Jag har skrivit om det tidigare, hur mycket som våra fåglar uppskattar vårt fågelbord. Men så en dag hittade jag en död Domherre på gården och en annan dag satt katten och tuggade i sig en Talgoxe. Ni ser på bilden, tagen inne från vårt vardagsrum, hur katten sitter och lurar bakom knuten. Fåglarna spiller ned frön på marken och när fåglarna sitter där och plockar i sig, slår katten till. Nu är det slut med detta, sedan jag inhandlat ett kompostnät på Biltema och byggt en trygg hage för fåglarna. Helt plötsligt blev hela hagen full av fåglar. Nu känner de sig trygga.
Egentligen tycker jag riktigt illa om alla rovdjur ute i naturen, inte minst lösspringande katter, jag tycker de är så grymma. Denna katten har trots allt har fått nåd hos mig …
Jag sitter inne på sängkanten en eftermiddag och samma katt är utanför sovrumsfönstret, fullt sysselsatt med att bevaka en av Thuja buskarna. Han delar ut den ena högern och vänstern efter varandra mot busken med tassarna. Till slut hoppar det ut en mus som springer iväg ut över gatan. Katten kommer naturligtvis efter, tar den i munnen och släpper den in i busken igen. Och så håller leken på en bra stund. (Jag missade att fota skådespelet)
Det finns tydligen gott om möss här ute på landet. Jag har hittat 3 stycken döda på garageinfarten samt en död mus i elcentralen. Inomhus eller ute i garagen har vi inte sett några spår efter dem. Det är nog katten som håller rent runt kring oss. Då ska ha få sin belöning med lite mat. Husrum har han säkert borta i ridstallet tillsammans med hästarna. Det finns en gräns, katten kommer aldrig att komma in i vårt hem! Detta även om den står och jamar utanför fönstren ibland.
Mina längdskidor har legat på en hylla i förrådet i många år, utan att ha blivit använda. Det har varit brist på snö, vi byggde vårt nya hem, jag opererades och så alltid rädslan för att inte kunna valla, har gjort att mina skidor inte blivit använda. Idag tog solen överhanden och till slut lockade den ut mig.
Vid några tillfällen har Målsånnaleden varit spårad, men inte idag. Jag inbillade mig att det skulle vara en lätt match i den lösa 30 cm djupa snön. Jag som går så mycket varje dag, år ut och år in. Ack vad jag bedrog mig. Konditionen lyste med sin frånvaro. Jag körde så långt jag orkade, sedan vände jag hem igen.
Jag har ju nära upp till alla spåren som Aneby Sportklubb spårar, men jag känner att jag inte platsar där bland alla kunniga proffs skidåkare. Då hör jag säkert bara ”Ur spår” hela tiden.
Som jag skrivit så många gånger tidigare, har jag bara 50 meter från tomtgränsen till Målsånnaleden. Idag, denna fantastiska vintersöndag, gick det inte att motstå ett försök. Med tanke på vad som hänt med min allt mer försämrade hälsa sedan i somras, känner jag mig jättestolt att ha åkte ett stycke bit i alla fall.
Redan i fredags kände jag mig riktigt piggelin igen, men nu sparar jag alla krafter och lägger på hög om det går. Säkert har det varit det bästa för mig, att jag varvade ned högst väsentligt på nyåret.
På våren mötts vi av en överväldigande fågelsång på mornarna när vi kommer ut. Nu måste vi betala tillbaka! Sedan tidigare har jag fått ”bygglov” för att sätta upp holkar i kommunens träd. Idag var det dags att ge våra fåglar husrum. Marken består av våtmark, det var -4 och svinkallt, 10 cm nysnö, svårt att ha handskar på sig, stegen var iskall, nageltrång i fingrarna och stegar är inget bra för mig längre på ett ostadigt underlag. Dessutom var barken på vissa träd för tjock, skruvarna för korta och ”bitsen” passade inte trots 3 olika sortiment askar. Till slut var vi klara.
Sedan oktober månad har vi matat dem med 75 kg solrosfrö och 15 kg jordnötter, tillsammans 90 kg!
Våra fågelbord hittade vi på en marknad i Hjo för 10- talet år sedan. En ornitolog hade lagt mycket tid och kraft åt att utforma ett fågelbord där inte fåglarna kan bajsa i maten och bli sjuka och dör. (Nu bajsar de på väggen) Denna är avdelad i 2 fack på insidan, men eftersom de gillar Solrosfrön mest, fyller jag samma sort i båda facken.
Vår välbesökta automat för jordnötter. Våra fågelbord hänger på väggen, skyddat undet takfoten, till vår friggebod. När vi sitter i vårt vardagsrum, kan vi se att det nästan är slagmål om maten ibland. Det är ett riktigt skådespelet se dem.
Vi hittade superfina fågelholkar på Facebook, hemma i garaget hos riktigt trevliga och fågel älskande pensionärer i Forserum. (nära Nässjö) Mannen tog med motorsågen till skogen och letade ut lämpligt virke, som han sedan sågade bräder av i ett eget mindre sågverk. Vi köpte 10 st fågelholkar, 3 st för starar och 7 st för småfåglar. De mindre bara 100 kr st.
Birgitta hjälpte mig och när vi klara har vi gett plats för 10 st nya inneboende. Jag hängde av mig jackan, gick till vardagsrummet för att se om allt blev bra. Döm om min förvåning, 3 av holkarna hade redan ”husvisning!” Fantastiskt roligt.
