Elin kom inte idag, men Elof kom och sa att stormen har tagit allt manskap. Nu får vi vänta ytterligare några dagar. Storm ja, vilket oväder sedan. Rosorna svajade lätt på bordet i husbussen, trots stödbenen hårt pressade mot marken.
Nu har i alla fall arbetet börjat, med att isolera ytterväggarna. Det är ingen miljö för mig. Jag tål helt enkelt inte dammet från isoleringen. Jag håller mig ute. Det blir munskydd på, när jag ska städa i slutet av veckan. Idag fick jag faktura på allt virke och byggmaterial hittills. Oj, vad mycket detaljer som krävs. Fyra A4 sidor med reglar, bräder, dagvatten ledningar, takpannor och målarfärg med mera, med mera.
Som jag har skrivit tidigare, är mitt egna bidrag till bygget, att byggstäda på lördagar, så även i går. När jag städat upp och var klar, såg jag en ny och lämplig plats för den bod, som jag hyr till mina entreprenörer. Mina entreprenörer får nu sjöutsikt inne i boden. Jag gick många turer fram och åter för att plocka upp all spik, för att undvika punktering. Jag fick låna sonens bil, då jag saknar ett drag. Det måste jag ändra på nu.
På måndag har vi blivit lovade att E-on kommer och gräver av gatan, samt kopplar in elen i vår central. Då finns det ingen ström längre till boden, där den har stått sedan i höstas. Nu kommer elen att finnas strax intill där boden står nu. Det blir ett stort steg framåt att få trycka på El On.
Guldbröllop. Arkivbild från Krusenbergs Gård 1999-02-08
Ett år har lagts till de femtio, som vi firade på Krusenbergs Gård för ett år sedan. En familjefest på en fantastisk plats, som vi aldrig glömmer.
Då fanns inga byggplaner, det bestämde vi på försommaren. Sedan gick det snabbt. Vårt hus såldes när vi var iväg på semester runt Haparanda. När vi kom hem började flytten till en förvaringsplats. Den 26 september fick vi bygglov.
Jag googlade runt bland olika skribenter på nätet. ”Hur lång tid tar det att bygga en villa”? En tumregel, skriver den mest trovärdige, ”Det tar åtta till tio månader från bygglov”. Det skulle betyda sommaren 2020 för oss.
Jag kallade till byggmöte igår. Det sista jag sa var, ”1 maj flyttar vi in”. Då har inte målarfärgen torkat, räkna med tidigast 1 juni, sa Åke Byggare”. Då skall vi åka på semester, var mitt svar. Hur som helst, det får inte bli en kamp mot klockan, allt måste bli toppskick. Så minst tre till fyra månader till på vår ställplats.
Själv tycker jag att vi ser ganska pigga ut för vår ålder, trots omåttligt mycket och hårt arbete genom åren. Det gäller oss båda. Dottern har redan förmanat mig och sagt, ”Nu säger du till pappa, innan du startar fler projekt!
Jag minns när jag bodde hemma, hur tråkigt och dominant denna vävstol var, som min mamma ställt upp i köket. Vad tyst, rymligt och skönt det blev, när den bars ut. Idag kändes det nästan lika skönt, när ställningarna kom ned på norra entrésidan. Det saknas två stolpar än, som ska bära upp entrétaket.
Det är inte heller alltid roligt, när det är glatt. Cykla efter posten vågade jag inte idag, bland alla isfläckar. Just när jag gick iväg för att hämta posten, gick solen också ned. Detta innebar att det blev glashalt överallt, inte minst på asfalten. Jag kom hem helskinnad som väl var.
Jag förstår att snickarna ville vara på solsidan idag i det fina vädret och bygga klart där. Vad fint det blev med de vita knutarna och fönsterfodren, när de kom på plats. Fasaden skall målas en gång till i vår.
Jag har tjatat mig sönder på och samman på E-on, sedan före jul. De skall gräva av gatan och lägga ned min fasta strömkabel. Först när detta är klart, kan jag smygstarta golvvärmen. Hur svårt kan det vara egentligen. Låt mig vara bevarad från E-on och Telia för all framtid, när allt är klart.
Mot väster
Kanske att vi skulle vilja glasa in en altan här i framtiden. Men hur den i så fall skulle se ut, det får framtiden utvisa. Vi vill inte bygga bort våra fina fönster. Inget får störa det estetiska intrycket.
