Är det jag tycker mest illa om i hela  världen…

PMU Pingstmissionens Utvecklingsarbete

Denna tidskrift kom igår. Jag började läsa och det grep mig till tårar. Den handlade om PMU´s arbete i Kongo. Hela tidskriften på 24 sidor, handlar om att rädda kvinnor i Kongo. Det värsta som en av medarbetarna varit med om, var en fyra månader gammal flicka, med helt söndertrasat underliv. Jag får tårar i ögonen när jag skriver om det. På Panzissjukhuset, hinner man operera fyra till fem kvinnor om dagen, innan strömmen stängs av.

Se hela filmen här.

Jag tycker alltid så synd om de oskyldiga små barnen. Vi vuxna kan se och förstå, men vad kan dessa små förstå? Stackars barn, stackars människor, som växer upp i denna miljö!

Från Kabe Adria Center Öggestorp

För fem dagar sedan mejlade jag till Kabe Adria Center i Öggestorp och beställde årsservice och fukttest på vår husbil. Jag ville göra det nu, innan alla skottat fram sina husbilar ur vinteridet. Det går fyra dagar utan svar! Jag börjar ringa under deras telefontid! Ingen svarar! Jag ringer igen, minst femton gånger. Till sist ringer jag till försäljning och frågar om verkstaden har stängt? ”Jag ska gå ut med telefonen till dem”, svarade en trött säljare på en svajig lina.

Jo, han hade sett mitt mejl på verkstaden, men inte hunnit svara. (på fyra dagar!) Efter några turer fram och åter, skulle jag få tid, tidigast 1 juni. (troligtvis ovilja för att jag inte köpt bilen där?) Då är jag i Biscyabukten, svarade jag. Jag har ingen annan tid, fick jag till svar. Då byter jag leverantör, sa jag och lade på.

Till Bossings Fritidscenter i Linköping.

Jag ringde Bossings verkstad i Linköping, som svarade på tredje signalen. ”Vill ni ha en ny kund”? frågade jag. Vad trevligt, det är klart vi vill, fick jag till svar. Också blev det och jag fick en tid. Vi kan inte göra fukttest förrän om drygt en månad, på grund av att husbilen måste vara ett visst antal månader gammal.

Jag kände mig nästan lite bortskämd, när samtalet var över. Bossings gör bodelsservice, fukttest, service Cinderella toalett, FIAT service på motor, uppdatering av programvara, besiktar samtidigt bilen och jag får en lånebil. Fantastiskt!

”Finns det ett företag, som har bättre service än Torebrings”? hade en kund skrivit i ett inlägg, på sin blogg om oss. Kämpar vi så mot våra kunder, klart att vi begär att bemötas på ett rätt sätt själva också. Jag har flera gånger tidigare hamnat i onåd på Kabe Adria Center i Öggestorp. Nu är det slut!

Kjell-Olof Feldt: ”Vinsttaket är värre än löntagarfonderna”

VÄLFÄRD Kjell-Olof Feldt, tidigare ordföranden för Friskolornas riksförbund och Sveriges finansminister, kommer med hård kritik mot regeringens och vänsterpartiets förslag om ett vinsttak i den privata välfärden. Han menar att förslaget i princip utgör ett vinstförbud, vilket är ett radikalt politiskt beslut som inte ens togs under den heta striden om löntagarfonderna, enligt honom.

Av all djävlighet, sjöng Jan Malmsjö på 60- talet… Mina tankar och funderingar idag!

Berget utmed Napoleon route får symbolisera mina tankar.

Jag tar avstånd från svordomar, jag tycker riktigt illa om dem helt enkelt. Jag minns att jag ogillade låten på 60- talet. Idag nästan 60 år senare, är låten mera verklighet.

I går orkade jag titta på tv halva dagen och idag har jag jobbat största delen av dagen, men jag är inte pigg. Jag följde åtalet mot Akilov, jag lyssnade till vittnen och till den fantastiske försvarsadvokaten Johan Eriksson. Det är så fruktansvärt hur ondskans makt, kan gripa tag och förvandla en 4- barns pappa, till att begå det mest tänkbara avskyvärda brott.

För mig som sparsam smålänning, ser jag utöver det ofattbara mänskliga lidandet, extrema kostader kring denna rättegång, med många hundra- tals miljoner kronor. Måste rättsapparaten vara så omfattande? Han körde bilen, han har erkänt, allt är dokumenterat på 9 000 sidor. Rättegången kommer att pågå ända fram i maj månad. Felet ligger naturligtvis hos Migrationsverket, som avvisar oskyldiga, föräldralösa ungdomar, men behåller grova brottslingar.