En film från fågelbordet säger allt …
Vi är så lyckliga, inte minst stolta och tacksamma över, att vi får bo på landet, men bara några hundra meter utanför byn. När vi vill gå ut och gå, kan vi utanför knuten välja mellan Målsånnaleden 2,5 km, (5 km t.o.r) strandpromenaden som idag 3 km, Aneby Gårdsallén upp till elljusspåret 3 km, Gul lätt 5 km, Blå svår 5 km, Enmilen i snäll terräng eller gång- & cykelbana rakt fram till centrum. Orkar vi inte gå kan vi åka båt fram till centrum.
HERDEN fick Ditec behandling det sista innan vi stängde porten i höstdags och nu står han och vilar ute i stallet 10 meter ut på gården och har 10- 12 grader varmt. Vi har inte haft en minsta tanke denna vinter på att ta ut den. Vad konstigt att vara hemma, dagarna bara försvinner medan vi sitter inne och njuter, sa Birgitta igår.
Tidigare skötte jag om planeringen av semester- & julledigheter på jobbet. Så är det inte nu längre, jag kom till ett dukat bord. Vi har en driftschef, som nästan helt avlastat mig och även Niklas många saker. Birgitta & jag var uppsatta som lediga under vecka 1. Birgitta ville jobba lite och det fick hon. Själv hade jag en enda sak på agendan, montera vinterhjulen på släpkärran. Detta var en Himla skön känsla, som jag aldrig känt på samma sätt tidigare, 4 dagar med bara en sak på agendan. Jag kände mig som en riktig Pensionär.
Vi satt uppe på söndagskvällen utan att jag hade en enda tanke på jobbet på morgondagen. Vi sov en timme till, efter att det blivit ljust ute, vi drack en kopp kaffe, läste våra tidningar, kollade på Text tv och läste vad som hänt under natten.
Med Birgittas godkännande hade jag bokat en natt på Supertrevliga Hotell Viktoria i Jönköping. Supertrevlig personal tog emot oss redan tidigt på förmiddagen. Ställ in era väskor bara, nej förresten ni får rummet redan nu. Sedan for vi ut på stan. Vad sägs om att bjudas på eftermiddagskaffe kl.15 med underbara bullar och kakor, samt en jättegod kvällsmat kl 18- 20. Hit kommer vi att återvända så snart tillfälle ges. Herden mår bäst i sitt varmgarage.
Egentligen hade jag önskat stanna en natt till, men det gick inte vara ute och gå på de isbelagda trottoarerna, uppe på detta kom snön och då var det bäst att vända om hemåt igen. Tur var det, för nästa dag tog det en timma att röja gården hemma och lika mycket tid för att hjälpa Niklas att komma fram ur blötsnön.
Idag, Trettondagen, pulsade vi ned till badviken. Hårda vindar, djup snö och en isskorpa under sista nysnön, gjorde det inte enkelt att gå. Minus 5 grader men känns som -12 enligt SMHI. Det var nyttigt att komma ned och se vart vattnet strömmar. Ingen plats att leka på ev. is.
Ps. Mina krafter har inte helt återkommit ännu, så jag kommer att ta det lugnt lugnt på nyåret och en tid framöver. Min husläkare fortsätter att göra undersökningar via olika remisser, men ingen hittar fel någonstans ännu. Själv tror jag att jag är frisk, men bara vila hjälper och det kommer att ta kanske flera månader eller kanske ännu mera.
God fortsättning alla vänner!
I år valde vi att Toreman får stå på vinterförvaring på ett Automover hotell. Till våren hämtar vi den fulladdad och nyservad. Eftersom vi har varit inne med grävmaskiner och traktorer på gräsmattan, har vi också fått laga begränsningslinan på ett par ställen. Nu är det också fixat och det lyser grön lampa igen. Så skönt att inte tänka på detta i vinter.
Året var 2015 när jag bokade vår stora drömtomt. Först 4 år senare kunde vi sätta spaden i jorden …Föga anande vilket jobb det skulle bli att få det snyggt.
Idag kom min trädgårdsmästare med ytterligare 5 m3 matord , sådde gräsfrö och jämnade till så det blev snyggt mot alla gångvägar. Nu hoppas jag att gräset gror fint under hösten, så att Toreman kan återgå till sin tjänst under nästa vår. Det har varit lite småjobbigt att gå med Stiga gräsklipparen nästan 2 timmar varje vecka i år. Detta efter att vi reparerat gräsmattan flera gånger. En Automover blåser bort de nysådda gräsfröna.
Det blir så mycket kort tagna hemma, kanske beror det mycket på vädrets växlingar. Helt plötsligt skiner solen upp och och i nästa stund regnar det. Brittsommar skulle det har varit i går, men vi tar gärna emot det idag också.
Jag skulle göra så mycket idag och tack vare min Birgitta gick det bra. Själv fick jag gå in och lägga mig 2 gånger under dagen. Jag blev helt matt och inget orkar. På måndag ringer jag min vän ”Alfred” på Vårdcentralen. Nu måste jag gå till botten med att jag inget orkar och oftast är så trött.
Buskar och sly har hängt ut över våran gata och det har sett nästan obebott ut. Vid minst tre tillfällen, efter att vi kommit hem från vår semester i början av juli, har jag ringt, skickat mejl med bilder, samt skickat sms till Aneby kommuns ansvariga arbetsledning och påtalat bristerna med tillsynen av vår gata. Det finns ju bara tre hushåll på vår gata och då bryr man sig mindre. Idag kom det en Massey Fergusson med en slåtterkross …
När jag var bondpojk hade vi mycket vägrenar att sköta om, säkert mer än tre km, samt en stor trädgård och dessa skulle slås med lie. Allt skulle vara klart före midsommar. Pappa och jag slådde gräset och mamma kom efter och räfsade. När gräset var torrt kördes det in på logen som hö till kossorna. Nu bor jag på landet igen men som alla vet, vill vi ha det extremt rent och snyggt runt omkring mig.
Matts Torebring 