Matts Torebring

I afton blev det fest igen när Niklas med familj kom och grattade Birgitta. De två översta paketen från våra barn innehöll lotter och påslakan.

Det stora tunga paketet från mig innehöll en städrobot. När jag skulle slå in paketet funderade jag till lite, vad ska jag använda för snören? Jag valde två olika snören, ett rött och ett guldfärgat. Det röda får stå för kärleken till min hustru, och det guldfärgade får symbolisera att Birgitta är guld värd.

Birgitta hjälper mig och oss alla andra med allt, nu är det hennes tur att få avlastning med en städrobot.

Vad vore vi utan dig Birgitta, Stort Grattis på din egen dag.

Om du går ut och går, gå på gång- & cykelbana eller större vägar så vi hittar dig om du inte orkar hem, sa Birgitta när hon cyklade till jobbet idag. Jag var bara lite olydig, men gick bara till fågeltornet ett stenkast bort. Det räckte för mig just nu.

Jag gick hit i går eftermiddag och idag gick jag tillbaka men kände att det räckte just nu. Väl hemma la jag mig i ryggläge på sängen. Jag kände var gränsen gick. Nu har jag vilat för att kunna vara med på ett ledningsmöte i eftermiddag.

Jag hade hoppats på att åka Anebysjön runt i sommar men alla projekt har tagit sin tid.

Detta kommer att gå bra det har jag bestämt, nu måste jag ge kroppen tid att läka all överbelastning de sista åren. Jag förstår att det kommer att ta tid, men det ska det få göra.

Pandemi, sjukdom och sorg i familjen har gjort att det är hela 13 år sedan min kära svägerska Maria Torebring var ned till oss i Småland. Idag startade min älskade lillasyster bilen i Sala och på vägen genom Örebro plockade hon upp Maria. På fredagskvällen kom de båda ”Tjejerna” och Niklas med familj hem till oss.

Jag googlade för några dagar sedan för att hitta en löpare till vår köksö. Två dagar senare kunde jag hämta denna fantastiskt vackra löpare som var som designad för vårt kök. Sedan kommer våra ”Tjejer” med en blomkruka i samma stil. Tala om telepati. Men vilken orkidé, hela fyra blomstjälkar. Fantastiskt!

Jag saknar min äldste bror så jättemycket, men hans fantastiska hustru är alltid lika roligt att möta. Hon är en glädjespridare. Min lillasyster Eira har varit hos oss lite oftare. Vi har däremot hälsat på i både Örebro och Sala många gånger under åren

Så roligt att kunna mötas igen efter ett och ett halvt tunga år. Jag måste le lite, Linus har redan växt om både Maria och Eira. Jag kunde inte vara med riktigt hela tiden.När jag kände tröttheten i huvudet komma gick jag till sängen och vilade mig. Nu känner jag efter var gränserna går.

Min läkare har talat: ”Matts, nu har du fått alla varningssignaler som finns, lyssnar du inte nu så ligger du ned nästa gång. Du får inte gå till jobbet på minst två veckor och då ytterst lite och testa.” Lite upprymd” av svaret  på Aneby VC att jag inte har några dåliga värden, gav jag mig ut för spola av hela entrén, garageinfarterna och tvätta bilen. Jag blev helt matt av detta, det var så mycket jag orkade med.

I afton kommer min lillasyster från Sala, min svägerska från Örebro och hälsar på oss, det ska bli såååå roligt. Det är hela 14 år sedan min svägerska hälsade på hemma oss, detta på grund av sjukdom och min brors bortgång.

Naturligtvis stannar jag hemma från jobbet under resten av veckan. Klockan 13 idag skulle jag ha varit på återbesök på Urologen i Jönköping. Min kära hustru ringde upp min kontaktperson där och beskrev läget att jag inte mådde riktigt bra. ”Då ringer jag upp Matts och lyssnar om han kan tala med mig,” fick Birgitta till svar, vilket hon också gjorde på utsatt tid. Fantastiskt! Vidare ringde hustrun åt mig till Vårdcentralen. Dit får jag komma i morgon bitti.

Ingen kan knappast tycka synd om mig, för att vara hemma och tillbringa hela dagen i tv soffan och att få ha kossorna på bara ett 20 tals meters avstånd, utanför vardagsrumsfönstret det är inte så svårt. Jag är ganska säker på att jag överansträngt mig med tre stora projekt bakom dataskärmen under ett och ett halvt år. Nu hoppas jag att få ett svar på det mesta i morgon. Jag har inte känt av någon yrsel idag.

Idag har jag träffat min Art Directer några mil utanför Växjö, för att gå igenom manus till min bok. Att få träffa min medhjälpare, var som att få träffa en gammal, god och erfaren vän. Resan blev dock en blandad upplevelse.

Sista veckan har jag stundtals känt mig yr i bollen och tyvärr har det inte blivit bättre, tvärtom. Jag vaknade vid midnatt och var riktigt yr, men med en Alvedon somnade jag om efter någon timma. På morgonen kände jag mig pigg och utvilad. Efter bara ett par km kom symtomen tillbaka och jag funderade på att vända hem igen, men jag fortsatte dock mycket försiktigt. Jag kom fram och vi samtalade i timmar. Det kändes obehagligt att starta bilen och köra hem, men det var ju bara 18 mil. Jag kunde sträcka lite på benen på Illareds Rastplats, men fick ingen mat där idag. Jag var glad när jag var hemma igen och kunde sträcka ut hela mig på sängen. Kanske måste jag gå på en läkarundersökning igen…? Jag har inte högt blodtryck.

Jag satt nästan ett helt år med ett megastort projekt på jobbet, som innebar översättning och strukturering av i runda tal 2000 produkter i affärssystemet. Detta gjorde jag utöver mina ordinarie arbetsuppgifter. När detta var klart skrev jag min bok på 430 sidor som egentligen vara rena avkopplingen. Sedan följde granskning av min grammatik och säkert minst tio korrekturläsningar. Det sista frestade på i hjärnan.

Jag blev glad när jag hittade dessa sju tips för hjärnan. Ännu gladare blev jag av att jag följer alla sju tipsen noggrant. Läs gärna vad Dr. Mikael skriver. När jag var riktigt illa ute i början av 2000 talet och hade förlorat min sömn, kunde en enda telefonsignal stressa igång hjärnan. Så illa är det inte idag. Nu har jag lärt mig att sätta gränser. I stort sett hela denna helgen har jag bara kopplat av.

För motionens och hälsans skull har jag låtit cykeln vila denna veckan. Jag har i stället gått till och från jobbet morgon och kväll. Det är inte direkt inbjudande när regnet hänger i luften, det är grått och disigt, men jag har bara 2,5 km enkel väg att gå.

För tre år sedan köpte vi Cura tyndtäcke. Vi använde dem ett tag men vi tyckte inte det var roligt, när det inte fanns passande påslakan som det gör idag. Nu finns det snygga och sköna specialdesignade påslakan med en dragkedja längs hela kortsidan. Nu tog det mindre än en minut att dra på påslakanen som passade perfekt.

Hur sover man då? Ja det är för tidigt att säga efter två nätter. Underlakanet ser helt orört ut när jag vaknar, så tydligen ligger jag still. För mig som vill ha varmt, men utan att svettas, så är det jätteskönt. Man kan säga att jag Curar ihop mig och har det skönt.

Stort Grattis Linus på din 12 årsdag & Stort Tack för din fina födelsedagsfest. Du är redan lika stor och stark som din farfar var när han fyllde tolv. Så kul att du kommer och hälsar på oss farmor och farfar så ofta som du gör. Vi önskar dig allt gott som finns.