Matts Torebring

Klockradion startade kl. 6. Jag var på mitt skogshygge på nya tomten, strax efter kl. sju på lördagsmorgonen. Nu skulle jag bli klar på ett par timmar. Jag hade två ”busträd” kvar från gårdagen, att kvista och kapa upp. Det ena tog tid, eftersom det hade minst fem stammar upptill.

Så var det den stora björken och ett par mindre alar kvar. Trots att jag bedömt en bra plats till den, gick trädet en aning åt vänster och kilade fast sig, högt upp i ett annat träd. En grov stam som denna kan kasta bakåt och vara livsfarlig. Gå under ett hängande träd, GÖR JAG ABSOLUT INTE. Det gjorde jag som 18- åring och var mikro sekunder, från att totalt krossas under en fallande tallstam. Det var sista trädet på en rotpost söder om Vetlanda.

Jag sågade med berett mod av två stora stockar, men i den sista kilade sågen fast sig, så att den gick delvis sönder. Det var bara att åka hem. Ett träd som hänger som detta, kan hända vad som helst med. Jag messade min gode vän, Sveriges bästa grävmaskinist, Jonas Karlsson. Hinner du stanna till i början av veckan? Efter någon timma messade Karlsson tillbaka, nu är trädet nere. Fantastisk service en lördag förmiddag.

Eftersom skogsarbetet tog ett abrupt slut, fick jag fortsätta att ”döstäda trädgården”. Vi har bara en månads boende kvar, där vi bott i hela 29 år. Vi vill lämna allt i toppskick. Sista veckan har det blåst rejält och då har gräsmattan fyllts av barr och kottar får vår Cembratall. Jag fyllde en hel skottkärra.

Jag har alltid gillat den trädarten. Problemet är att jag inte tuktat den. Nu är den alldeles för stor. Vår nya trädgård är extremt stor, men den kommer att bli ”självgående” och med minsta möjliga arbetsinsats.

Jag kom till Kretsloppsgården en lördag. Där fanns en person till, som jag kände igen. Men hej Inga, sa jag. Inte ett svar! HEJ INGA, sa jag igen. Inte ett svar! Jag gick fram och klappade Inga på axeln och sa igen, MEN HEJ INGA! Nu kom svaret, ”Det går väl inte att se, att det är du Matts, i de där kläderna”. Kanske är det så med bilden ovan också. Få känner igen mig.

Jag vet inte när jag kände mig så pigg och hade så mycket energi, som efter denna veckans tuffa skogshuggarjobb på vår nya tomt. Jag fick börja grovarbeta före 10 år fyllda, det sitter kvar än. Kanske är det nyttigare för hjärnan att grovarbeta, än att sitta bakom en dator hela dagarna, som jag gjort i åtskilliga år nu.

Fortfarande har jag ett tjugo- tal ganska grova Alar att ta ned. Ett par är så stora, samt lutar åt fel håll, att jag kommer att ta hjälp av en traktor eller grävmaskin för att putta ikull dem. Det blir obeskrivligt mycket ved, säkert en full lastbil med släp. När vi bosatt oss här, kommer vi att ha mindre, än ett hundra meter till badplats, fiske och fotbollsplan. Då blir det skönt att tänka tillbaka på skogsavverkningen.

Det är riktigt tuff mark att arbeta i. Vegetationen är tät och meterhög, blandat med sly och grenar, som gör att man snubblar omkull och far hit och dit. Två kvällar till, så är jag klar eller kanske några timmar på lördag. I kväll kunde jag byta om i min byggarbod och åka hem i vitt skjorta. Det var skönt!

Att aldrig göra så mera, idag gjorde jag det ändå

Jag kom igång redan efter 15- tiden i eftermiddag, med min nya skogsavverkning. Jag hann inte ens starta motorsågen, förrän det började regna och det fortsatte hela tiden fram till 18- tiden, när jag försökte ta mig hem, barfota iförd bara kalsingar. Alla kläder var dyngsura.

Som sagt jag gav mig på icke tillåtna metoder, som jag bestämt att aldrig mera göra. Jag kom till den stora Alen. Den lutade åt samma håll, som jag ville fälla den, så långt var allt ok. Min motorsåg är ingen proffssåg och har för kort svärd. Jag sågade från två håll, jag sågade ur stora kilar för att få in motorsågen genom hela stammen. Trädstammen stod orubbligt kvar.

Jag fällde på en björk i medelklass storlek, men inget hände, trots att björken hängde kvar. Jag tog till en annan ganska stor Al och fällde mot trädet, båda träden kanade ned, men inget hände. (Säkert förbjudet att göra så) Jag ringde Jonas, min ständige grävmaskinist, men han var redan hemma för dagen. Jag ville inte heller lämna trädet kvar. Jag fortsatte att såga ur kilar och till slut föll det till marken. Vad skönt!

