Matts Torebring

Det har varit ett tufft år med mycket jobb. Först det stora bygget på jobbet, sedan döstäda hemma inför husvisningen och nu det sista, flytta en massa saker, 30 pallar ved, slänga en massa, annons efter annons på Blocket och Aneby Loppis, för att sälja, det vi inte vill ta med oss, samt köra flera pallar till Erikshjälpen. Dessutom en tuff skogsavverkning.

Det har blivit begränsat med tid till att surfa. Nu har jag dessutom bara ett bord och två stolar att sitta vid. På lördag flyttar vi soffgrupp och våra sängar, samt de två matborden. Till veckan får jag hjälp av en flyttfirma att flytta Birgittas piano. Vi kommer att sova i gästrummet några nätter, där sängarna skall stå kvar, innan vi bosätter oss för gott i husbilen. Gissa om jag längtar efter detta.

På bygget har inget hänt. Grävmaskinen har stått still i tre dagar, på grund av sjukdom. Just nu håller jag på att handla in en massa saker till nya huset, samt gå igenom elentreprenaden idag. Den nya tvättmaskinen, som vi skall ha i nya huset, har kommit hem. Nu får den stå i före detta pannrummet på jobbet, tills vi får flytta för gott. Om vi inte haft fyra tomma kontor på jobbet och en betongbunker att ställa in allt i, då hade vi haft riktigt besvärligt.

Går snart till historien…

Det började på nyåret på jobbet, med att flytta alla kontorsmöbler fram och åter, allt eftersom hantverkarnas framsteg. Hur många gånger vi flyttade och bar på alla kontorsmöbler, det vet jag inte. Först var de i vägen för elektrikerna, sedan snickarna, målarmästaren och sist mattläggare.

I afton har vi tömt kontoret hemma. Vi kom hem den 4 juli från vår semester, sedan började flytten av all ved (c:a 45- 50 timmar). Sedan följde, tömma verkstad, friggebod, garage och sist hela bottenvåningen som är klar. Nu har vi bara två rum och kök kvar att packa ned. Dessutom måste det vara välstädat i trädgården. Drygt en vecka har jag jobbat med nya tomten också på kvällarna. Två helger har vi tagit ledigt och varit ute med husbussen.

Vi är verkligen privilegierade. Vi har gott om plats att bo i husbussen på jobbet, nere på den inhägnade gården på jobbet. Vi magasinerar alla våra möbler i fyra tomma kontorsrum. Mycket av möblerna har vi sålt. Vi har en betongbunker, stor som ett garage där alla utemöbler, garage- & verkstadsinventarier får plats. Vi har dessutom en egen lastbil som vi hyr för att flytta.

Nu börjar jag att längta efter den 1:a november, då vi lämnar över allt. Ingen av oss saknar vårt stora hus. Vi drömmer om vårt nya liv på Framtidsvägen.

I veckan har bussen fått ny olja i motor och bakaxel. Dessutom fick jag återigen byta ut dieselledningarna från tanken, samma som jag bytte ut på vårkanten. Detta på grund av läckage. (Tråkigt men Iveco garanti). När jag hämtade hem den idag, fick den sin nya uppställningsplats, inne på gården på jobbet. Runt knuten har vi tillgång till dusch och flera toaletter. En trappa upp har vi ett fint kök att använda. Vår nya postadress blir Framtidsvägen 3, 578 31 Aneby. Vi kommer att besöka bygget varje dag under vintern och hämta hem posten där. Till våren förväntar vi oss att nybygget är klart.

Linus på bilden, nyss fyllda 10 år. När jag var lika gammal, skrev jag i en uppsats i skolan: ”När jag blir stor, ska jag bli skogsentreprenör”. Jag vill ”Tacka livet” för att jag bevarades från detta. Skogen var busroligt och jag tjänade mycket mera, än min bror som jobbade på sågen. Kroppen tog stryk och det var mer än farligt jobb. Jag har varit säljare och entreprenör hela livet, men ingen skogsentreprenör. Tack för det!

Du var klok Matts som lämnade skogen, sa ägaren till skotaren, när jag bad honom komma och hjälpa mig i veckan. Har du lust får du gärna börja som skogshuggare igen. Nej tack, svarade jag vänligt men bestämt.

