på engelska, men svarat mig på franska. (jag kan inte franska) Men på två av dessa slottscampingar som vi besökt, har det varit raka motsatsen. Mycket trevlig och serviceinriktad personal. Detta tillsammans med deras goda mat och bakverk, gör att jag längtar tillbaka till Frankrike. Kanske drar vi oss vidare ner runt Bicyabukten och Bayonne  i söder.