Efter detta lyssnar jag till olika debatter i Sveriges Riksdag. Jag har aldrig någonsin i mitt liv, röstat av ekonomiska skäl, utan ideologiska. Jag ryser när jag lyssnar till debatten mellan vänstern och de borgliga. Akilov ville straffa vårt land, för att vi motarbetar hans ideal. Nu någon dag efter Kamprads död, reser sig ungvänstern upp och vill ta Ingvars Kamprad kapital, för att dela ut till arbetarna. Hur djupt har vänstern sjunkit? En till två dagar efter Ingvars död! Detta säger allt!

Ett företag som skall utvecklas, växa och anställa mer personal, måste ha vinst, precis som IKEA. Det är en självklarhet. Återigen är vänstern framme med populistiska tal. Ett företag som arbetar inom vård och omsorg, får ha 29 öre som mest i vinst, på varje 100- lapp. De vårdcentraler som drivs som AB går bra, övriga tvärtom. Varför är det så?

Skulle vårt företag drivas av tjänstemän skulle det gå direkt åt skogen. Skillnaden är att vi är entreprenörer, som kan se och avväga kostnader och intäkter. Vi har gått med vinst varje år sedan 1995. Är det också förbjudet för vänsterregeringen, att gå med vinst? Inte nog med landets finanser, vi har en utrikespolitik att skämmas över och som är katastrofal.

Våra fattigpensionärer vad tänker de, när de ser och förstår, vad det allmänna rättsväsendet kostar? när de får vända på varje krona. Törs de gå ut på gator och torg? knappast om det börjat skymma ute. Enorma summor läggs kring ett enda brott, de flesta är ouppklarade. Jag kan inte köpa detta!

Julavslutning 2012

Några minnesgoda läsare kanske minns, att jag lät göra två styck stora iPhonetårtor, till vår julavslutning på jobbet 2012. Varför gjorde jag detta, bara lite på skämt? Jo, det gick inte att kommunicera, med flera medarbetare, de bara satt med sin iPhone eller liknande. (Så gör flera fortfarande och jag med ibland, när jag läser text tv)

Här lyfter märkligt nog, en av våra medarbetare bort just ”Facebook” från tårtan. Jag har gjort det jag också, under hösten.  Jag ställer mig frågan, ska jag också lyfta bort Facebook eller bara undvika? Själv har jag inte, vart inne på Facebook på flera månader och ändå klarat mig bra. Kanske kommer jag att titta in när jag hinner, men mera sällan kommentera.

Det började (fortsatte) med att vi satt på Restaurang Sunrice i Eksjö. Vid bordet strax intill, satt en mamma med ett par vuxna döttrar (gissning).  Mammans mat stod orörd i minst en kvart, hon talade inte heller med sina döttrar. Kontakten på iPhonen var viktigare.

När jag går eller cyklar till jobbet, har jag nästan ibland krockat med personer, som ser sin iPhone viktigare, än uppsikt på vägen. Vi har haft gäster, där mobilen far upp och ned hela tiden, inte speciellt roligt det heller. Det är väl jätteroligt, att alla som önskar, kan nå varandra. Fast visst kan man ha disciplin, i varje fall när man gästar någon.

Facebook skulle kunna vara minst lika roligt som min blogg är. MEN, citat som följande, oftast flera gånger per dag, tröttar ut mig: ”Nu är jag hungrig”, ”Nu är jag trött”, ”Nu ska jag äta pizza” ”Nu ska jag ta en öl” och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare….

Positiva händelser finns ju, inte att förglömma, som till exempel vackra platser, resor, familjen, trädgården, husbilen med mera, med mera.

Jag är jättenöjd med min blogg, alla bloggvänner, alla kontakter och nya vänner vi fått. Jag har ingen inspiration just nu, för att skriva på Facebook, flera gånger om dagen. Bara ibland kanske…  (jag jobbar ju också)

Ps. Mitt inlägg på min blogg, om mina iPhone tårtor, fick jag senare ta bort. Det fastnade i alla sökmotorer och jag kunde få upp emot 400 spam mejl på en enda dag.

..för min blogg

Efter att vi under våren varit, för företagets räkning, en hel dag med information, om nya Personuppgiftslagen, som börjar gälla till våren 2018. Då kände jag och ställde frågan till föredragshållaren, hur gör jag med min privata blogg?  Jag fick rådet att ansöka om att vara Ansvarig utgivare. Det har tagit månader, men idag blev det klart.

Det har hänt vid ett tillfälle, att jag då fotat ett av mina första barndomshem. Jag fick kritik för att jag lagt ut bilden på min blogg och tvingades ta bort den, vilket jag tyckte var riktigt tråkigt. Jag har inte hunnit läsa på alla detaljer ännu, men detta var ett första steg.

Hur har ni andra bloggare gjort, eller hur tänker ni göra?

Här kommer ett tips på en utomordentligt bra produkt. Vi har haft så mycket teknikbekymmer under hösten, att ni skulle kunna tro att jag är en gnällspik. Så är inte fallet. Här kommer enkla positiva saker.

