Detta var roligt, det måste vi göra om

23 01 2022
Medaljens baksida.

Nu är vi hemma igen, Herden står ren och fin i sitt garage, tankarna i bilen är tömda, men vi själva har upprymda tankar efter en fantastiskt trevlig helg. Det var så gott att komma iväg redan onsdag lunch och vi fick tre hela dagar att rumstera om i Vadstena. Visst hade vi oväder, men så skönt att ha 23 grader varmt inne och bara se ovädret, när jag tittade upp över en bok. Detta måste vi göra om!

2 nyinköpta kuddar som ett minne från denna resan.

Jag har skrivit om det innan, gågatan har så fina affärer. Jag vet att några ur kungafamiljen köper kläder i en av butikerna här på gågatan, på grund av att de har så fina kläder i så bra kvalité. Själva hittade vi ett par passande kuddar uppsydda av små bitar av äkta skinn. Det får vara som ett minne från denna helgen, i går på dagen ett år efter min canceroperation.

”Varför har ni inga kuddar i soffan?” sa barnen under julfirandet. (Vi har aldrig gillat mängder av kuddar i soffan) Nu har vi alla fall 2 stycken inköpta på butiken Kopp & Kanna i Vadstena.





Lugnt och stilla i Vadstena igen

21 01 2022
Så här såg det ut igår, farligt att bara gå nära sjön.

Det gick inte ens att samtala med någon här i går, allt var ett enda kraftigt dån. Dessutom var gångbanan förenad med livsfara att gå på. Vattnet kom som en dimma och frös till is.

Idag ligger sjön stilla och mängder av is har flutit i land.

Mängder av is har drivit i land. Utanför isranden låg ett stort antal svanar på förmiddagen, jag försökte räkna dem och kom till 35- 40 stycken.

Denna dagen kunde inte börjat bättre.

Efter förra nattens nästan skräckinjagande dån av stormvindarna ute, sov vi riktigt gott hela natten. Vi vaknade som vanligt kvart över 5, redo att gå till jobbet. I stället bryggde jag var sin kopp kaffe, bredde två Ostdaler var, med min älskade ädelost på. Sedan somnade vi på detta och sov till kl 8.50. Det har vi inte gjort på många, många, många år. Helt otroligt!

Så mysig och trevlig stad

En riktigt trevlig gågata med många möjligheter till den bästa shopping, fika eller äta mat. Här lever julen fortfarande kvar.

Jättestora arbeten har lagts ned på gågatan

Vilken glädje för alla som åker fram på hjul, och alla vi andra också, så fantastiskt fint gjort med denna stenläggning och planteringar.

Dagens rätt, Entrecote och klyftpotatis

Så många gånger som vi gästat Vadstena, men aldrig varit inne och ätit mat på Restaurang Wasa. Ingen lyxig miljö men ändå prisvärt. Dagens rätt, Entrecote och klyftpotatis 100 kr. inkl. kaffe och kaka.





Storm i Vadstena

20 01 2022
En öronbedövande storm.

Minst en vecka innan, har vi följt väderleksrapporterna och hur vädret skulle vara i Vadstena denna veckan. Visst blåste det ganska kraftigt när vi kom till Vadstena i går på onsdagseftermiddagen men inget onormalt. Under kvällen tilltog blåsten och enligt SMHI nådde den stormstyrka. Denna ihållande blåst på gränsen till storm skall pågå även under fredagen. På lördag skall det vara lugnt igen.

Vi står parkerade på ställplatsen i Vadstena, ett 10 tal meter från sjökanten och med fören mot stormen. Vi känner inte minsta gungning inne i bussen. Att försöka sova var inte lätt i dånet av stormen. Strax efter midnatt tog jag en ficklampa i handen och försökte att komma ut. Jag måste se, så det inte kommer några båtar från luften på oss. Jag fick ta hela min kroppstyngd mot dörren för att få upp den i motvinden.

När jag kom ut var det snöblandat regn ute och bussen såg ut som en iglo. Någon fara för att en båt skulle välta över oss, fanns inte i den nordvästliga vinden. Vi somnar fram på småtimmarna. Det första vi hör på radion är att det är kaos ute på vägarna. På väg 206 utanför Vadstena är det många avåkningar. Stopp på väg 50 samt även på E4.

Vi måste gå och betala ställplatsavgiften, men klarar vi det? Vi fortsatte över bron in till Slottet. Där vi fick vi ta spjärn för att inte fara i vattnet. Med berått mod kom vi fram till Gamla Konditoriet, för att få ett efterlängtat förmiddagsfika. Vi hade tänkt äta ute, men det blev inställt i eftermiddag. Jag har funderat, men ett liknande stormoväder har jag aldrig varit med om. Ställ upp ljudet på din dator så du får höra hur hemskt det låter.