Vår badvik en stenkast bort
Kanske kommer jag att gå ned och ta ett kvällsdopp, varje kväll som vi är hemma på sommaren. Kanske åka skridskor på vintern, vem vet? Om det blir mera kalla vintrar så sjön fryser.
När jag är på bygget på lunchrasten, har inte postbilen kommit än på dagen. Först långt fram på eftermiddagen får vi vår post. Som jag skrivit innan, tycker jag att det är på gränsen för långt, att gå totalt fem km tur och retur efter jobbet, för att hämta posten, som vi har adresserad till bygget.
igår kväll bestämde jag mig för att cykla! Så kom snön idag och utan dubbdäck, ger jag mig inte ut och cyklar på en sommarcykel. Blir det inte mera snö än så här, ska jag minsann inte klaga. Jag har hela bygget under tak. Denna veckan har det inte hänt mycket på bygget.
Snickare Martin Widell sträcker sig upp på vår topp idag. Förra veckan åkte han skidor på en annan topp, i S:t Johan, Österrike. Jag inbillade mig att de kommit halvvägs nu, men det ville inte Åke Byggare hålla med om. Totalt har snickarna jobbat med huset i 23 arbetsdagar.
Hämtade posten i afton
Första cykelturen i år. Det är ren maklighet, att den inte tagits i bruk tidigare i år. Men ni vet, mörker, hårda vindar och regn, lockar inte ut någon. Det var lite småkallt i kväll, men det går fort till våren nu. Gå dryga 5 km efter jobbet för att hämta posten på Framtidsvägen, är lite segt direkt efter jobbet. Cykla går betydligt snabbare.
Det ser så varmt och härligt ut, samtidigt som bilen halkvarnar för + 3 grader ute. Bunn åker vi inte ofta till, utan oftast blir det Örserum – Gränna
Bild från Fågelkärr över Bunn
Säkert fyra fem år sedan vi var här i Fägelkärr, på andra sidan sjön vid Bunn. Sist vi var här, tittade vi på hus som var till salu. Vi gick inte ens in, här i snedbackarna ville vi inte bo, än mindre komma fram med en husbil.
Rastplats Gyllene Uttern Gränna
Vår favoritplats, Rastplats Gyllene Uttern. Snart åker vi dit tillsammans med Herden.
Birgitta hänförs av utsikten från restaurangen.
Det går inte heller att köra förbi här, utan att äta lite mat. Så blev det idag också.
Vår ställplats sedan mitten av oktober. Så här nära har vi till jobbet.
Idag kändes det för första gången, sedan vi parkerade här, som att det skulle var roligt att rulla iväg en liten bit. Inte bara 100 meter som idag, till tömningen av tankarna, utan kanske en tur till Gränna eller dylikt. När bussen stått still så här länge, är bussen precis som vi, stel i lederna och gnisslade lite i bromsarna.
Vem glömmer inte åren med husvagn? När vårsolen tittade in genom fönstren i februari månad. Då var vi snabba att åka till husvagns handlarna för att titta på husvagnar. Det enda som tar emot för att ge sig iväg, är regn, snö, smutsiga vägar och tvättning av bussen så snart man är hemma.
Vi har haft en riktigt skön helg hittills. Vi säger Tack till våra vänner, för en fantastisk ”After Work” på fredagskvällen. Vänner som vi inte träffat på en tid. Efter det sov jag till halv nio på lördagsmorgonen. Frampå eftermiddagen hälsade vi på vänner, som flyttat in i sin nybyggda villa för en vecka sedan. De är några år äldre än oss och lämnar den stora herrgårdsvillan på landet bakom sig, för en plats nära centrum.
Jag har bokat fukttest samt rätta till två småsaker hos Forsbergs den 8 maj. Jag sa till dem, att ni måste vara klara över dagen, annars har Birgitta ingenstans att sova, om vi inte har flyttat in i vår nya lada då. I annat fall får hon följa med på service.
Helt otränad som jag är, klarade jag mig precis under en timma. Jag skulle gå och hämta posten på Framtidsvägen, hämta paket på Pixan samt gå till serviceboxen och hem till husbussen igen. I morgon pumpar jag cykeln. Det är nästan mycket, att gå en timma direkt efter jobbet.
Jag hämtade min nya våg.
Det var ingen överraskning, jag är FAT. Jag behöver få ned ”fetthalten 20 %”. Jag som måste tävla i allt vad jag håller på med. Nu måste jag tävla mot vågen.
Matts Torebring 