Inne & utetermometer från Kjell & Comp.

När husbilen står hemma på vår egen ställplats, vill jag alltid ha koll på temperaturen ute i husbilen. Under årens lopp har vi haft flera olika modeller. Denna är totalt överlägsen alla andra som vi haft. Jag köpte den på nätet hos Kjell & Comp.

Utedelen uppskruvad i husbilen

I de förra utgivarna som vi haft, har vi varit tvungna att ställa in utgivaren när vi åker iväg. Om vi glömt att göra detta, måste batterierna plockas ur i både inne och utedel för att få kontakt igen.

Nu sitter utgivaren uppskruvad i husbilen. Vi åker till Motala i morgon kväll. När vi kommer hem igen, visar den direkt korrekta siffror inne hemma hos oss. Fantastiskt bra och dessutom extremt billig.

mellan Matts & min Appleskrutt

Min 70- årspresent.

Idag ringde Machuset Jönköping, och sa precis som jag trodde att de skulle säga. ”Det finns inga fel på din dator”. Då ska jag visa er sa jag! Jag började lägga in bilder på min blogg och skriva. Vips var text och bilder borta! Du stötte till styrplattan och då kan vad som helst hända, fick jag till svar. Styrplattan på denna är mer än dubbelt så stor, som på min förra MacBook Pro och andra modeller. Det går inte att undvika att stöta till den.

Jag har fått ett verktyg som jag vill använda, som min förra dator. Då måste vi stänga av styrplattan eller måste du köpa till en mus!!! Jag skall inget köpa, behöver jag en mus får ni skicka med en sådan, när vi köpt datorer i höst för 150 tkr av er. Vi kan inget skicka med! Sista ordet är inte sagt!

Nu ska vi importera bilder från min kamera och det funkade. Nu skall vi hämta bilderna in i Lightroom sa jag. Så stod deras tekniker och säljare en kvart, utan att hitta bilderna.

Jag visade ett annat inlägg, där bara en del av bilden visas på min dator. Bilden är hel på alla andra datorer utom på min Appleskrutt. Återigen står dessa herrar rådvilla.

Jag tar min tomma datorväska för att gå. Behåll Appleskrutten, jag har redan kört tjugo mil för att få den lagad, jag kan köra 10 mil till. Jag är 70+, jag har hörapparat, jag är inte senil och inte dum i huvudet heller. Se till att fixa detta och så går jag ut efter en timma.

Min fina familj, ville ge mig det bästa, och så gick det så här snett. Jättetråkigt! Om jag köpt den själv hade det väl gått an.

Tänk på miljön, skriv inte ut detta papper, men en dator skall skrotas efter fyra år! Jag har svårt att tro att det är sant.

Min MacBook Pro, drygt fyra år gammal är skrot.

Jag fick en ny MacBook Pro, av vassaste och dyraste modell, i 70- års present av min fantastiska familj. Det är tre månader sedan. Två av månaderna har ”datorn” stått undanställd i en garderob. Det går helt enkelt inte att arbeta med den.

I går bad jag en kompis lämna in min nya ”dator”, (Dinky toys kallar jag den) samt min förra riktiga dator, som är drygt fyra år gammal. Den förra tog de inte emot på Machuset i Jönköping för reparation. En fyra år gammal dator får inte repareras enligt Apple.

Som ni ser är flera tangenter nedslitna. Jag ville byta till nya, samt få bort ständigt återkommande ”badbollar”. Ingen diskussion, datorn får inte repareras! Jag använder min förra MacBook Pro i skrivande stund. Den fungerar som den bästa dator skall göra.

Den nya har jag fört en blodig kamp med sista månaden. I helgen tog mitt tålamod slut. Jag höll på att dra upp stödbenen på husbilen, starta motorn och köra över den med hjulen. Till slut behärskade jag mig och gick en timma på natten på Grännas gator.

Vad händer… Jag försöker att lägga in sju bilder och skriva text under. Markören hoppar runt på skärmen som en kråka. Innan jag hunnit blinka, har den hoppat in i rubrikraden, in mitt i texten, in i signaturen och i nästa stund tagit bort två inlagda bilder. Dessa sju bilder lägger jag in minst 30 gånger. Att tålamodet helt försvann var, när jag skriver i en bloggväns inlägg. Då hoppar markören ned till ”Skicka kommentar”, trots att jag bara börjat skriva. Tror vännerna att jag blivit senil, eller vad ska de tro?

Vad får jag till svar… Jo det är en större styrplatta på denna och det räcker att föra handen över den. Mitt svar… Jag vill ha en dator, som jag kan använda som ett redskap. Jag vill inte sluta blogga och anpassa mig till den nya ”Dinky Toys tekniken”