Blir det någon bussresa för oss

17 01 2022
Arkivbild sedan i somras.

Birgitta och jag har skrivit in i vår iCal på jobbet, att vi skall ta ledigt och åka på bussresa på onsdag eftermiddag till Vadstena. Men hur kommer det att att gå med detta?

Arkivbild sedan i somras.

Jag fyllde full tank med vatten, jag lastade in några par kalsonger, jag laddar cykelbatterierna och sedan fanns allt annat utom maten i kylen. Sedan gick jag tillbaka ut till bussen, för att se om jag behöver tanka innan vi åker. Jag slog på tändningen, Inte det minsta lilla liv i panelen, inte en enda lampa lyser och inte ett liv i startmotorn.

Ni som följer och läser min blogg minns kanske, att samma sak hände i somras när vi skulle resa på semester. Den gången tvingades vi byta till ett nytt startbatteri, kan det vara dags igen? Bara ett halvår senare? Skeppsbron kunde inte hjälpa mig på telefon i kväll, men rekommenderade att ta bort batteripolerna. Det är så trångt så jag vågar inte ge mig på det.





Nytt lågtryck på Brittiska Öarna

12 01 2022
Jag tittar på flaggorna och väljer vilken väg jag skall gå hem.

Sedan mina tidigaste barnaår, minns jag den stora radioapparaten på köksbänken, stor som en sockerlåda. Jag minns väderleksrapporterna på Sveriges Radio: ”Ett nytt lågtryck har bildats ute på Brittiska Öarna, som kommer att dra in över Västkusten under kvällen, och under morgontimmarna når det Småländska Höglandet.” Familjen lyssnade alltid på detta, för som bönder var vi oftast väderberoende.

Idag gick jag hem tidigt från jobbet och på trappan väljer jag vilken väg jag skall ta hem. Jag ser på flaggorna att det är en kraftig västlig vind från just Brittiska Öarna idag, och då väljer jag bort att gå Grännavägen hem i motvind. Då är det betydligt lugnare att gå utmed Svartån. Idag är det verkligen lågtryck, blött, slaskigt och skolor har stängt längre norrut.

Nära Calais uppe nordvästra Frankrike

När jag har svept runt i livet för att skriva min bok, har jag ofta kommit tillbaka till Frankrikes västkust.

Nära Calais uppe nordvästra Frankrike

En trivsam plats som jag gärna skulle återvända till.

Camping Bien Assise.

När vi kom hit sa vi med en mun nästan samtidigt: ”Men vad grönt det är här!” Inte så konstigt sa jag, det är ett stenkast till Brittiska Öarna, där alla lågtryck bildas och förmodligen regnar det mycket här också.





Det var en gång och den var sandad

29 12 2021
En av broarna över Svartån på vägen hem.

I går kväll gästade vi vår son med familj, som bor inne i våran by. När vi öppnade ytterdörren och skulle åka hem, ösregnade det ute och var -3 grader kallt. Räddningen var att det låg lite snö kvar, annars hade det inte gått att stå på benen. Bilen var som en iglo och det var på gränsen att det gick att få upp lite sikt. På min gång- & cykelbana på väg till och från jobbet var det halt också men bara bitvis. I afton var det sandat och fint.

För snart 50 år sedan var jag med om en dylik ishalka. Jag var på väg till Danmark med lastbil och släp, när det ösregnade ute. Jag stannade i Hästveda för att äta lite mat, samtidigt som regnet slutade kom solen fram, det blev kallt och vägbanan blev till blankis. När jag kom ut efter lunchen gick det inte att gå fram, benen bara gled iväg. På den 20 km korta sträckan mellan Hästveda och Hässleholm räknade jag till runt 25 bilar ute bland träden vid sidan av vägen. Jag körde så sakta jag kunde, men när jag frikopplade och skulle växla upp gled hela ekipaget med bil och släp. Den gången var det inte sandat, men jag klarade mig och kom ombord på färgan i Malmö i tid.





Olidligt spännande

28 12 2021
Min bok blir också en tegelsten på nära ett kg.

Idag på morgonen lade jag sista handen vid min bok och godkände mitt manus. Nu är mitt manus på väg till tryckeriet. Hu, vad spännande! Jag började skriva i februari och bokens text och omfattning var klar redan innan försommaren. Sedan drog jag tillbaka den och skrev om väsentliga delar av den. Min Art Directer fick mitt sista manus i mitten av september och därefter har vi tagit det lugnt och filat på den tills nu.