Men vad ved det blir, kanske lika mycket som förra stora avverkningen. Så säg till om du önskar ett lastbilslass, kanske med släp, med ved i tre meterslängder.

Men först måste jag Gratulera Linus som fyller 10 idag

Linus hade bestämt söndagsmenyn, dagen före sin födelsedag. Det blev potatismos, morötter, inlagd gurka och jättegoda köttbullar. Uppe på allt detta, hade Linus bakat tårta, kanske med lite hjälp av mamma. Hoppas att du fick en fin födelsedag Linus. Hoppas också du snart tar över min vice vd roll.

I eftermiddag fick jag klartecken från Aneby kommun, med köpekontrakt och klart att avverka skogen på vår nya tomt. Här finns ett 30- tal riktigt stora alar. Tre av dem lade jag ned idag samt ett tjugotal mindre träd. Det kommer att bli många m3 ved igen.

Som driven skogsarbetare har jag respekt för träd som är ruttna i mitten. De kan gå av och falla var som helst. Men det var jag beredd på och flyttade lillbilen på behörigt avstånd. Dessa tre alar som jag tog ned idag hade enorma grenar, vilket gjorde det tufft att arbeta upp stammarna.

Det är så himla kul, för en stund att vara tillbaka till skogsarbetarjobbet, som började direkt vid 15 år fyllda.

Som jag skrev igår, att lovade jag återkomma med besked, om arkeologernas undersökning. Jag besökte dem vid lunch och fick en riktig kalldusch. De hade hittat några brända stenar, och nu skulle hela tomtmarken noggrant undersökas. Det kanske inte kan ske i höst, utan först till våren. Kostnaden kunde röra sig om miljonbelopp.

Strax före kl. 16, gjorde jag ett nytt besök. Jo det stämde, detta var steg två i undersökningen, sedan blir nästa steg, att flytta bort allt man hittar till en ny plats. Då avbryter vi här sa jag, jag vill inte att ni fortsätter.

Jag kallade till krismöte med två tjänstemän på kommunen. Samtidigt ringde jag vår närmaste granne på jobbet. Tills slut fick jag tag i honom nere i sydeuropa. Vår granne hade övertagit en tomt på samma gata, som jag haft reserverad för mig i flera år. Jag släppte den till honom för ett par år sedan.

På väg in till mötet i kommunhuset ringer min granne och säger, du får ta tillbaka tomten. På mötet, några minuter senare, bestämdes att jag lämnar tomten med fornminnena och tar över den tomt som jag haft reserverad i flera år. Kossorna på bilden kommer att bli mina närmsta grannar och vänner.

I afton flyttade jag byggboden från Framtidsvägen, 8 till Framtidsvägen 3. Boden skymtar bakom grenverket. När träden är nedtagna, kommer vi att ha fri sikt ned till sjön. Jag får en betydligt större tomt, drygt 1600 m2 och gott om plats för husbussen. Inte nog med att jag fick tillbaka min drömtomt. Två personer från Länstyrelsen, var ute i Aneby och tittade på den nya tomten på förmiddagen. Under eftermiddagen fick jag det glada beskedet, att ingen arkeologisk undersökning krävs på denna tomten.

Vi lämnar Aneby 1:731 och bosätter oss på Aneby 1:727. Vi får ett stenkast ned till sjön med badplats och fiske. Tala om en hel rad positiva käppar i hjulet. ”NÅGON” ville att vi skulle få bästa tomten. Flera har ringt och undrat idag, har du kunnat sova i natt Matts? Ja faktiskt med bara ett par timmars normal jour. Så oroligt till en början, men nu så positivt avslut. Visst är jag glad.

Naturligtvis skulle det inte få gå till så här. En tomt till försäljning, skall vara klar att bygga på. Nu har det trots allt löst sig.

Från Jönköpings Läns Museum

Klockan åtta kom manskapet helt punktligt, för att undersöka vår tomt och leta fornminnen.

Tjejen hade ett bord på rullar för att sålla jorden

Som pappa sa, ”Gå åt buskarna” får man inte göra idag. Som byggherre är jag skyldig att hålla med manskapsbod. Jag körde till Tranås och krokade på den. Vikt 1600 kg och topphastighet 30 km. Jag hade tur och det var lite trafik på morgonen. Jag gick in på varje parkeringsplats, för att släppa förbi. Det var få jag samlat på mig.

Hur gick det då med den arkeologiska undersökningen? Ja det det berättar jag i morgon.