En stor maskin som denna, kostar inte mer per timma är en grävmaskin. Slitaget på en skotare, måste vara betydligt större. Skotaren blev inte klar igår och idag har jag inte sett till honom. Vägen går utmed vår tomt.

Jag sökte på nätet flera gånger i går kväll, efter protokoll från Samhällsbyggnadsnämndens möte i går eftermiddag. Jag hittade inget publicerat protokoll. I dag på morgonen ringde min arkitekt. Jag vill gratulera dig Matts, till bygglov på din nya tomt.

Jag har sökt åtta olika byggnadslov de sista åren. Tre av dem har jag kunnat förverkliga, resten har överklagats. Jag satt tyst en lång stund. Vart tog du vägen? frågade Anders. Säg det en gång till sa jag. Du måste tro mig, det är sant sa Anders. Under tiden vi talades vid, kom bekräftelsen från Aneby Kommun. Det är sant! Det är verklighet! Vi kan börja bygga! Glädjetårarna är inte långt borta!

Vi kommer att få arton fönster och fönsterdörrar som är 1 x 2 meter. Vi får altan utanför vårt sovrum mot öster, altan utanför köket mot söder och en altan mot väster, mot sjön och solnedgången.

Vi har fått en fantastisk tomt, ett hundratal meter från Anebysjön. Tomten är stor, hela 1650 m2. Till detta kommer ganska mycket kommunal mark i anslutning till tomten. Vi kommer att ha runt 90 meter utmed Framtidsvägen. Utöver detta gränsar tomten till bilvägen ned till stranden.

Lite konstigt tyckte jag, han började med att bära ut allt ris från avverkningen. I morgon återkommer jag med mera bilder. Nu får vi börja röja stubbar och förbereda utsättning av husen.

Vår förra tomt som vi inte kunde bygga på p.g.a fornminnen. Se hela rapporten här. Kanske intressant för någon…

Naturligtvis ska en enskild kommuninnevånare inte råka ut för detta, som vi har gjort. De uppgifter som vi fått var, att Länstyrelsen skulle kontrollera grävningen vid grundarbetet, inget mera. Efter en dags arbete talades om miljonkostnader och kanske ett år i framflyttad tid. Stopp och sluta omedelbart sa jag och så blev det. Den kostnaden som vi fått offererat, var vi helt inställda på att ta, om vi fick bygga, men inga miljonbelopp.

Nu kom denna positiva käpp i hjulet, vi fick en bättre tomt som vi är stolta och glada över. Fast jag står ännu frågande, vad kommer detta att kosta? Jag vill inte slänga pengarna i Anebysjön.

(Det var inte enkelt att publicera detta då det var en pdf fil.

Nu bränner jag upp mina skogshuggarbyxor!

Sex kvällar och ett par timmar en lördag och all skog är nere. Jag kunde inte drömma om, att det skulle bli sådana massor av ved. I dag har jag ringt på en skotare, som får bära ut all ved, samt allt ris. Han kommer att kunna lasta fullt lass i kärran, utan att flytta på sig. Troligtvis blir det flis av allting.

Det har varit riktigt tufft att ta sig fram, i den meterhöga täta vegetationen. I vegetationen ligger ris från en tidigare röjning. Var jag än har satt ned foten snubblar man omkull. Att ta sig fram bland grenar och ris var nästan omöjligt. Jag har sparat en handfull mindre björkar borta i norr, som kommer att stå norr om vårt garage.

Jag hoppas att allt grovarbete är över på en tid. Så nu bränner jag upp mina skogshuggarbyxor. De är nästan röda av all alsågspån. Nu har vi fyra veckor på oss att tömma huset. Efter det att vi haft en familjefest i helgen.

Linus har följt mig med största intresse. I eftermiddag satt han och en kompis uppe vid byggarboden, när farfar fällde träd efter träd. Jag skulle vilja bo granne med dig farfar, sa Linus, det är så mysigt här ute på landet. Sedan kom Malin, en av mina jobbarkompisar, ridande på sin häst. Tråkigt nog hade jag varken morötter eller sockerbitar på mig.

Jag är stolt över att min skogshuggarådra sitter kvar i blodet. Detta har varit busroligt!