Jag har ställt in mig på både ros och kanske lite ris. Det går inte att skriva en bok som alla skulle gilla. Boken kommer att skildra väldigt mycket. Allt från ett otroligt fattigt torparliv på 40 talet, bondelivet på 50- 60 talet, arbete eller stryk som 7- åring, husvagns- & husbilslivet under 47 år, ett ständigt byggande, ett entreprenörsskap utan gränser, en livsresa från djupaste fattigdom till välstånd och inte minst min fantastiska familj. Åtskilliga gånger har jag haft skyddsänglar. Jag har fått uppleva att de finns. Dessutom är jag stolt över att jag klarat mig bra i livet, trots bara 7 år i skolan.

Bara min enklaste lilla blogg får illasinnade mejl. I första inlägget på julaftons morgon, ondgjorde sig en person i mycket hårda ordalag över, att jag inte längre körde i hans tycke bästa husbilen i Sverige. Vi själva har hunnit med att testa mer än ett märke. Vi har köpt 7 stycken nya husbilar.

Ps. Min bok kommer att finnas hos mitt förlag, http://www.semnos.com, i vår webbutik http://www.torebrings.se, eller bara enkelt hämtas i receptionen på Torebrings, Stigbergsvägen 7, 578 33 Aneby. Dessutom kommer boken att finnas tillgänglig hos alla bokhandlare i Sverige.





Sista handen lagd

19 12 2021
Bokredaktionen

Jag har haft mitt sista manus liggandes för att godkänna det under sista veckan. Att börja jobba med detta mitt i julruschen fanns inte en enda tanke på. Det fick ligga till denna helgen när vi inte haft helgarbete på jobbet. Jag har haft en helt fantastisk Art Directer och en minst lika helt fantastiskt noggrann och professionell korrekturläsare, som rättat min svenska och inte minst alla franska namn på platser vi besökt och som minsann inte är enkla att stava till. Jag och min Art Director fick ”1960 påpekande” att rätta till. Det är inte så mycket som det låter, på 400 sidor blir det bara 5 punkter, kommatecken eller dylikt på varje sida.

Min stora brist har varit att jag bytt tempus gång på gång utan att tänka på det. Men snälla nå´n jag är ju kvar i Kitzbühel, jag är kvar på slotten i Frankrike i hela min tankevärd, jag glömde bort att det har varit och jag är inte där nu. Jag bad min korrekturläsare rätta mig så inte läsaren blir ”åksjuk” som hon sa.

Det skall bli nästan vansinnigt spännande att få boken i min hand en bit in i början av nästa år.





Första recensionen

5 12 2021
Mitt bokmanus inkl. korrigerande text.

Trots att jag och Birgitta korrekturläst min bok minst ett tiotal gånger, ville jag inte låta min bok gå i tryck utan professionell korrekturläsning. Min bokförläggare gav det uppdraget till en helt fantastisk person, Malena, som bor i Västerås. Jag bad att hon skulle göra lite extra och hon har verkligen lagt ned ett jättejobb. Justeringarna i texten var fullt normal. Jag har nog levt in i mitt skrivande som om jag var kvar på alla platser vi besökt, alltså har det blivit fel tempus på väldigt många ställen i boken. ”Läsaren kan bli åksjuk”, skriver Malena.

Först blev jag lite småchockad över att det var så många justeringar. Nu när jag studerat igenom mitt manus igen, så är jag stolt över det jobb som Malena lagt ned. Många gånger är det en punkt eller bara ett kommatecken som är för lite eller för mycket. Drygt 400 sidor och under fem punkter, som är felaktiga på varje sida i genomsnitt. De många justeringarna kommer från att jag bytt tempus så många gånger. ”De hörde en duns mitt i natten” ändras till ”det hördes en duns mitt i natten” o.s.v. Nu har min Art Directer lite pyssel till och sedan går allt material till tryck. Malena avslutar med att skriva till mig: ”Du har skrivit en bok som du kan vara mycket stolt över.” Hon sa också när jag talade med henne, att jag har inspirerat henne till att kanske skriva en bok själv.





Nu känner jag mig klädd igen

23 11 2021
Nu ligger vinterdäcken på bilen.

Först flyttade vi hösten 2019 och bodde i bussen i åtta månader fram till våren 2020. Sedan kom pandemin och vi valde att vara hemma vintern 2020 till våren 2021. Ett tag hade jag en tanke på att sälja (de dyra) vinterhjulen till bussen. Så åkte vi bara spontant till Eksjö för drygt en vecka sedan. Det gav mersmak, vi ska inte sitta inne i vinter. Packa resväska, leta parkeringsplats till bilen och bo på hotell, nej bussen känns bekvämare och mycket friare.

Nu känner jag mig klädd igen, bussen står ute på gården i ett ombonat garage med golvvärme och vinterhjulen sitter på. Det är bara att lasta i lite mat i kylen, hissa upp porten, fylla vatten i tanken, starta och köra iväg, för i stort sett allt annat finns redan i bussen.